Vintageskatter och secondhand-godbitar i @rundgangkarlstad ✨ (hojta om du ser något du vill ha?)
De senaste dagarna har jag rensat, tvättat, vädrat och sorterat. Har en varit down med vintage, secondhand, återbruk och cirkulära smartheter sedan Dackefejden (och har ju drivit såväl vintageblogg som vintagebutik), så det finns en hel del i mina gömmor.
Nu har jag rensat ut såväl vintageskatter som garderobs-guldkorn, inredning, barnkläder, prylar och en del möbler. Högt och lågt, vintage och secondhand.
Och imorgon (lördag 29 mars) hittar du en riktig Emma Sundh-nyans-kollektion i Karlstads cirkulära galleria @rundgangkarlstad ✨.
Under två månader kommer jag att maxa järnet i Rundgång (ett koncept jag mer än gärna vill stötta) och sälja av så mycket kläder, möbler och prylar jag kan.
Och alla ni trogna följare (älsk på er!) som varit med sedan just Dackefejden, som nu hört av sig med önskan att få en chans att lägga rabarber på godbitarna? Klart att ni ska få!
Det som syns på bilderna ovan (och mycket mer) kommer landa i Rundgång i dag. Och jag kommer att fylla på pö om pö och lägga upp glimtar på stories – framför allt på vintage pieces, men säkert också ett och annat secondhand-plagg. Ser du något du gillar – hojta så löser vi det. Kommer inte hinna svara på allt och lägga upp allt (varje plagg ska ju tvättas, stemas, prismärkas och hej å hå), så bäst är såklart att besöka Rundgång. Men ska försöka göra så gott jag kan!
Kollektionen kommer att finnas på plats i Rundgång i ungefär 2 veckor sedan byter jag tema (blir det marint? Sirligt? Fest/cocktail? Tyck till!) och sista veckan kör jag en total utförsäljning.
Vill du testa och lära dig att lerklina väggar? Varmt välkommen på workshop!
Det har ju lerklinats en del under byggnationen av vårt närproducerade halmbalshus utanför Karlstad. Huset är lerklinat både invändigt och utvändigt, liksom orangeriet. Och trots att vi hivat hundratals hinkar så älskar vi detta hantverk!
Just därför anordnar vi en workshop i lerklining den 10-12 maj!
Denna gång ger vi oss på vår nybyggda punschveranda och lerklinar den invändigt och utvändigt. Nä, men detta ska bli så kul!
Den 10-11 maj fyller vi lerhinkarna, dukar upp med lunch i orangeriet (och kanske fika på självaste punschverandan!) och gör oss redo att dela med oss av allt vi kan.
Visst låter det kul! Kom och lera loss och upptäck potentialen med lera!
Hej på er!
I slutet av februari flyttade ju en liten hundvalp in i vårt liv.
Detta är kanske det mest otippade i mitt liv hittills – kattmänniska som jag är.
Men jag gillar (tydligen) att utmana mig och slänga mig in i tvära kast. Om det så är att säga upp mig från prestigefyllda modemagasin för att hänge mig åt omställning, flytta från sekelskifteslägenhet Midsommarkransen till en liten verkstad på landsbygden och sen bygga ett hus av … halm.
Jag som älskar trygghet slänger mig – trots allt – ofta ut i förändring på något konstigt vis.
Har jag haft hund tidigare? Nej. Kan jag något om hundar? Inte ett skit, jag vet inte ens hur man klappar en hund (vad gillar den? Inte en aning). Tycker jag om hundar? Mja, jag gillar mina kompisars hundar, men i största allmänhet tycker jag mest att det luktar hund (av naturliga orsaker) och det här med att en måste plocka upp deras bajs? Huva.
Mina erfarenheter av hund? När jag var liten brukade jag och min tremänning låna bygdens hundar för gå promenader (något jag älskade). Så är jag en rimlig person att skaffa en hund? Absolut inte.
Men som tur är lever jag i en familj som inte enbart består av mig själv. Min man – uppvuxen med hund och extremt vetgirig när det gäller hund – har varit drivande. Hunden är framför allt hans och ena barnets (som längtat efter hund, läst på en massa och är fullkomligt outtröttlig när det gäller just hundar) dröm. Men jag smälter, det gör jag.
Och det fina med att vara människa är ju att man får förändras. Lära sig. Bli piggt överraskad av sig själv.
Så nu bor Charlie – en Australien Shepherd – hos oss. Och han är så gullig. Det är omöjligt att inte smälta, gosa och jag som älskar att gå promenader får ett par kilometer i benen varje dag! Toppen ju! Tycker också att det är vansinnigt roligt att lära honom saker! Så det har blivit min roll i familjens nya projekt: Charlie! Eller projekt, och projekt. En hund är en familjemedlem, men omställningen till hundlivet är ett projekt.
Så hur går det då med det nya hundlivet?
Det ramlade in några frågor gällande hund, som jag tänkte svara på:
Jag undrar hur valplivet har börjat? – Valplivet har börjat bra … och kaosigt! Mycket känslor i början (puppy blues?), och så klart en omställning eftersom han är liten, behöver rastas stup i kvarten och inte kan lämnas ensam. Men är faktiskt överväldigad i hur mysigt och fint det är, och också överraskad hur fel jag har bemött hundar nu när jag på riktigt börjat läsa på.
Den största utmaningen är helt klart när Charlie får spel, biter på allt och härjar loss. Och det faktum att John är förstahandsvalet, vilket gör att han kan vägra gå med mig på promenad. Det är totalstopp. Lirkar och joxar, och kämpar på.
Så ja, det är inte bara gulligull och söta valpbilder. Och kan ha varit lite kaos när John var bortrest på konferens i tre dagar och jag var ensam med barn och valp, med poddinspelning, hämtning och ja, herregud. Första dagarna gick helt okej, men sista dagen bröt jag ihop en smula när jag skulle laga middag och samtidigt hade en valp hängande i byxbenet. Men det fina i alla utmaningar att jag tvingas läsa på en massa kring hur jag ska göra för att bemöta Charlie och liksom göra det så bra för honom som jag bara kan. Så, kontentan? Lär mig asmycket. Och ja, det är kaos.
Vad är det bästa med att ha hund? – Att vi är ute så mycket och vardagen har fått en extra guldkant. För någon vecka sedan pratade jag och John om hur mycket mer vi pratar med varandra nu när vi går långa hundpromender tillsammans över lunch. Avhandlar allt mellan himmel och jord. Det som tidigare var en kamp – att få med hela familjen ut på skogspromenad med fika – är en baggis! Bådar gott för både svamp- och bärsäsong så att säga! Vi packar ryggsäcken med kaffe, fika och saft och så leker vi “sök”. Kurragömma 2.0.
Det är imponerande hur mycket mer barnen är ute och det känns redan nu som att det nya hundlivet öppnar upp naturen på ytterligare en nivå.
Det psykiska måendet – den sociala hållbarheten – kanske aldrig har varit bättre (minus kaos-dagarna)?
Och det är något himla fint, viktigt och bra att ha ett gemensamt projekt. Att tillsammans lära sig mer om att ha hund och jag tycker att det är något vettigt i att ett barn kan bli expert och lära sina föräldrar knep, ge tips och trix.
Vi gillar att vara hemma och att ha hund ger ytterligare en guldkant på det hela, helt klart. Sen är ju tanken att Charlie ska få jobba också – vakta höns och i framtiden även får.
Kan du inte berätta lite om varför ni valt denna rasen i er familj, den är ju så otroligt söt så det finns inte men tänker att den kräver väldigt mkt aktivering! – Vi valde Australien shepherd för att vi ville ha en hundras som kan valla (framtida får), är lättlärd och är aktiv. Vi är aktiva, gillar att gå i skogen, leka, vara ute och sökte en hund som ville och kan vara med på allt vi hittar på. Vi har ju ynnesten att jobba hemifrån, och jag är norra Europas sämsta utövare av aktiviteten “ta pauser”. Jag köttar – stillasittande (om det inte är byggdag)! På helgerna är det tvärtom, då sitter jag aldrig till. Och att ha hund tvingar till balans och pauser. Så, jag tror detta med hunderi är bra för mig. Sen är det ju något visst att moffla in sig i denna lurvtuss när världen är som den är och en jobbar med svåra ämnen.
Hur går det med katten? – Faktiskt ganska bra! Vår lilla Sockan har hållit sig på lagom avstånd, men varit är så nyfiken så! Och hon har flashat med allt kattigt hon kan komma på: hoppa upp i träd och i fönsternischer. Hon njuter i all sin kattighet. Charlie vill så gärna leka, men det dröjer nog. Han respekterar hennes space. Ibland – när Sockan får för sig att hälsa på Charlie med nos mot nos – blir Charlie så till sig i trasorna att han tror att de blivit BFF:s, men det är en skicklig hard-to-get-style som katten har.
De senaste dagarna har Sockan börjat stryka sig mot Charlie, så det är nog inte långt kvar innan de delar viloplats.
Hur kommer livet se ut nu – med hund? – Inte en aning. Men hoppas som vanligt, fast med hund. Har sugit åt mig alla tips jag fått av rutinerade hundägare och ett av dem är att träna på att ta med valpen på allt ni vill ha med honom på i framtiden. Så vi tränar på att träffa människor, träffa andra hundar, åka bil, gå i stan och förra helgen tog vi med Charlie till Stockholm för att testa alla färdmedel i ett svep. Tåg, tunnelbana, spårvagn, buss, tvärbana. Vi vill ta med honom på allt vi kan tänka oss hitta på, och vill att han ska vara cool med andra människor, hundar och pja, tåg. Han ääääälskar människor kan jag lova. Skulle gå en promenad med honom i Gamla stan förra helgen och tänkte ta en av de lugna gatorna, men se det gick inte. Charlie ville prångt ner till Västerlång för att hälsa på exakt alla turister, så där blev jag stående ända tills jag fick BÄRA honom därifrån.
Mest överraskande med att ha hund?
– Hur snabbt han lär sig! Han kan redan sitt, ligg, vacker tass, high five, rulla runt, höger och vänster (yep!) och sök! Och han älskar kurragömma. Detta är ju en hundras som gillar att lära sig, så det är ju lite som att åka Voi i ett maraton så klart. Men ljuvligt! Plus, börjar vänja mig vid lukten.
Förutom det? Hur otroligt många som älskar hundar! Alltså som kattmänniska är detta en nya svär för mig. När vi var i Stockholm tror jag att jag pratade med säkert 100 personer under en helg – SOM JAG INTE KÄNNER. Denna lilla lurvtuss är verkligen en magnet, och visst har en hört talas om hundtricket, men hade ingen aning om att det var på denna nivå.
Satt på Rosendahl med min kompis Lollo, och lille Charlie och det strömmade fram folk – vuxna människor – som ville klappa. FINT!
Har livet med hund det påverkat hållbarhetsvalen på något vis? – Nej, det blir snarare ytterligare en sfär att upptäcka. Allt från hundsele, koppel, hundleksaker, hundbur, matskålar, klosax, hundborste och grejer har köpts begagnat. Noll nyinköp. Vi väljer hundmat med lågt klimatavtryck, och är ju bara i början av att utforska alla veganska, larvbaserade och nytänkande alternativ. Men en favorit är redan insektssnacks!
Varför hund just nu?
– För att vi är galna människor eventuellt? Planen var hund när övervåningen är klar. Är övervåningen klar? Nej. Men så fick vi nys om några hundvalpar i Värmland, och vi skulle ju bara kolla. Jo, tjena, det gick ju inte. Tjong pang så hade vi tingat en valp (som barnen fick välja).
Pja, detta var ett inlägg jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Om att ha hund!
Mer kommer garanterat att komma.
Vi snackar vansinniga regler, behovet av såväl nya ministerposter som vilkorat rotavdrag. Dessutom: Hur najs hade det vart med en certifiering av hantverkare? Alltså certifiering som visar att de värnar om resurser, klimat och miljö, och gärna uppmuntrar återbruk.
Och visst bore det bli enklare att ta hand om resurserna?
Själv har jag lagt rabarber på så väl kök som cyklar, dörrar och fönster som ratats!
Denna glada lax syns just nu på nya sajten Varmland.se– som är en samlingssajt för dig som funderar på att flytta hit, fnular på om Värmland är något för dig (förbered dig på att svaret kommer vara ja), för dig som vill besöka eller starta företag i denna mytomsbundna plats på jorden!
Och det finns ju många anledningar till att vi lämnade Midsommarkransen i Stockholm och flyttade hem till Värmland. Den magiska naturen – med djupa skogar och friska sjöar och det faktum att Karlstads kommun (min hemkommun) är Sveriges bästa cykelstad och geniala på cirkulär ekonomi. Bara en sån sak att värmländska bönder är bäst på ekologiskt!
Det finns mycket att vara stolt över här, men Värmlands styrka är också dess fölk! Här är fölk framåt, goa, glada, kreativa – och roliga! Och är det något som behövs när världen ska ställa om är det ju just det.
Ni kan ju förstå chocken när jag flyttade till Stockholm som 19-åring och hade fruktansvärt svårt att lära känna människor. Jag var ju van vid att det liksom inte var så knussligt. En gick ner på Stora torget, sprang på en kompis och dennes vänner och snart hade en ökat kompiskretsen med några hundra procent, haha.
När jag satt med i ett panelsamtal i Stockholm för ett par veckor sedan så fick jag frågan varför det händer så mycket just i Värmland. Då svarade jag att det är nog för att folk inte är så himla ängsliga. Vi kör, testar, lär oss! Och mer sånt behövs.
Jag tycker så klart att alla ska flytta till Värmland – en plats full av förändringsvilja och där man kan bo billigare och leva rikare!
Inom kort kommer jag och min partner in omställning och framtidsspaning – @mariasoxbo.se – ta tåget ut i Europa igen! Hej tågsemester!
Denna gång ska vi jaga rätt på grymma lösningar och inspirerande smartheter i … Belgien!
Först rälsar vi till Bryssel för att delta i EU Climate Pact-konferens (både jag och @mariasoxbo.se är ju utsetts till Climate Pact Ambassador av EU-kommissionen). Och efter att vi har konferensat oss så ska vi leta reda på alla framtidasmarta pangställen som Bryssel har att bjuda på. Sedan åker vi vidare för att upptäcka och inspireras av den bilfria staden Gent!
Har du några grymma tips som vi inte får missa? Veganska/vegetariska kaféer och restauranger, fenomenala secondhandbutiker, mysiga områden, omställningsrelaterade utställningar, klimatsmarta satsningar?
Tipsa gärna!
Taggad på att följa resan? Något du vill se? Läsa om?
Rika tech bros som styr världen, kvinnor som visar upp livet som hemmafruar på TikTok, mäktiga män som uttrycker ägandeskap genom “Your body, my chioce” och den lille Kanye (kommer inte orka bry mig om att han bytt namn) som använder sin partner som trofé och nakenaccessessoar.
I dag är det internationella kvinnodagen, den 8 mars. Att jag skulle uppleva en återgång av kvinnors rättigheter under min livstid tedde sig en smula orealistiskt för ett par år sedan.
Men nu lever vi här. I en värld där ordet jämställdhet anses vara pretentiöst. Hur fasen blev det så här?
Dessutom har vi en liten klimatkris att hugga tag i (en kris kommer sällan ensam). Men som vanligt hänger allt ihop!
I dett rykande färskt avsnitt av Soxbo & Sundhställer vi oss frågan: Har klimatet blivit en kvinnofråga? Och varför?
Lyssna här! 9 minuter rappt och maxat!
Kvinnor och barn drabbas först och värst av klimatförändringarna runt om i världen, och de har också sämst möjlighet att påverka sin situation och skapa mer trygghet.
Saaaaamtidigt i Sverige:
– Kvinnor oroar sig mer för klimatfrågan än män, men har mindre makt i samhället att påverka utvecklingen.
– Män släpper ut mer än kvinnor och bryr sig också mindre. Inte alla män, inte alla kvinnor – men i stora drag.
– Mäns privata transporter släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som kvinnors. Om män reste på samma sätt som kvinnor skulle utsläppen från persontransporter i Sverige minska med nästan 20 procent och vi skulle redan ha nått den nivå av minskat bilresande som krävs för att uppfylla klimatmålen till 2050 …
– Män som tar stort ansvar i hemmet, för barn och hushåll, alltså bryter lite mot de traditionella normerna, bryr sig också mer om klimatet – och släpper därför också ut mindre än den genomsnittliga mannen.
Jag undrar, var är alla män? Pappor som gör allt för sina barn? Som oroar sig för deras framtid? Som ororar sig för kvinnor sits när världen förändras. Det är väldigt tyst på den fronten.
Var är alla hängivna partners, stöttande brosor och pappor, farbröder och farfäder=
Det heter Internationella Kvinnodagen för att vi ska uppmärksamma jämställdheten. Men jag tycker det är hög tid att döpa om den till Män, steppa upp-dagen. För vi kvinnor kan inte båda jobba ideellt med klimatfrågan, försöka få mer makt i samhället och pja, generellt dra det största lasset på hemmafronten.
Jag vet inte vad ni känner, men jag kan känna mig en gnutta matt ibland.
Så. Ring in en vikarierande man, tack på förhand.
Lyssna på avsnittet och sprid! Vi gör ju dem på ideell basis (som mycket annat), så hjälp oss gärna att nå ut.
Ja, men då måste du spana in detta! För här kommer framtidens semla levererad!
I dag är det fettisdagen – en dag då vi svenskar mumsar i oss 6 miljoner semlor. Totalt äter vi hela 40 miljoner semlor (eftersom vi numera semlar loss både innan och efter självaste fettisdagen). Denna rara bulle har fram till i dag varit lite av en utsläpps- och miljöbomb. Dels för att den är full av grädde, men också för att den innehåller mandelmassa.
Vattenkrävande mandlar odlas ju inte direkt nästgårds, utan ofta i problematiska områden som Kalifornien där vatten är en bristvara. 80% av mandlarna kommer från just torra Kalifornien som drabbades hård av bränder tidigare i år.
Det krävs 4 liter vatten för att odla en enda mandel.
I vår gulliga semla ryms en ständig fajt om vatten, där mandelodlingar konkurrerar med befolkningens tillgång på, pja, dricksvatten. Slutnotan för vår semeltradition är 4 miljarder liter vatten.
Dessutom svinnas uppskattningsvis en tredjedel av alla semlor bort. Det betyder i runda slängar 4 000 flygresor från Stockholm till New York eller 243 års duschande i varmvatten (källa Too Good To Go).
Varför ser det ut så? Jo, semlor säljs ofta i flerpack, är märkta sista förbrukningsdag istället för bäst-före-datum och slängs efter ynka tre dagar.
Ja, ni hör ju. Det är hög tid att ta en svängom kring denna älskade tradition och börja fundera på hur framtidens semla ser ut?
För några år sedan bakade jag semlor på räddad grädde och solrosfrön (istället för mandlar) och det var kanske en av de godaste semlorna någonsin! Men det finns ju fler sätt att baka smarta semlor på!
Paul Svensson lanserar tremla – genialiskt!
Och min mamma köpte smarta semmel-kit på den lokala Reko-ringen. Konceptet är enkelt: en monterar sin egen egen semla när det var dags för semla (för att ingredienserna ska hålla sig fräscha).
Är det så vi kommer att äta semla i framtiden? Och kanske dags att börja efterfråga smartare, mer resurseffektiva semlor?
Packa väska, ladda biljetterna och gör dig redo för ett äventyr på räls!
Nu finns ett rykande färskt avsnitt av Soxbo & Sundhute och denna gång tar vi dig med ut på en förföriskt inspirerande resa med Sveriges mest framgångsrika tågfluencer – The Rail Voyage aka Eveline Haugaard.
Nämen tillåt dig att hänföras! Förutom att vi (så klart) snackar tåg, reseutmaningar och en hel den cementerade normer, så får vi tips om de mest enastående rutter! Alltså, släng dig i väggen flyget!
Tåget dras ju med en hel del utmaningar.
Milt sagt.
Att suckande klaga på att tåget är sent har blivit en grej, att häckla SJ likaså (trots att vi kanske ska rikta vår bistra min åt beslutsfattarna) och vi dras också med en hel massa normer. Som att resa blivit synonymt med att flyga. En norm så vi alla kan hjälpa till att förändra genom att börja resa med tåg – och prata om det.
Jag äääälskar att åka tåg!
2015 tog jag, John och vår lilla 6-månaders bebis tåget till Frankrike. Det var John som övertalade mig.
Jag trodde att det skulle vara asjobbigt – bebis och allt – men jag blev motbevisad.
Så här skrev jag i ett resereportage för tidningen Mama:
Vi svischar genom vajande majsfält, tyska bokskogar, pittoreska byar och prunkande dalar med tinnar och chateau-torn. Vår bebis Majken, 6 månader, sover i sätet medan det hypermoderna tåget glider fram över kontinenten. Tyst, snabbt och bekvämt.
Efter vårt äventyr – tre länder på en dag, socialt uppåttjack och proppfulla landskapsögon – somnar vi som tre briocher på en ugnsplåt.
Och sedan den dagen är jag fast.
Har rälsat runt i hela Sverige, till Köpenhamn, Berlin, Bremen, Bremerhaven, Lübeck, Travemünde och på sportlovet tog jag och familjen tåget på skidsemester till Järvsö. Behöver jag säga att jag älskar tåg?
Så även mina barn som älskar såväl tåg som nattåg (vilket flitigt används när vi ska hälsa på farmor och farfar som har stuga i Skellefteå).
Som boende på landsbygden – med hela Sverige som arbetsplats – är tåget en förutsättning för mig. En möjliggörare. Men sedan 2015 också my kind of way att semestra långväga!
Yep! Återbruk har ju alltid varit mitt gebit, men när det gäller hållbart resande så tog det ett tag för poletten att ramla ner. Som mycket annat gällande mitt eget omställnings-mindset, så började det med en kommentar från en följare. Här, på bloggen.
Någon ifrågasatte varför jag – som vurmar för vintage (och gärna besökte vintagemarknader i London och Paris), secondhand, hållbarhet och värnade om sparade resurser – inte hade tagit steget att kapa den riktigt stora utsläppsposten. Flyget. Det var en kommentar – skriven i all välmening – som hyllade vad jag gjorde, men uppriktigt frågade varför jag fortfarande flög.
Och jääädrar vad den kommentaren skavde. Helskotta. Ajajaj.
För personen ställde ju en helt rimlig fråga. Och hade rätt.
Jag fick ju inte själv ihop bilden av mig själv som medveten (mja, ville gärna se mig som det), med mitt handlande (att flyga). Så då bestämde jag mig för att sluta flyga. Och få bort det där jädra skavet.
Jag insåg snart att det var ganska skönt. Jag som alltid varit flygrädd, hade tvingat mig in i normen att flyga. Älskade att resa, hatade transporten.
För andra är det så klart annorlunda. Där blotta tanken på Terminal 5 ger ståfräs och meningen med livet. Förstår så klart det. Men hur ändrar vi normen? Hur gör vi det enklare att ta tåget? Hur gör vi det mer tillgängligt? Attraktivt? Prisvärt?
Om detta snackade jag, Maria och The Rail Voyage-Eveline om senaste Soxbo & Sundh-avsnittet.
Dessutom utsåg vi The Rail Voyage-Eveline till infrastruktuminister och bad henne gå loss. Vad skulle en rutinerad tågfluencer göra?
När jag slutade flyga och upptäckte tåget insåg jag att det inte handlade om att sluta resa, bara sluta transportera sig till resemålet 10 000 meter upp i luften.
Hatten av för personen som skrev den där kommentaren som fick mig att lägga boardingkortet på hyllan. Damn, vilken impact.
Det blir inte så många knop på bloggen (eller livet) just nu på grund av den här sötnosen! Möt Charlie!
Vår nya familjemedlem! En urgullig, snäll, lugn Australien Shepard som flyttade hem till oss i måndags.
Jag skulle gärna vilja hävda att detta är mitt tredje barn, men det är faktiskt mitt äldsta barns hund. Hon har drömt om en hund i evigheter, och om jag kan ge henne långa promenader i ur och skur, frisk luft, ständigt sällskap, en given lekkamrat och förmodligen en massa må-bra-mående, så vill jag gärna ge henne det.
Jag är själv inte uppvuxen med hund, men jag (tillsammans med min tremänning) lånade grannskapets alla hundar för att gå promenader, prata om livets alla glädjeämnen och svårigheter, och skulle vilja hävda att det var de bästa och viktigaste stunderna under min uppväxt.
Jag är ju – som många av er vet – 100% kattmänniska. Men jag är öppen för att ändra mig. Hänföras!
Detta är ju en hundras som älskar att arbeta och läsa sig nya saker, och på de punkterna är vi lika. Så detta blir ett nytt kapitel av livet – helt klart.
