Här, bland ungefär en miljon kuddar och två täcken, började min fredag.
Jag har en enormt märklig dygnsrytm just nu. Vaknar vid fem-snåret, pigg som en mört, jobbar supereffektivt ett par timmar, käkar frukost och gör en plan för dagen. Sedan är jag helt slut, och då måste jag sova en halvtimme. Sedan går jag upp och jobbar vidare.

Jag är ungefär sämst på att bädda sängen. Så när jag jobbar hemifrån ser det mest ut så här.

Solen fullkomligt dränkte sovrummet, så helt plötsligt famlade jag inte i mörkret längre, utan såg alla projekt som är i gång. Här har vi projekt barnhörna, som just nu är som ett vitt pysselark. John har målat spjälsängen vit, och så har vi köpt Liberty-tyg som vi ska sy en baby-filt av. Och så sitter kossan och väntar på sällskap. Längre än så har vi inte kommit.

Det ska sättas upp tavlor, hängas upp sänghimmel och gud vet vad.
Men det tar vi sen. När vi har tid.
Just de där projekten blir ju extra roliga att ta tag i när det är fredag och deadlinehets. Så klart.

Vid 12 blev det lunch. Vegetarisk lasange som John gjorde i går. Ungefär det bästa jag vet.  Och ett glas kall mjölk till.

Flyttade in med laptopen i vardagsrummet, skrev så att fingrarna brann och hade det här som utsikt.

Vid 14 sänkte sig solen sakta och det blev allt mörkare. Men det är bra. Då ser jag inte alla projekt, utan jobbar utav bara farten. Just nu lyssnar jag på Musikhjälpen på högsta volym och fäller en rörd tår då och då. Älskar tanken på att så många människor går samma för att göra världen lite bättre. Om du inte hört Linnea Henrikssons brandtal ännu, så spana in det här. Så viktigt. Och bra.
Nu väntar på att de ska spela min önskade Bob Dylan-låt, som är min och Johns låt.
Har ni önskat någon låt ännu? I så fall vilken?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!