I veckan slog Emmasvintage.se all time high! Som dam över sin egen portal så blir en ju extra lycklig. Hurra för det och hoppas att du fortsätter att läsa min blogg.
Hojta gärna till vad du vill läsa/se mer av på bloggen genom att slänga i väg ett mejl (emma@emmasundh.com) eller kommentera nedan.
Psst. Du vet att du kan få en dos Emmasvintage i både ditt Bloglovin-, Facebook– och Instagram-flöde va? Superbra reminder om när det hänt något nytt här på bloggen!
Skepp å hoj – all tajm high-skoj!
Translation! My Vintage blog Emmas Vintage hit all-time high last week. Hooray! I hope you will continue to follow my blog in the coming year. I can promise you lots of surprises! And of course you can have your say about the content on the blog – what do you want to read more about – by sending an email (emma@emmasundh.com) or commenting below.
Jul kan vara det bästa jag vet. Förutom att jag är förtjust i själva stämningen, så gillar jag allt pyssel, bak och fix. Få åka hem till Värmland, träffa familjen och kravlöst hänga med varandra under ett par dagar.
Därtill är jag som ett barn när det gäller julklappar. Och nu pratar jag inte om själva kommersen kring jul utan snarare hemlighetsmakeriet innan julafton. Låsa in sig på kammaren, slå in i fina paket och gömma noggrant och sedan skriva små obskyra rim. Det är det som är grejen. Själva tingen är som en underbar bonus.
I årets bonus dolde sig detta:
Underbar väggkalender från Frankie magazine, boken “Gubbe och katt – en kärlekshistoria”, en liten, spännande handväska som fungerar som sminkväska, en liten folkabuss, cupcakedress (ja, det är en onepiece) i fleece (jag är extremt frusen av mig, så detta är numera mitt bästa plagg), en extern blixt till min kamera (FANTASTISK!), en randig strandväska och finfina tjocksockor.
Förutom detta fick jag ett kamerafodral i läder, ett kamerastativ, ett duntäcke, visitkort, presentkort på bio och några gamla, fina kökshanddukar.
Måste visa upp min nya katt. En svart variant denna gång. Jag gav en exakt likadan till min kära mor i julklapp och var bara tvungen att ha ett själv också …
Den 1 januari kom en ny kompis till världen. Lilla Livia. Hon kom med raketfart (minst sagt) och kunde inte ge en bättre start på det här året. Min fina vän Fatima (Livias mamma) och jag sms:ade på vid middagstid den 1 januari för att bestämma en dejt. Dejten blev inställd några timmar senare och vips – en timme senare kom Livia till världen. Hurra!
Bästa och skickligaste Anna Ileby har tecknat av en bild på mig. Orginalet kommer från mitt Instagram-flöde och togs när jag var i Värmland, insvept i varm jacka ute i vinterlandskapet.
Tack finaste Anna för teckningen, och all styrka till dig från mg!
15 december. Den femtonde luckan i Emily Dahl-kalendern, som anordnas av den eminenta Emily Dahl, innehåller i dag en bild på ett utav mina favoritcitat.
“Life is not a cocktail party” – Karl Lagerfeld.
Jag quoatar monsieur Lagerfeld på denna fras ganska ofta. Han sa det inför sin haute couture-visning för det franska modehuset Chanel våren 2011. Vanligtvis brukar haute couture-kollektionerna vara fyllda av organsa, gnistrande stenar och aldrig sinande galaglans. En obrydd värld, bländad av paljetter och stjärnskimmer – utan titthål mot den grå verkligheten.
Men denna gång var inte denna värld beslöjad i chiffong eller siden. Utan i jeans och tweed. “Life is not a cocktail party”, sa Karl Lagerfeld och syftade på att livet inte bara innehåller obehindrat med galaglans.
Dagar jag tar detta citat i min mun är ofta ganska oglamourösa. Det kan vara sådana där dagar när allt går fel, hjärtat värker, kroppen skaver och ögonen tåras.
Livet är inte alltid som ett cocktailparty.
Så är det.
Ibland handlar livet om att bita ihop, handskas med skiten och härda ut jobbiga perioder. Sorg och jävulskap är en del av livet. Det måste få vara en del av livet, för det är det som utvecklar oss, gör att vi växer och blir bättre människor. Mer intressanta.
Det är också en expressbiljett till känslolivet och allt som finns däri.
Om livet serverades på silverfat, med cocktailglas och fabulösa snittar bredvid, ja, då skulle vi bli rejält avtrubbade.
Inte bli så där sprittande sockerdricksglada. Inte kunna skratta så att huvudet värker. Inte kunna känna när hjärtat pumpar extra snabbt. Inte landa i oss själva. Inte bli så där fördummande förälskade. Och inte heller kunna glädjas av att gå på litet cocktailparty.
Karl Lagerfeld syftade på lite tweed, men för mig handlar det om att handskas med livet. Det är klart att man kan leva som om livet var ett cocktail party – det gör jag ofta – men också inse att det inte alltid är spexilispex och skojsiliskojs. Lite så.
Fantastiskt vackra bloggaren och frilansfotografen Emily Dahlfrontar Jumperfabrikens vårkampanj 2013. Med curls i håret, sittande i ett rött vrålåk visar hon upp mode i 1950- och 1960-talsstil. Jag brukar ha hemskt svårt för nyproducerade kläder och accessoarer som har en touch från denna era. Midjan brukar sitta för lågt, det blir lätt lite för mycket av det goda och det tenderar att se hemskt billigt ut.
Men Jumperfabriken är faktiskt ett av få märken som lyckas med att pricka in den rätta stilen. Jag tänker framför allt på deras koftor och min Jackie-klänning. Sedan att de använder Emily Dahl som modell gör ju liksom bara saken bättre, eller hur?
Ett alldeles förträffligt vackert paket damp ner i min brevlåda förra veckan. Inslaget i brunt papper och omsorgsfullt inramat med rödvittrandigt snöre.
En påse med polkagrisar följde också med paketet.
Och den här fina boken låg inuti … “Pärlans konfektyr – Kolor, jazz och bakverk”, som är en bok skriven av pärlorna bakom det omtalade Pärlans konfektyr, Sandra Abi-khalil, Klara Ejemyr, Lisa Ericson, Miriam Parkman och Isabella Wong.
För er som inte har har varit på Pärlans konfektyr, så måste ni först och främst planera in en visit. För det andra så kan jag berätta att det är som att stiga in i en annan värld. En värld där de anställda trippar runt i vintageskor, svänger med gamla kjolar och där man som gäst njuter av fullkomligt underbara kolor, som smälter i munen. Allt ackompanjerat av av Pärlans 1930- och 1940-talselegans.
Vill man ha mer av Pärlans konfektyr i sitt liv (och det vill man), så finns nu alltså boken ute nu. Hur underbart? Och sedan att härliga Miriam Parkman är med, en person som jag verkligen tycker om, gör ju bara saker och ting bättre.
Välkommen hit, till min alldeles egen portal, emmasundh.com. Det känns så pirrigt, som sockerdricka som rinner genom kroppen, och jag är så otroligt taggad att driva emmasvintage, göra klart min bok (klockan 12.00 i dag avslöjar jag mer om den) och påbörja tusen nya projekt.
Att starta upp den här emmasundh.com är som att flytta in i en ny lägenhet. Man flyttar in, möblerar om, fixar och pular, känner in och njuter. Lite så är det just nu. Det kommer bli så fint. Och det kommer bli 100% jag. Lika mycket hängivet bloggande och lika mycket pepp och pompom.
Skepp å hoj kära sailors, nu kör vi!
Och till sist ett stort tack till min syster Ellen som har peppat, kommit med sin superexpertis och hjälpt mig att starta upp emmasundh.com
Rosa hår när det är som bäst. Påhittig utöver det vanliga. Och för att inte tala om en skicklig penna. Jag talar så klart om den härliga illustratören Annika Bäckströmsom har gjort ett porträtt av mig. Snofsigt va?
