En dag under värmlandssemestern begav jag och lilla familjen oss ut på snirkliga vägar, förbi böljande ängar, små sjö, himmelskt söta torp och vägkanter som liksom hängde över de där vitmålade strecken. In på små grusvägar som serpentinade sig fram i värmlandsskogarna. 

Till slut nådde vi det här, och då förstod vi att vi var framme. Ja, alltså framme hos våra vänner Marie och Hasse som har ett torp inne i skogen ett stenkast från en sjö. Eller ja, här i Värmland heter det ju (för guds skull) inte torp, utan här är det törpet för alla penningar i portmonnän.

Och om inte bilden ovan avslöjar det, så är Marie ungefär den pyssligaste i kommun. 

Värmlands vackraste smilgropar mötte oss. Marie alltså.
Henne gillar jag. Skarpt. Hon är som ett lingonris i ett cocktailglas, och har en fått lite av’na, ja, då vill en bara ha mer. Marie lärde jag känna precis i slutet av gymnasiet, och sedan for jag med en jädra fart till Stockholm. Så vi har aldrig liksom riktigt bott i samma stad, tillsammans, men det känns ändå så. 

Det var samling vid pumpen i Värmland. En rad exil-värmlänningar gone Stockholm var på plats. Lina till exempel, här tillsammans med Maries lilla Björn. 

Det bjöds på grillat en masse och jag åt tills chili-bean osade ut genom öronen på mig. Herre min katt vad gott det var. 

Långbord vid törpet. John, Fatima, Tommie och Hasse. 

Efter maten gick vi på en liten promenad över kullar, förbi kohagar, tistlar och en snok. Jag som vanligtvis är darrande livrädd för ormar har tagit på mig storkavajen och tänkte sluta vara rädd. Och nog var jag lite kaxig minsann. Gick fram för att kolla på snoken, hälsade artigt och gick därifrån. Hej och hejdå. Växter eventuellt två centimeter.

Hängde lite med en fjäril också. 

Marie tycker att jag borde köpa ett torp i Värmland. Att promenaden gick förbi den här skylten var troligtvis ett medvetet drag i “köpa törp”-kampanjen.  Kämpade upp för en backe med en hög med barnvagnar. Vem behöver kettlebells liksom!?
Efter en heldag vid törpet vinkade vi adjö, tackade för en fantastisk dag, och så satte vi oss i mjölkbilen igen och åkte hem.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!