Hej och god (jättesen) kväll!
Skulle ju ha bloggat långt mycket tidigare, men har plåtat juljobb (BJÄLLERKLANG!) med Emily i studion. När jag röjt granris, haft barr ända in i långkalsongen och lagt ner den sista lilla spjärnade julstjärnan ringde förskolan och berättade att Bodil hade 39 graders feber. Igen.
Kidsen är så taggade på vabruari att de inte kan hejda sig. Så imorgon blir det halvdagsvabb och sedan ska jag kirra jobb.
Nåväl. Nu tänkte jag att visa vad jag hade för mig igår. I arla morgonstund kånkade jag upp stolar och bös en trappa – upp på vinden.
Där finns nämligen en helt FANTASTISK vädringsvind som jag har fått tillåtelse av föreningen att använda för en plåtning. Vinden har ett nött, gammalt golv, hundra krokar för att hänga upp tvättlinor i och ett fönster som sprider ett helt underbart ljus. Perfekt för plåtning med andra ord. Hoppas så innerligt att de här gamla utrymmena får vara kvar och tas om hand med försiktighet, för de är ju så vackra där de står. Som att tiden har stått still.
Här ligger gamla tidningar kvar och det är så där vindskallt att det ryker under näsborrarna när en är däruppe.
Vid lunch anslöt Emily. Medan jag dukade upp, klättrade på stolar, hängde upp lampslingor, kånkade och stökade runt plåtade Emily. Och ja, ni kanske kan ana temat?
Kräftskiva!
Mitt jobb alltså. Älskar det! Jag får fira jul i augusti och äta kräftor i januari (för jojomänsan, min kompis Nina kom över på kräftskiva på kvällen efter plåtningen).
Lekparksparkasen på!
Kamrorna smattrade på. Emily plåtade jobbet (hon har även några bilder på sin blogg som jag tycker ni ska kika in) och jag plåtade de här bilderna. När eftermiddagen kom var vi klara. Sedan väntade timmar av kånk, stök och städ igen. En liten strimma kräftskiva omhuldad av en jädra massa kånk helt enkelt. Lite så alla mina jobbdagar ser ut när jag tänker efter …
Förra onsdagen slängde på mig den rutiga vårkappan, gav Majken en blöt hejdå-puss på kinden och begav mig in till Vasastan. Gick med snabba steg mot Valands konditori och parkerade mig med den här utsikten.
Köpte kaffe och smörgås. I väntan på Volang-Lindaradade jag upp anteckningsblock, kalender och två olika blyertspennor (alltid i min väska).
Volangen ramlade in och vi började babbla, planera kommande jobb och smida planer. Att göra jobb tillsammans är verkligen flott. Så fasligt mycket roligare än att skramla runt ensam.
Emily.
Tummad tidning. Såg ut att ha legat inne på Valands sedan starten.
Moi.
Öppnade upp hjärnan, tömde och stängde igen. Och fick dessutom hänga med två underbara under ett par timmar. Lyx.
Medan Majken gestikulerar vilt i sömnen alldeles bredvid mig så tänkte jag snabbt tipsa om en himla fin sak.
Som ni vet älskar jag frisyrer av alla de slag. Burret sitter ju där, så varför inte göra något fantastiskt av det? Dessutom – billigaste accessoaren sedan Gustav Vasa skidade genom Dalarna!
Så.
När jag blev tillfrågad att redaktöra för Amelia Vår tidigare i år så var jag ju bara TVUNGEN att pilla in lite DIY i form av flätade frisyrer.
Bästa Emily Dahljonglerade kamera, ett stycke höggravid jag prustade, frustade och piffade frisyrer, medan vackra Josefin Forsberg lånade ut sitt hår (och najsa fejs).
Resultatet (flätade frisyrer med steg-för-steg-guider) hittar du i tidningen Amelia Vår, som finns i butik nu.
Grabba tag i ett exemplar innan det säljer slut vettja!
Hurra, fanfar och konfetti-regn! Nu är den – Ä N T L I G E N – här!
Tidningen Amelia Vår 2015 som jag – tillsammans med en rad inspirerande, briljanta och kreativa kvinns – har jobbat med under vintern finns nu i butik. Och jag är så stolt att jag håller på att smälla av.
Framför allt för att jag fått tillfälle att jobba med så kriminellt skickliga och peppiga människor. På 124 prunkande sidor bjuder Underbara Clara in till vårfest, Mokkasin-Sofia tar dig med till sina hemliga ställen i Paris, Lina Eidenberg Adamo tar dig in i sitt sinnessjukt vackra Gotlands-hus, Elsa Billgren visar upp det bästa av Budapest, Hjartesmil avslöjar sina London-favoriter, Tant Johanna ger inredningstips inför våren, Emily Dahldelar med sig av sina smartaste knep för att remake:a cykel (och har även plåtat vårens snyggaste, flätade frisyrer), Johanna i Kulla får oss att vilja odla och flytta ut på landet, Husligheter visar upp de finaste prylarna för balkong och altan och Vintageprylar-Louise öppnar dörren till sitt torp.
Puh! Ja, ni hör ju. Amelia Vår innehåller så mycket briljans att jag blir helt andfådd. Och ja, sa jag att ni kan vinna en miljösmart cykel från Stålhästen och typ hundrafemtioelva andra grymma grejer?
Själv har jag redaktörat över tidningen, tagit reda på du förverkligar drömmen om ett torp och odlar ätbart i kruka. Två av mina viktigaste frågor i livet just nu.
Nu hoppas jag innerligt att Amelia Vår 2015 säljer som smör, så jag får möjlighet att göra om det här. För det var något av det roligaste jag gjort. Inte minst att få jobba med alla dessa skickliga människor.
Och till detta? En helt fabulöst underbar Amelia-redaktion som fyllde mina dagar med sång (layouten), kissar-nästan-på-mig-skratt, bubblande värme och intryck som jag sent ska glömma. Saknar varendaste kotte på den där redaktionen.
Spring å köp nu!
Jag har själv redan inhandlat två exemplar. Ett gav jag till min barnmorskan Monkan, eftersom hon varit med mig på resan på något sätt. Och en tidning ska jag nog skicka till min mormor Ulla, som vilken dag som helst blir gammelmormor.
Det blir fina fisken det!
Stor kram
emma
Oktober började med ett återupptäckt hårspänne som satte frisyrstilen för hela hösten.
Hösten kom i en rasande fart, jag åkte hem till Värmland och det var så där friskt kyligt som det bara är i oktober.
Det var dags att ta upp ekan ur sjön. Syrran fick paddla in ekan med en åra (den andra hade blivit snodd) och sedan lades den upp på land i väntan på vår.
Magen växte, vi gick på rutinultraljud och jag cyklade genom Midsommarkransen med den lyckligaste känslan. Att vi hade nått hit. Till hösten, med en växande mage. Det var mer än jag hoppats på.
Jobbade hemifrån en hel del och fångade några detaljer från vår lägenhet på bild.
Lille Chaplin fyllde ett år, vilket firades med barnkalas (och enorma mängder kakor) hemma hos Linda och David.
Fångade höstljuset i min bleka fejja innan det försvann. Hår och ansikte gick i samma ton minsann.
Gick med halvt öppna pennkjolar i brist på andra kläder. Fick ju krypa till trikå-korset till slut. Men ett bra tag knölade jag ner mig i mina vintage-kjolar.
Jag och John började sakta men säkert förbereda för den lilla bebisen genom att flytta om i lägenheten. Stora skåp fick ge plats för spjälsäng, Emma-fåtöljer fick nytta rum och alla mina vintagekläder fick åka långt in i garderoben. Bye, bye och på återseende.
Det blev november och jag sladdade in den finaste barnvagnen i vardagsrummet.
Vi hade en massa kurser på Vintagefabriken, bland annat en kurs i vintagefrisyrer med Miriam Parkman. Och så spånade vi fram en DRÖMKURS (om ni frågar mig). Om jag kommer vara där? You bet!
Skrev för glatta livet för en rad tidningar och magasin, bland annat gjorde jag ett jobb om frisyrens historia (från 1900-talet fram till i dag) för Aftonbladet Sofis mode.
Istället för promenader (som är lite som terapi för mig), bakade jag filmjölksbröd. Lika mycket terapi, och snällare mot fogarna.
Och det var inte det enda jag bakade jag kan säga. En hel plåt med mitt bästa (efter wienerbröd) – mockarutor eller kärleksmums. Åt av dem i dagar efteråt. De bästa dagarna jag haft på länge. One mockaruta a day, keeps the doctor away.
Fick världens roligaste uppdrag! Att illustrera en bloggheader till Majas manufaktur.
Jag och John röjde runt i vardagsrummet, satte upp en bokhylla över en hel vägg och stökade runt på vinden i timtals. Nu är det ordning på torpet kan jag lova.
Kylan kom och vinterkappan åkte på.
På vår innegård såg det ut så här.
Linda och jag drog runt på en massa pressvisningar, hängde i mina gamla kvarter på Knivsöder och drömde om våren.
En himla mysig dag träffade jag den här gullisen. Ja, inte bara då förstås.
Jag och mina Vintagefabriken-vapendragare Linda och Lollo sågs på Söder, botaniserade i tyger på Tygverket, fikande, babblade och planerade framtiden.
Köpte mig ett elegant hårspänne av en ännu elegantare fröken på Glitter.
Den sista helgen i november blev det dags för årets stora tradition. Bokstavsfest med tema F. Här har ni kvällens snyggaste enligt mig! En fisk!
Det blev december och jag spräckte ett par klänningar.
Fick galet mycket julfeeling och gick på Skansens julmarknad.
Hälsade spjälsängens första gäst välkommen. En ko-gåva från UnderbaraClara.
Dukade upp ett miljösmart julbord – tema pyssligt återbrukstänk – hos Uppsalahem.
Spenderade otaliga timmar i det här kuddhärjet.
Första snön kom. ÄNTLIGEN! Jag älskar snö.
Fast nåja, jag kan erkänna att det inte var lika roligt dagen därpå när jag skulle gå till Vintagefabriken över det halkigaste gatorna med en gravidmage som skymde mina steg.
Det sötaste bebiskläderna från Lille lova knits landade på hallmattan. Alltså det sötaste jag sett.
Köpte en gran och lade Johns julklapp under, övervakad av en loppisfyndad (extremt naggad) julbock. Vår förra katt Winston hade en crush på den där julbocken så den är lätt … besudlad.
Några dagar innan julafton for jag och John upp med “snabbtåget” till Umeå och åkte vidare till vintriga Skellefteå. Där firade vi jul hos Johns föräldrar, åkte pulka och åt en väldans massa god mat.
Världens bästa John utanför Nordanå. Året 2014 slutade så här. I nyårsstass och gravidmage.
Min vardag är full av kontraster, så jag har valt att kapsla in min vardag i fem bilder:
1. Min vardag är en del av mitt jobb och vise versa. Jag lever mitt jobb. Mitt jobb och min vardag går ofta ut på att ta ut det bästa ur dagdrömmen och ge vardagen lite mer guldkant. Fånga vackra ting på bild, sätta fingret på en dallrande känsla i skrift eller förverkliga en vision i teckning eller formgivning. Den här bilden får illustrera just det. En bild som jag tog under ett stylingjobb som jag och Lollo gjorde tillsammans med Emily Dahl.
Sedan finns så klart en mycket mer osmickrande vardagsbild, där jag sitter med begymmersrynka ner till knäna, lyssnar på hiphop och skriver artiklar tills fingrarna brinner (som i dag). Så klart.
2. Det här är min partner in vardag. Vi jobbar ihop, bor i samma trappuppgång, semestrar ihop och hänger allt som oftast däremellan. Mer vardag än så blir det nog inte.
3. Det här har motvilligt blivit min vardag. Jag har alltid tusen projekt på gång, är alltid på språng och gillar när det händer saker. Jag gillar att leva snabbt helt enkelt. Men med graviditeten kom den förlamande tröttheten, illamåendet och foglossningen. Så att vila är nu en stor del min vardag. Om jag inte vilar så blir jag illamåendet eller får ont, så är det bara. Och nog är det lärorikt och nyttigt för någon med myror i brallan alltid. Att lära sig att göra ingenting och ändå vara … nöjd. Det är en stor och nyttig utmaning för mig, som så ofta presterar.
Jag har insett att det här med att inte göra något … är rätt så … jävla gött.
4. Vad vore min vardag utan en massa vintage? Nä, just det. Min lägenhet är fylld av fynd, bloggen likaså. Många av mina stylingjobb går ut på att återanvända, ge gamla saker nytt liv och tänka miljsösmart. Under Vintagefabrikens flagg får jag vara ute och leta vintagepärlor på arbetstid. Hej vardag!
5. Goddagens vardag. Alltså jag hade en vision – innan jag blev gravid – att jag skulle fortsätta äta nyttigt, röra på mig, träna, gå långa promenader, myspyssla och hålla igång.
Mohahahaha, säger jag bara. “Glöm’ett” som vi säger i Värmland. Här har då inte tränats, ätits nyttigt eller hållits i gång. Däremot har jag sett ungefär alla TV-serier och dokumentärer som gjorts, bakat desserter, tagit korta promenader, inspekterat min försvinnande navel och kapitulerat inför – något för mig fullkomligt otänkbart – halvfabrikatsmat.
Var sak har sin tid. Och så här ser min vardag ut just nu.
Detta är lucka 8 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
I mars packade jag väskan med färg och drog till Hawaii tillsammans med John. Han skulle dit på konferens, medan jag passade på att byta frilanskontor mot strand.
Första veckan spenderade vi i Honolulu. Dagarna spenderades med att upptäckte staden, skriva artiklar i skuggan, pimpla paraplydrinkar och bada. Helt okej arbetsförhållanden.
Efter en vecka i Honolulu begav vi oss till Maui för några latdagar. Semester på riktigt med andra ord.
Det var så himla härligt att hänga bara vi, käka ananas, bada bland valarna (okej, lite överdrivet, men de var banne mig inte långt i från), läsa böcker, försöka uttala alla ortnamn och bara babbla.
Det här var lucka 6 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här. Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
2014 års meny har varit minst sagt okulinarisk eftersom den här graviditeten har gett mig smak som en halvfabrikats-suktande 10-åring. Falukorv med makaroner, fiskpinnar med potatis, pizza och köttfärssås och spagetti. Och tacos.
I vanliga fall brukar jag och John äta vegetariskt och mat lagat från grunden, med grönsaker och rotfrukter som grund. Men mina cravings har varit något enklare än så …
Eftersom halvfabrikat har varit mer ett nödvändigt ont än något jag njutit av (och gör sig föga på bild), så skippar jag dem och går direkt på fem finare varianter av dagens uppdrag: En bild på något gott du ätit i år
Är fullkomligt galen i plockmat, och det här beställde jag och John in på Hörte brygga en timme efter att ha varit här. Bästa ever!
Det finns inget bättre än jordgubbstårta under äppelträdet i början av sommaren.
Världens bästa make göra ungefär 100 våfflor till mig, så att jag kan ta med mig till jobbet på självaste våffeldagen. Fina människa.
Det här året har gått i pizzans tecken. Jag, John, Lisa och Per åt oss igenom Österlens alla underbara, ekologiska och megagoda pizzor i början av sommaren.
När mitt gravidillamående tog fart strax därefter så var det bara en sak som alltid gick ner. Pizza från Stockholms bästa pizzeria, Tellus pizza.
Jag älskar att baka bröd. Testa nya smaker, hälla ner fröer och sedan äta ugnsvarma smörgåsar med smält smör. Och gärna iskall mjölk till. Och är det något jag gjort detta år så är det att baka. Det har blivit mycket filmjölksbröd, limpor och fröbröd. Mums!
—-
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
1 december och det betyder att vi ska öppna den första luckan i Emily Dahls julkalender som i år innehåller en hög med nostalgi från året som gått.
Och den första luckan innehåller en bild från en dag jag aldrig kommer glömma:
Efter några dagars härjig bröllopsfest i Skåne roadtrippar jag, John, Lisa och Per Österlen fram. Det är slutet av juni, fortfarande försommarkyligt och ingen av oss har en aning om att det kommer bli den varmaste sommaren i mannaminne. Inte heller att det ska bli den mest omvälvande sommaren som vi upplevt.
Just precis denna dag börjar i Ystad, på ett hotellrum med ett graviditetstest i handen. Jag som smyger till John i sängen, med ett sprickande leende.
Under flera dagar hade tankarna dunkat om en utlagd festklänning som ändå sprack, en kropp som inte orkade dansa till gryning och en begynnande, förlamande trötthet. Det var inte likt mig.
Men jag och John ville inte bli besvikna, så vi väntade. Väntade och väntade.
Och till slut en dag, just den här dagen, vågade vi testa. Och fick svar.
Här i en allé på Österlen gick vi tätt, tätt, magarna pirrade och vi kämpade med att hoppas och samtidigt inte hoppas för mycket.
Vissa sekunder flög tankarna i väg om att kanske, kanske, kanske så skulle det komma en sensommar, då vi passerat den kritiska vecka 12. Kanske skulle det komma en höst som inte gick i samma gråa ton som den förra. Kanske skulle vi möta fallande löv med ett hoppfullt leende på läpparna. En oktober som inte gjorde så satans ont. Kanske skulle vi se första snön med en växande mage. Kanske skulle vi det. Kanske.
Och som jag har mött alla de där dagarna. En potthet sommar som jag bara låg stilla – extremt illamående och orkeslös. Den nervösa sensommaren när vecka tolv gick över i tretton. Oktober när löven föll och det pirrade i magen. Den första snön som föll. I varje upplevd sekund har jag tänkt tillbaka på just den här stunden och svarat mig själv att “jo, det blev precis så, precis så som du inte vågade hoppats på, precis så blev det”.
Livrädd och överlycklig i en och samma känsla.
—-
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
Minns ni Lisa och Pers bröllop som jag var på i början av hösten? Nu har underbara Emily Dahl(som förevigade bröllopet genom sin skickliga kameralins) lagt upp bilder på de två gullisarna.
Den magiska buketten, i typiska Lisa-och-Per-färger.
