I torsdags mötte jag upp med ett gäng härliga bloggare på Tennstopet vid Odenplan. För ett par veckor sedan fikade jag med ett par av dem på Sturekatten, och nu tyckt vi att det var dags att ses igen. Denna gång med ett par nya ansikten. Som härliga Elsa Billgrens till exempel.

Annika Bäckström – som drog i gång fikorna – gömmer sig här för min stora blixt.

Jag i vit sjalett bredvid härliga Isabelle Pedersen.

Un Velo.

Bästa Emily Dahl i nyfärgat lila hår.

Niotillfem-Sandra Beijer satt farligt till inne Tennstopet. Bakom henne skymtar ni nämligen ställningen i pågående dart-tävling.

Vicky.

Karoline Petterson slöt upp efter ett tag, och bytte plats med Elsa och Niotillfem-Sandra som var tvungna att rusa.

Isabelle!

Efter några timmar på Tennstopet kvistade vi vidare till en kareokebar. Vi tyckte att det var lagom mycket motvikt till Sturekattens blommiga kaffekoppar som vi drack ur sist.

Där sjöng vi från tårna. Dansade gjorde vi också minsann. Det sjuka var att alla i sällskapet hade sådana underbara pipor.

Jag dog lite när jag hörde Isabelles sångröst. Jag har ju hört den via små klipp som hon lagt upp på sin blogg, men IRL var den magisk. Det fuktades i ögonen vid minsta vibrato. Själv begick jag musikaliskt självmord. Jag var tvungen att gå vid 23-snåret (för att jag skulle upp och jobba dagen därpå), så jag sa adjö genom att sjunga “My way” av Frank Sinatra. Det gör jag en varannat år bara för att kasta ut mig allt damm i kroppen. Det blir liksom som en vårstädning inombords efteråt.
När jag hade sprängt allas öron med mitt gastande, vinkade jag adjö och for hem.