Häromdagen gick jag, min käre far Arne och min livskompanjon John en promenad i Värmlandsskogarna. Trots att jag bodde alldeles runt knuten i 16 år, så var det oupptäckt mark som pappa visade oss. Skogsvägar som låg orörda och försommarväxtlighet som växte så det knakade i regnet.

Sydväst och gul regnjacka dagen till ära.

Det smattrade mot den gamla galonen och det luktade helt otroligt.

Det växte hägg i varje avkrok, och de hängde regntunga över de lummiga skogsvägarna. Och jag ville aldrig gå därifrån. Vill bosätta mig där och då. Och stanna tiden.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!