Klimatsatsningar, ny elcykel och varför Paris imponerar (let’s go there!)

I samarbete med Diakonia

Här är den.
Det kuperade landet-livets räddare i nöden. Den är lerig, den är skitig, den är smidig, den är rejäl.  Och jag älskar den.

Cyklen har varit min följeslagare sedan barnsben. Jag lärde mig cykla när jag var 3 år.
På somrarna cyklade jag, min syster och mina kusiner ner till sjön och slängde oss i plurret, lagom svettiga. Det fanns ingen tid för badkrukeri.
Vi nästlade oss ner bland sommarstugetomterna för att ta ett dopp, eftersom det inte fanns någon cykelbana till den kommunala badplatsen (och gör fortfarande inte) och på den stora 90-vägen fick vi inte cykla själva (rimligt). Men till badplatsen vid sommarstugorna – dit fick vi cykla hur ofta vi ville.

När jag gick i mellanstadiet sparade jag ihop till en alldeles egen cykel. Genom att klippa gräsmattor hos släktingar, städa och spara veckopeng, så blev den till slut min. En silverfärgad mountainbike med 21 växlar. För mig var den frihet. För med den kunde jag cykla till skolan 5 kilometer bort och cykla hem precis nääääär jag ville. Jag behövde inte passa skolbuss, och inte heller förlita mig på skjuts. Jag var friiii!
Hela min uppväxt cyklade jag överallt.
När det blev sommarlov cyklade jag längre strapatser. Runt Nedre Fryken tillsammans min tremänning, och näääääästan hela vägen ner till Tjörn på Västkusten. Lår of steel. Röv af kämpa.

När jag flyttade till Stockholm tog jag med min mammas auktionsfyndade damcykel, som tyvärr blev stulen (sörjer fortfarande), och kryssade fram mellan bilarna på väg till jobbet, cyklade hem från klubbarna och cyklade på utflykt. Jag har upptäckt det mesta av Stockholm – det som går att nå via tunnelbana och cykel.
Och jag älskar faktiskt att cykla i Stockholm. Älskar det urbana, att vara med i det plingande cykelgänget, vara den vettiga flocken vid rustningstid, att cykla över broarna på väg hem från fest och höra sommarnattens koltrastar i ett sovande Stockholm.
Jag kan sakna det så enormt mycket nu när jag bor på landsbygden.
Saknar inte avgaserna som bolmade mig i ansiktet, de vassa armbågarna från andra trafikanterna och de stjärtsmala cykelbanorna.

Här på landsbygden är det inte lika urbant, men å andra sidan andas jag frisk luft och jag hör fågelkvittret just precis jämt. Inte bara när bilbruset har tystnat om natten.
Backarna är mer intense här,  och första cykelturen efter vintern var en pärs. Men jag vet att det snart blir lättare. Benen blir starkare och konditionen vassare. Och det är en oslagbar känsla.
Med tanke på hur många roliga, trevliga människor jag lärt känna de senaste månaderna så gissar jag att det – post-pandemi – blir cykeln hem efter fest här också i sommarnatten.

För ett tag sedan hörde jag att Stockholm ligger närmare 20 år efter i utvecklingen vad gäller cykling.
Nu har jag flyttat till Karlstad – som är en av Sveriges bästa cykelstäder.
Kommer vi se fler som söker sig till städer, orter och landsbygdshörn där det är lätt att leva hållbart, ta cykeln, sänka sina utsläpp och leva i linje med uppsatta miljö- och klimatmål?
Jag är övertygad om det.

I det nya Plan B-avsnittet “Bikes, backar och bekvämlighet – som görs i samarbete med Diakonia – så grottas det ner i cykeln.
Detta geniala transportmedel som är en del av lösningen på klimatkrisen.

I bikes, backar och bekvämlighet snackar jag och min trampade podd-kompanjon Maria Soxbo förlegade bil-vanor, mossiga lagar, teknikoptimism hos myndigheter och så går vi loss på en rad lösning!
Och så sneglar vi på Paris – som imponerar! Hur och varför får du höra i podden!
Vi snackar också om barn, och hur de puttas in i en brummande, ohälsosam bilnorm. Trots att vi ska åt ett HELT annat håll för att ge dem en vettig framtid.

Nästan varannan grundskoleelev kommer till skolan i bil.
Världen är upp- och ner.

“På 1970-talet gick eller cyklade 90 procent av barnen till skolan. I dag är den andelen omkring 50 procent. I mitten av 1990-talet cyklade 24 procent av barnen till skolan. I början av 2010-talet hade andelen minskat till 14 procent. Detta trots att sex av tio barn, enligt Trafikverket, har skolan inom två kilometer från hemmet.” Informationen kommer från Svensk cykling, och i podd-avsnittet kan du höra en intervju med Klas Elm från Svensk cykling. Missa inte.

Min dröm är att jag ska kunna ta mig överallt på cykel. Att det ska finnas goda förutsättningar för mig att välja det transportmedlet som ger starka ben, frisk luft och som inte belastar klimat, miljö och ekonomi. Det transportmedlet som ger bättre hälsa och som bidrar till ett bättre samhälle.
Jag drömmer om att att det ska vara enkelt för barn att cykla. Att det ska vara det giva sättet att ta sig till skola. Att det ska ges förutsättningar. Att mina barn ska kunna cykla till sjön. Till den kommunala badplatsen där alla är välkomna, inte behöva doppa sig på nåder i takt med att strandtomterna blir allt fler och strandskyddet naggas. Jag drömmer om att det här samhället, naturen och sjöarna ska vara till för alla. Inte bara de med bil eller pengar på kontot.
Drömmen innehåller också att åka till min gamla hemstad Stockholm, färdas på bilfria gator, njuta av staden och att kunna hyra en eldriven cykel när jag kliver av tåget på Centralstationen.
Eldrivna cyklar som ägs av staden, är en del av staden och skapar arbetstillfällen.
Inte som ägs av företag som är vinstdrivande, och kanske inte riktigt ser vinningen med att ta hand om övergivna elcyklar som gått sönder.

I våras fick jag ganska mycket sällskap i cykelbanorna. I pandemins spår följde en världsomspännande cykelboom, och det blev trångt i de smala cykelbanorna. Världens städer mötte trycket med pop-upcykelbanor och tidigarelagda cykelsatsningar. Berlin, Bogota, London, anlade popup-cykelbanor.
Tillsammans med Sophia Schyman och Annika Sundin drog jag ingång #cykeluppropet vars syfte var att  få fler att välja cykeln, få till popup-cykelbanor och ge cykeln bättre förutsättningar.
Vi måste ju bli fler som väljer cykeln. Inget snack om saken.
Cykeln banar vägen för minskade utsläpp, frisk luft, bättre hälsa, godare samhällsekonomi. Och jämställdhet. Yup.

Att ta cykeln kan ju te sig som en självklarhet för oss här i Sverige, som ett sätt att ta sig fram. Men på andra platser är det nyckeln till ett vettigt liv. Ett liv bortom barnäktenskap.

Viktiga organisationen Diakonia driver cykelprojekt i Bangladesh, där flickor lär sig cykla.
Cykeln löser så många problem. Fickorna kan ta sig till skolan, lättare undvika trakasserier och så kan de få en utbildning och en rimligare chans ut ur fattigdom och tvångsäktenskap.
Genom cykelprojektet lär sig också flickorna om sina rättigheter, och får bättre möjligheter att forma sina egna liv.

Detta tycker jag så klart att vi alla ska stötta.

  1. Skänk en slant! Det gör du enkelt genom att swisha till 90 33 044., all info hittar du här.
  2. Ge bort cykellektioner! Om du skänker 167 kronor får 5 flickor i Bangladesh möjlighet att lära sig att cykla. Och du får ett gåvobevis att ge bort i present till någon.
  3. Sprid kampanjen! Dela det här inlägget eller kampanjsidan, så att fler kan bidra och fler flickor kan lära sig cykla!

Skänk en liten eller stor slant, och passa också på att dela bilder på dig själv när du cyklar och tagga med #cykeluppropet. Varför? Vi människor är flockdjur. Vi gör som alla andra. Genom att visa att du cyklar påverkar du andra. Vi behöver också bli många fler som uppmärksammar att samhället måste bli bättre på att prioritera cykeln och oss cyklister. Det behövs en stark opinion för att politiker ska kunna fatta beslut.
Du och jag är opinionen.
Gör skillnad.

Loading Likes...

Men vänta, vad hände nu?

 

Nämen, vad har jag BAKAT! Jo, surdegsbröd!

Jag fick ju en utmaning av Maria i Plan B-poddens avsnitt om bröd och brödsvinn, “Bröd, bak & andra bullar”: Att baka surdegsbröd.
Anledningen? Det håller längre.

Min första tanke var att höra av mig till min kompis Lisa som är surdegsproffs. Och så frågade jag om hon kunde skicka lite surdegsbas på posten. Eh. Hon svarade att det … kanske inte var så bra idé.
Efter några dagar förstod jag varför. Jag gjorde min egen surdegsbas och råkade mata den för mycket i förhållande till sin lilla burk och poff så bara vällde det ur deg som en liten mini surdegs-vulkan.
Sa jag att Lisa var proffs? Eh, ja.

I alla fall. Jag använde det här grundreceptet och när jag väl bakade så freestylade jag loss, pga ORKAR inte recept som står i gram. Så jag höftade. Och tadaa!
Ett höftat surdegsbröd.

Med lite dekoration på.

Nu står ju surdegsbasen i kylen, så nu måste jag ju fortsätta baka.
En gång i veckan matar jag degen med mjöl och vatten, och när jag ska baka med den tar jag ut den i rumstemperatur ett par timmar innan jag ska använda den. Så matar jag och inväntar bubblor.

Om jag bara bakar bröd? Nej, nej. Ikväll blev det surdegspizza.

Loading Likes...

Låt hela Karlstad blomma!

Håll i solhatten!
Och lavendel, klöver, syrén och vallmo för den delen också.
För nu händer det grejer!Klimatklubben Karlstad (som jag startade tidigare i år), Naturskyddsföreningen Värmland och Värmlands fältbiologer drar igång årets mest väldoftande och iögonfallande kampanj – Låt hela Karlstad blomma!
Vacker, väldoftande och välgörande! 

 
Tanken är busenkel. 

Tillsammans bi-dra till biologisk mångfald genom att så blommor, plantera blommande träd och buskar (läs mat till viktiga pollinatörer), och samtidigt skapa Sveriges vackraste och vettigaste kommun våren och sommaren 2021. Och dela med oss av blomsterprakten via sociala medier under hashtaggen #låthelakarlstadblomma #låthelasverigeblomma

För så här ligger det till.
Vi människor är beroende av viktiga pollinatörer – inte minst för vår matförsörjning.
Men allt som oftast ser vi naturen som något vi ska erövra, försöka mota bort och styra och viftar bort dessa betydelsefulla trädgårdsmästare, och jobbar enträget bort de livsmiljöer där de trivs. Det råder akut brist på mat och boende för pollinatörer, men det fina i kråksången är att vi kan hjälpa till.

Dels genom att skippa bekämpningsmedel, handla ekologiskt och ta det lugnt med att anlägga gräsmattor, sten och trall. Men också genom att (och nu kommer vi till själva pistillen i blomsterprakten): odla blommor, buskar och träd som blir som bufféer för pollinatörer. På balkongen, innergården, kolonilotten, ängen eller i trädgården. Och för all del: på taket till livsmedelsbutiken, i krukor utanför arbetsplatsen eller i pallkragar på förskolan eller skolan.

Skippa att klippa gräsmattan, låta den gå upp i blom (eller låta delar av gräsmattan bli äng?) och inte vara så noga i trädgården. Att ligga i hängmattan i sommar och skippa att rensa ogräs har aldrig varit så välgörande.

Ser fram emot att följa bilder på odlingspepp, fröpåsar, otippade ställen att odla på, prunkande balkonger och blomsterstinna trädgårdar. Kommunala parker, rondeller eller varför inte stadskärnor? Och kanske att företag vågar utmana varandra?

I år kickstartar vi, men tanken är att detta SÅ KLART ska växa sig större.

Vi tycker givetvis att alla kommuner ska utmana oss! Kanske en #låthelauppsalablomma dyker opp? Eller en #låthelaskellefteåblomma kan ta fart under #låthelasverigeblomma ?
Det vore ju underbart!

LÄS MER: Låt hela Karlstad blomma! 

 

Loading Likes...

Vabb, semester, bojkott, klimatlagar och Värmland?

God morgon!
I dag ska det bli pötthett här i Värmland, och aprils gråbruna ska byta nyans till gröna knoppar. Det ska bli så spännande att se trädgården ta form och upptäcka vad som växer där.

Planen den här veckan var att spela in en film från tomten och plåta lite från vår lilla lya och jobba ikapp, men vi får se hur det blir med den saken. Går in i vabb vecka två med kidsen (kommer vi någonsin komma in i vardagen på nya förskolan kan en undra?).
Förra veckan var det ena barnet som var lite snuvig, och då måste vi vara hemma i sju dagar, och syskon också. Det hade ju varit FINEMANG om det andra barnet hade tajmat sin snuva, men nej. Det andra barnet hade lite snuva nu på morgonen och nu måste båda vara hemma hela veckan. Vettigt så klart, men tålamodet, TÅLAMODET!
Jaja, det är bara att gilla läget och skratta åt trasslet.

Innan jag tar tag i denna vecka, så tänkte jag göra ett litet svep!

Blommande projekt på gång!
I veckan lanserar Klimatklubben Karlstad – lokalklubben som jag startade i början av året – sin första kampanj! Och den är inte bara välgörande, utan också oerhört vacker …
Mer om detta snart!

Framtidens jobb i ETC
Listan över framtiden jobb som jag skrev om har uppmärksammats av ETC. Och här snackar jag loss i ETC om saken. 

20 000 har skrivit på för Månsberget
Tänk va, över 20 000 har skrivit under namninsamlingen för skogen vid Månsberget. Skogen planeras att skövlas till förmån för ytterligare ett shoppingcenter, trots att den är en så kallad nyckelbiotop och är hem åt hotade arter som inte skulle ha någonstans att ta vägen om skogen försvann.

Hej politiker!
Något av det bästa med att flytta hem har varit att träffa alla spännande, inspirerande människor i Värmland. Så många som har hört av sig! Hej lyx-sits att få massa mejl och DM:s ba!
Och samtidigt har jag en liten fot kvar i Stockholm. I olika konstellationer har Klimatklubben och Klimatklubben Karlstad bjudits in att snacka klimat med flera olika aktörer och politiker, bland annat Miljöpartiet i Karlstad och Socialdemokraterna i Stockholm stad.
Hoppas fler politiska partier hör av sig, för vi vill ju snacka med alla!
Vad vi gör i samtalen? Vi pumpar ut idéer på satsningar och tillvägagångssätt, hittar frågor med olika infallsvinklar (som berör både klimat, miljö, ekonomi och hälsa), samtidigt som vi försöker ingjuta mod att vara först! Hej PR!

Värmlandssemester
Det kommer ju bli en speciell sommar, och vi kommer förmodligen mest vara hemma och greja med vår nya trädgård och kanske bygga hus. Men jag är också taggad på att upptäcka Värmland, och hitta små söta pärlor. Tips emottages tacksamt!
Kommer bli en tur till Stockholm också om världsläget tillåter. Hur ska jag hinna träffa alla jag håller av? Gah! Det mest naturliga skulle ju vara att ställa till med en picknick i parken, men med rådande restriktioner blir det ju svårt. Kristin Lundell undrade om jag fanns på Bokadirket, hahaha.

Kommande klimatlagar?
Förutom att jag tycker att alla följa Maria SoxbosHållbara svepet” (som borde ha en given plats i varenda svensk lokaltidning, right?), så borde alla ta en sväng om kring Maris inlägg om klimatlagar. I det här avsnittet av Plan B-podden så hivar jag och Maria ur oss “ransonering”. Och ju mer jag tänker på det, desto orimligare känns det att vi inte har någon form av ransonering eftersom vi lever så långt över våra resurser? Det borde ju finnas ett tak kan en tycka. Eller? Just nu är hela samhället på kredit.

Ny i Värmland
Alltså Värmland – inte kattpiss! En fin sak som finns här är initiativet Ny i Värmland, som drivs av två otroligt engagerade personer vars mission är att koppla ihop människor med jobb, boende och sammanhang i Värmland. Så värdefullt! Och en otrolig service för alla som längtar efter ett annat liv – av flera olika anledningar.
Jag fick gästa deras livesändning för ett par veckor sedan och berätta om varför jag valt att flytta hem. Klippet kan du se här. 
Inser att jag kanske borde göra ett inlägg om alla föredelar jag ser med att bo just här?
Vad säger ni?

Det händer grejer!
Kommer ni ihåg inlägget om mänskliga rättigheter från i vintras och kampanjen Visa handlingskraft? Där en rad organisationer krävde en lag för att säkra mänskliga rättigheter. En lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter i den egna verksamheten och i sina affärsrelationer. Ni läsare kunde skriva på en namninsamling för att sätta press, och över 21 000 skrev på. And now? För ett par veckor sedan röstade EU-parlamentet JA till att ge grönt ljus till kommissionen att ta fram ett lagförslag kring företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, så kallad due diligence.
Tack för att du skrev på, tillsammans gör vi skillnad.

Klimatundervisning i skolorna?
Den geniala organisationen Våra barns klimat släppte i förra veckan sin kampanj Klimatlyft skolan, eftersom de anser skolan behöver ta ett krafttag kring klimatet – och oron kring klimatet. En Novusundersökning som släpptes innan jul visade att hälften av alla 12-18-åringar inte tror att vi kommer att lösa klimatfrågan. Hej då framtidsoptimism. Så tragiskt. Och en oerhört farlig utveckling kan också tänkas.
I en ny undersökning säger 8 av 10 unga att de vill se ett större fokus på klimat och miljö i skolan. Samma undersökning visar också att unga tycker att det läggs för stort fokus på vad individen gör.
Jag kan inte annat än att hålla med, och önskar att det fanns mer styr. Mindre fri lek. Allt annat är ett svek mot nästa generation.
Vi behöver ta våra och andras barn och ungas oro på allvar och visa att vuxenvärlden tar ansvar. Och kanske också värna om vår egen framtid?

Är det inte konstigt?
Och appråpå det. Hur kan det vara lagligt att flyg subventioneras? En kan samla poäng på sitt Eurobonus, så att en kan flyga ännu mer? Vad skickar det för signaler till barn och unga? Till oss?
Knepigast av allt måste ändå vara att jag, som kämpar för att sänka mina utsläpp på matfronten genom att handla lokalt, äta i säsong och konvertera till allt mer vegansk mat, får erbjudanden om att omvandla alla mina matpoäng från Coop till flygresor via Tui eller shoppa nytt på Lindex. Hur ska individen tänka när vi matas av ständig tvetydighet. Att det skaver är en klar underdrift. Och vad säger det till nästa generation? Till oss? Att det är helt okej att fortsätta exakt som vi gör.
Fasen, jag som varit trogen kund så länge. Så besviken. Är det nu vi bojkottar Coop?

Loading Likes...

Hur kan jag vara den sköna på festen när jag är elefanten i rummet?

Peppad värmlänning som älskar sociala nav, babbel, stök, stoj, skoj och skratt. Trivs som katten med många människor omkring mig, och att gå från allvar till kluckskratt. Jag har stått upp och sagt ifrån, men också blivit erbjuden jobb för att jag “bidrar till en god stämning på arbetsplatsen”. Älskar när alla trivs! När andra kan känna att de kan vara sig själva. Jag kan vända ut och in på mig själv i försök att alla ska må bra.
Den där personen som är (var?) jag har jag ärligt talat svårt att få ihop.

För jag är också elefanten i rummet.

Som lovat mig själv att – likt Bianca Kronlöfs träffsäkra ord om feminismen – alltid stå upp för klimatet (och alla de kvinnor som drabbas av klimatförändringarna) vid kaffeautomaten. För mina barns skull. Trots att jag skapar dålig stämning.

Klimatglasögonen har blivit allt skarpare med åren, och jag vägrar göda ohållbara normer och “hålla med”.
Jag är den obekväma.

Men hur går den där personen ihop med den ovan?
Och hur mår folk i min närvaro? Känner de sig kritiserade bara av min blotta närvaro? Pikade av mitt sätt att leva? Av mina val? Det är min skräck. Att vara skavet i sammanhanget.
Jag vill ju vara oskavet.
Och jag är samtidigt besviken på samhället som inte tar mer ansvar för klimatet, för med mer styr skulle jag slippa bli klimatbikten på middagen och elefanten i rummet. Nageln i ögat.
Jag skulle vara norm.

I dag klockan 12.00 ska jag delta i klimatterapi – med publik!?
Hjeeeelp!
Just det här ska jag ta upp med den karismatiska klimatpyskologen Kata Nylén, i ett samtal som arrangeras av ABF.

Samtalet kan ses via Facebook. Anmäl dig nu vettja!

Loading Likes...

Göttigt, fullt ätbart bröd – slängs! Varför?

I betalt samarbete med Too Good To Go 

Surdegsbröd, fralla, baguette, pain riche, levain, bulle och köpelimpa.
Gött bröd har många namn.
Och jag ääääääälskar bröd. Både att baka och äta. Helst rostat!
Sedan ett bra tag tillbaka har jag också en fabless för att rädda bröd. På flera olika sätt.

Min geniala lanthandel har en korg full av bröd och göttebröd, korvbröd, hamburgerbröd och limpor som är kedjans eget märke eller bakat i butik, som de säljer när det börjar närma sig bäst-före-datum. Jag går loss i den där korgen, ger häften till mina föräldrar och fyller därefter frysen till max.
Men det finns andra sätt att rädda bröd – ska strax berätta hur.

Varför jag älskar att rädda bröd?
Bröd är det livsmedel som vi är rappast på att svinna bort.
260 000 brödskivor i timmen svinnas bort närmare bestämt.
Jag smular sönder av panik över detta slöseri.

Tänk va, att 260 000 brödskivor svinnas bort varje timme – bröd som kunde ha mättat någons hunger.
Och vi slänger inte bara brödet, utan alla resurser som också gått åt till att producera brödet. Jord, vatten, transporter exempelvis.
Ett enormt slöseri, men också ett beteende som kostar rejält med deg. I dubbel bemärkelse.

Varför ser det ut så här?
Och hur kan vi ändra på detta?
Hur ser den resurseffektiva, smarriga och göttiga framtiden ut?
Det snackar jag och Maria om i ett nytt avsnitt av Plan B-podden – ett avsnitt som fått namnet Bröd, bak & andra bullar.

Det här avsnittet gör vi tillsammans med den briljanta matsvinnsappen Too Good To Go som jobbar på flera fronter för att minska svinnet. Förutom att de är vassa på snacka matsvinn (älskar deras Instagram, där jag ständigt lär mig massor om matsvinn), så kan en rädda mat via deras app – mat från restauranger, caféer och bagerier.
Aldrig har väl mat smakat godare!

I detta avsnitt snackar jag med Åsa Sandberg från Too Good To Go, får smarta brödsvinns-tips och blir inte lite taggad på deras överraskningspåsar med räddad mat. Som Kinderägg för vuxna!
Dessutom snackar Maria med en gotlänning som fick mitt hjärta att bakas ihop till en liten sockerkringla.
Markus Wahlgren på Coop i Visby – vår favoritbutik när vi hade torp på Gotland – som är
en kvick eldsjäl som lackade på ett brödsystem där 28 000 ton bröd slängs varje år.

Vaddå brödsystem? Jo, så här ligger det till.
Det är inte livsmedelsbutikerna som själva äger brödet i hyllorna – det gör brödproducenterna. De transporterar brödet i speciella brödbilar till alla de tusentals livmedelsbutiker som finns runt om i Sverige, maxar hyllorna med allsköns sorters bröd och några dagar innan bäst-före-datum slängs det fullt ätbart brödet ner i stora soppåsar. Prima bröd körs sedan i väg för att processas om till exempelvis djurfoder, etanol eller så blir brödet bränsle i ett värmeverk. Det är alltså inte dåligt bröd, utan bröd som går alldeles utmärkt att äta.

Markus Wahlgren ledsnade på detta resursdrypande system och tog saken i egna händer. Hur? Ja, men det får du veta avsnittet Bröd, bak & andra bullar.

Detta ska säga: Alla brödproducenter i Sverige är inte överens om att retursystemet är det bästa. Enligt en uppgifter från 2019 vill den näst största aktören häva systemet för att minska matsvinnet och spara på resurserna, medan den största aktören säger nej.

 

Det hade så klart varit käckt om vi kunde skylla allt svinn på brödsystemet, men tyvärr har du och jag en viktig roll i denna krutong-prydda soppa. För hushållen är gaaaaanska friska på att svinna bröd. Av de 80 000 ton bröd som svinnas bort i Sverige varje år så försvinner 30 000 ton i hushållen.
I podden snackar vi om var svinnet sker varför vi svinnar och vem som svinnar.

Missa inte!

Och så får jag en – eller var det två? – utmaningar av Maria. GULP!

Kan du ana vad?

Loading Likes...

101 framtidsyrken – vilket är du taggad på?


Illustration av den fantastiska Maja Säfström/@majasbok

Om jag skulle utbilda mig för framtiden? Byta bana? Skola om mig?
Vilket framtidssäkrat yrke skulle jag sikta in mig på?

Då skulle jag vilja starta en återbruksgalleria i Karlstad, jobba som återbruksgallerist som gör det hållbara attraktivt för svårflirtade konsumenter. Hitta nya cirkulära affärer och jobba lokalt med satsningar som rimmar med uppsatta miljö- och klimatmål.  Plocka ut pärlorna ur en region och förpacka dem till oemotståndlighet.
Eller dra igång en lanthandel där en kan handla lokala råvaror. O maj, vilken dröm!  Jobba som klimatkommunikatör med uppgift att göra klimatläget glasklart för alla, eller planera artrika och lekfulla skolträdgårdar. Eller jobba som biologisk mångfald-skötare!

I förra veckan lanserades listan över 101 framtidsyrken som vi kommer behöva! Listan är ett samarbete mellan Klimatklubben, Våra barns klimat och en förträfflig expertjury.
Syftet med listan är att putta in oss alla i ett nytt tänk, tweaks drömmarna, skapa debatt om vilka yrken vi kommer att behöva i omställningen, ifrågasätta vilka yrken som premieras i dagens samhälle och se om vi kompetenssäkrar inför framtiden.

Jag drömmer om ett decentraliserat samhälle. Väck med planer på ytterligare shoppingcenter på billängds avstånd och fram med blomstrande byar och levande landsbygd.  I Paris jobbar borgmästaren efter konceptet 15 minutes city – att alla ska ha 15 minuters gång- eller cykelväg till det mest väsentliga: matbutik, skola, sjukvård.
Om vi vill att fler ska ställa bilen behöver vi också förutsättningarna för att kunna göra det, exempelvis genom att ha matbutiker på gång- och cykelavstånd eller kollektivtrafik som anpassar sina rutter efter var behoven finns.

Drömmer bokningsbar kollektivtrafik, fler byggåterbruk (i stil med Sola byggåterbruk) och en hel stab av viktiga, viktiga återbrukskonsulter som ser till att inget onödigt slängs på våra återvinningscentraler.

Vilket framtidsyrke är du taggad på? Vilka saknas?
Vilket behov ser du?

Loading Likes...

Jag har bantat bort ett hus! Eller tre.

I senaste avsnittet av Plan B-podden snackar jag och Maria om klimatbantning. Hur mycket vi släpper ut, hur mycket vi bör banta våra utsläpp och hur vi ska få med alla på bantnings-tåget.
I avsnittet fick jag en utmaning av Maria, nämligen att redovisa mina utsläpp.
Så nu kommer de.

Inlägget om hur mycket jag väger.

De senaste åren har varit omvälvande, och jag och min lilla familj har på många sätt ändrat om vårt liv så att det ska rimma bättre med hur vi vill leva. Men också ett steg i att försöka sänka våra klimatavtryck och ge barnen (och oss vuxna) en annan sorts vardag. Som kapslar in det vi brinner för, njuter av och vill ha mer av.

Det var inget fel med det gamla livet, tvärtom.
Det var fantastiskt.
Bodde i sekelskifteslägenhet i Midsommarkransen och hade ett drömmigt torp på Gotland. I stan var det socialt med en fantastisk innergård, festivaler, loppis och kompisar runt knuten, barn som sprang mellan husen och vi hade nära till allt, kunde cykla och gå överallt. Gotland var en promenad genom göttet, en fantastisk natur, vänner långt bortom stressen (som hade tid att ses nästan närsomhelst helst och som gillade samma saker som jag: odling, byggnadsvård och gamla grejer), och här fanns en stolthet för det lokala och det hållbara. Det dök upp spelningar i kalkbrott och restauranger i lador, och vid  vägs ände hittades ett café. Allt fanns nära.
I stan blev jag galen på allt runt omkring. Trafiken, avgaserna, stressen, det många gånger anonyma livet. Det som störde i allt det jag älskade. Dessutom var det ett kostsamt liv med skyhöga lån som krävde att en upprätthöll en (lite för) hög arbetstakt.

Så vi sålde allt.

Och flyttade till Värmland.
Med planen att ha ett boende istället för två, sänka våra omkostnader, stressa mindre, dela mera och hjälpa och avlasta mina föräldrar.

Så hur blev livet – utsläppsmässigt?
Vinningar och utmaningar? Nya vanor?

Låt oss först ta en titt på det gamla livet:

Boende: 
Innan vi flyttade till Värmland bodde vi i en gammal, vacker lägenhet på 88 kvadrat med direktverkande el i Midsommarkransen. Förutom lägenheten (från 1912) så ägde vi ett gulligt torp (från 1800-talet) med stor trädgård på Gotland. Höst, vinter och vår bodde vi i Midsommarkransen och gjorde några turer fram och tillbaka till torpet under vår och höst för att flytta till torpet på heltid under sommaren. Under sommaren hyrde vi ut lägenheten i stan några veckor, och under vintern stod torpet obebott de första tre åren (hyrdes ut sista året under höst och vinter). Men alltså det skavde en aning i mig att ha två boenden som inte utnyttjades till fullo. Och det var lite hattigt, inte minst för att jag också har släkt och vänner i västra Sverige. Det blev lite väl expanderat liv så att säga.

Transporter: 
I stan cyklade jag överallt, och tog tunnelbana när vintern piskade mig i ansiktet. För att ta oss till torpet så hyrde vi en bensindriven bil av en polare (innan vi skaffade begagnad delnings-elbil). Innan dess hade jag – trots boende i stan – en egen bil som jag ärvt av min mormor. Bilen – en Renault (fyra hjul och en bult) – ställdes av efter varje sommar, eftersom vi varken hade behov av bil i stan, inte ville ägna livet åt att parkera om den stup i kvarten och heller inte ville vänja oss vid bil – när vi hade fenomenal kollektivtrafik och cykelbanor runt hörnet. Men på Gotland användes den friskt till att åka på utflykter, dra till badplatsen, åka in till Visby, dra på loppisrundor och upptäcka ön. Det ska jag inte sticka under stol med. För att ta oss till Gotland åkte vi färja. Flyg sysslar jag inte med. Jublade när det kom gas-färja, men färjan släpper ju ut mycket – gas eller ej.

Mat: 
För ett år sedan åt jag ungefär som jag gör i dag. Ekologisk mat i säsong så långt det går. Handlade mycket via nätet, och småhandlade lite ditt å datt på Coop i Kransen, Hemköp på Telefonplan och ICA i Liljeholmen. Räddade bröd från den lokala Coop-butiken så ofta jag kunde.

Konsumtion:
Sett i backspegeln konsumerade jag ganska mycket när jag bodde i stan. Det var allt från fikor, hämtmat och små secondhandköp hitan och ditan om jag hade vägarna förbi. Inga stora, kolossala soffköp varje månad – men mycket småfjös. Och många bäckar små blir en å så att säga.
Men handlade i stort sett bara begagnat, förutom något teknikköp (typ mick till poddandet).

Så vad kostade detta liv?
En hel del – både pengar och utsläpp. Tyvärr är ju många utsläppskalkylatorer en aning trubbiga, och räknar inte med sommarboende. Men så här såg mina utsläpp ut på ett ungefär:

Här ligger mina utsläpp på 6,68 enligt Klimatkalkylatorn.
Och de största utsläppen är samhällets egna utsläpp på 2,16 ton, och bilen som låg på 2,02 ton.
Jag hade NOLL koll på hur mycket bil vi körde, men la mig exakt på genomsnittet. Eftersom vi bara använde bilen på sommaren så skulle siffran kanske kunna ligga på längre nivå, men vill inte lura mig själv att tro att mina utsläpp är bättre än de är. Det är lätt att skarva för att siffrorna ska lira med uppfattningen om sig själv så att säga.

Butiken var också ganska saftig, även om jag handlade begagnat. Gissningsvis är det teknikprylarna som drar upp siffrorna. Boendet har hyfsat bra siffror – trots direktverkande el. Att bo i lägenhet är ju generellt mycket bättre än att bo i hus.
Och till sist: På matfronten åt jag vegetariskt, i säsong, ekologiskt och närproducerat. Men min last var  (och är) mjölk och ost.

När jag testade Klimatkontot så låg mina utsläpp på 2,8 ton, men där är inte samhällets utsläpp på 2,16 ton inräknat. Totalt landade jag på 4,96. Men även här räknades inte sommarhuset med, så här får en lägga på en rejäl kaka. Men säg att jag låg någonstans runt 6 ton?

Och nu då?

Ja, nu ska vi se på mitt nya liv.

Boende: Har ett boendeBor numera på landsbygden, i omgjord verkstad på 45 kvadrat –  tjugo meter från mina föräldrar. Verkstaden byggdes (i gammal stil) runt 1980, och för några år sedan bytte mina föräldrar hela sitt värmesystem från direktverkande el till bergvärme. Så vi kopplade in oss på den. Väldigt smidigt!

Transporter: Delar begagnad elbil med mina föräldrar, och om ett år kan vi jacka in på skolskjutsen. Tills dess börjar projekt cykla – NU. Jag har införskaffat en ellåd-cykel för att ta mig an backarna här, och kunna handla, skjutsa barn till förskolan och även ge mig in till kompisarna i Karlstad (vi har fenomenal cykelbana in till stan från närmsta tätort). Jag är ju van att cykla överallt. Det var så jag tog mig fram i Stockholm. Där var ju inte vintern så påtaglig så det gick att cykla långt in på säsongen, och det var en strid ström av cyklister (även om cykelvägarna var undermåliga på många håll).  Här på landsbygden är det lite mer vinter och färre cyklister. Nästa år kanske jag vintercyklar! Och jag bor dessutom i en av Sveriges bästa cykelstäder – HURRA!
Lite sugen på att dra igång en cyklande skolbuss i trakten – alltså få fler att cykla med mig till förskolan. Kanske andra föräldrar och barn som vill haka?

Mat: 
Samhandlar med mina föräldrar. Så när jag handlar, passar jag på att handla till dem också. Vi lagar ofta mat till båda hushållen samtidigt – som i gårkväll när jag och barnen svängde ihop pizza, lämnade ett gäng pizzaslice:ar hos mamma och pappa och så kalasade vi på resten. Det betyder en ugn som värms upp istället för två. När vi lagar mat så samlar vi ihop gemensamma rester, glömda morötter, någon ensam tomat eller en bytta med kokt potatis – och ser vad vi kan göra med det. På helgerna brukar vi grädda våfflor utomhus – så mysigt.
En ny värld har också öppnat sig. Livet med frys och jordkällare. Här på landsbygden handlar vi sällan, och fyller frysen med räddat bröd, mjölk med kort bäst-före-datum och allt annat som vi fyndat i den kolossalt briljanta lanthandeln. Grönsaker förvaras i jordkällaren. Planen är att odla en massa själva – i våra två hushåll. Och här hjälps vi åt att så, sätta och skörda.
Har en genial lanthandel som säljer utrensat bröd till en billigare peng, och har en svinnhylla för mejeriprodukter. Fyndar loss om en säger!

Konsumtion: Inte en reklamskylt så långt ögat kan nå. Guuuu, det är så SKÖNT! När jag handlade på lanthandeln i går tog det ett halvt liv att hitta plånboken – för jag kan liksom inte minnas exakt när jag använde den sist. Jag nås inte av lika många begär om en säger, jag går och nöter på gamla kläder och stilmässigt känner jag mig mer som Grey gardens, hehehe. Men jag gillar det. Ingen ser mig, ja, förutom grannarna och förskolepersonalen. Men jag får imponera på andra sätt – snarare än med min stora garderob tänker jag.
Men, nu ska jag leda in er på något knivigt. Om behov uppstår och jag konsumerar (begagnat) via nätet? Ja, då är det inte som i Kransen: Kila ner på Adams tobak och ba hämta upp – tjong pang! Nej, nej. Har jag rikligt med tur så har lantbrevbäraren tagit med sig paketet och lämnar det till mig. Har jag en smula mindre tur så kan jag hämta upp paketet på lanthandeln 3-4 kilometer bort. Har jag otur måste jag åka in till Karlstad – 2 mil bort – för att hämta paketet. Och är turen inte med mig alls hamnar paketet i en annan ort, åt helt fel håll (i Karlstad kan jag ändå passa på att lämna tillbaka böcker på bibblan, hälsa på kompisar, göra andra ärenden).
Men vis av krånglet – och hotet om att behöva köra på kringelikrok-vägar genom skogen mot ort – så konsumerar jag desto mindre.

Så vad landar detta livet på då – utsläppsmässigt?

Jo, på 5,5 ton enligt Klimatkalkylatorn.  Trots att jag bytt fossilbil till elbil så är bilen min största utsläppspost. Än en gång har jag inte full koll på hur mycket vi kör, så jag har gått på genomsnittet. Men blir ju ganska taggad på att börja mäta – tävlingsmänniska som jag är. Den orange:a tårtbiten är konsumtionen, och i den ryms ett nytt kylskåp som vi köpte när vi flyttade in, samt några begagnade plagg. Två par manchester-byxor, en klänning, ett par träningstajts och en sporttopp. Den gröna tårtbiten – alltså boendet – ligger på 0,81. Det tycker jag är ganska högt för 45 kvadrat, och den är lite svår att göra något åt. Den minsta tårtbiten är mat, där jag äter vegetariskt, tar hand om all mat, planerar att odla desto mer och har inget som helst matsvinn.

Samhället är den rosa tårtbiten, 2,16 ton. Tar jag bort den ligger mina personliga utsläpp på 3,3 ton.

Via klimatkontot ser det ut som att jag faktiskt lever på 1 ton (där är samhällets utsläpp på 2,16 ton inte medräknade). Men jag tycker det ser för bra ut, hahaha.
Säg att jag lever på någonstans mellan 1,5-3 ton.

Om jag förut levde på 6 ton, så är notan numera hälften om inte mindre.

 

Varför klimatkontot inte visar samhällets utsläpp? För samhället finns det ju en plan, de där 2,16 ton:nen ska nollas. Mina utsläpp däremot? Hur ser min plan ut? Och vad kan jag göra för att påverka mina utsläpp?

Jo, nu ska vi kika in i framtiden:

Boende: Vi ska ju – om vi får bygglov – bygga ett hus, och hur en än vrider och vänder på det så kommer det att bli ett klimatavtryck. Vi kommer bo större än de 45 kvadraten vi bor på i dag, men det kommer bli ett energieffektivt hus byggt av återbruk, halm och lera. En viktig, ledsagande tanke jag har med detta byggprojekt är att förflytta normer kring husbyggande, och även hur en bor och lever i ett hus. Det är inte satt i sten att det bara är vi som ska bo där, utan tanken är att huset enkelt ska gå att dela på om någon vill flytta in. Jag är övertygad om att vi alla måste bo mindre än vad vi gör i dag, så vi har ritat ett hus som förvisso är större än vi bor i dag, men litet sett till tillgänglighetsnormer (gah, vad vi fått pyssla för att hålla huset litet samtidigt som en ska följa reglerna!).

Transport: Nämen alltså, detta går ju bara inte. Fram tills nu har vi tagit elbilen till förskolan – vi har varit glada om vi tagit oss till förskolan. Men det har varit ett undantag. Det går alldeles utmärkt att cykla. Och nu när jag ser utsläppen får jag eld i baken. Kan liksom inte rättfärdiga turerna med att vi har en elbil …

Mat: Vi äter ju vegetariskt hemma, och veganiserar det mesta vi lagar med hjälp av havremjölk, vegansk ost och vegansk grädde. Men. Jag är svag för smöret på mackan, stekta ägget, yoghurten och så njuter jag av ett stort glas mjölk om kvällen. Men nu tänkte jag faktiskt ge mig hän och gå loss på det veganska livet. Jag har ju överraskat mig själv förut så att säga. Och så ska jag maxa odlingarna, plocka så mycket jag bara kan av det som växer i naturen – som nässlor, maskrosblad och annat smarr. Jag ska verkligen utmana mig själv!
Tjohoo! Så taggad.

Konsumtion: Jag har ju en hel del återbruksjobb fram mig, eftersom vi ska försöka återbruka så mycket det bara går till nya huset. Angående kläder så drömmer jag om att sy en sommarklänning i begagnat tyg, och odla min Grey gardens-style. Och också inse att jag har allt jag behöver.

Nya vanor med nya livet:
– Duschar inte lika länge som jag gjorde när jag bodde i stan, av den enkla anledningen att vi har en miniliten varmvattenberedare. Varmvattnet tar slut, så en har inget val, hahaha, om en inte gillar att avsluta med en kalldusch vill säga.
– Delar på elbil (finns ingen kalkylator som tar med detta i beaktande), frys, jorskällare, middagsmat, uppvärmning,
– Skal och äppelskruttar blir kompost eller mat till grannens höns. Inget går till spillo!

Loading Likes...

Hur mycket väger jag?

Nu finns ett rykande färskt avsnitt av Plan B-podden ute – “Bovar, bantning & bättre koll“.
Där snackar jag och Maria om hur vi ligger till med vår klimatbanting. Vi svenskar släpper ut i genomsnitt 8 ton koldioxidekvivalenter per person och år, och vi ska enligt FN ner på hållbara nivåer på 1 ton.

Hur ska det gå till? Vad ska vi få alla att hugga tag i denna enorma banting? Behöver vi morötter eller är det dags för mer styr? Ransonering?

I sann Plan B-podds-anda får jag en utmaning av Maria som jag tänkte redogöra under morgondagen: Nämligen se hur mycket jag väger. Hur mycket utsläpp har jag? Hur mycket har jag minskat mina utsläpp genom att ändra min livsstil.

Och vad är planen framåt? Vad ska jag hugga tag härnäst?

Missa inte – och för sjutton gubbar: Lyssna på Plan B-podden  – “Bovar, bantning & bättre koll“. Tyck till i kommentarsfältet om avsnittet!

Loading Likes...

Gamla favoriter söker nytt hem!

I obetalt samarbete med Eriksjälpen

I samma veva som jag rensade ut lägenheten i Midsommarkransen och sålde grejer för glatta livet till förmån för Naturskyddsföreningen så fyllde jag också två stora bagar till Erikshjälpen.
Jojomänsan!
Påsar med godbitar från min garderob skänkes till Erikshjälpens viktiga arbete.
Och nu finns det massor av pre-älskat hos secondhand.se

Ni som följer Erikshjälpen på Instagram ar säkert sett att grejerna har dykt upp på secondhand.se redan. Och flera av er har redan berättat att ni fyndat – så kul!
Jag har varit extremt sen på bollen pga life. Har helt enkelt inte HUNNIT tipsa om detta.
Men nu så!
En massa älskade favoriter finns att köpa på Erikshjälpens secondhand.se – bland andra en massa som synts på bloggen genom åren. Känner ni igen?

Varför jag säljer?
Jag har kläder så att jag klarar mig så att säga, och jag får helt enkelt inte plats.
Många plagg är högt älskade, men jag tycker inte att jag använder dem tillräckligt.
Kläder är till för att bäras!

Vit, hålmönstrad klänning!

Den här blommiga klänningen! Funkade även när jag var gravid som synes.

Senapsgula påslakan!

Blommig sommarklänning!

Åh, den här härliga! Mjuk och bekväm!

Och min älskade gröna cape!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny