“Det regnar aldrig på Gotland”, säger Mick. År efter år efter år. Detta är samma människa som lurade mig att det inte finns ormar på Gotland för ett par år sedan. Den sommaren sprang jag över ängar, tittade framåt istället för neråt och struntade i att pinnarna på marken såg ut som ormar. Det fanns ju inga på denna underbara ö. Detta ljug från ret-Mick höll i sig ända tills en dag då jag cyklade förbi en överkörd orm och uppgivet ropade “Mick?”. Ormar finns och det lyckas alltid regna minst en gång (och då ett brakoväder) när jag är på besök. Men han har i alla fall nästan rätt den där Mick. Mestadels är det nämligen strålade sol och som gjort för strandhäng.
Just en sådan där solig dag cyklade vi till Sandviken som ligger ett stenkast från Katthammarsvik. Sandviken är just det: en vik med sand. En lång, härlig sandstrand som lämpar sig för dopp.
Som den badkruka jag är så håller jag mig mest på stranden, läser pocketböcker och pratar.
Gärna i eftermiddagssolen i randig bikini och mina favoritshorts.
Och svalkande vind i håret.
Efter en hel dag i Sandviken, med rufsigt hår och doppade tår var det dags att cykla hemåt. Våra vänner hade cyklat i förväg för att förbereda middagen. Grillat så klart.
Jag måste stanna ungefär var hundrade meter när jag cyklar. Alltid är det något jag vill föreviga. Ett gammalt hus, en bil eller någon blomma som jag inte vill glömma bort.
Och John väntar tålmodigt. För han vet att jag älskar just det där. Att dokumentera … för jag är så rädd att glömma.
Solen var så där varm som den bara är i jul och blommorna i väggrenen slog mot smalbenen när jag trampade fram. Just det vill jag minnas i november när snön öser ner.
Loading Likes...
Alltså alla dina resebilder från den här sommaren! Helt galet somriga, tillochmed jag känner känslan även om jag inte var med…
“Att dokumenetra för jag är så rädd att glömma”
Det finns alltså fler som mig själv, en doft, ett ställe, en färg, ett tyg etc etc. Måste ha kvar det i mitt minne. Jag spar det genom att skriva ner eller snabbt ta en bild med Iphonen. Underbart Emma, du satte så vackert ord på något som är så svårt att beskriva. PS min man väntar också tålmodigt när jag fått upp ett dokumentarspår.
Pingback: Instaweek: Strandhäng, bubble-utflykt & hopp i plurret | Emmas Vintage
Vilka fina, härliga bilder … Åh, längtar till Gotland nu!
Hej! Shortsen är ljuvliga, får jag fråga var du hittat dem? Vill så gärna ha shorts med så hög midja och lite vida ben 🙂
Malin
Det där huset är mitt landställe!
ÄR DET SANT???? Du är allt en lyckans ost du!