Innan jul drog vi – jag och familjen – till Stockholm. Det skulle håvas in ett gäng traditioner nämligen.
Direkt när vi anlände med tåget, kutade vi in på Fabrique för att köpa frallor och söt nödproviant, och sedan pep vi med spårvagnen ut mot Djurgården.
Och Skansen.
Vi skulle så klart på den årliga julmarknaden.
Det är ju sedan gammalt. Även när en inte längre bor i stan.
Traditionsenligt i sällskap med Amanda, Martin och deras gulliga barn.
Med betoning på gulliga. Tivolit var öppet så innan vi gick loss på allt skansigt så tog vi en svängom här, och passade på att pricka ett par ryggtavlor med snöbollar.
Förbi hästarna och fåren, och alla vackra, gamla byggnader.
Plåta stilig Skansen-person (som Amanda så klart kände!) utanför Folkets hus och beundra den fantastiska hatten!
När vi traskade mot varm choklad vid marknaden så fick vi sällskap av en ekorre …
Och sedan var vi tvungen att stanna till vid denna gulliga som stod och väntade på kli. Sällskapligare får en leta efter.
Kikade in i ett av husen, och fick berättat om livet förr. En sak jag gillar med Skansen är att – trots att ja varit där hur många gånger som helst – så upptäcker jag nya hus varje gång. Och har ett bra gäng kvar som jag aldrig varit inne i.
Här är jag. Har absolut krälat i snön vid orm-rutschkanan vid Lilla Skansen.
Efter en hel dag på Skansen avslutade vi med fika på Gubbhyllan och sedan åkte vi hem till Lisa och Per där det väntade middag med ytterligare vänner. Där sov vi över för att dagen därpå äta magnifik julbord på Norra Latin tillsammans med Johns familj. En oerhört fin tradition. Och om barnen uppskattar godisrummet? Eh, ja.
Förra helgen, innan nya restriktioner, pep vi till ett novembergrått Skansen, för att möta upp vänner och hitta inspiration till vårt kommande hus.
Det här är inte bara en vacker, bilfri oas, utan en viktig plats som kapslar in byggnadsvård och hantverk i ett konstverk. Ett konstverk en kan gå in i. Det är unikt. En plats där många hus från vårt land finns representerat, som att resa från norr till söder på en timme.
Imorgon stänger Skansen, för första gången på 129 år. Det är så tragiskt.
Skansen går ekonomiskt på knäna, och om du någonsin varit där, uppskattat denna plats – med utsikt över Stockholm – så kan du stödja detta hantverks-nav. För är det något vi vill ha kvar är det vl just detta? Jag tänkte köpa årskort, och även inhandla lite förbrukningsvaror som såpa och tvål genom deras webbshop.
Jag är så glad över att jag hann åka till Skansen en sista gång denna höst, och håller tummarna för att jag får möta våren någonstans bland vitsipporna vid Skånegården.
Den här regntunga lördagen mötte vi upp Amanda, Martin, Diana och lilla Harry.
Vi var tidiga och hängde på låset till caféet.
Medan vi väntade härjade vi runt bland husen, försökte se var “Tjuvarnas jul” var inspelad och letade nya kryphål och gömställen.
Ta kort på ett av mina favorithus …
Så öppnade caféet, och vi tog plats på den lilla innergården.
Helt galet att det är så varmt i november, att en kan sitta ute utan att frysa röven av sig.
Fick babbla loss över rykande kaffe och en solglimt. Saker som gör en genuint lycklig nowadays.
Och visst har en fått stanna upp i denna cetrifug-iga värld? Insett vilka saker som värmer?
Som är viktiga.
Ena barnet lånade min kamera, gulp, och tog denna bild på mig. Enda bilden på mig från dagen, och jag gillar den i sin oskärpa, för den har min barnet tagit.
Efter fika traskade vi vidare, och jag och Amanda hittade den perfekta trädgårdssoffan!
Här kan en sitta och bli gammal!
Amanda berättade om sin stylt-karriär, och bröt ihop. Tycker så mycket om den här bilden, för det här är Amanda för mig. Världens roligaste! Tänk ändå, att vi bara känt varandra i ett par år, men det känns som hundra.
Det började kurra i magen, och vi ville grilla korv!
Kikade förbi den här platsen, där Amanda och Martin gifte sig förra sommaren. Ett bröllop vi missade eftersom vi var på Gotland då. Grämer mig än.
Fy tusan för den här våren alltså.
Följer nyheterna och det känns som snaran dras åt på något vis. Fallen ökar, sjukvården kämpar och allt fler aktörer ropar på hjälp. Mitt i denna soppa händer det en hel del fina saker. Som att min favoritpodd Mannheimer/Skäringerhar samlat in 610 000 kronor för att hjälpa vården på olika sätt. Pom och Flora som samlar in pengar för att serva sjukvården med mat. Och alla individer som drar i gång grymma initiativ för att rädda viktiga aktörer.
Fråga oss vad vi vill ha kvar när vi är ute ur krisen? Är det ohållbara aktörer som gynnar en priviligerad klick, eller ska vi satsa på att stödja de aktörer som gynnar många?
Kanske läge att gå med i STF, Svenska turistföreningen, för att kunna njuta av det bästa och vackraste av Sverige. Österlen, Stockholms skärgård, Abisko, Gotland. Listan kan göras lång av fantastiska platser. Men STF hotas att gå omkull. Och jag tänker att STF hade varit en gaaaanska viktig aktör i det där hållbara samhället som vi behöver skapa för att undvika en annan, ännu större kris. Vi behöver gräva där vi står, upptäcka och njuta av allt som finns runt knuten. Istället för att dra till Nya Zeeland för att njuta av den fantastiska naturen – som ju påminner om Norges (som bräckt Nya Zeeland på topplistor) – så kanske vi ska titta lite mer runt omkring oss?
Right?
Skansen är ett annat exempel, som också hotas av konkurs.
Jag älskar ju Skansen som ni vet. Det är en bit av historien, en otrolig kunskapsbank, kulturarv och ett vattenhål för byggnadsvårdsintresserade. Det är en bilfri plats i stan, där barnen kan springa omkring, och vara … just det: barn. Andas frisk luft, lära sig om historien och kanske få en inbyggd förståelse för tidigare generationers kamp.
En sorts solidaritet. Värt ett besök från alla Sveriges hörn i allmänhet, och av alla stockholmare i synnerhet.
Spana in Facebookgruppen som startats för att rädda Skansen.
Har du tips på aktörer som vi vill ha kvar efter corona-krisen? Som kommer gynna en omställning? Eller förenkla? Men som just nu går på knäna? Kommentera och tipsa andra vettja.
I måndags var förskolan stängd. Det betyder utflykt i vår familj. Måndagar är ju världens mest stängda dag, så vi drog ett säkert kort: Skansen. Det är alltid öppet. Och jag älskar fasen det plejset.
Min mamma och pappa hade kommit till stan. De har börjat med detta smarta: tajma in dagarna när förskolan är stängd för då kan de följa med på utflykt. Helgerna, när hundratusen andra ska trängas, funkar inte riktigt för tinnitusöron, hjärntrötthet och lantislugna kroppar. Men en sketen, lugn måndag, då kan de haka på. Så glad över det.
Vi tog båten från Slussen mot Djurgården. Lycka för barnen att se staden guppa förbi.
Inte så pjåkig tagline.
Vi lämnade trafiken och gick in …
Till det här.
Tuppar och höns som traskade fritt och kullerstensgator att hoppsa på.
Inga bilar. Bara total frihet.
Och den där satans kappan alltså. Det måste vara mitt bästa köp genom tiderna. Köpte den på Beyond retro i Brighton, typ 2013.
Är ni trötta på att se den?
I så fall får ni blunda, för den kommer hänga med tills den trasas sönder. Och när den har talas sönder ska jag låta sy upp en ny, exakt likadan.
En av mina favoritplatser. Cafe petissan. Rekommenderas starkt varenda knoppande vårdag. Och sommar. Och höst. Pja, inte så pjåkig på vintern heller. Men den där syrenen där, den vill en ju gärna äta med ögonen i sena maj.
Vi åkte skridskor! Valsen ljöd ur högtalarna på Skansens skridskobana. Nu kommer barnen förvisso alltid förvänta sig soundtrack till skridskoturen. Själv är en ju uppvuxen på en halvt upplyst hockeyrink med rutten sarg, men det blev ju folk av mig också.
För övrigt sanslöst kul att åka skridskor igen. Efter sisådär 15 års paus.
Spanade in mitt drömhus! Skulle vilja bygga en replika av detta hus under min livstid. Sovrum uppe, kök därnere. Ute-pink.
Det var så fint att följa med pappa in Järnhandeln, förbi Konsum och in i arbetarbostaden från 1940-talet och höra honom berätta om sin barndom. Se nostalgin flöda i honom.
Och det är ju lite av en inspo-guldgruva att gå på Skansen alltså. För alla oss som älskar gamla hus.
Som sagt.
Ett av mina bästa hus ligger lite avsides, Kronbergs ateljé. Med enorma fönster och vackra dörrar. Skulle så gärna vilja gå in där någon gång.
Efter lunk ute gick vi in på Lill-Skansen. Ena barnet hittade en kompis och därefter åkte vi hemåt i skymningen. Köpte indisk mat (mitt bästa) och myste med mina föräldrar. Om en månad åker vi till dem och hälsar på!
För att fira vabbavslut och frihet drog jag med hela min lilla familj till Skansen i helgen. Aldrig har grå november varit så mysig och stämningsfull. Det är inte så mycket folk, utan en kan klappra kullerstensgatorna fram, kika in i husen och köpa nybakt bröd från bageriet i lugn och ro.
Och slippa oroa sig för bilar. Skansen blir liksom en frihetszon i stan. Där en slipper höra sitt egen, trägna tjat, hjärtklappningen av att det är tusen miljoner bilar som vill fram först och en ska ha koll på barnen som springer åt olika håll. Det här var också första gången vi var här, som jag och John flanerade runt i goda ro utan att behöva övervaka barnen varenda sekund.
De sprang in i gränder, knackade på dörrar, letade höns och spännande vrår. De var så mycket BARN om ni förstår vad jag menar.
Det finns alltid nya, gamla hus att undersöka. Som det här som jag gått förbi flera gånger, men liksom aldrig förstått storheten i. Prick ett sådant här skulle jag vilja bygga någon gång i framtiden. Som ett tinyhouse.
John <3
Vi käkade lunch på Gubbhyllan, ugnspannkaka och rotsellerisoppa, och barnen hittade ett pysselrum där en kunde göra egna tändsticksaskar. Jag ska visa lite senare vad vi fick med oss hem. Emma Sundh så nöjd, så nöjd kan jag lova. Efter lunchen spelade vi lite bowling.
Helt klart min typ av bowling.
Gick till mitt favoritställe på Skansen.
Och den makalöst fina trädgården som omkapslad bland äppelträden.
Vi hann med ponnyridning, att bräktävla med fåren och att titta på ormarna. Jag vill ju inte föra över min ENORMA ormskräck på barnen så jag hojtar överdrivet förtjust när de föreslår att titta på just ormar.
Asch, kanske dags att försöka bli av med den där skräcken. Jag är ju trots allt lantis in heart.
Råttorna däremot. De gillar jag!
I lördags packade vi dubbelvagnen, slängde ner en filt i korgen och gav oss i väg på äventyr. Jag, John, två spexiga härjbarn och så min mamma Märta som var på besök.
Först tunnelbanan mot Slussen …
Och sedan båten!
Guppade i väg från Gamla stan, förbi Gröna lund och anlade i allmänna gränd.
Vi kom in i ett kick eftersom vi har årskort och bestämde oss för att börja i den lilla staden.
Vi tog rulltrappan upp till torget och fick sådan Paris-känsla. Det kändes som att komma upp i Abbesses, eller kanske vid Sacre Coeur en tidig vårmorgon, innan stadstempot vevat i gång.
Barnen sprang runt på gatorna (kan inte alla gator i Stockholm vara så här bilfria?), in i gränder och tog oss med till ställen vi inte visste fanns. Det är något visst med att bara smyga efter och se var en hamnar. Majken smög in här och gömde sig. Satt och tryckte bakom en syrenhäck och gav lite ekolodsljud för att Bodil skulle hitta henne.
Hälsade på tuppen som stod utanför bageriet.
Min mamma <3
När magarna började kurra gick vi in här, Kafé Petissan. Alltså jag MÅSTE tillbaka hit när hela denna gård är full av prunkande syrener och kaprifol.
Systrarna delade på lite bröd från bageriet medan jag gick runt och försökte fånga varenda vrå på bild.
Kolla här. På den där stolen vill jag sitta inom kort – omgiven av kaprifol och syrén.
Med macka i magen (och lite i handen) sprang vi runt bland verkstäder, snickerier och samlade glasdiamater utanför glasblåseriet.
Efter några varv i den gamla staden gick vi till de söta kolonilotterna som en gång stått i Tantolunden i Stockholm. Det påtades och fixades inför våren där och vi fick kika in.
Här bodde tydligen Majken. Men det gick bra, jag fick ta ett kort på hennes boning.
Älskar att kika in i sådana här autentiska miljöer och inspireras till torpet.
Måste införskaffa en massa trasmattor till torpet känner jag. Och en docksäng. Sommarens loppis-mission.
Vips så dök den här sociala ekorren upp på staketet till kolonilotterna och vi pep ut.
Hej svejs! Barnen var i extas jag lova. Varje morgon går vi nämligen genom Drottning ekorres tallrike (förbi några tallar med gömda portaler som en måste ta sig igenom för att komma vidare (vad gör en inte för att locka ungarna att sitta still i vagnen)) så detta var lite som ett idolmöte. Djurrikets svar på Justin Bieber.
Efter ekorrjakt, våffellunch (med getost, hjortron och smarr för vuxna och sylt och grädde för de små) på Krogen Stora Gungan så somnade barnen i vagnen.
Då passade vi på att strosa i vårsolen med kaffe i handen.
Det var vår på hela Skansen. Både ute och inne.
Här var det vårstädning!
Klev dessutom in i min drömträdgård. Jag har varit här förut en gång, under tidig höst och det är så magiskt vackert när allt det här fylls med grönska. John tog kort för att ha till inspomappen till torparträdgården.
Sedan lapade han lite sol utanför kossornas ladugård medan jag …
… pep in i Skånegården. SOM jag ska hänga upp kryddor och blommor på torpet i sommar. Så himla fint. Och smart att ta vara på allt det där fina och ätbara.
Efter en timmes rullande av vagn var det dags att väcka barnen och ställa till med årets första picknick. Vi hittade den perfekta platsen!
Majken plockade vitsippor och …
… jag fick lukta på varenda nytt fynd.
Efter en hel dag på Skansen var vi helt slut. Och då hade vi inte ens varit hos djuren. Eller jo, vi hade tittat på grisarna, fått se kossorna mjölkas, gutefåren klippas och klappat häst, men inte gått till delen där björnarna, älgarna, lodjuren, sälarna, vargarna och renarna finns. Det får bli nästa gång, ni vet, då jag ska sitta under den där kaprifolen. En liten bit av Skansen i taget.
Efter den där påskaftonen som jag gärna arkiverarså bestämde vi oss för att bege oss ut på utflykt. Tidigt i ottan började vi packa väskan med nöd-russin och andra survival-kit. Och så begav vi oss till Skansen genom ett påsk-folktomt Stockholm.
Vi var framme precis vid öppning och fick traska runt bland de gamla huset och ha de flesta ställen för oss själva. Så himla lyxigt!
Vi gick på upptäcksfärd och hittade …
… det här gänget. Tydligen Pettsons höns enligt Majken.
Majken kutade i väg och vi andra hängde på.
In i gränder jag aldrig sett förut, men som på något vis var väldigt bekanta. Känner ni igen?
Jo, här har det spelats in några scener från Fröken Frimans krig.
Mina små vildingar gick nyfiket runt och kände på dörrarna.
Och klättrade på varenda pryl.
Älskar för övrigt den här färgkombinationen. Basker från Vintagefabriken, halsduk från H&M, kappa och kjol från Beyond retro, strumpbyxor från Lindex och skor från Kavat.
Majken ser på utsikten! Längtar så till våren när den där vyn fylls med grönt.
Det här med att följa efter i barnens fotspår. Älskar det! De kutade in på baksidan av järnhandeln och där fanns en bostad från 1930-talet som en kunde kika in i.
Red lite dalahäst, kollade in katterna på Lill-Skansen, åt pannkakor och fick se …
.. björnarna! Höll på att tappa ner Bodils basker – rakt ner till Björnarna. Men min ninja-hand hann fånga den. Hade varit flott med baskerklädda björnar va?
Den här tittade rakt in i Bodils ögon och tyckte nog att hon såg ut som en lagom lunch. Björnmamman (jag alltså) lyfte då upp Bodil och tassade tyst från glasväggen.
När klockan började närma sig lunch kilade vi ut från Skansen och pep över till …
… Rosendal som ligger ett stenkast bort (från utgången vid vargarna). Här prunkade våren minsann! Där mötte vi upp mina föräldrar som var i stan.
Så jädra vackert precis överallt. De hade ställt en massa enorma grenar i en lika enorm vas. Fångade den på bild, men min lins immade igen. När imman hade lagt sig satt det en massa folk precis där (som kanske inte vill synas här), så ni får använda er fantasi.
Vi köpte lunch och smaskade i oss medan barnen sov i vagnen.
Hej på er och hoppas ni haft en härlig påskhelg!
Min påsk har pendlat mellan ytterligheterna. Totalt kaos, krismöten och trötthet och så jädra, himla, fantastiskt fint. Lätt bäst var turen till Skansen igår. Vill tillbaka dit i dag med, men gissar att det inte skulle bli samma fullträff. Men är sjukt sugen på utflykt i Stockholms-trakten. Några förslag?
Vad har du gjort i påsk?
Igår förmiddag begav jag mig till Djurgården och Skansen tillsammans med John. Där – i doften av brända mandlar, nybakade lussekatter, brasrök och julgranar mötte vi upp Linda, David och lille Chaplin. Här skulle det nämligen frossas julmarknad.
Vi gick ner genom Skansens små gator, förbi bageriet vars öppna fönster pumpade ut doften av nybakat.
Smet in på den gamla Konsum-butiken, kikade på inredningen …
… Och köpte ischoklad från denna lady.
Med munnen full av julgodis traskade vi i väg mot själva julmarknaden.
Skansens julmarknad är precis så där gammaldags som jag vill ha dem. varje jul är det samma sak. Jag drömmer om en sådan där Astrid Lindgren-jul, med högar av pulsande snö, mängder av julmat och Kajsa Kavat-paket. Och just det där får man en liten spillra av uppe på Skansen.
Överallt luktar det saffran, brasa och osande glögg.
Linda tillsammans med lille Chaplin som var eskimå dagen till ära.
Jag vet inte om det var Chaplin eller jag som var mest taggad på den här bjässen. Kan ha varit jag. Den finaste (och tröttaste) pollen med tomteluva var det i alla fall.
Överallt fanns julstånd som sålde blommor, mistlar, hemgjord sylt, glögg, våfflor och praliner.
Och så fanns ju så klart lotteri-bodar!
I det här ståndet var det lite oklart vad som var till salu, men himla fint med en massa förpackningar i alla fall. Nästan allt i papp! Det gillar man ju. Inget plast så långt ögat nådde.
Tog en avstickare från julmarknaden och hittade Moderna-geten. Utan bildäck. Jag försökte locka på’n, men vette tusan hur en lockar på just getter. Prövade allt.
Invirad i min mjuka halsduk lämnade vi Skansens höjder.
John hade köpt gigantiska, varma vantar till mig som jag kan ha hela vintern utan att frysa. De ska jag ha till min parkas tänkte jag. De var så varma och sköna att de fina, galanta stadshandskarna fick åka ner i påsen.
Slarvhalsduk och rinnande vinterögon. Alltid.
Gick förbi det lilla tivolit på vägen. Så sjukt vackert … och öde. Vi lämnade Skansen, vinkade hej då till den lilla familjen, åkte hem till Midsommarkransen, tände en brasa i kakelugnen och värmde oss i timmar.
Lite så där borde ungefär varje söndag vara. Full med saffransdoft, glögg och mysigt häng.
Jo, här har det spelats in några scener från Fröken Frimans krig.
