Förra lördagen traskade jag och John genom blåsten ner till Vinterviken. Löven virvlade framför näsan på oss, och det var den första riktiga höstdagen. Jag bar kort, gammal jacka (den enda jag fick igen över magen), mina nya skor, Johns halsduk och basker på sned.      Kikade in genom Vintervikens tunnlar och strosade runt. Sakta. Stannade till på Vintervikens trädgårdscafé och slog oss ner ett stenkast från platsen vi satt på i juni. Tänk va? Där satt vi och pimplade champagne och sa att nu skiter vi i det här med att vilja ha barn. Och så var jag troligen redan gravid.    John. Vi beställde in kaffe och kakor, smaskade i oss i en rasande fart.    Vinden ven, äppelträden vajade ovanför våra huvuden, halsduken fladdade och jag njöt.      Äppelträds-tak med takfönster.  Efter fika och häng i Vinterviken traskade vi tillbaka till Midsommarkransen, tog spjärn i blåsten ett tag och sedan gick vi hemåt.