I slutet av vår Paris-vecka hurvade vi oss upp och ut, inhandlade varma tjocktröjor, flygiga halsdukar och prominenta jackor på secondhand och gav oss därefter hän till boulevarderna.
Mitt värmande kap blev en smaragdgrön 1950-talsjacka som kommer vara så gruvligt snygg tillsammans med en lång, snortajt pennkjol och lite 40-talsheals. Tänker jag mig i alla fall. Kanske en valk eller svinrygg på det.
Gick lite här …
Förbi karuseller och pratbänkar.
Dagens stora to do var att dammsuga Paris barnbutiker på jakt efter guldkorn. De där fransoserna kan ju det där med barnkläder helt klart. Allt var otroligt välsytt, vackert och tidlöst.
I de finaste färgkombinationerna. Vi hittade några riktiga favorit-butiker (mer om dem kan ni läsa i ett kommande nummer av Family Living).
Trots att jag är kattmänniska fastande starkt jag för de här Sherlock-hundarna.
Vi kryssade mellan gatorna och hamnade till slut på …
… Champs-Élysées. Helt plötsligt tinade luften upp, oktobersolen tittade fram och det var precis så där jag hade tänkt mig Paris på hösten (inte 7 grader och dis).
Vi traskade genom allérna, upp mot kommersen, in i kommersen. Men där var vi inte länge.
Istället traskade vi runt och tog kort …
Och försökte fånga eiffeltornet på bild. Check! Eller ja, halv-check. Skulle ju lika gärna kunna vara en radiomast i Arboga.
När klockan slog fem började vi röra oss hemåt. Vi hade bestämt oss för att köpa med veganska burgare hem från Hank vegan burger och var gaaaanska så taggade om man säger. Med all rätt. Jag åt en med koriander och tortillia chips (!?). Godaste burgaren jag har ätit! Skulle ha tagit ett kort så klart, men den liksom åt mig.
I soldränkta senseptember slog jag och Emily Dahlvåra kloka ihop hemma hos mig. Flyttade sovrummet till vardagsrummet, jonglerade med ett gäng barn och puffade stora, mjuka söndagskuddar efter olika inredningsstilar.
Jag bäddade för safari med mönster, faritrade, ekologiskt och lite Astrid Lindgren.
Lollos lilla Gertrude satt sött under kamerastativet och höll koll medan vi andra kutade runt.
Sedan fick hon hoppa upp hit, med sina gulliga små ben, till ett stycke blått hav.
Emily plåtade loss, medan jag … plåtade henne.
Därefter dök Majken ner i sängbassängen med Gertrude, denna gång i ett prickigt pastellsovrum.
Därefter var det dags för poppig färg! Gult, lila, orange, guld …
… Och lite Tove Jansson.
De här sötnötarna fick stand in:a i väntan på …
Maj! Härligare unge får en faktiskt leta efter.
Vi gjorde våra värsta miner, hoppade, stökade …
… Och myste i sängen.
Nyfiken på stilarna och var alla underbara prylar kommer i från? Spring å köp senaste numret av Family living vettja! Där hittar du reportaget i sin helhet, får fler tips och inspiration och Emilys fina bilder så klart.
Ett parisiskt gathörn dränkt i sol, en rödsprakande Metro-skylt och starten på semesterns finaste dag.
Det här var just en sådan där dag när hjärncellstetris låg prydligt i huvudet, kroppstemperaturen stod på autopilot och det kändes som värsta feng shuin i kroppen. En sådan där dag då allt bara flöt på, som en annan Seine i Paris.
Efter en slö morgon i lägenheten promenerade vi gatorna ner från Belleville till Seine.
Förbi turkos portar …
Och in på Art Nouveau-restaurangen Bouillon Camille chartier.
Där beställde vi in bubblande champagne och världsgod lunch som anlände preciiiiis när Majken tog en tupplur. Hallå, high five, skål och sörpl’ på den supertajmade sovstunden.
När det blev eftermiddag letade vi oss in i Jardin du Luxembourg. Min favoritplats i Paris.
Det är som ett vattenhål av stillhet, mitt i stan.
Spatserade alléerna fram.
Omgivna av löve.
Soldyrkarstolarna stod tomma så när på någon som satt och läste en bok.
Det prunkande och förmultnade om vartannat.
Paris blev kyligt så Majken fick hoppa i sin toppluve-jacka. Hur söt?
Tog en bild på ett vackert, franskt par som gick tätttätt genom singlande löv.
När solen började leta sig genom guldfärgade trädgrenar så …
… Snodde jag om halsduken två varv och så begav oss hemåt. Där ställde vi upp vin, ostar, baguette och delikatesser, och så mumsade vi i oss. Paris alltså.
Soldränkta måndagsgator i Paris och vintagemarknaden Marché aux Puces St-Ouen på dagsmenyn. Prima plan!
Jag hade tagit på mig finkavajen minsann. En Kenzo-kavaj – i bästa nyans – som jag köpte på vintagebutiken Come on Eileen för några hundralappar. Serpentinregn, handklapp och trumpetfanfar.
Oktobersol, hallonläppar och långhalsduk. På snabba ballerinaskor traskade vi in bland gränderna Marché aux Puces St-Ouen.
Här tuppade vintage- och antikbutikerna upp sig, en efter en, fulla av lampor, trälådor, möbler, spetsar, 20-talskläder, barnkläder och leksaker.
Det fanns så fasligt mycket att titta på. Det var som ett museum.
Men några fynd då rakt inte. Det fanns enorma mängder piff, men allt var fullkomligt tokdyrt. Med all rätt så klart, men inget ställe för fyndare av rang.
Så vi traskade upp till Montmartre istället. Majken satt i bärsele och hennes hare fick åka i baksätet.
Kisade förbi ett franskt gathörn och letade oss högst upp i Montmartre.
För att sedan ta trapporna ner. Vafasen tänker du, får en inte se mer av Montmartre. Jo, jag tror John tog en massa bilden med den där kameran som hänger med axeln. Ska kolla. Själv körde jag vårdslöst i trafiken med paraplyvagn.
När ben och fötter började strejka vände vi hemåt, förbi väldoftande rosor …
Den 28 oktober för exakt ett år sedan låg Majken i min mage. Jag var helt övertygad om att det var en Eje. Jag mådde fruktansvärt illa, kunde inte känna doften av nybryggt kaffe, levde på satsumas och gick med pennkjolar knäppta till hälften. Sådant en kan göra när en är TVÅ personer.
Söndag i Paris betyder fyndarfräs på vintagemarknad. I arla morgonstund (nåja) gav vi oss ut, kittade med ryggsäck, mössa, nöd-napp och lagomvarm-kofta.
<3
Tillsammans tog vi tunnelbanan till vintagemarknaden Marché aux puces de la porte de Vanves som är full av godbitar.
Pillade på gamla speglar, borstar och blommiga tyger.
Och en hel del barnböcker också.
Kommersen var i full gång.
I ett gathörn såldes crêpe till tonerna av Edith Piaf på rullpiano. Varför, kan någon svara mig varför gamla gubbar inte rullar ut sitt minipiano på gatorna i Sverige. Måste ju finnas hundratals skickliga pianospelare som håller sin briljans instängd mellan hemmets fyra väggar. Ut med er!
Med två fina fynd väskan (ni ska få se sedan) begav vi oss in till Marais, kikade in i kitschbutiker och barnbutiker.
Vi tog åkte rulltrapporna upp i Bazar de l’Hôtel de Ville, tittade på utsikten, drack kaffe och inhandlade en vinterjacka till Majken. Det nalkades nämligen kyla i Paris.
Efter en vecka på den franska landsbygden packade vi väskorna och flyttade in till Paris. Närmare bestämt till en ljus tvårummare i Belleville.
Efter att ha badat i solljuset gav vi oss ut på Paris gator. Käkade surrealistisk god lunch på Paris feni med den här formidabla utsikten.
Kikade in på gamla, välbesökta vintagebutiker på Rue Jaquard, för att därefter leta oss ner …
Mot Marais. Förbi Le Progrès.
… och in på lördagsstråket.
I Paris stod rosorna i blom, samtidigt som trädens löv kämpade med klorofyllen. Det var en så fasligt vacker mix.
Traskade till Merci, på att fylla ögonen med färg.
Och magen med kaffe.
Det blev en välbehövlig paus i det barnvänliga kaféet en trappa ner (både skötbord och barnstolar fanns!).
På Merci mötte vi upp Erik, Lisa och Per som också var i stan. Tillsammans gick vi skymningsgator mot …
… La Favorite för middag.
Majken somnade i vagnen, sov igenom glasklirr, sorl och hög musik. Winn! Så vi beställde in drinkar, skålade och åt världsgod middag.
Lisa.
När klockan blivit sent rullade vi ut med barnvagnen, traskade sorliga staden hem och var stolta som tuppar över att ha bestigit berget med vinjetten “barn på stökig restaurang”.
Min oktoberlista har marinerat ett tag, men nu är den redo att se kvällens, månens, TV:ns, kvällslampans, Wallanders och whatever’s ljus. Listan sammanfattar allt som rör sig i mitt huvudet, vad jag dagdrömmer om, vad jag har för planer och vad som gör mig glad just precis nu.
Månadens roligaste: Autocorrecten på Iphone. “Personer” blir allt som oftast “persienner” och “peruaner” i min mobil. Mitt briljantaste sms? “Du är sådan fin persienn! Jag menar peruan”. Månadens favoritbild(er): Det här.
Månadens resa: Frankrike. Och lite Värmland.
Månadens stolt: Att vi inte kompromissade med miljön, utan tog tåget till Frankrike.
Månadens plagg: Koftor och jackor. Väderpronosen inför Frankrike-resan hade sagt mellan 17-22 grader. Verkligheten? 14 grader första veckan. Och 7 grader nästkommande vecka.
Månadens doft: Parisisk tunnelbana. Borde finnas som parfym. Månadens ord: “Shit of dog”. Mitt nya favoritord. Jag och John stegade in på Emmaus i Paris, i hopp om storfynd. När vi kommer in så fejjas det som aldrig förr. Golven torkas och vi vågar knappt gå in på grund av den idogt skurande fransmannen. Det första jag får syn på är en gråblårutig skoluniform för barn och dör lite. Då påkallar skurfransosen min uppmärksamhet, pekar strängt på mig och säger “Shit of dog”. Jag fattar efter ett tag vinken och förstår att han säger att jag har hundbajs under mins skor och har förstört hans livsverk. Jag jäktar svettigt ut genom dörren för att undvika fläckar på hans nyskurande, ingroddskitiga plastmattegolv från 60-talet. Väl ute på gatan tittar jag under mina skor. Sulorna var rena som en bassängbotten. Vi gick därifrån. “Shit of dog” blev därefter vårt bästa ord i Paris. Månadens dagdrömmeri: Drömmer just ju om att få mer tid för att sy barnkläder, måla akvarell och fixa alla de där projekten som står på hög. Det tar mig osökt till nästa punkt … Månadens bästa: Syjunte-klubb med Ida–Maria och Linnea som jag lärde känna i föräldrargruppen på Södra BB. Yej! Månadens insikt: Den svenska järnvägen är ett skämt jämfört med tågtrafiken på kontinenten. Månadens tår: När tåget rullar in från Tyskland till Danmark och dansk polis går igenom tåget för att fråga var “vissa” personer kom ifrån och var de skulle. I släptåg hade de två nyfunna barn. Dyblöta av regnet med en varsin plastpåse som de höll hårt i handen. De tittade med rädda, milda ögon på mig när de moloket gick förbi. Slängde en blick på Majken. I handen hade de troligtvis det enda de ägde. Då rann tårarna kan jag lova.
Tårna rann igen när vi klev av Köpenhamnståget i Stockholm. Perrongen var fylld med poliser, frivilliga och organisationer som varsamt och vänligt tog hand om förvirrade, rädda flyktingar som var i ett helt nytt land där de inte förstod språket. Det gjorde mig så rörd att se alla dessa människor som samlades där för att hjälpa.
Månadens längt: Längtar något vansinnig mycket efter att åka till Värmland, på pysselhelg.
Månadens köp: En rutig regnjacka till Majken (Tradera) och vintage Kenzo-kavaj i Paris. Bland annat.
Månadens paradox: Många högerextrema anser att invandringen kostar för mycket. Just nu bränns asylboenden ner till höger och vänster, vilket medför att dessa stackars människor, som flytt för sina liv, måste omplaceras på boenden som kostar staten dubbelt så mycket pengar. Det är inte invandringen som kostar pengar. Det är de högerextrema.
Månadens mat: Chilin ur boken “Mera Vego” av Lisa Bjärbo. Mums! Laga den!
Månadens film: Skrattade mig igenom filmen “Spy” med Melissa McCarthy. Månadens TV: Förutom “Modern Family”, “Downton Abbey” och “Modus”? Jag är ju ett stort Poirot-fan och ramlade över dokumentären “Being Poirot” med skådespelaren David Suchet och kunde inte slita mig. Han är nämligen lika fascinerad av sin rollfigur som … jag. Om du tycker om Agatha Christie så måste du spana in.
Månadens blogg:Evelinas ekologiska. Är fullkomligt begeistrad i de vackra bilderna, smaskiga recepten och är ju (så klart) helt såld på de naturnära bilderna och den miljösmarta inriktningen.
Månadens instagramkärlek: @Parisinfourmonths. Om du tycker om Paris så måste du följa detta konto.
Månadens hur-gick-det-till: Varje dag tittar jag på Majken och undrar hur fasen det gick till. Även om graviditeten var allt annat än oförglömlig så känns det så märkligt hela prylen. Jag fattar liksom inte att jag varit … en boll.
Månadens frustration: Köpte en Iphone 6 via Tele2 som inte går att ringa med. Det ni! Jag borde ju ha anat oråd eftersom jag i stundens hetta valde färgen “space grey”. Jag är ju svinrädd för rymden. Har vänt ut och in på mig själv för att få telefonskiten att fungera. Relationen frilansjournalist och mobil är liksom lika tät som den mellan bonden och regnet. Det är ett måste. Och det enda de säger på supporten är att jag ska lämna in den på lagning. “Om de har en lånetelefon inne så kan du få låna en”. OM? Månadens bild:
John skulle ta en fin bild på mig när jag hoppar vid eiffeltornet. I min hjärna blev bilden så genialisk. Men kameran visade något annat. Vänligen zooma bilden.
Fanfarer, konfettiregn och high school-klapp!
Hallå, jag har ju glömt att berätta VÄRSTA nyheten.
Boken Vintagefrisyrer, som jag har skapat tillsammans med bästa Sarah Wing och Martina Ankarfyr, släpps i inte bara i Amerikatt, utan även i Storbritannien! Woop, woop!
Inte nog med det. Den engelska versionen (med nytt, fräsigt omslag) säljs bland annat på Amazon.comoch coola Modcloth.com.
Stolt som en tupp!
Medan våra klättringspeppade kompisar besteg stenbumlingar i Fontainebleau-skogen åkte vi runt i området på jakt efter pittoreska, franska byar. Det var ju ett ganska så lätt uppdrag. Särskilt det där kravet på att de skulle vara franska.
Först gjorde vi en snabbvisit i Fontainebleau. Gick på marknad, tittade på husen och käkade crêpes. Härjade runt, the french way. När det var gjort ville vi ha variant mindre by.
Därför åkte vi istället till den galleritäta (övervuxna) konstnärsbyn Barbizon.
Kikade bakom stora portar och in i hemliga trädgårdar, klädd som ett blåbär. Den bästa blå nyansen om du frågar mig.
Lämnade Barbizon med ögonen tankade med fransk idyll (så de stackars suktande ögonen klarar sig ett tag i betongen).
