Mitt och Johns bröllop – the inlägg.
Nu så. En av de vanligaste frågorna jag får här på bloggen är: Hur såg ditt och Johns bröllop ut? Och det är kanske inte så konstigt, för det var ju så allt började en gång i tiden. Jag friade till John, vi bestämde oss för att gifta oss borgerligt och ha en hejdundrandes fest. Inför detta bröllop började jag … trumvirvel … blogga. Om vintagebröllop.
Jag och John hade så svårt att hitta rätt i den där bröllopssvängen. Vi ville ha ett avslappnat, budgetsmart bröllop med fokus på vintage, med mycket vänner och en fest som ingen skulle glömma. Men överallt vi vände vår vintageklädda blick nötte pekpinnar, måsten, borden och budgetar. Nytt skulle allt vara och tusentals fioler skulle det kosta på kuppen. Nä, minsann. Det ville vi inte ha. Andra får gärna ha det, men vi hade svårt att identifiera oss med den välpolerade bilden. Vi vill ju sitta i gräset och skåla i champagne med våra vänner. Och så fick det bli.
Det fick bli ett tredagarsbröllop ute på Barnens ö. För är det något vi älskar så är det att hänga med vänner. Så varför inte samla dem under tre härliga dagar på landet?
Jag hade fem brudtärnor och John hade fem bestmens. De banade vägen för mig och John, med såpbubblor i högsta hugg, till tonerna av Barnen i Bullerbyn-visan.
Vi gifte oss i en syrénberså och i ena hörnet av bersån spelade våra vänner Max, Mick och Erik “Old man” med Neil Young och “I want you” med Bob Dylan.
Alla vänner satt i bersån, finklädda till mustaschen.
Lisa, Nina, Åberg, Lollo och Fatima. Och vigselförrättaren.
Och här är hela gänget. Jag bär en spetsklänning från 1950-talet och en liljekonvaljekrans i håret och John bär en frack som är över 100 år gammal. Om ni tycker att vi har en lite märklig pose, så beror det på att vi ska hoppa upp i luften.
Hångel i bersån.
När vi sagt vi var vigda och klara korkades champagnen upp. Alla fick en varsin flaska med ett randigt sugrör i.
Med champagne och snittar satte vi oss därefter i gröngräset. Så himla underbart. Dagens bästa. Här satt vi sedan och skålade, pratade och skrattade ända tills det blev dags för middag.
Middag och tusen och åter tusen underbara tal.
Middagen klingade ut i dans och kalas. Det var en hejdundrandes fest som liksom aldrig riktigt tog slut. Jag och John dansade lindy hop tills benen sprattlade och vid fyra-tiden slet vi oss från dansgolvet. Då hade festen precis börjat. Det dansades nämligen till solen gick upp.
Några tog ett nattdopp eller morgondopp. Det är svårt att veta exakt. De gick helt enkelt aldrig och lade sig. Men en sak är i alla fall klar. Det blev ett bröllop som precis så som vi ville ha det …
Loading Likes...
