Vintage-häng, maffiga middagar och marshmallowtoppad varm choklad.  Varje höst brukar jag och ett par vänner åka på en liten, högst enkel, miniweekend. En kompishelg där syftet är att umgås med varandra. Ingen av oss har nog haft ett så stort behov av att umgås som just nu. Det har hänt så otroligt mycket det senaste halvåret att det varit svårt att hänga med, så denna helg var helt klart på sin plats.
Två vänner har flyttat till nya lägenheter, en har blivit gravid, någon har bytt jobb, en annan har bytt jobb två gånger och tre stycken har skrivit en bok. Kontentan: Ja, förutom att trötthet har fått en ny mening i våra liv, så har vi inte heller kunnat umgås så mycket som vi brukar.  Något som inte minst har synts här på bloggen. Jag har ju jobbat nära på dygnet runt i ett halvår, så det har inte blivit mycket till härliga häng-bilder.
Som ni kanske förstår vid det här laget så fanns det en hel del att prata om under denna weekend. Och förra helgen blev det alltså dags för årets version som denna gång gick av stapeln i vackra Uppsala.

Vi anlände sent på fredag kväll till huset som vi hade lånat. Installerade oss, åt en enorm  och förlamande tacomiddag och pratade som ditten och datten medan vi klappade på mätta magar. Vid midnatt kröp vi till kojs i våra sängar, småpratade och slumrade sedan in.

På lördagsförmiddagen flanderade vi Uppsala-gator fram, längs med Fyrisån, in i små vintagebutiker och träffade trevliga bloggläsare,

Sparkade löv och hänfördes av Uppsala.

Fatima och Vintageprylar.

Lisa – som hade styrt upp denna weekend superbt bra.

Kvistade in i den flotta vintagebutiken Ruth och Raoul. Bläddrade bland kappor, klänningar och rotade bland mössor, handskar och smycken. Jag hittade en alldeles underbar vintageklänning hos Ruth och Raoul. Svart – inte likt mig – men oj så vacker.

Vintageprylar-Lollo provade en ursöt mössa med knyt under hakan. Därefter gick vi vidare för att handla godis och fira vår vän Frida (som fyllt år) genom att äta crêpes – hennes bästa!

Efter en lång promenad i Uppsala lunkade vi hemåt, till vårt lånade hus, där vi värmde oss med varm choklad med pastelliga marshmallows i. Medan instagram-feeden fylldes av Halloween-treats och kostymer, lagade vi middag, pratade, blev proppmätta och tittade på “Så mycket bättre”.

Vaknade upp till en söndag, drack kaffe i mängder, hade långa pyjamassamtal och tog en kort promenad, ledd av weekendgeneralen Lisa.

Volangen tog kort på de vackert dystra och äppeltyngda trädgårdarna, medan jag tog kort på Volangen.

Volangen igen.

Detta kanske man inte riktigt vet om mig, men jag är en fena på bilar. Så när något ska fixas och trixas så är jag gärna där och hugger i. Här har jag fått ett fälgkors i mina händer och ska bidra med min armstyrka.

Med hjulskruvarna åtdragna, magen full med mashmallows, rösten sönderpratad, väskorna packade och vinterskorna på, åkte vi sedan hemåt mot Stockholm. Trötta. Inte av högar av jobb, utan av att ha pratat från fredag till söndag. En sådan där bra trötthet ni vet, som inte tär på en nämnvärt. Och när jag kom hem, ja, så väntade något alldeles speciellt …