Låt hela Karlstad blomma!

Håll i solhatten!
Och lavendel, klöver, syrén och vallmo för den delen också.
För nu händer det grejer!Klimatklubben Karlstad (som jag startade tidigare i år), Naturskyddsföreningen Värmland och Värmlands fältbiologer drar igång årets mest väldoftande och iögonfallande kampanj – Låt hela Karlstad blomma!
Vacker, väldoftande och välgörande! 

 
Tanken är busenkel. 

Tillsammans bi-dra till biologisk mångfald genom att så blommor, plantera blommande träd och buskar (läs mat till viktiga pollinatörer), och samtidigt skapa Sveriges vackraste och vettigaste kommun våren och sommaren 2021. Och dela med oss av blomsterprakten via sociala medier under hashtaggen #låthelakarlstadblomma #låthelasverigeblomma

För så här ligger det till.
Vi människor är beroende av viktiga pollinatörer – inte minst för vår matförsörjning.
Men allt som oftast ser vi naturen som något vi ska erövra, försöka mota bort och styra och viftar bort dessa betydelsefulla trädgårdsmästare, och jobbar enträget bort de livsmiljöer där de trivs. Det råder akut brist på mat och boende för pollinatörer, men det fina i kråksången är att vi kan hjälpa till.

Dels genom att skippa bekämpningsmedel, handla ekologiskt och ta det lugnt med att anlägga gräsmattor, sten och trall. Men också genom att (och nu kommer vi till själva pistillen i blomsterprakten): odla blommor, buskar och träd som blir som bufféer för pollinatörer. På balkongen, innergården, kolonilotten, ängen eller i trädgården. Och för all del: på taket till livsmedelsbutiken, i krukor utanför arbetsplatsen eller i pallkragar på förskolan eller skolan.

Skippa att klippa gräsmattan, låta den gå upp i blom (eller låta delar av gräsmattan bli äng?) och inte vara så noga i trädgården. Att ligga i hängmattan i sommar och skippa att rensa ogräs har aldrig varit så välgörande.

Ser fram emot att följa bilder på odlingspepp, fröpåsar, otippade ställen att odla på, prunkande balkonger och blomsterstinna trädgårdar. Kommunala parker, rondeller eller varför inte stadskärnor? Och kanske att företag vågar utmana varandra?

I år kickstartar vi, men tanken är att detta SÅ KLART ska växa sig större.

Vi tycker givetvis att alla kommuner ska utmana oss! Kanske en #låthelauppsalablomma dyker opp? Eller en #låthelaskellefteåblomma kan ta fart under #låthelasverigeblomma ?
Det vore ju underbart!

LÄS MER: Låt hela Karlstad blomma! 

 

Loading Likes...

101 framtidsyrken – vilket är du taggad på?


Illustration av den fantastiska Maja Säfström/@majasbok

Om jag skulle utbilda mig för framtiden? Byta bana? Skola om mig?
Vilket framtidssäkrat yrke skulle jag sikta in mig på?

Då skulle jag vilja starta en återbruksgalleria i Karlstad, jobba som återbruksgallerist som gör det hållbara attraktivt för svårflirtade konsumenter. Hitta nya cirkulära affärer och jobba lokalt med satsningar som rimmar med uppsatta miljö- och klimatmål.  Plocka ut pärlorna ur en region och förpacka dem till oemotståndlighet.
Eller dra igång en lanthandel där en kan handla lokala råvaror. O maj, vilken dröm!  Jobba som klimatkommunikatör med uppgift att göra klimatläget glasklart för alla, eller planera artrika och lekfulla skolträdgårdar. Eller jobba som biologisk mångfald-skötare!

I förra veckan lanserades listan över 101 framtidsyrken som vi kommer behöva! Listan är ett samarbete mellan Klimatklubben, Våra barns klimat och en förträfflig expertjury.
Syftet med listan är att putta in oss alla i ett nytt tänk, tweaks drömmarna, skapa debatt om vilka yrken vi kommer att behöva i omställningen, ifrågasätta vilka yrken som premieras i dagens samhälle och se om vi kompetenssäkrar inför framtiden.

Jag drömmer om ett decentraliserat samhälle. Väck med planer på ytterligare shoppingcenter på billängds avstånd och fram med blomstrande byar och levande landsbygd.  I Paris jobbar borgmästaren efter konceptet 15 minutes city – att alla ska ha 15 minuters gång- eller cykelväg till det mest väsentliga: matbutik, skola, sjukvård.
Om vi vill att fler ska ställa bilen behöver vi också förutsättningarna för att kunna göra det, exempelvis genom att ha matbutiker på gång- och cykelavstånd eller kollektivtrafik som anpassar sina rutter efter var behoven finns.

Drömmer bokningsbar kollektivtrafik, fler byggåterbruk (i stil med Sola byggåterbruk) och en hel stab av viktiga, viktiga återbrukskonsulter som ser till att inget onödigt slängs på våra återvinningscentraler.

Vilket framtidsyrke är du taggad på? Vilka saknas?
Vilket behov ser du?

Loading Likes...

Klimatfrukost på Formex – tema inredning

– I samarbete med Blocket och Ellos – 

 
Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Igår rivstartades klimatsnacks-säsongen igång med en fantastisk klimatfrukost på tema inredning – mitt under pulserande Formex!

Precis innan jobbuniformen drogs av tillförmån för semestersjok i juni, frågade Formex om jag, Johanna och Maria ville team:a upp under deras nyinstiftade hållbarhetsdag. Snacka klimat och inredning!
Eh, JA! Givet! Som Maria så fint beskrev det: “så klart vi skulle hålla en klimatfrukost om inredning! Att få belysa inredningsbranschens utmaningar och leda in elefanten inte bara i rummet utan också upp på scenen var en chans vi inte ville missa.”

Vi lever trots allt i en värld av vill-höver, sociala medier som skapar begär och ständiga ny-släpp av kollektioner. Spillans plädar, nyanser och trender. Och snabbt går det. Begär och behov går hand i hand.  Så hur ska vi förhålla oss till det här? Hur kan inredning bli hållbart? KAN inredning bli hållbart? Hur konsumerar vi? Vad är hållbart? Och hur kan vi som jobbar med sociala medier ta oss an ämnet? Hur kan vi påverka?


Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Innan Formex-mässans svängdörrar började rulla, öppnade vi upp en liten springa för den här spännande klimatfrukosten. Det serverades klimatklokt från Formex (tack!) och det fullkomligt drällde in personer som jag genuint tycker så mycket om.
Hela konceptet klimatfrukost alltså, jag kan inte tala mig varm nog om det: Käka god frukost, träffa så fantastiska människor och samtidigt lyssna till suveränt sympatiska panelsamtal.

 

Så otroligt glad över alla som kom! Inspirerande Erika Åberg (hej idol!) exempelvis och Linda som tog tåget hit. Så många bra människor på en och samma plats.

Vid 09:30 slog sig gästerna ner framför scenen, och min Klimatklubben-kollega Maria Soxbo satte igång samtalet. Med i panelen satt Frida Ramstedt, Trendenser, Sebastian Welling, team manager på IVL Svenska Miljöinstitutet, Tero Marjamäki, pressansvarig på Blocket och Ulrika Sjövall, design manager på Ellos.

Hela samtalet livesändes på Klimatklubbens instagram, så alla kunde följda detta viktiga.

Och pjaaa, alla paneldeltagande var rörande överens. Vi konsumerar för mycket och använder för kort stund. Visste du förresten att  inredning är den konsumtionskategori vi missbedömer mest? Vi svenskar tror att vi har minskat vår konsumtion av inredning och prylar med 3,5% sedan 2010. I själva verket har den ökat med 20,4% (enligt Konsumtionsrapporten 2018). Pöh.

Vi borde konsumera färre saker, välja material med omsorg (plast åldras ju sällan med värdighet exempelvis), ta hand om våra saker och ha en plan för den dagen då vi tröttnat prylarna. Var ska de ta vägen? Kan materialen separeras och återvinnas?
Vi måste bli mer kräsna, handla långsiktigt och ställa krav på företag helt enkelt. Men också fundera på vad vi köper och varför. Blir vi lyckligare?
Trendenser-Frida är helt övertygad om att vi kommer se andra statusmarkörer och andra värden: “Vi håller på att bygga kulisser för vårt liv och vi sätter normen för alla som följer oss. De ser våra härliga frukostar, de fantastiska vardagsrummen och vi skapar ju så mycket begär hos våra läsare och följare. Vi löser inte behoven utan vi skapar nya begär. Där har vi alla ett jättestort ansvar att ifrågasätta vad vi visar, och VARFÖR vi gör det vi gör. VARFÖR köper jag den där stolen…? Vi behöver vara mycket mer kritiska mot oss själva!”.

Jag blev mäkta imponerad av Ellos och deras sympatiska Ulrika, som var så transparenta och ärliga med sina utmaningar. Ellos jobbar på att bli mer hållbara och att ändra våra normer kring konsumtion.  De har exempelvis tagit in en hel del begagnat i sitt sortiment, sett över material och även börjat höja priserna för att kunderna inte ska överkonsumera. Ska bli spännande att följa deras resa och omställning.

När panelsamtalet var slut satt alla kvar på sina stolar, och det skapades små babblande kluster i lokalen. Det flög idéer och tankar hejvilt, och det var så fantastiskt mottagande. “När blir nästa klimatfrukost, jag MÅSTE få komma!”. Jag är att så många tycker om det här konceptet lika mycket som jag.


Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo


Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Efteråt passade vi också på att visa upp vår bok “Gör skillnad” – rykande färsk från tryckeriet! Vore ju skam att ha den liggande hemma när den är så aktuell, right?
“Gör skillnad” var ju dessutom vad vi alla gjorde bara genom att dyka upp. Vi initiativtagare till #klimatfrukost har nämligen bestämt oss för att köpa ett träd för varje gäst som dyker upp på våra klimatfrukostar. Vi hoppas kunna anlägga en hel skog! En klimatfrukost-skog.


Foto: Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Maria och Trendenser-Frida

Världens bästa panel!

Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Så överlycklig över alla gäster som kom! Som de här till exempel, som ett piller för god stämning. Mrs Mighetto-duon Anna och Malin, här med Fru vintage.


Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Och hela det här gänget! Hanna Wendelbo, Helena/Drömhus, Helena/Helenalyth.se, Anna María/Dnilva och Johanna/Joelhome och Inredningspodden.


Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Malin Jensen och Sofia Thelfer från Stickyfront och Vivi/Mammasanningar och Fixa själv

Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Cecilia/Morotsliv och Fanny/Less carbs kommer nog vara våra största skogshjältar. De har nämligen dykt upp på alla våra klimatfrukostar! HEJA!


Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Pella Hedeby/Stil inspiration, Per Carlsson/JM och Marie Ramse.

Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Erika Åberg från “Det sitter i väggarna”, Jennie Moreaus/Elfvinggarden och Linda Hörnfeldt


Caroline Frankesjö @carolinefrankesjo

Emelie Sundberg/Inredningspodden och Elin Wallin/Studioelwa.

Stort tack till Blocket och Ellos som gjorde den här frukosten möjlig, och  till en fantastisk panel och till alla gäster! Heja ny skog, kunskap och härliga sammanhang att ställa in skärpan på klimatglasögonen!

Och slutligen: tack Formex för att ni lyfter frågan!

 

Loading Likes...

8 viktiga grejer en tisdag

Jag gillar ju listor. Så här kommer en lista med 8 viktiga, omskakande, härliga och tunga saker en tisdag.

Årets hållbara profil!
Hurra för min fenomenalt skickliga Klimatklubben-kollega Johanna som har blivit utsedd till Erikshjälpens Sveriges Second Hand Profil 2019! Helt rätt! Johanna, som driver Slowfashion.nu, är en fena på hållbart mode, material och vilka företag som klarar nålsögat.
torsdag klockan 17:30 tar hon emot sitt pris på The Lobby i Stockholm, och föreläser en kortis. Om du älskar mode lika mycket som jag tycker jag VERKLIGEN att du ska kick förbi, för Johanna är ju ett ess på hållbart mode.  Jag ska försöka gå, men vågar inte lova något eftersom jag fortfarande är så matt efter influensan (eller vad det nu var jag hade).

Viktigt uppdrag
Jag har fått ett spännande, roligt och tungt uppdrag som jag ska ta mig an i veckan. Jag ska plåta kampanjebilder för en grej som känns både vacker och viktig.  Än så länge hemligt, men längtar så tills jag får berätta för er <3

boråstapeter tapet tapeter blommig torp sommarhus sommar blommor Gotland

Fredagsbuketten?
Det här måste ni spana in! Husligheter har skrivit en grymt bra guide till hållbarhet och snittblommor. Läs vettja: Snittblommor och klimatpåverkan – guide till en hållbar fredagsbukett

Hej Riksdagen!
I dag är det dags för fjärde besöket i Riksdagen med Klimatklubbens initiativtagare. Vi har tidigare träffat Centerpartiet, Miljöpartiet och  Vänsterpartiet, och är det alltså dags för att snacka klimat med Socialdemokraterna.

Earth hour
På lördag mellan 20:30-21:30 är det Earth hour. Ett ypperligt tillfälle att träna på att släcka, och samtidigt make a statement. Läs mer om Earth hour här!

#brinnförjosefin
Få har väl ingått vad som just nu sker på i dyningarna efter dokumentären om sångerskan Josefin Nilsson på SVT. Jag, liksom många andra, blev så drabbad av historien om den totala livsglöden och självklarheten som en man och hans våld släkte. Vars kropp gav upp till slut, efter sviterna av en mans våld. En man som fortfarande hyllas som geni, har fast jobb på Dramaten och vars liv inte påverkats nämnvärt. Tills nu.
Jag låg feberhet i sängen i lördags, såg dokumentären och blev så förbannad att jag tror febern höjdes med ett svep.  Fasen vad jag önskade kraft att palla mig till lördagens manifestation #brinnförjosefin utanför Elverket i Stockholm, för det visar vad samlad kraft (inte minst genom sociala medier) kan göra. Nu har Dramaten pausat föreställningen som den kända skådespelaren (som väl alla vet vem det är?), och jag hoppas innerligt att den tystnadskultur som råder bara … pulveriseras. Och jag tycker att skådespelaren Alexander Karim går i bräschen genom att offentligt tacka nej till roller där han förväntas spela med folk som inte kan bete sig.
Tack @cissiwallin för att du drog ihop #brinnförjosefin

Nedsläckt land
Om du inte redan sett “Nedsläkt land” på SVT så tycker jag att du ska göra det. Sjukt intressant, även om själva serien har sina glapp. Här har public service tagit sin uppgift på största allvar, att faktiskt förmedla kunskap. Alla minns väl den där foldern som en fick hem. “Om krisen eller kriget kommer“. Om jag har den kvar? Nej. Jag förlitar mig fullt på att allt ska fungera, och lever i ett land där jag aldrig behövt oroa mig för  någon kris eller krig. Jag är privilegierad. Samtidigt skulle lantisen i mig aldrig förlita sig på något. Lantisen som upplevde strömavbrott ett par gånger per år. Hemma i Värmland var vi kittade med pannlampor, AGA-spis, jordkällare, extra bilbatterier, trangiakök och extra bränsle om så behövdes, för elen kunde försvinna i ett par dagar. Här i stan har jag knappt koll på om jag äger en ficklampa. Men att faktiskt vara förberedd är ju bara … smart.

Dödens storm 
Klimatförändringarna, de som vi bidrar till genom att släppa ut växthusgaser, kommer ge nyckfullare och mer extrema väderförhållanden. Cyklonen Idai som drog in över Mocambique i förra veckan har kallats “södra halvklotets dödligaste storm”, och kopplats till just klimatförändringarna. Mocambique är ett av världens fattigaste länder, där hälften av befolkningen saknar tillgång till rent vatten. Hälften.
– Vi ser en ökning av regnrelaterade tropiska cykloner som är kopplade till klimatförändringarna och en globala uppvärmningen. Följderna blir ännu värre av att havsnivån ökat och många lågt liggande kuststäder drabbas, som i fallet med Beira, säger Anne-Claire Fontan vid det tropiska cyklonprogrammet på Världsmeteorologiska organisationen (WMO) till SVD. 
Så många människor har dött, och kommer att dö. Inte just precis här nödvändigtvis, men så många andra platser. Vi har inte tid att dö, vi är fullt upptagna med att fundera på om flygskam är rätt väg att gå, förfasas över skolplikt och funderingar kring hur vår BNP kommer att drabbas.

 

Loading Likes...

Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny