För precis en vecka sedan vaknade jag upp på vackra Talldungens gårdshotell, där det serverades ekologisk frukost ute i trädgården.

Det såg ut lite så här.

Morgon-John. 

Här serverades frukosten, inne i matsalen. 

Och så här såg huset ut. 

Det var ullproppat med prunkade växter precis överallt. 

Lisa och mopsen Mello lekte godsägare. 

När det blev dags att fara skickade de hemskt trevliga ägarna med färdgodis – lakrits från Malmö. 

Vi satte oss i farmors bil och rullade ut på landsvägarna. Åkte igenom ett otal magnifika alléer. 

Svängde förbi Kivik och köpte med oss massor av äppelmust. 

Sedan hamnade vi den här fina vägen som ledde oss fram till …

Mandelmanns trädgårdar. Finare plats får en faktiskt leta efter.

Vackra trädgårdar trängdes bredvid stora växthus. I ett av växthusen fanns bord och stolar.

Snyggaste bordet. 

I ett hörn i växthuset hittade vi en korg med … KATTUNGAR!!!

Alltså jag höll på att gå sönder inombords. Så söta var de.

Medan vi gosade med kattungarna så gick Lisa och köpte lunch. 

För att kunna äta på ungefär var enda ställe vi besökte så delade vi på en lunchtallrik. 

John.   

Sötnöts-katt!

I en lada fanns en gårdsbutik, där en kunde köpa de finaste bokmärkena. 

Där fanns också lök, sallad och andra grönsaker till salu.  

Och deras egen bok också – med de finaste illustrationerna. Jag köpte ett exemplar på störten.

I ett växthus såg det ut så här. Tänk att ha en fest härinne!?

Efter ett otal timmar i detta paradis var det dags att vinka hej då till Mandelmanns trädgårdar, med tuppar, höns, katter, gäss och grisar. 

Gick på vallmofyllda vägar. Och sedan kom farmors bil och hämtade upp oss.

Äntligen! Klockan är 08:26 och jag sitter på båten över till Gotland. Där har jag hyrt ett hus med en vacker veranda och prunkande trädgård. Där ska jag spendera en vecka tillsammans med en hög med vänner. Några av dem har aldrig varit på Gotland, andra har varit där i storm. Själv hävdar jag att det alltid är bra väder på öjn. Magnifika blixtoväder inräknade.

I en hel vecka ska vi lata oss, göra utflykter, plaska i plurret och hänga. Ska bli helt underbart.
Ingen sommar utan Gotland, så är det ju bara.

Precis nedanför vårt hotell i Paia sträckte en underbar sandstrand ut sig som en båge. Jag och John gjorde nya avtryck i den släta sanden, medan havet fylldes med surfare med solblekta, rufsiga kalufser.

Vi slog oss ner i sanden, blundade och pustade ut.

Med jämna mellanrum var jag tvungen att svalka mig i havet. Det forsade in vågor in mot strandkanten. De såg så harmlösa ut, men fällde mig i en handvändning. Vips så gjorde jag en tre-fyra kullerbyttor ner i plurret.

Invigde min nya solhatt som jag köpt inne på secondhandbutiken Savers för en spottstyver.

Och underhöll John från strandkanten, med en nätt liten show. Skojsiliskojs, spexilispex.

Efter en hel dag på stranden i Paia cabbade vi ner, torkade håret i vinddraget och begav oss mot andra sidan ön.

Vi kom fram i skymningen, lagom till solnedgången.

Vi checkade in i på ett gammalt 1970-talshotell. Om Sue Ellen hade semestrat inkognito på Maui hade hon definitivt bott över på detta hotell.

När vi hade ställt in väskorna på rummet gick vi till stranden för att se solnedgången.

Kryssade mellan vadande i havet, sandstränder och vita stenar.

John.

Till ljudet av skvalpande vågor såg vi solen gå ner vid horisonten. Det blev fullständigt kolsvart och sedan försökte vi ta oss hem. Det var svårt kan man lugnt säga.

Uppdatering: Det här var alltså det enda “hej från maui” som jag lyckades åstadkomma efter tre timmars bloggförsök från uselt wifi. Nu däremot. Nu är jag i wifi-land (aka modernt hotell).