Jag dör klänningsdöden lite granna. Alltså den här klänningen. Jag älskar den. In i varje söm. Klänningen har varit min mormors och har under de senaste decennierna hängt i min mammas garderob … ända till den dag jag insåg att mormor och jag har samma storlek.
Den sitter nämligen helt perfekt på min kropp.  Jag måste fråga mormor vad den här klänningen har varit med om, om den har varit på fest eller om den bara har hängt i garderoben i väntan på champagne.
Om jag känner min mormor rätt så har den varit på minst tio galej. Om inte mer.

Helst av allt vill jag bo i den här maffiga klänningen nu. Sitta på kontoret i den. Glida fram över grandiosa stengolv. Och vila på små puffar. Kanske inte sova i den, men ungefär allt annat. Mest av allt så vill jag gå på baluns i den. En flådig bal där jag får dansa vals (fast jag inte kan), skåla i champagne och äta pimpinetta snittar. Men det är ju inte så att balinbjudningarna haglar tätt anno 2013.
I vanlig ordning får man i så fall ta saken i egna händer. Inom den närmsta femårsperioden ska jag banne mig anordna en bal. Och då ska den här klänningen få dansa minsann.