Ligger lite efter i Emily Dahls underbara julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här). Jag skyller på en helt kriminellt härlig helg med pyssel och promenader.
Lördagens lucka, närmare bestämt lucka nummer sju, innehåller en person som har betytt mycket för mig. Ett svårt uppdrag, eftersom det finns mängder av människor som har gjort mig till den jag är i dag. Min syster Ellen och min tremänning Cathrine (som är som en extra syster för mig) har funnits där när livets vindar har blåst så hårt att jag varit nära att tappa taget.
De har hållt i mig, hjälpt mig upp ur avgrundsdjupa hål och gropar och framför allt vågat säga i från när jag valt vägar som varit högst tveksamma.
För utom mina två “systrar” så är det en annan person som kvalar in på dagens uppdrag:
Berätta om en person som betytt mycket för dig.
När du håller om mig försvinner allt ont. När du kysser mig så blir alla vinterkalla vener varma igen. När du skrattar så kan jag inte hejda mig – då skrattar jag med. När du är nära är det som att jag blir hel. Som att alla bitar faller på plats. När livet är ett trassel, hjälper du mig att reda ut knutarna. När jag gråter så tröstar du mig. När du är ledsen så skär det i mitt hjärta. När du är lycklig blir jag lycklig. När jag är arg som ett bi så lugnar du mig genom dina snälla ord. När kroppen känns konstig så läker vi den tillsammans. När livet smärtar förstår du mig som ingen annan. När jag kommer hem till dig, så är det som att mina ögon ler automatiskt. Och du ler tillbaka. När jag håller om dig, så känns det alltid som det är första gången. Ibland blir känslorna för starka och då måste jag hoppa. Upp och ner. Då hoppar du med mig. Och så står vi där i köket och hoppar framför varandra. Ocool-skrattar och håller om varandra. Stundvis är det som att jag ser på dig för första gången. Hos dig kan jag vara mig själv. Är mig själv. Tusen miljoners äkta Emma Sundh, med skavanker, pillimariska tankar och som en tivoliserad totalshow. Och du säger bara att du älskar mig mer och mer. För dig är jag aldrig för mycket. Och jag kan aldrig få nog av dig.
Visste inte att jag hade ett hjärta innan jag träffade dig. Nuförtiden känner jag att ett dunkande hjärtat sitter där varendaste dag.
Min John. Trodde inte att jag kunde känna sådana här känslor. Åtta år efter den där dagen i mitt lilla studentrum på Lappkärsberget när jag frågade om du och jag skulle bli vi så är jag lika fnitterkär i dig.
Loading Likes...
Jag tror tamefan jag börjar balla ur ja. Kan ju inte läsa en bloggtext utan att bli tårögd och säga “men… åh…” tyst för mig själv. Håll fast vid varandra! Kram!
men gaaaah. är så svag för sådana här kärleksbrev, inser jag.
Men åh nu fick jag hjärtsnörp! Så. Otroligt. Fint.
Åh, älskar hoppandet! Vilket underbart sätt att beskriva en känsla:D
Pingback: 8. Tell us about a piece of clothing that you remember from your childhood. | Emmas Vintage
Åh alltså ni två! <3
Åh så himla fint!!
Vad fint skrivet.