Lucka nummer 3 i Emily Dahls eminenta julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) innehåller några önskningar inför jul.
Mest av allt önskar jag lata dagar i Värmland (utan massa fläng ditan och ditan), äta pappas hembakta bröd med cheddarost, snö på taken, sitta framför öppna spisen och att få åka spark. Det är vad jag önskar. Och att få vara tillsammans med John.
Det sista (och eventuellt det här med spark) kommer inte bli verklighet. Vi ska fira på varsitt håll i år. Vi fick helt enkelt inte ihop det med planerna. Efter den här tumultartade hösten kände jag att jag behövde åka hem … och stanna där.
Så det blir en längtans-jul igen och det smärtar en aning.
Förutom det önskar jag vackra vintagevaser, kattallrikar från Donna Wilson, fina gamla boxar (lådan du ser på bilden är en skokartong från 1950-talet som kom in på Vintagefabriken för ett tag sedan. Så stört fin att ögonen pluppar ut), vintageklänningar från underbara Adore vintage, saker med paraplyer på (jag gillar paraplyer), nya bolltofflor (mina fina tofflor börjar gå sönder), lekfulla posters och ett par nya Trocadeo-flaskor (någon vän blev troligen törstig på en fest eller två, för nu är de puts väck).

Och sedan, om jag får balla ur och drömma lite over the top-drömmar? Ett stycke drömklänning från Mrs Pomeranz, en rosa eller grön begagnad skrivmaskin, en svartvit Littlephant-mugg och en grön Volkabuss som går på el, är oförstörbar, miljösmart och som jag kan puttra Sverige runt sommaren 2013, med en resande Vintagefabrik full med klänningar och pinaler. Lite så.
Hellre en enda liten klapp som jag önskar mig, än en shoppinghetsad fladder-konsumtions-hets-pinal som har åkt fyra varv runt jorden. Denna konsumtionshets alltså, där familjer tar lån för att begrava granen i saker som håller knappt ett år. Nä, vet ni vad.
En gåva, som är köpt med kvalité i åtanke, det är riktiga grejer det.

Som sagt. Mest av allt vill jag ha snö, med ett julerim till.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!