Med vind i håret, eyeliner på ögonlocket och med systemkameran korslagd över bålen rejsade jag hem till Lisa. Det var fredag och Popaganda. Ett måste varendaste sommar.
Det är kutym att dricka drinkar hemma hos Lisa innan man går till festivalområdet. Och så även i år.
Det är en tradition som funnit i evigheter. Ända sedan Popaganda huserade vid universitetet och jag och Lisa bodde i en varsin skokartong uppe på Lappkärrsberget, en kullerbyttas avstånd från festivalen.
Till denna festliga fredag kom min kära, fräknige vän Åberg. Ända från Göteborg. Lyckan! Vi har inte setts på evigheter.
Lisa var vass i turkos ögonskugga, knallrosa läppar, jeansshorts, strasshalsband och brandbilsröda page.
Själv såg jag ut så här.
Vi hängde på Lisas balkong, drack drinkar och babblade för att därefter åka till festivalområdet. Jag hämtade ut mitt festivalarmband och så sprang vi in i …
Vapnet! Hon visade stolt upp en mycket litet, men naggande gott vin som hon skulle avnjuta tillsammans med en vän i parken.
Vinkade hej då till Vapnet och gick in på festivalområdet lagom till att Noah and the Whale började spela. Jag gluttade fram mellan långa människor och försökte få mig en glimt.
Mörkret föll och ett vackert, upplyst träd tornade upp sig.
Till bröstvibrerande bas traskade jag runt på festivalområdet, åt mängder av churrus, träffade svunna vänner och skrattade tills hårlooparna darrade.
Tittade på medan festivalpeppare gungade i gungan vid den glittrande Monki-bussen.
Och vänner som försvann in i glitterhavet.
Andra vänner som stod inne på ölområdet och galajjade sig.
Och där i mitten av allt var ju jag också ja.
Vid 10-snåret började The XX spela.
Det bästa med festival, förutom att se banden så klart (och om jag får välja, de där förfesterna som aldrig tar slut) är att stå en stor klunga kompisar i publikhavet. Och det fick jag göra nu. John och Jens på vänster sida, Mick, Emelie och Erik på höger, Lisa och Per framför, Lollo, Åberg och Hasse snett bakom.
När XX hade spelat klart vallfärdades alla ut från festvalområdet för att hinna först till de knökfulla klubbarna. Men inte jag. Jag skulle upp och jobba tidigt dagen där på, så jag cyklade hem …
I sällskap med det här arrangemanget.
Loading Likes...
Åh det låter som en förträfflig kväll vänner och konsert är i sig en oslagbart bra kombo! Festival i sig låter inte så tokigt det heller vid närmare eftertanke.
Jag såg er på avstånd, under Noah and the Whale. 🙂 Innan jag såg dig såg jag din kompis i rött hår och undrade var 17 jag kände igen henne från… Men när jag sedan såg dig och föll allt på plats!
Hahah! Jag kan tänka mig det. Lisa syns på håll med sitt röda hår. Kram emma
Hänger du och vapnet inte längre? kram johanna!!