God kväll på er!
De senaste veckorna har varit intensiva – maaaj gaaaad. Och jag insåg precis att jag inte uppdaterat bloggen sedan i fredags. Men det har sina förklaringar.

Potatis ner i jorden, ta bild på alla irisar i mammas blomstrande trädgård, ta kort på alla nya upptckter i vår trädgård (hallå, gullregn!), barn som gått på sommarlov och sista-jobben-innan-semester-hetsen. Och så riva hus på det. Eller pja, tre.
Eller plocka ner, för allt ska återanvändas eller byggas upp på ny plats.

Det är mycket som händer nu, så jag tänkte jag drar ett litet snabb-svep!

I måndags öste regnet ner.
Jag körde bil med vindrutetorkarna på max, hälsade på min sjuka förälder på ett nytt hem, hade möte med personalen och kände mig stark och svag omvartannat. Jag är den vuxna nu, fast jag är någons barn. Så märklig känsla.
När jag kom hem ställde jag mig vid ängen, lyssnade på regnet och försökte se sjön långt därborta. Det är verkligen ett liv fullt ut, med så många känslor hitan och ditan. Det känns.
Och jag skulle inte byta bort det, även om det tär på en i bland.

Landade hemma i Johns famn, och såg på när efter-regnet-solen strilade in genom fönstret på vår ytterdörr.
Precis efter läggning kastade jag mig i trädskorna och flög ut.

Och därute brann junihimlen!

Så ofantligt vackert var det.

Och den här vyn byttes snart ut. För här ska det stå ett hus snart. Ett stycke halmbalshus.
För att maka plats började vi plocka ner tre hus.

Det gamla uthuset med dass plockades ner först. Det ska byggas upp någon annanstans på tomten och få några nya bräder här å här.

Kommer bli en fröjd att bygga upp – färdigmålat och klart!

Försökte måtta på ett ungefär var huset skulle stå.

Plockade in ett fång med lupiner till köksbordet. En milstolpe på något vis.

Och snart börjar vi bygget. Tänk, vilket äventyr!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!