En burk salsa, en halvfull skål med majs, en trekvarts rödlök, rester av vego-färs och några överblivna tortillabröd.
Det borde finnas en kunglig hatt för de som lyckas komponera en tacofest utan få någon rest över.
Men i väntan på det – matsvinnssäkra tacofesten och laga smarrig texmex i olika varianter tills skålarna i kylen ekar tomma.
Hoho!
Som ni säkert vet vi det här laget är jag big time taco-fan, vars favorit på tacohyllan är Frankful, vars taco-smarr är 100% växtbaserat och har ett lågt klimat-avtryck. Helt i min smak så att säga.
I dubbel bemärkelse.
För jag gillar både smaken och det låga avtrycket.
Deras “färs” Veggie Taco Mince är gjord på svenska ärtor, och har 90% längre klimatavtryck än nötfärs-varianten. Mmmm.
Frankfulls ost-utmanare, Vegan Grated ch**se, har jag som mission att alltid ha i frysen. Den passar inte bara till tacos, utan denna sprinklar vi över gratänger, lasagne, makaronipudding och allsköns middagsmat. Så jädra god. Och har 60% lägre klimatavtryck än mjölkbaserad ost.
Jag skulle ju prata om matsvinnsäkrad taco, och faktum är att Frankfuls förpackningar är gjorda för att just minska matsvinnet.
Salsa-burkarna är snäppet mindre, eftersom salsa är något som ofta svinnas bort efter att den sista slatten blivit stående i kylen i väntan på fest.
Tillhör du gruppen som har svinnat bort något torrt tortillabröd någon gång? Frakfuls tortilla-förpackningar är återförsutningsbara för att undvika knastertorra tortilla efter någon dag eller två.
En gillar ju när någon har tänkt.
Jag har alltid salsa och tortillabröd i skafferiet – redo att slå följe med fryst vegofärs och vegansk ost, med uppdraget att förfina vad som hittas i kylen. Alla de där småslattarna och kanterna av grönsaker.
Förutom att tacos är den utmärkta basen för rester, så är den också ultimat för att utveckla ytterligare middagsrätter. Det går att göra mängder av varianter av ingredienserna.
Texmex hela veckan!
Tacopaj, tacogratäng och det – det bästa – enchiladas!
Kolla!
Tjoff, tjoff, i med tacoresterna och du har en ny middagsvariant klar på en kvart.
Det går ju att experimentera med enchiladas i en evighet. Det mest blir ju gott i ett tortillabröd, med (vegansk) ost, salsa och någon crème fraise- eller gräddfils-slatt.
I mina rest-fest-enchiladas tjoffade jag ner det som jag hade hemma – färs, tomatkross, fryst majs, vegansk ost, salsa och lök, rullade ihop och la i en smord form. Sprinklade vegansk ost över och satte in i ugnen i sisådär 15 minuter på 200 grader.
Till serveringen klickade jag på lite creme fraise-slatt, ytterligare salsa och hackad lök.
I fredags fick vi tillgång till tomten vi har köpt, och i början av nästa vecka åker vi dit.
GAH!
Planen sen? Med hjälp av en kompis som är arkitekt och förfinade skills i sketchup ska vi förhoppningsvis förvandla vårt kladd till en ritning. Därefter ska vi söka bygglov.
Förhoppningen är att bygga ett hus som ser ut att ha stått där i sisådär en hundra år, med ett kvitto på ett så litet klimatavtryck det bara går.
Vi vill inte bygga vilket hus som helst, utan ett halmbalshus. Inte helt otippat är huset byggt av just … halmbalar.
Men varför just ett halmbalshus?
Jo, det tänkte jag förklara nu.
Drömmen är att försöka bygga så resurseffektivt vi kan, och ta reda på vilka metoder, tekniker och material som tär minst på klimatet. Just nu är siktet inställt på halmbalshus, men även hampakalk har seglat upp på intresselistan. Planen är att bygga huvudhuset av halmbalar, och kanske ett orangeri i hampakalk. Mest för att jag vill ha ett orangeri, och är nyfiken på olika tekniker.
Men mer om hampakalk senare, och åter till halmbalshus.
Idén med halmbalshus är inte unik på något sätt.
Halmbalshus har flashat förbi i den fantastiska tidningen Kloka hem både en och två gånger, och snacka om lycka när jag insåg att det fanns ett helt kapitel om hus halmbalshus, eller halmhus, i den inspirerande boken Kloka hus som släpptes förra hösten.
Sedan ett tag tillbaka följer jag även några personer på Instagram som byggt halmbalshus, bland annat @halmfrid och @gardslid, medan John har slukat varenda bok på ämnet, kontaktat kunniga halmbal-människor och totalt nördat in på ämnet.
Vad är grejen med halmbalshus då? Hur ser de ut? Hur bygger en dem?
Halmbalshus kan se ut lite hur som helst, men gemensamt är att halm har använts som isolering. Halm är inte bara en kolsänka (en kubik halm binder 135 kilo koldioxid) och en restprodukt, utan även oerhört energieffektivt. Dessutom kan en enkelt forma huset, och bygga runda former om en skulle vilja.
Det kommer inte vi att göra, men en KAN.
Vår plan är att bygga en stomme i trä, kila in halmbalar i stommen och därefter använda lera som ytskikt. Halmbalarna gör att det blir djuuuuupa fönsternischer, vilket jag tycker är extremt vackert. Nästan klosterlikt. Och leran (som vi förhoppningsvis kan hitta i närområdet?) ger en fin touch, och kan även sätta den gamla stilen. Vi vet så klart inte om vi får ha fasad av lera, eftersom många hus i närheten är av trä och i falu rödfärg, men om vi lyckas med konststycket att visa att det passar in i the Big by-Picture, så kanske vi kan använda detta resurseffektiva material. Jag håller tummarna. Men som sagt, vi vet ju inte ens om vi får bygga, så jag är peppat ödmjuk?
Trä är så klart hemskt vackert, men träden får gärna stå kvar och fungera som kolsänkor tänker jag.
Nåååågra träd, som står i vägen för byggandet kommer vi däremot ta ner och använda som golv. Är tanken.
I vår naiva och göttiga del av världen, där vi befinner oss just nu pre-bygge eller snarare: mitt drömmen om ett bygge, tänker vi att vi ska använda gamla fönster och dörrar, och sätta touchen rent estetiskt.
Det är ju de som gör hela tavlan, som Ulla Skoog förmodligen skulle ha sagt.
Ett hus ska ju stå där länge, så då bör det passa in i bebyggelsen som ju består av gamla hus från en svunnen tid. Det finns ingenting som irriterar mig mer än när det byggs loss i en helt annan stil i en bygd som har en tydlig karaktär.
Vi vill att huset ska kapslas in i grönskan, och bli en gömd pärla bland blommor, buskar och träd. Inte sticka ut eller ta över. Utan knappt synas i allt gynnande av biologisk mångfald och odlande. Kilas in i naturen, istället för att styra och ställa.
Som jag tidigare skrev: Det ska se ut som det stått där i minst hundra år.
Det blir inte ett megastort hus eftersom stora vräk som bekant inte är särskilt energieffektiva, utan i en storlek som passar husen runtomkring.
Och appråpå energi. Gamla dörrar och fönster kan bli dragiga, men vi tror att vi har en bra lösning på lut.
Nämligen ha munblåsta fönster på utsidan, och energieffektiva fönster i gamla bågar på insidan.
Drömmen är att hitta och ställa huset i en perfekt vinkel där vi kan stoppa kyliga nordanvindar, få maximalt med ljus för att undvika att tända lampa i tid och otid, och samtidigt kunna använda solpaneler på taket. Stora fönster mot söder, öster och väster, få mot norr. Lägg till att få en fin utsikt, skapa vettig skugga och dessutom få fri sollejd till solpanelerna. Detta blir en utmaning kan jag säga, men ska bli spännande att ta sig an.
Och så ska vi så klart återbruka. Så mycket det bara går. Detta är ju min gren så att säga, i min bästa tävling (säger tävlingsmänniskan i mig). Vi får se hur långt vi kommer innan vi gör ett nyköp. Och var det faktiskt är energieffektivast att just köpa nytt. Vitvaror är ju en sådan grej som utvecklas rent tekniskt i en hiskelig fart, så det kommer vi köpa nytt. Eller ja, om en kan köpa typ spirllans nytt fast ändå begagnat, då gör vi så klart det.
Okej, nu kom jag in på saker om inte har med halmbalshus att göra, men det kommer garanterat en rad inlägg framöver om just huset, hur det ska värmas upp, vilken teknik som gör det resurseffektivt.
Har jag sagt att vi vill bygga utan betong, plast och stål? Kanske. Det vill vi i alla fall.
För mina Patreons har jag gjort lite längre inlägg om moodbords, tankar och färgval. Och där kommer jag tids nog lägga upp rörligt material från vår byggprojekt, och även en ritning att tycka till om.
Tja, tanken är alltså att vi ska bygga ett hus. Själva, och med hjälp.
Om vi kan något om byggande?
Nä, hahaha.
Om vi kommer att lära oss?
Ja.
Sedan ska jag så klart anlägga en trädgård, och hur vi anlägger det … det är ett inlägg för sig. Men om jag är taggad?
Eeeeeh, ja.
Nu blir det tacotajm – det är ju trots allt fredag!
För visst älskar en tacos, tusen skålar av kollijox och en klick hetta på det.
Mitt bästa since 1992. Det var exotiskt när Mexico kom till Värmland kan jag lova. Det korkades upp smaker som mina kokt-potatis-smaklökar aldrig känt av.
Och nu är tacos 2.0 här. Let’s taco about that!
Här hemma kör vi tacofredag så det står härliga till. Vi har käkat vego-taco, säsongs-taco och nu går vi snäppet längre och serverar klimat-taco. Taco hej!
Fredagstraditionen har nämligen blivit klimatsäkrad genom spännande, nya varumärket Frankful.
Maten hivar varken ut en massa koloxid eller lämnar efter sig sju kilo matsvinn i form av torra tortillabröd och mögliga salsaburkar. Och tar också ett mat-räddar-grepp om taco-måltiden genom att göra mat på råvaror som annars hade slängts.
Frankful – som står för frank, honest and hopeful – är ett nytt varumärke som imponerar järnet på mig.
De har tagit hjälp av Rise för att räkna ut klimatavtrycket i varje steg.
Istället för att göra färs av kött eller soja, så har de letat i den skandinaviska myllan och hittat ärtor. Förutom närproducerad ärtfärs, så är deras tortilla crisps (som chips) gjorda av räddade tortillabröd. Och det här tycker jag är grymt: Tortillaförpackningen är återförslutningsbar (hand upp alla som någon gång slängt ett tortillabröd lika stenhårt som Thachers smile).
Och ni vet de där runda tortillabröden. En kan ju tänka sig att det blir en hel del kanter bortskurna när de tillverkas, men degen knådas om igen, sätts i frysen och används vid nästa batch. Varje liten degbit tas tillvara. Det är en mer kostsam process, men i klimatvaluta så är det applåder på kontot. Samma tänk med tomatsalsan som är gjord av tomatsås som annars skulle ha slängts.
Frankful presenterar också en äppelsalsa, som representerar den exotiska varianten. När-tänkt, smart och supergott!
På samma sätt som Frankful tagit ett steg i rätt riktning vad gäller återförslutningsbara förpackningar, så har de också gjort salsa-burkarna något mindre eftersom det är den produkt som oftast slängs. Ni vet, en ställer in en halvfull salsa-burk i kylen och när det är dags för taco-fredag så är salsan möglig.
Som sagt, jag är imponerad.
Det blir lätt att göra rätt, eftersom Frankful har räknat ut klimatavtrycket och gjort val som baseras på data.
Varför är detta viktigt?
Enligt FN ska alla människor leva på 1 ton koldioxidekvivalenter 2050, och vi ska halvera våra utsläpp till 2030. Ju förr desto bättre. Många människor lever ju redan långt under 1 ton, men inte vi svenskar. I snitt släpper vi ut 9 ton koldioxidekvivalenter per år, varav vi äter upp i runda slängar 2 ton. Vi lever långt över budget så att säga. Dels genom vår konsumtion av kött, men också att vi matsvinnar bort enorma mängder mat varje år.
Om en skulle halvera utsläppen per måltid så landar kvittot på 0.8 kg (leva i linje med målen satta för 2030).
En Frankful-middag “kostar” 0,3 kg.
Att leva klimatsmart är gott! Men märk väl: att äta klimatsmart och sänka sina utsläpp ger en inte fri lejd att gå loss på andra saker i livet. Alltså, vi kan inte rättfärdiga ett annat klimathaltande beteende genom att sänka utsläppen för mat. Utan vi ska så klart sänka alla utsläpp. Samtidigt.
Men detta är ett gott sätt att börja på. Ett steg i taget.
Hoppa innerligt att det kommer fler produkter från Frankful, för detta tycker jag är sjukt inspirerande.
