Bilen: Elbil, självkörande bilar eller bokningsbar kollektivtrafik – vad är lösningen?

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

I betalt samarbete med OurGreenCar

Ladda batteriet, på med säkerhetsbältet och lifta med när vi accelererar in i framtiden!
Vroom!

Nu ska vi nämligen handbromsladda in på det fossildoftande såväl som Tesla-laddade bekväma, behövliga och statusmarkerande ämnet … bil. Ett trassligt ämne, minst sagt.
Just därför har jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo laddat upp med i ett helt avsnitt av Plan B-podden om just bilen.

Att vi ska sänka utsläppen är ju lika självklart som oljan är tjock och att bilen spelar en viktig roll i denna soppa är det inget snack om.
Så.
Vem har rätt att äga bil? Stadsbon med kollektivtrafik runt knuten eller medborgaren på glesbygden där varken kollektivtrafik eller cykelbanor finns? Hur ska vi sänka våra utsläpp från biltrafiken? Är det rimligt att flest elbilar finns där kollektivtrafiken är som vassast? Hur sker omställningen så rättvist som möjligt – där den som har störst behov får bäst förutsättningar? Och hur ser framtidens bilåkande ut?
Är det självkörande bilar, bokningsbar kollektivtrafik eller delningsbilar som gäller? Ska vi verkligen äga bil? Och vilken bil ska vi döpa om till “seniorbil”?
Lyssna här!

Jag själv deläger en begagnad elbil, är hyfsat beroende av bil och försöker använda den med måtta. Elcyklar större delen av året, men under vinteråret blir det mer bil.

Återbrukare som jag är vill jag ju använda det jag har, men är det något som jag ska använda med måtta – elbil eller ej – så är det ju just bilen.
Men å andra sidan står en bil parkerad 95-97 % av sin livstid, kanske kan ett par få bilar delas av fler? Kanske kan MIN bil delas av fler?

Detta avsnitt görs i samarbete med fenomenala, framtidstänkande OurGreenCar som gör det möjligt för fler att dela och tillsammans sänka utsläppen från just transporter.
OurGreenCar är en bilpool deluxe, vars mission är att minska antalet bilar i trafiken. Förutom att erbjuda delningselbilar (alla bilar drivs av el, här kompromissas icke!), så finns även ellådcyklar och elcyklar. Fordonspool helt enkelt.
Detta är delnings-smarthet upphöjt till max, och OurGreenCars tjänst är dessutom märkt med Bra miljöval.

Kanske är din hyres- eller bostadsrättsförening mogna för att ratta delningselbil? Eller kanske företaget eller varför inte villagatan kan dela på en ellådcykel? Eller ha ett litet stall av möjligheter? Detta är jag SÅ taggad på! Hade jag bott kvar i lägenheten i Midsommarkransen hade jag lätt sålt in detta till föreningen, och kanske finns det vilja här på landsbygden att ha ett liknande upplägg? Ju mer jag tänker på delningsfordon desto rimligare blir det. Och tänk så mycket yta en skulle frigöra i städer om varje lägenhetshus hade ett stall av delningsfordon istället för att alla ägde en varsin bil, varsin elcykel och varsin ellådcykel. En enda bilpoolsbil ersätter nämligen i snitt 10 privatägda bilar, och med tanke på att en bil står parkerad sisådär 95-97% av sin livstid så kanske det är smartare att dela.

Förr var bilen lyx, något få förunnat. Men när bilen manglades ut tillsammans med ord som frihet i samma takt som städerna centraliserades och vi helt plötsligt hade allt på bilavstånd blev bilnormen allt starkare. Och starkare.
Så väl på landsbygden som i staden blev bilen en del av familjen. En vanlis-grej.

Och bilen går bra?
Ja, problemet är att den går lite … för bra.
Den vanligaste bilresan är under 5 kilometer, en sträcka som tar sisådär en 15-20 minuter att cykla. Vissa kan inte ta cykeln, eftersom det saknas cykelbanor och förutsättningar, men gissningsvis kan väldigt många ta cykeln – men väljer bilen eftersom alla andra gör det.
Vi tar bilen för “det är ju så kort, det går så snabbt”, trots att fossilbilen släpper ut som allra mest under de första kilometrarna. Kall motor behöver fetare bränsle.
Bilen är så pass mycket norm att vi till och med tar bilen till gymmet för att springa en mil eller cykla fem kilometer.

I dag finns närmare 5 miljoner personbilar i Sverige på 10 miljoner invånare. Det betyder att det går en bil på varannan svensk – spädbarn inkluderad. Pretty much.
Inte konstigt att det är trångt på vägarna och fler, större, bredare vägar planeras för att kunna sluka allt fler – och inte minst större – bilar.
Men är det så vi vill ha det? Vill vi ha fler bilar? Större vägar som plöjer genom naturreservat, förändrar vår luft och skapar ständigt brus? Eller finns det andra, vettigare lösningar?

I tider av klimatomställning snackas det en hel del om elektrifiering och elbilar, men är det bara att byta ut fossilbilarna mot elbilar och sedan är allt frid, fröjd och pinacolada i solen? Och ska vi alla äga en varsin bil?

Så många frågor! Tur att vi har en podd va, så vi kan reda ut allt.

Loading Likes...

Från fönster och veranda … till badrumsskåp

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

För si så där två år sedan köpte jag det här fönstret på en loppis på Gotland. Fönstret skulle minsann bli ett badrumsskåp – “NÅGON GÅNG I FRAMTIDEN”.

Fönstret stod i förrådet ett år för att sedan följa med i flytten till Värmland. Där stod den i ett nytt förråd och rullade tummarna.
Men så kom hösten och tydligen kom den där framtiden när fönstret skulle bli ett badrumsskåp.

Med hjälp av några brädor som suttit på verandan till friggeboden (de vita som ni ser på bilden) som vi plockade ner i somras, ett par gångjärn, skruv, linoljefärg och det där fönstret snackade jag ihop ett badrumsskåp. Baksidan gjorde jag av ett par brädor från andrasorteringen från träden som stod på vår tomt (förstasorteringen ska bli trägolv i vet hus).

Tadaaaa!

Själva skåpet är alltså gjort av räckena som satt på verandan och hade fin patina, håligheter och annat som gjorde att det såg gammalt. Toppen!

Hur jag gjorde?
Jag mätte fönstret och sågade till brädor som fick bli stomme. De var vitmålade med plastfärg, så det skrapade jag av med hjälp av en speedheater som jag köpt på Blocket.
Skruvade ihop stommen, och satte brädor från andrasorteringen (av vårt egna virke!) baktill för att få stabilitet. Fäste fönstret i stommen med två gångjärn och sedan målade jag mitt badrumsskåp i linoljefärg, i nyansen grön umbra. Fast med lite mer grönt i för att matcha fönstret.

I mammas förråd hittade jag en krok som jag hängde upp i skåpet – för allsköns hårdtvålar.

En spillbit råspont fick bli hyllplan. Och minns ni tvättstället som jag gjorde en ramp till hönsgården av? Den hade några spillbitar kvar som fick ge stöd åt hyllan. Nya inköp? Noll.

Loading Likes...

Begagnad ljuskrona till vårt orangeri

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

Det är ju inte långt kvar till jul, och vår plan är att fira julafton i vårt alldeles egna orangeri.
Ska bara bygga klart det först, hahaha. Den lilla detaljen.

Anledningen till att vi ska fira där är dels för ATT VI HAR ETT ORANGERI, men sedan är också planen att ha det 100% pälsdjurfritt därinne så alla allergiker ska ha en given plats för middagar.

Till jul tänker långbord (det får bli bord av ett par dörrar – det har vi gott om så att säga!) mitt i orangeriet, plädar på stolarna, stallyktor lite varstans och så en julgran i ena hörnet. Och så klart, en ljuskrona mitt över långbordet, dekorerad med granris.
Och just en sån hittade jag häromdagen. Begagnad så klart. Och lagom plain för min smak.

Just nu är det fullt ös på bygget, så jag får vänta med att testa den, men så fort den är uppe ska ni få se.

Loading Likes...

Sammanfatta året med glömda bilder?

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Det här har inte varit mitt blogginläggs-tätaste år – helt klart. Att bygga hus och jobba ideellt med klimat kanske inte ger triljoner timmar tid, men kameran har varit med. Så jag tänkte sakta men säkert – mellan byggvarv och adventsmys – sammanfatta året som gått i alla glömda bilder. Vad tror ni om det?

Och lagom till det nya året startar ska jag lista Värmlands finest som jag vill upptäcka under 2022!

Loading Likes...

Vabb, pepparkaksbak och smällkarameller

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

God morgon!
I dag vabbas det småsnorigt barn här hemma. Jag halvjobbar medan barnet tittar på TV, och mellan vila-varven så bakar vi pepparkakor, gör smällkarameller av tidningspapper och pysslar en masse. Det är sällan jag bara är med ett barn, vi hänger mest allihopa, så det är förbannat fint att få lite egentid med gull-ungen.
Och det finns ju värre saker än att vabba i adventstid om en säger. Pysselkänslan är på topp!

Men ja, det är ju inte bara pysselmys så klart. Jag och John bollar vabbandet mellan varandra för att få ihop lååånga vabbperioder (barnen tajmar ju sällan varandra, så det känns som en evighet sedan som det inte var ett barn hemma) med digitala möten, inbokade jobb, inspelning av podd, ideellt arbete och allt annat.
Inte bara pyssel som synes, utan ett rejält pussel.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta