Hej måndag!
Det händer så mycket runt om i världen att jag inte vet var jag ska börja. Tangentera vill inte knappras. Gissar att alla med en strimma medmänsklighet känner samma sak?
Krig i Ukraina, IPCC-rapport och en världsordning som ställs på ända.
Känns världsfrånvänt att blogga bilder om Stockholms-besök, juli-återblickar, bygge och vardagsfnul i trygga-bubblan samtidigt som hjärtat bankar utanför kroppen.
Så jag har byggt orangeri. Kastat lera på väggen, svurit över Putin, skänkt pengar och processat skiten. Funderat på vad jag kan göra, manifesterat på Stora torget i Karlstad och grävt ner mig i fossil energifrihet från Ryssland och den fossila ryss-soppa vi sitter i.
Så där är jag nu. Var är du i tankarna?
Vissa kanske tänker att sociala medier är ett ställe där en kan fly från allt elände. Men ska vi verkligen fly? Kan vi inte snacka om det istället?
Jag tänkte ändå – mitt i allt – börja där jag alltid börjar när huvudet är på hundra olika håll. Köra en frågestund här på bloggen.
Så har du någon fråga – passa på att ställa dem i kommentarsfältet. Eller via mejl om du hellre vill det: sundh.emma@gmail.com. Högt och lågt.
Det var ju så länge sen, och dessutom har det ramlat in en massa frågor i kommentarsfält och på mejl, så jag tänker att jag samlar ihop allt i en rejäl Q&A.
Och jag tänker att det blir en start på något vis. Mitt i allt.
Vill du bara skriva av dig om läget – gör det i kommentarsfältet. Jag läser allt.
Bildsätter med en massa bilder från förr som jag hittade i arkivet när jag rensade min dator i helgen.
Loading Likes...
Fina Emma. Din nya stil ar sa nice. Forsoker stajla den i australien nu nar det borjar bli lite svalare. Har typ flanell skortor och pjs on. Var ska jag borja? Massa loppisar. Ar lang som du. X
Jag tänker mycket på det här med fägring, fåfänga och njutning. Den nya odlingssäsongen som drar i gång samtidigt med ett krig i vårt närområde har väckt många tankar hos mig. I oroliga tider är det kanske få som skulle invända mot att det kan vara klokt att odla mat. Samtidigt är min lilla odlingsplätt och mina ambitioner allt för små för att egentligen vara ekonomiska. Och så framför allt det här med blommor. Jag slits med dåligt samvete över att fundera på blomval när världen ser ut som den gör. Samtidigt vet jag att det är frihet och trygghet som gör att man har tid och förmånen att tänka på fägring och odla saker för nöjes skull. Ja, det här är ju ingen direkt fråga, men jag undrar om du har funderingar eller kloka tankar kring det här med att lägga tid på annat än det nödvändiga när så många inte ens har det? Är livet stort nog för att kunna innehålla båda? Medkänsla och hjälp till kris, men ändå liv och njutning här och nu?