Åh, nu behöver jag er fenomenala TV-smak! För vet ni, jag har jag nått internets streamingsände tror jag bestämt. Och ni ger alltid de bästa TV-serietipsen!
Jag är ju ett fan av drama från svunna tider, och slukar det mesta.
Senaste TV-serierna jag malt igenom är BBC-serien Les Misérables, Krigets tid, Sex education. Försökte mig på Derry girl, men kom liksom aldrig in i det, även om jag älskade karaktärerna.
Vilken TV-serie får jag inte missa? Tipsa i kommentarsfältet!
Ps. Undrar just om jag ska göra en TV-serielista med de bästa TV-serierna ever?
Min vardag är full av kontraster, så jag har valt att kapsla in min vardag i fem bilder:
1. Min vardag är en del av mitt jobb och vise versa. Jag lever mitt jobb. Mitt jobb och min vardag går ofta ut på att ta ut det bästa ur dagdrömmen och ge vardagen lite mer guldkant. Fånga vackra ting på bild, sätta fingret på en dallrande känsla i skrift eller förverkliga en vision i teckning eller formgivning. Den här bilden får illustrera just det. En bild som jag tog under ett stylingjobb som jag och Lollo gjorde tillsammans med Emily Dahl.
Sedan finns så klart en mycket mer osmickrande vardagsbild, där jag sitter med begymmersrynka ner till knäna, lyssnar på hiphop och skriver artiklar tills fingrarna brinner (som i dag). Så klart.
2. Det här är min partner in vardag. Vi jobbar ihop, bor i samma trappuppgång, semestrar ihop och hänger allt som oftast däremellan. Mer vardag än så blir det nog inte.
3. Det här har motvilligt blivit min vardag. Jag har alltid tusen projekt på gång, är alltid på språng och gillar när det händer saker. Jag gillar att leva snabbt helt enkelt. Men med graviditeten kom den förlamande tröttheten, illamåendet och foglossningen. Så att vila är nu en stor del min vardag. Om jag inte vilar så blir jag illamåendet eller får ont, så är det bara. Och nog är det lärorikt och nyttigt för någon med myror i brallan alltid. Att lära sig att göra ingenting och ändå vara … nöjd. Det är en stor och nyttig utmaning för mig, som så ofta presterar.
Jag har insett att det här med att inte göra något … är rätt så … jävla gött.
4. Vad vore min vardag utan en massa vintage? Nä, just det. Min lägenhet är fylld av fynd, bloggen likaså. Många av mina stylingjobb går ut på att återanvända, ge gamla saker nytt liv och tänka miljsösmart. Under Vintagefabrikens flagg får jag vara ute och leta vintagepärlor på arbetstid. Hej vardag!
5. Goddagens vardag. Alltså jag hade en vision – innan jag blev gravid – att jag skulle fortsätta äta nyttigt, röra på mig, träna, gå långa promenader, myspyssla och hålla igång.
Mohahahaha, säger jag bara. “Glöm’ett” som vi säger i Värmland. Här har då inte tränats, ätits nyttigt eller hållits i gång. Däremot har jag sett ungefär alla TV-serier och dokumentärer som gjorts, bakat desserter, tagit korta promenader, inspekterat min försvinnande navel och kapitulerat inför – något för mig fullkomligt otänkbart – halvfabrikatsmat.
Var sak har sin tid. Och så här ser min vardag ut just nu.
Detta är lucka 8 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
Jag älskar TV-serier och knarkar ungefär allt. Sedan jag blev gravid så har detta TV-serie-tittande gått helt bananas i takt med allehanda krämpor som illamående, foglossning eller bara den totala tröttheten. Från att ha varit ganska kräsen sväljer jag allt, jag menar ALLT. Paradise Hotel, Bonde söker fru och har tittat på ALLA dokumentärer på SVTplay. Du kan fråga mig allt om Andra världskriget, Cleopatra till Göteborgs uppbyggnad – jag kan allt nu.
Vissa serier har varit riktigt dåliga (Klondike, hej opepp), andra har varit lite småmysiga medan en tredje TV-serie har skapat hål av saknad.
Så nu har jag satt ihop en lista över några av mina favoriter (både nya som gamla) inför mörka november.
The Knick, HBO Nordic
Kostym-sjukhusdrama med Clive Owen! Behöver jag säga mer? Utspelar sig i början av 1900-talet i det korrupta New York och innehåller allt från omöjlig kärlek, kokain, rasism, vacker interiör och inte så smarta kirurgiska experiment. Inget för dig som är känslig för blod (och inte heller något att se samtidigt som du äter. Tro mig, jag har testat). Väntar nu med spänning på nya avsnitt.
Det blodröda fältet, Svtplay
Kostymdrama (mitt bästa!) som utspelar sig på ett fältsjukhus i Frankrike under första världskriget. I serien får vi följa tre frivilliga, brittiska sköterskor som av olika anledningar vill fly vardagen för att hjälpa till vid fronten. Mitt under brinnande krig får du frossa i hemligheter, kärlek och en läkare med skotsk dialekt. En behöver inget mer.
Maria Langs deckarfilmer, TV4play
Nyinspelade deckarfilmer i idyllisk 1950-taslmiljö med Tuva Novotny som hobbykriminalaren Puck. Spännande intriger, svartsjuka, mord och en dos löööv. Om jag fick bestämma skulle det komma ungefär 10 sådana här avsnitt till – minst.
Fjällbackamorden, Svtplay
Alltså jag är en sucker för deckare (och kan inte låta bli att tycka att svenska dramor är lite mysiga), så när Camilla Läckbergs böcker blir TV kan jag liksom inte motstå att titta. Det är så där lite behagligt, med lagom mycket spänning. Alldeles perfekt att titta på efter att ha haft hjärtat i halsgropen efter …
Game of Thrones, HBO Nordic
Det finns ingen TV-serie som Game of Thrones. Det är den skevaste, vidrigaste, mest våldsamma och fantastiska serie jag sett. Jag kan inte sluta titta. Denna långkörare har jag varit fast i länge och jag blir alltid lika chockad vid säsongspremiären. Det är som att man behöver ett par avsnitt att vänja sig vid den grova Game of Thrones-standarden.
Downton Abbey, SVTPlay
Behövs inga ord eller förklaring. Älskar Violet Crawley, Dowager Countess of Grantham och hejar just nu på Charles Blake. Ta en titt på Downton-eftersnacket också, med den förträffliga Kristin Lundell som jag tycker så mycket om.
House of Cards, Netflix
Ungefär en av de bästa – och mest oberäkneliga – serier som gjorts. Handlar den superläskiga, hänsynslösa och korrupta politikern Frank Underwood (Kevin Spacey) som med alla (ALLA!) medel vill ta sig till makten i USA. Ger begreppet “politiskt spel” en helt ny dimension.
Orange is the new black, Netflix
En skev serie som handlar om den nyförlovade New York-bon Piper som sonar ett gammalt brott som hon begick i sin vilda ungdom. Hon sätts i fängelse, får sitt nyfönade hår tilltufsat och möter ungefär den skevaste arsenal av människor.
Poirot & Miss Marple, TV4play
Två av mina favoritserier, båda gamla Agatha Christie-deckar-dängor i underbara miljöer. Poirot är största favoriten, mest för att den utspelar sig på 1920-talet och för att Poirot själv är så självgod. Love it!
De där sällsamma, stilla söndagarna börjar här. I sängen. Under ett tjockt duntäcke, där endast en aningens kylig nästipp sticker ut.
John – som är pigg som en mört om mornarna (till skillnad från mig) kommer med frukost på sängen – på min favoritbricka som vi fyndat på Emmaus för några kronor.
Hembakta grahamsfrallor med smör och sylt, färskpressad grapefruktjuice och rykande hett kaffe.
Kuddar hullerombuller, duntäcket i en hög och gårdagens kläder hängandes lite här och var.
Den här gosbollen ligger alltid inkilad bland täcken, kuddar, Johnar och Emmor. Som en liten kanelbulle ligger han – med tassen över ena ögat.
Och när man viskar hans namn så sträcker han på sig och lägger sig på rygg. Som en invit att klappa hans gudomligt mjuka mage.
Där ligger vi sedan, som hulleombullerfamilj. Smuttar kaffe, klappar katt, läser en rad eller två, och ser en trefyra TV-serier.
Upp med min nya klocka i bokhyllan, bort med pågående flugverkstad från pysselbordet (psst, vad tycks om vår sprillans nya pysselhörna?) och knöla in ett stycke kalender mellan jordglob, leksakståg och en vintagekamera.
Min nyårsafton började lite så här. Med storstädning och fix inför en högst spontan nyårslunch.
Det här kan ha varit det mest oplanerade nyårsfirande i mannaminne. Bara några skälvande dagar innan fyrverkeriena skulle smattra hade vi ingen aning om hur detta nyår skulle firas. Det var som om den stora veligheten (jag som så sällan velar) hade klivit in i farstun och vägrade gå. Nyårsgeneralen Lisa, som brukar ha en plan redan vid midsommar, flydde landet, så där stod vi – handfallna med ett nyfött nyår i famnen.
Men så ringer telefonen, och så igen och igen. Och helt plötsligt är vi ett par vilsna nyårssjälar (som annars brukar fira under generalens uppsikt) som bestämmer oss för att kasta ihop en nyårslunch. Sagt och gjort.
Medan min kompis Erik handlar ingredienser till en vegetarisk bouillabaisse dukar jag bordet i vardagsrummet med nejlikor och Gröna Anna-porslin.
Fint i all sin enkelhet.
Katten Sockan står i fönstret och tittar på – finklädd i Dr. Johns prima festflugor – the cat version.
Samtidigt sitter John förbereder ett quiz i all hast – om 2013 års filmer och TV-serier.
När skymningen faller – och lamporna i fönstret tänds – anländer gästerna. Hur det såg ut får du se alldeles strax …
