I helgen var mina föräldrar, Märta och Arne, på besök i Stockholm. De bytte kattmys på den värmländska landsbygden mot betong, asfalt och två döttrar.
Dessa tu. Min storasyster Ellen och så jag.
John var också med. Trött som bara den efter en femdagarskonferens i Polen.
Spexarna.
Egentligen skulle hela la familia ha ätit middag på Delikatessen och spa:at på Yasuragi, men gravidhormoner och kropp sa stopp – och därmed basta. Så det blev vi-tar-det-som-det-kommer-promenad på Långholmen.
Med dessa galningar. Pappa, John, min svåger Christer, min syster Ellen och mamma.
Solen sken över kolonilotterna och november-mörkret gav med sig. Runt om hela Långholmen stod folk och lapade sol som om de inte sett annat.
John hade kattradarn på och fick syn på denna kisse som spexade runt i trädgårdarna.
Lämnade Långholmen med kurrande magar och begav oss mot Hornstull för mitt-på-dagen-middag.
Hamnade här. I ett hörn på Tjoget, med massor av mat och annat gott.
Vi åt tills vi storknade, kramades adjö och vinkade sedan av mamma och pappa som åkte hem till Värmland och katten igen.
Loading Likes...
Låter som en riktigt mysig dag även om den inte blev som tänkt 🙂
De blir ju ofta det, just de där oplanerade dagarna. Bra alltså =)
Kram emma
Åh, gillar Långholmen och gamla fängelset. En gammal kollega till mig när jag jobbade på Västergötlands museum hade varit med och byggnadsdokumenterat och inventerat fängelset inför att de rev flera byggnader där på 1970-talet (tror jag) och jag fick bland annat läsa artiklar han skrivit om fängelsebyggnader, med detta som exempel. Riktigt spännande!
Och solen ja, åååh vad lite klar himmel kan göra en extra glad. Solen skiner i Luleå idag, så blir en promenad på lunchen för att kicka igång d-vitaminen! =)
Åh, vad spännande! Jag är så glad över att det finns kvar så mycket av fängelset.
Kram emma
åh, hur var tjoget matmässigt? har bara druckit där!
BRA! Mycket mat kan man ju lugnt säga. Och sådant gillar jag =)
Kram emma