Aningen mindre än hennes 352 kvadrat, men rymmer i alla fall de allra viktigaste hyresgästerna. Mössen!
Jojomänsan. Det här fina dockskåpet fick jag av min fina kusin Malin. Det har stått hos hennes yngsta, men nu har det fått flytta in hos Majken och Bodil. Det är att gammalt dockhus med glasfönster (!?) och minst tre lager av gamla tapeter.
Det här ska jag fixa med i höst, och hoppas innerligt att ungarna är lika taggade som jag. Göra småsmå tidningar till mössen, sätta upp tavlor, gardiner och tillverka en och annan möbel.
Järnsängarna har kommit från Gotland och har flyttat in i ett nymålat barnrum som sakta tar form mellan uppackning från torpet och sjukhusbesök.
Imorgon ska jag sätta upp en girlang i taket, ni vet den här i papp som jag gjorde för hundra år sedan.
Snaaart, snart är barnrummet klart och jag ska sätta tänderna i vardagsrummet.
I vårt vardagsrum står den nu. En liten spjälsäng som jag bara inte kunde motstå. I spjälsängen ligger en kudde – med ett inbroderat “H” – som följde med på köpet.
Nu kan jag bara inte sluta tänka på vad det där H:et står för.
Kanske är det ett namn till bebisen i min mage som ligger där och lurar på kudden?
Vad tror du?
Några namnförslag på lut?
I höstas sprang jag på en söt, nätt spjälsäng i järn på Midsommarkransens antikhandel. Då kände jag mig tok för ogravid för att inhandla något sådant (var ju knappt synligt på mig), så jag försökte peppa alla i min närvaro att lägga vantarna på denna sak. Inget napp.
I lördags traskade jag och John ut i ett begynnande snökaos, smet förbi antikhandeln och där stod den längst inne i ett hörn. Orörd.
Jag bara kunde inte motstå den. Vi har förvisso en stor spjälsäng i trä, men denna blir perfekt att ha precis intill sängen de första månaderna.
Så nu står den i vårt vardagsrum, prydd med Liberty-tyg, i väntan på bebis, fluffiga filtar och kuddar.
Söt som socker.
