Måndag. Då tar vi en liten nostalgitripp genom förra veckan, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Veckan började med att löven föll och jag var med i Dagens Nyheter.
Bästa Isabelle Pederson peppade igång boktipsarvecka och jag blev utmanad av Emily Dahl att visa upp mina 4 bok-favoriter. Högt och lågt kan man ju lugnt konstatera. Min husgud “Anne på Grönkulla”, franska deckare (jag älskar deckare), Milan Kunderas “Varats olidliga lätthet” och “Cirkeln”. Hade jag inte lånat ut “Hungerspelen” så hade hela triologin fått vara med.
Veckan lunkade vidare och jag och John spenderade kvällarna med att fixa med vardagsrummet. Bar ner gamla fynd från vinden och sa adjö till vår orientaliska matta. Nya tider, mina vänner!
Det blev lördag och jag firade med finfrukost. En sådan där frukost som man måste äta i två omgångar för att det är så mycket mat.
Ni får lite av min måndag också. För just denna gråa oktober-dag landade den här skönheten på kontoret: Frankie magazine daily journal 2014. Vill ni ha en närmare titt månne?
Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Vecka 23 började med ett besök hos Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.
Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.
En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.
Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.
När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.
6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.
Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.
När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.
Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?
I fredags satt jag – med regndränkt hår i en Emma-fåtölj – i Dagens Nyheter. Jojo mänsan. Jag hade blivit utsedd till “Dagens stockholmare”. När de ringde upp mig så förklarade jag snällt att det kanske var lite för mycket Värmland i mig för att jag ska kallas stockholmare. Men de ville visst ha med mig en då.
This friday I sat – with rain drenched hair in an “Emma armchair” – in Sweden’s biggest newspaper, Dagens nyheter. I had been appointed “Today’s local of Stockholm.” When they called me I explained that perhaps I was a little too much of a hillbilly to be named a local of Sweden’s capital. But they wanted me anyway.
Här sitter jag alltså. Omringade av koffertar och pompoms i min hallonröda vintageklänning. Ni får också en glimt in i Vintagefabriken som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Louise.
Ute i landet frontade jag tydligen hela tidningen, med omslag och allt. Men i Stockholm fick jag snällt nöja mig med Stockholms-delen. Inte fy skam om man säger så.
Butiksdelen i Vintagefabriken (som jag och Lollo ansvarar för) och som ni skymtar i DN öppnas upp i maj.
Out in the country I apparently fronted the hole magazine, with a cover and everything. But in Stockholm, I just fronted the Stockholm part of the news paper. Not too bad if you say so. The shop in Vintagefabriken (which I and Lollo is responsible for) opened up in May. Woop woop!
