Årssummering och aldrig tidigare publicerade bilder: April 2021

Då har det blivit dags att mölja igenom april – som började med påsk. Det var en kaotisk månad på många sätt, och det märks hur lite jag hann blogga (eftersom typ alla bilder ligger orörda).
Dagarna innan påsk lades nämligen min mamma in på sjukhus. En misstänkt tia.
Förmodligen helt slutkörd, eftersom hon tagit hand om min pappa som är sjuk i alzheimer. Mamma på sjukhus betydde att jag blev ansvarig för pappa.
Så jag sov inne i deras hus, i fall att pappa skulle vakna mitt i natten och inte förstå var han var. Jag tog hand om pappa, lugnade honom (hans enda fasta hand mamma var ju inte där), höll på att gå i bitar och insåg också hur mycket press som låg på mamma. Jag var helt förtvivlad. Kände mig ensam, med en stor dos sorg och frustration som en klump i mig. Där någonstans insåg jag att jag måste välja förälder.
Antingen ha pappa hemma (vilket jag så klart ville) och se mamma gå sönder (vilket jag så klart INTE ville), eller se till att pappa kom in på ett hem, så mamma höll.
Som jag grät.

Jag behövde nog egentligen haft sjutton armar, fötter, kramar och fallskärmar där och då, men var oförmögen att be om hjälp.

På påskafton kom mamma hem och var sitt vanliga busiga jag, även om det märktes hon var trött. Vi klädde ut oss hela bunten, anordnade äggjakt för barnen, hälsade på hos min moster i huset intill och vi fick en glimt av pappa som han var förr. En spexare! Det var fint.

Firade en sista påskafton med pappa hemma.

Och trots att det var sorgligt och ostabilt på insidan så målade vi oss som kycklingar och påskkärringar och levde rövare.

Insikten kom allt närmare. Vi kan inte längre ta hand om pappa.

Så vad gör en om en är gråter på insidan? Jo, en gräver, kånkar och svettas ut tårar.

Mitt april-projekt blev att fylla igen en grop intill den fina hasseln. Jag såg framför mig att här minsann skulle det stå trädgårdsmöbler. Men några trädgårdsmöbler kunde ju inte stå i en grop. Så jag fyllde igen den med pinnar, murkna storkar, löv och bös.

Gosade ner mitt fejs här och bestämde mig för att säga ja till ALLA djur som föreslås. Ko, get, anka, hund, får – YOU NAME IT!

Alla papper om vårt bygglov skickades ut till alla grannar så att de skulle kunna säga sitt. Gulp!

Upptäckte lanthandels eminenta bröd-räddar-korg och fyllde frysen …

Åkte på loppis och köpte en väska och fönster till ett kommande hönshus!

Gav bort vårt växthus till barnens förskola så att de kan odla loss där!
Vi använde vabbets sista dagar till rengöra det innan avfärd.

Träden som stod på tomten blev sakta men säkert till brädor som ska bli golv i huset.

Stockarna drogs ner för slänten av fenomenala Roy och Helena (obs! Just precis här står huset i dag).

… till logosolen där stockarna sågades upp till brädor.
(På presseningen landade allt spån som vi nu använder när vi ska lerklina orangeriet).

Så här såg det ut på tomten i april. Ska se om jag kan ta en bild kommande april från exakt samma vinkel.

Barnen höll sig sysselsatta så att säga. Den här dockvagen stod alltid på verandan till mina föräldrars hus, och i den låg för det mesta katten och sov. Ibland fick han till och med promenader.

Fick fina böcker på posten! Från Elsa exemplevis, och njöt för fulla muggar av alla bilder från Gotland.

Satte en drös med frön i jorden!

Kånkade på tomten efter att alla träd fällts.

Och städade köket från det här …

Till det här.

Snickrade ihop en odlingslåda som var enorm!

Började otåligt titta på de där stenplattorna som låg mellan pumpen och lusthuset.
Och började fundera på om det inte skulle vara ståtligt med en perennrabatt där istället.

Så jag började projekt perennrabatt! Första steget: Skruva ner pergolan och ge bort till en granne.

Varje lunch spenderades antingen med att promenera med pappa eller att röja här.
Och ja, exakt här står huset nu.

Med granarna borta så såg en ju faktiskt åkrarna och sjön därborta. Inte hel fel utsikt från ett hus ju.

Bakade livets första surdegsbröd!
April handlade mycket om det där. Ta hand om det lilla och nära. Om det så var surdegen, pappa, odlingarna eller ett städryck i köket.

April var månaden som jag rullade ut cyklen!

Och såg naturen slå ut!

Lisa och Per kom på besök från Stockholm och jag fick en kram. En har ju inte varit överöst av dem under pandemin dirket, och egentligen skulle en ju inte. Men jag behövde den så satans mycket.
Den kramen kommer jag alltid att minnas.

Fick möjlighet att köpa loss ett helt gäng av dörrar, hyllor, garderobsdörrar och fönster av en granne. Hej lycka!

Och köpte fönster till det kommande orangeriet via Karlstads kommuns byggåterbruk – Sola byggåterbruk! Vi hade sånt flyt! Fick tips av Evelina om att det finnas fönster på Sola byggåterbruk, kuskade dit och insåg att de skulle passa PERFEKT i orangeriet som vi hade ritat in i bygglovet.

Gick mest av allt klädd i blåställ hela april.
Och varvade podd och digitala föreläsningar med att röja på kvister på tomten.

Så kom vitsipporna! Vitsipporna var en sån sak som jag längtade efter när jag bodde i stan. Det där havet av trampade vitsippor i en slänt som ingen upptäckt ännu. Att få traska runt där, höra vårens alla bäckar och fågelkvittret. Fan, vad jag njöt.

Plåtade en bild från vårt lilla, lilla sovrum.
Att bo litet och temporärt är en sådan spännande träning på många vis. Inte-så-noga är ju ett mantra, men det betyder också att en kanske inte så ofta gör så där pre-pandemi-piffigt. Städar fint, gör fint. Men en dag gjorde jag bevisligen det – i alla fall i ett hörn. Resten såg nog ut som det vanliga kaoset.