Ses vi på Arenan i Karlstad ikväll?

 

Hojt, hojt alla värmlänningar! Ikväll klockan 18.00 föreläser jag på Arenan i Karlstad minsann. Hemmaplan – inte varje dag! En stor lokal – och jag är ju fullt panikslagen (som en alltid är när en ska föreläsa) att det ska komma typ en person. Det kommer ju alltid många, men ja, hej och välkommen till den ständiga oron, hahaha.

Jag ska så klart snacka klimat, omställning och ge en liten glutt in i framtiden (vad har vi att vinna på att ställa om?).
Hoppas vi ses!

Loading Likes...

Hej framtiden! Refill-burkar, grönsaksbussar & begagnat-gallerior

I betalt samarbete med PBX

När vi handlat medvetet vego-ekologisk-säsong, så belönas vi av matkedjan med erbjudandet att flyga till Zanzibar (som en medalj efter lång och trogen tjänst), vägen till att handla nyproducerat är inte bara extra piffig i bilfria citykärnor och längs med paradgatorna. Vägen är isbelagd. Tjoff, så har vi kanat i väg på den välpolerade berg-och-dal-banan av billigt, fraktfritt, fria returer och köp-nu-betala-sen. Det är rabatter, reor, deals, passa på. Snabbt ska det gå. Vi behöver inte ens ha pengar längre, för vi kan handla på faktura.

En majoritet av varorna i matbutiken innehåller palmolja och för att undvika skiten (som bidrar till skövlingen av Amazonas) så behövs något vi inte har. Tid.
Vi är förpassade till bilen när vi ska till matbutiken eftersom den ligger på billängds avstånd och någonstans står det broderat “snabbt liv kräva engångsförpackningar”. I jakten efter tiden grabbar vi en engångs-take-away gjord av den svenska skogen, möljer i oss en chokladkaka med palmolja i och kastar muggen efter sju minuter. Hej då svenska skogen, det var trevligt att njuta av dig (insert fire-emoji)
Vi lever i ett totalt ohållbart samhälle där vi ständigt lockas till att köpa saker vi inte behöver, vi får poäng när vi shoppar (som ett pris ur kungens hand) och vill vi köpa begagnat och närproducerat  så är det avgasfyllda industriområden eller parkeringsplatser som är grejen.

Klart att det är svårt att göra vettiga val.

Lägg på ett kilo normer och en näve trender och vi har ett ihopkok av överkonsumtion, matsvinn och ständiga begär.

Just därför har jag och Maria snackat loss om “butiker, bageri-bilar och begagnat-gallerior” i ett nybakat och rese:able avsnitt av Plan B-podden!
Förutom att lista utmaningarna, så snackar vi med Oksana Mont som är professor i hållbar konsumtionsstyrning och kikar in i framtiden bland grönsaksbussar, refill-möjligheter, decentraliserade samhällen, omöjligt-att-göra-dåliga-val-kiosker, återbruksgallerior och matbutiker som är indelade i grönt, gult och orange (eller rött) efter WWF:s guider.

Jag tänker mycket på knaset med frakt av begagnat. Att köpa en ny soffa på IKEA och få den levererad är lätt som en fis-plätt. Det kostar typ 500 spänn. Men för den som valt bort bilen (heja!) och vill köpa en begagnad soffa, så är det nästan omöjligt att rättfärdiga det ekonomiskt och tidsmässigt.
Jag som bygger ett hus av återbrukade material och har en liten beggad el-bil utan dragkrok vet exakt hur knepigt det är.

Och vad drömmer DU om?
Innan avsnittet frågade vi loss alla följare via instagram och fick in en hel radda svar. Några av dem tar vi upp i poddavsnittit jämte våra egna idéer.

(Don’t mind the lerig tröja, jag bygger om dagarna)

Något som ni drömmer om är refillbussar, välsorterade secondhandbutiker och reparationer kopplade till secondhand. MÅNGA drömmer om återbruksgallerior (inte i industriområden) med konsumtionsfria ytor (hej läsa en bok, lära sig något vettigt eller bara vara) och bättre till gång på lokalproducerad mat.

Det var en hel massa som efterfrågade reko-rings-kiosker, matbutiker eller torghandel just för att det är svårt att få ihop livet med utlämningstiderna på den lokala reko-ringen. Ett gäng ville åt pantbara snygg-muggar som återanvänds gång på gång i kiosker och hål-i-väggen-butiker.
Matbutiker som ger cykelrabatt (eller bilfri-rabatt), och använder parkeringsytan till att odla. Just matbutiker med större ansvar efterfrågades, liksom att butiker inte bara ska kränga utan också bidra. Exempelvis genom att sätta solceller på taket eller att anlägga ett grönt tak, en blomster än eller bi-dragande rabatter för att dra sitt strå till stacken. En matsvinnslag – likt den i Frankrike – ville ni ha, den lag som förbjuder livsmedelsbutiker och restauranger att slänga mat.

Att vi behöver ställa om är det inte något snack om, men hur ser livet ut efter omställningen? Vad ska vi fästa blicken på för att få fler taggade på att tänka om?

Ja, men kanske på PBX som jag passade på att besöka när jag var i Stockholm.

Kiosken ligger i Albano, nära universitetet och är en ny sorts kiosk som helt klart gjort ett statement. Eller sju. Här finns inga produkter med palmolja i exempelvis, cigaretterna är ratade, middagshörnan är helt ekologisk, här finns byteshyllor, de anställdas kläder är gjorda av resttyger och brödet är närproducerat. Här blir en vänligt puffad i att göra vettiga val, och sånt applåderar jag.

Som det här. Puff, puff.

Eller här, där citron, ättika och bikarbonat står högst upp på rengörings-hyllan. Tillsammans med Ekotipets geniala bok.

PBX – som ägs av Reitan som också driver Pressbyrån och 7eleven – är ett living lab för resurssmarta idéer. Tanken är att testa olika koncept för att sen kunna skala upp dem Reitans befintliga kiosker. Kiosken är i ständig förändring, PBX vill ha kundernas input och är fylld av spännande test.

Detta avsnitt gör vi i samarbete med nytänkande PBX, och i Plan B-podden intervjuar vi Malin Eklund som är hållbarhetsdirektör på Reitan om utmaningar, lösningar och hur detta påverkar branschen. Lyssna vettja!

Loading Likes...

Årets medvetna julklapp 2021 är …

Fanfar och god morgon!

Håll i toppluvan, ladda upp med julegröt och valla rimmen, för i dag utser Klimatklubben och Medveten konsumtion “Årets medvetna julklapp” för tredje året i dag.
Tillsammans med Klimatklubbens medlemmar har vi spånat fram en klapp som ligger i tiden – på många plan så att säga. Och till skillnad från Årets julklapp som är prognosstyrd (håller upp ett finger för att se åt vilket håll vindarna viner), så är Årets medvetna julklapp målstyrd och visar åt vilket håll vi bör gå.

Årets medvetna julklapp ligger mig extra varmt om hjärtat så att säga.

Årets Medvetna Julklapp är …
Den pre-älskade klappen!

– Det känns viktigare än någonsin att göda reklamslingan för den vettigare framtiden – och visa vad vi har att vinna på att ställa om. Vi hoppas på en mysig jul 2021 som inte sker på bekostnad av klimat, miljö och framtida generationers chans till ett rimligt liv. Vi gillar ju julen – och vill kratta manegen för många fina jular även i framtiden, sa jag i ett pressmeddelande som gick ut nu på morgonen.

Klimatet har under det senaste året knuffats in i strålkastarljuset och omställning är på allas läppar. 2021 visade sig bli ett omvälvande klimatår, där effekterna av klimatförändringarna blev tydligare världen över och frågan om resurser blev brännhet. Samtidigt startades samhället igång på nytt efter pandemin och de utsläppsminskningar vi såg under 2020 följdes sedan av de näst största utsläppsökningarna i historien under 2021.

Dags att gira om, inte sant?

Vad för något pre-älskat står på din önskelista i år?

#preälskatundergranen #åretsmedvetnajulklapp #andrahandiförstahand

Loading Likes...

Hur ser framtidens butik ut – om du får bestämma?

– I samarbete med PBX

Håll i framtidshatten (som du köpt i återbruksgallerian) och din reuse:able pantkopp från kiosken – för nu ska vi kika in i framtidens butiker och kiosker!

Hur ser butikerna och kioskerna ut? Hur funkar de? Vilka problem löser de? Och är det kanske så att framtidens butik hjälper oss att konsumera efter behov  – inte lockar in oss i onödiga begär? Knuffar oss rätt.  Vilda (göttiga!) tanke!
Och hur knuffar de oss?  Får vi rabatter och poäng ju mer resurseffektivt vi konsumerar?

Är det lanthandlar på hjul fulla med lokalproducerad mat som är grejen?
Som bokbussar (rosa bussar!) fast med mat som kommer till en central plats – istället för att 100 personer tar bilen till affären som billängds avstånd.

Eller kommer vi se välsorterade återbruksgallerior fyllda av secondhand, vintage, reparationsservice, remakestudios och coola matsvinns-restauranger längs paradgatorna? Kommer vi se eldrivna foodtrucks, bageri- eller grönsaksbilar som rullar ut på landsbygden varannan vecka?
Mysiga gårdsbutiker med närodlade grönsaker och hantverksmässig mat?

Har framtidens kiosker flergångskoppar med pant för att minska engångs-joxeriet när en ska grabba en kaffe på språng. Snygga flergångs som en pantar istället för engångs som en kastar?Koppen jag håller är av 100% porslin så föga bra att ha med sin i farten så att säga, men snygg som få. 

Ja, men detta med framtidens butiker och kiosker måste vi ju grotta ner i, inte sant?
Snart kommer ett nytt avsnitt av Plan B-podden och då ska jag och Maria avhandla ett efterlängtat ämne, nämligen “Butiker, bageri-bilar och begagnat-gallerior“. Vi ska vända och vrida på utmaningar och fnula kring framtidens butik. Vi drömmer ju om butiker som gör det enklare att göra rätt och svårare att göra fel. Butiker som nudgar oss att göra, vettiga och resurseffektiva val.

Så vad ser du i din spåkula? Hur ser framtidens butik och kiosk ut? Hur konsumerar vi resurseffektivt och klimatsnålt i framtiden? Vad kommer INTE finnas i framtidens butik? Spåna loss i kommentarsfältet vettja (eller skicka ett röstmemo till planbpodden@gmail.com), så lyfter vi en hel massa av era idéer i nästa avsnitt av Plan B-podden! Wiii, ska bli så spännande!

Detta kommande avsnitt (lätt taggad!) gör vi i samarbete med PBX (som står för Pressbyrån X), som är en ny sorts kiosk, eller ska vi säga levande labb, som testar nya koncept och försöker pressa klimatavtrycken nedåt.

Första steget är att endast sälja varor utan palmolja samtidigt som mackorna är gjorda av närproducerat bröd, middagshyllan är helt ekologisk och främst bland städprodukterna står bikarbonat, ättika och citron. Hej knuff i rätt riktning.

Bakom PBX står Reitan som driver både Pressbyrån och 7-Eleven, och planen är att testa resurseffektiva och klimatvettiga idéer och sedan skala upp smartheterna i redan befintliga kiosker. Och så klart, sätta press på branschen!

Så dyk ner i kommentarsfältet nu och spåna loss!
Gah, så spännande detta ska bli!

Loading Likes...

Framtidens badrumsskåp – hur ser det ut?

– I samarbete med Imse & Vimse

Genom den retuscherade linsen matas vi med barnrumpelena pannor, rosig uppsyn och en fräschör som endast kan adresseras av nysprungen nyponros i morgondagg.
Men eftersom ganska få av oss är ute och vältrar oss just i morgondagg, så vi får helt enkelt köpa oss till looken.
För vi vill åt just det där.
Så vi proppar våra badrumsskåp fulla med med syror, aktiva ämnen, extrakt, ansiktssheets och engångsartiklar – som levererar känslan av ett sterilt akutsjukhus. Det är inte liv som ska räddas, utan tiden som ska stoppas och de bästa versionerna av oss själva poleras fram.

När vinden viner utanför fönstret, havsnivåerna höjs, världens alla problem når oss upp till den rödmosiga nästippen och allt känns hopplöst – då flyr vi till skönhetens förlovande land. Sjunker ner i selfcare, tänder ljus intill badkaret, smörjer in kroppen i väldoftande kokos och ber Google att stänga av allt förbannat brus och rop på hjälp från världens alla hörn. Där inne i selfcare-rummet, eh, jag menar badrummet, äsch, du vet det där rummet som tidigare benämndes som dass, där kan vi koppla av. Och den enda som gör oss sällskap är vår egen spegelbild. Det är bara vi i hela världen. Jag och mig själv.

Och som vi njuter.
“Värt att notera är att frasen ”self-care” var som vanligast som sökterm på Google mellan 13 och 19 november 2016, veckan efter att Donald Trump blev president. I stället för politiskt motstånd – en badbomb” skriver den fenomenala Caroline Hainer i den väldelade “Företagen säljer grej till tjej med skuldkänslor”.
Och kanske är det så. Det är enklare att lägga en ansiktssheet och selfcare:a loss i 2020-talets skönhetssvar på 2000-talets walk in closet: badrummet.
Vi fyller upp ett varmt bad, omsluter kroppen av vatten och glömmer alla bekymmer. Planerar in nästa botox-behandling för att sudda ut alla tecken på oro inför framtiden.
Där – inne i en väldoftande bubbla – kan vi fullständigt hänge oss och pumpa in både timmar och pengar. I jakten på snabba resultat.
Och det är ju förståeligt.
Klimatkrisen är svårgreppbar, medan en ansiktssheet ger resultat efter 7 minuter.

Så vi shoppar. Vi svenskar shoppar hudvård för ungefär 5,7 miljarder kronor. Det motsvarar halva Sveriges totala klimat- och miljöbudget. Och det är bara hudvård.
Och this just in: Få konsumerar så mycket hudvård som vi svenskar – om vi jämför med andra europeiska länder. 

I ett pudrigt, väldoftande avsnitt av Plan B-podden – som vi döpt till Beauty, body & badrumsskåp –  djupdyker jag och Maria Soxbo rakt ner i hudkrämen så att säga. Vi snackar hygien (hur ofta duschar vi egentligen?), avslöjar beauty-shortcuts, avhandlar botox, fillers, 21-stegsrutiner och jakten ett rynkfritt liv.
Hur fucked up är egentligen våra skönhetsnormer? Jag intervjuar beautybloggaren Annahita Yazdi som fick nog av skönhetsbranschens ruljans och hoppade av ett liv kantat med många statusmarkörer. Missa inte!

Vi kikar också in i proppfulla badrumsskåp, bland burkar, pipetter och dubbla förpackningar, och sätter förstoringsglaset på innehållsförteckningen.

Trots att det kliniska, tekniska och labratorieframställda är på allas läppar, så smörjer vi in oss med produkter som innehåller skit rent utav. Miljögifter.
Evighetskemikalien PFAS – som kallats “vår tids DDT” – finns i allt från ansiktskrämer, ansiktsmasker, eyeliners, foundations, high lighters,  hårolja, läppennor, mascaror, primers, puder, serum, ögonpennor och ögonskuggor .
Vissa av dem är cancerframhallande, hormonstörande och kan också minska våra chanser att få barn. Men hey, vi blir snygga!
Och detta kan vara bra att ha med sig: de allra flesta PFAS-ämnen är fortfarande helt otestade. Vi vet helt enkelt inte hur de påverkar oss.
Ps. Skriv på Natursskyddsföreningens namninsamling “Stoppa PFAS!” 100% rimlig grej.

Men hur ser egentligen framtidens badrumsskåp ut? Står där tre flaskor, två burkar och en hårdtvål? Vilka skönhetsideal kommer att regera? Hur kommer vi att förhålla oss till skönhetsprodukter? Kommer rynkor och gestikulerande vara utrotningshotade?  Kommer ordet “min” falla i glömska när världen cementeras i samma häpna uttryck. Kommer vi alla sudda bort all oro från pannan och sedan strutsa ner våra fejs i (välgörande) sand – dit inga bekymmer når oss?
Lyssna på Beauty, body & badrumsskåp– där ger jag min syn på framtiden!

Detta avsnitt gör vi i samarbete med gotländska (FANTASTISKA) Imse & Vimse som löser ett viktigt problem och bidrar till ett vettigare badrumsskåp. De ersätter en engångsprodukt med en flergångsprodukt. Jag snackar så klart menskydd.
Totalt förbrukas 500 miljoner bindor, tamponger och trosskydd i Sverige varje år. Pretty much indeed. Och detta är ju en siffra som vi tillsammans kan jobba ner genom att börja använda tygbindor och menskopp. 

Imse & Vimse ger nu alla PlanB-poddslyssnare 20% rabatt på ett helt köp med koden planb20 på Imsevimse.se. Koden gäller året ut, alltså till sista december 2021, och gäller ej i kombination med andra erbjudanden eller på redan nedsatta priser.

Själv har jag använt menskopp och tygbindor i ett par år nu, och förstår inte varför jag inte började med detta tidigare!
Förutom att jag sparar enorma resurser, så har jag alltid mensskydd hemma (inga panikköp när stormen mens drar in – otippad som alltid trots att en varit närmare 25 år i mensbranschen!). Dessutom blir plånboken glad, det känns smart, som att en gör något vettigt av situationen så att säga.

Imse & Vimse har en hel radda produkter som ersätter klimathaltande engångs – som pads, tvättlappar, näsdukar, tygblöjor, amningsinlägg, tygbindor och menskopp.

Om jag råkade bygga ett badrumsskåpet inför detta poddavsnitt? Ja. Om jag plåtar det i köket pga har ett dass mindre än en muslort? Yep!
Men mer om det en annan gång.

Lyssna nu på avsnittet, och berätta sedan:
Hur tror du att framtidens syn på skönhet kommer att se ut? Hur tror du att vi kommer att konsumera? Och vad tror du kommer vara norm om sisådär en 20 år?

Loading Likes...

Tvätta håret med aleppotvål?

Ungefär för tusen dagar sedan (känns det som) frågade jag er vad ni hade för önskeinlägg. Det rasslade in önskningar och frågor. Sedan kom det bygg, klimat, vabb, podd, föreläsningar (bye bye restriktioner) och tusen andra saker i vägen och listan över önskningar fick allt fler kaffefläckar, barnkludd och skrynkel.
Men NU har jag slätat till arket och ska pytsa ut en hel radda önskeinlägg med jämna mellanrum.

Och första önskningen handlade om detta: schampotvål!

“Hej Emma! Jag önskar en genomgång om hur det går att tvätta håret med aleppotvål. Jag läste att för varje person som använder aleppotvål istället för schampo sparas det in på 20 (!) plastflaskor som aldrig behöver tillverkas, fyllas med vatten (schampo innehåller ju mest vatten) och återvinnas. Vänliga hälsningar, Johanna”

Hej Johanna! Vet du vad – jag tvättar inte håret med aleppotvål. Va, what, vad? Nä, men nu ska du får höra. Jag gick över till aleppotvål för typ 1-1,5 år-ish sedan efter att ha konsumerat schampo på flaska sedan ungben. Men aleppotvålen fungerade inte på mig. Som jag försökte!
Först trodde jag håret bara skulle vänja sig, men tiden gick och det blev varken bra eller bättre. Håret kändes skitigt och fett, trots att jag tvättade efter konstens alla regler.
Så jag testade andra varianter av schampotvålar. Jag köpte tre olika varianter, och upptäckte att alla passade mig bättre än just aleppotvålen. Och det fina med schampotvålar är ju att en kan använda den som vanlig tvål om det inte just fungerar som schampo. Så aleppotvålen användes upp, fast inte på knoppen. Numera tvättar jag håret med ekologisk schampotvål från Flow eller från  Källans , och mitt hår mår alldeles prima.
Ibland använder jag balsamspray om behovet uppstår, men mestadels är det bara denna lilla rektangel och moi.
Och tokgillar tanken på att inte ha så mycket i mitt badrumsskåp, vara resurseffektiv och slippa triljoner av förpackningar fulla med mestadels vatten som transporteras kors och tvärs. Men pja, många ÄLSKAR aleppotvålen, men den funkade helt enkelt inte på mig. Men glad att jag inte gav upp hårdtvåls-kampen! Nu har jag hittat rätt.

Hoppas att det var svar på din fråga!
Kram emma

Loading Likes...

Sverige exporterar 28 000 ton secondhand-textil varje år

 

SVT gör spännande klimatsatsningar nu vilket märks dels genom klimatspäckat nyhetsbrev och också i tablån. Förutom uppmärksammade dokumentärer som “Slaget om skogen” och “Kampanjen mot klimatet” och Uppdrag gransknings avsnitt om i torvens enorma klimatpåverkan (hej planteringsjord!), så är klimatet under lupp hos bland annat Politikbyrån och Ekonomibyrån.
Jag slukar ju allt, eftersom jag är nyfiken på att utforska klimatkrisens alla skrymslen och vrår.

I måndags publicerade Ekonomibyrån ett avsnitt om “Klädskam“.  I studion satt Gina Tricots hållbarhetschef Emma Garrote, Dagens Nyheters klimatredaktör Peter Alestig och influencern Anitha Clemence.

29 minuter snabba tankar om modets påverkan på klimatet, reor, nätshopping, greenwashing, ansvar, influencers roll och liveshopping. Det snackades föga om modebranschens största problem. Volymerna. Att det släpps kollektioner flera gånger per år (istället för två – en höst och en vinter – som var kutym förr). Kinesiska Shein släpper 1000 plagg – om dagen!

Influencers utsågs till marionettdockor (utan ansvar), samtidigt som Gina tricots hållbarhetschef efterlyste lagstiftning kring hur en får kommunicera kring hållbarhet – så det är samma för alla – och en tydlig definition om vad hållbarhet är. Citat: “det är godtyckligt vad som är hållbart för dig, för dig och för mig”
Det som tyvärr inte kom fram under de här 29 minutrarna är att det FINNS lagstiftning kring Greenwashing, och en tydlig definition vad hållbarhet är.
Jag hoppas att det var en miss från Gina tricots hållbarhetschef (hey, vi är trots allt människor – alla kan snubbla på orden eller göra en tankevurpa), och att hon har koll på lagen. Och att hon menade SKARPARE lagstiftning, för det behövs om något.
Men synd att det inte kom fram i inslaget.

Sen hejar jag så klart på Gina tricot i att de ska kärva skarpare lagstiftning (om de nu menar allvar med sin vilja). Kroka arm med andra modejättar och kräv det.
Heja, heja från mig!

Mer bekymrande var att Gina tricots hållbarhetschef var optimistisk kring framtiden. Kul när folk är optimistiska, det är jag också till vardags. Men, jag hoppas att alla hållbarhetschefer inom modebranschen snarare är djupt oroade och bekymrade, och fullkomligt transparenta med de enorma utmaningarna som finns.
Och ställa sig frågan: Skulle världen bli bättre eller sämre om vårt företag inte fanns?

Peter Alestig är ju genial, men jag saknade en expert på just mode och klimat i studion.  Johanna Leymann – var var du?
Som tur har Johanna instagram, och i dag skriver hon (som vanligt knivskarp) om just detta avsnitt. Där lyfter hon också den hutlösa siffran i rubriken som ger en hint om vår enorma konsumtionstakt och volymerna. Förutom att vi svenskar i snitt shoppar ett nytt plagg i veckan, så tvingas Sverige exportera 28 000 ton secondhand-textil varje år. Vi bara öser in nya plagg i den gigantiska centrifugen av mode.
Det snackas brett om att investera i en hållbar basgarderob, och vi vaggas tryggt in i tron vi gör något bra när vi satsar på klassiker. Men företagen tjänar inga pengar på att vi är nöjda, därför nudgas ständigt klassikerna så vi ska vilja behöva nya snitt. Och det blir också ett kvitto på att vi hänger med. Hög midja på jeansen, låg midja eller en gylf på snedden. Volymiös skjorta, skjorta med ballongärm. Men still en skjorta. Kära klassiker har många namn och helt plötsligt lockas vi att investera i en NY basgarderob varje säsong.

En tanke som dök upp – kan vi kräva ett större ansvar av alla parter? Företag, influencers och media som (ofta oreflekterat) berättar om nya trender? Inte peka ut någon enskild, utan faktiskt peka på alla – samtidigt. Vad tycker du?

Vill du nörda ner i ämnet mode så lyssna på Plan B-poddens senaste avsnitt som handlar om just mode – och framtiden.

Loading Likes...

Let them eat cake!

Restriktionerna släpps. Flygen vevar i gång sina skruttiga motorer som stått på vänt under pandemin. Instagram fylls återigen med palmer i motljus och en enad följarskara som i kör  kommenterar “det där är du värd”.  Förmodligen finns tusentals som börjat fingrat på de ifrågasättande tangenterna. Men suddat. En vill inte vara den som pissar på paraden, som skapar eller ger skav. Så en tar snäll hand om skavet själv och kapslar in det i sin gnisslande famn.

Men jag undrar, vad är det vi är verkligen värda? Exakt vad har vi gjort oss förtjänt av?

Nyheterna rapporterar om att utsläppen ökar i en sällan skådad takt – när de borde minska.  Den näst snabbaste ökningen. Någonsin.
“Vill ta igen efter pandemin” sa någon.  Ta igen vaddå?
Vad är det vi känner att vi har någon form av rättighet att “ta igen”?

Om vi inte stoppar utsläppen ganska så pretty omgående går vi mot temperaturökning som människan aldrig tidigare har upplevt. Yes box. Utsikterna ser inte särskilt upplyftande ut för arten människan som kutar mot avgrunden i nyköpt bikini som en varken ser upp och ner på nu för tiden.
Nu kanske någon tryggt vill kalla mig alarmist. Men vet ni vad, det går alldeles utmärkt att kalla mig påläst.

Nu är hög tid att göra något.
Inte förminska sig själv till ett “vad spelar det för roll vad lilla jag gör”, kanske inte heller övervärdera sig själv med “fast jag är ju vääääärd”, inte förlamat från slå bort ansvaret med  “någon annan borde” eller sticka huvudet i sanden (läs: slå på en serie på Netflix istället).

Egentligen vill jag inte lägga ansvar på individen. Jag VILL Inte.
Jag vill ändra systemet.
Få till ett förbud mot fossil reklam, bli väck subventioner på flyg, se till att nyproducerade kläder bär sitt verkliga pris (hej levnadslöner), göra det enklare att dela bil i staden, byta till elbil på landsbygden, se till alla har möjlighet att cykla istället för att ta bilen, decentralisera samhället så varenda kotte kan ta sig till det mest basala på ett hållbart sätt, göra det orimligt dyrt att slänga fullt fungerande saker, subventionera tåget, göra det ekonomiskt tilltalande att reparera istället för att köpa nytt och göra det enklare att konsumera cirkulärt (hej återbruksgallerian som jag snackar loss om i detta avsnitt av Plan B-podden). Och kanske ta en vända kring detta eviga gulligull-tassande runt elen.
Herregud, ge oss en kvot för att hushålla. Ingen vågar ju säga det för att hamna i den så oerhört tröttsamma dammsugardebatten, trots att allt tyder på att vi måste få till ett annat synsätt på våra resurser. Inte bara snacka om hur vi ska bygga ut, utan också ta en vända runt kvarteret med frågeställningen: Hur ska vi hantera vår resurser och dra ner på vår konsumtion?

Men för att få till förändring så krävs en opinion. Det behövs människor. Och där kommer individen in. Sådana som du och jag. Och det behövs folk som trampar upp stigar, eftersom vi människor är flockdjur.
Jag vill aldrig skamma, aldrig säga att någon inte gör tillräckligt. Samtidigt är jag djupt oroad. Jag pendlar mellan att vilja smeka tröstande på handen och säga “det är okej, det kommer nog bli bra” och viljan att skrika folk i örat jättejättenära HALLÅ! Men kanske mest av allt snacka om vad som ger mest effekt? Är det att leva perfekt (och misslyckas) eller att försöka göra så gott en kan? Och fundera över vad vi har för sits att förändra – jämfört med andra?

Vad har i för ansvar egentligen?

Många av oss har haft lyxen att födas eller bo i ett fredligt, rikt land, med hyfsad trygghet. Många av oss har det så gott ställt att vi unnar oss att slänga resterna på tallriken, byta ut förra höstens basgarderob till denna höstens basgarderob (svenskar shoppar i snitt ett nytt plagg i veckan), byta ut ett fullt fungerande kök mot ett i ens egen stil och måla om hela hemmet efter Elle decorations hypade trendkulört. Många av oss har också (haft) lyxen att se världen.
Och det är långt mer vad våra och andras barn kommer att kunna uppleva. För vi shoppar upp både våran, deras och en radda andra människors budget i ett huj när vi girigt frossar loss på buffén. Vi lever långt över planetens gränser.

Men hey, det är vi ju värda.

Eller hur var det nu?

Våra unn är på bekostad av andra människors chans till ett vettigt liv, eftersom våra utsläpp i första hand påverkar de som mest oskyldiga. Dels de som är barn i dag och vars livslånga utsläppsbudget vi ständigt naggar på. Men också de som drabbas först och värst av klimatförändringarna – vilket är fattiga kvinnor, framför allt unga mödrar. De som drabbas just precis nu. Ping alla feminister!

Vad är det exakt vi gjort oss förtjänta av? Och vad säger vi till de vars resurser vi äter till frukost?
“Let them eat cake”?
Loading Likes...

Ses vi på klimatkväll i Karlstad eller Stockholm? Säg ja!

Wiii! Det är en sån spännande, viktig och intensiv höst!
Förutom att Klimatklubben är nominerade till WWF:s fina pris “Årets miljöhjälte”, så är det dags för den gigantiska missa-inte-klimatkonserten Climate live i Kungsträdgården den 16 oktober (här kan du följa på Instagram). En historisk konsert, som anordnas i över 40 länder med budskapet “Can you hear us yet?”.
I Stockholm uppträder artister som First Aid kit, Victor Leksell, Lars Winnerbäck, Loreen, Cherrie och så kommer Greta Thunberg att vara på plats.

Som att det inte vore nog av klimat. Den 20 oktober medverkar jag i en klimatkvällSkårekyrkan i Karlstad. Förutom att jag ska snacka klimat och omställning, så deltar jag i ett samtal om rättvisa och att göra skillnad för framtiden tillsammans med Diakonia.
Och en extra fin grej är att alla som väljer att bli månadsgivare till Diakonia (som jobbar med ett flertal projekt kopplade till klimatet) får Klimatasken – stora förändringar i litet format kostnadsfritt.
Klimatkvällen är helt gratis, och ingen föranmälan krävs. Här kan du läsa mer. 

Två dagar  senare – den 22 oktober – är det global klimatstrejk runt om i världen och i Sverige.

Och för dig som tycker att klimatkvällen med Diakonia låter intressant?
Den 9 november kommer jag till Stockholm och så gör vi en ny variant! 

Hoppas vi ses!

Loading Likes...

Hänger du med i trenderna? Kan alla se att du har koll på mode?

i betalt samarbete med Fair action

Sustainable collections, tidlös basgarderob, hållbara nyckelplagg, höstens hållbara basplagg. 
Går det att shoppa sig ur klimatkrisen? Hur hållbar är egentligen modebranschen?
Och hur ser det göttiga, påklädda livet ut efter omställningen?

Shoppingpåsarna hopar sig. De är välfyllda med problem. Tjusiga plagg gjorda av fossil olja – tillverkade i fabriker som drivs av kolkraft på andra sidan jorden (där effekterna av klimatkrisen kommer att slå värst. Där kvinnor sliter för lön som inte räcker till det mest basala, och riskerar att förlora jobbet om de höjer sin röst.
Men hey, plagget i påsen var ett kap! 99 spänn på rea! Dessutom fick jag billigaste varan på köpet: En T-shirt med trycket “Female first”. 
Längst ner i påsen ligger ett kvitto som säger att vi övertrasserat resurserna sedan länge. Igen.

Trots att majoriteten av svenska folket förmodligen hamnat hos utsläpps-kronofogden (om det funnits en sådan) så fortsätter vi shoppa. Vi svenskar köper nytt plagg i veckan. Plagg som vi i snitt använder 5 gånger innan vi bestämmer oss för att, nä, trenden är passé.
För en vill ju hänga med. Visa att en har koll! Inte vara gårdagens färska bröd på buffébordet. Så hur göra vi? Men klimatkris, accelererande trender och viljan att vara dagens modelimpa!

Nu blir det maxat mode kan jag lova.
Inte på mig, jag nöjer mig gott i vintage-klänning, loppis-fyndad halsduk och  klockad trenchcoat köpt på secondhand.
I ett välskräddat (men föga uppsytt) avsnitt av Plan B-podden ålar jag och Maria ner oss i ämnet mode. Vi hade en hel del att säga, därför är detta ämne uppdelat i två avsnitt.

Så vad är det som behöver avhandlas så frenetiskt att det behövs TVÅ avsnitt?
Dels snackar vi om vår egna ohållbara moderesa, via modebranschen där vi båda har sölat runt och vidare till Paris, Milano och New York. Det blir klimatbikt!

Vi sicksackar därefter vidare bland problemen: Modebranschens totala urspårning, vår överkonsumtionstakt,  medias (och influencers) roll i att skapa begär och hållbara kollektioner som tryggt vaggar oss in i tro att vi kan shoppa oss ur klimatkrisen – vi ska bara hålla utkik efter det gröna lövet.
Vi drar en raksöm över trender med snedvrida gylfar på jeansen och företeelser som unboxing, ger komposterbart mode vår dom, tar en svängom kring den helt legit myshobbyn att gå på stan för att se om begär uppstår. Och så tar vi ett snack med Fair actions Maria Sjödin om hur det står till i fabrikerna som producerar våra kläder – låga löner, tvångsarbete och dåliga arbetsvillkor.

Sa jag att detta dubbelavsnitt var maxat? Ja, men då har jag ännu inte berättat att vi bjuder in vår före detta kollega Johanna Leymann, expert på hållbart mode och att jag dessutom intervjuar jag min mamma! Hon har ju trots allt – med sina 77 taggar – varit med om modets framfart från efterkrigstid till 2000-talets överkonsumtion.
Hur konsumerade en mode förr? Hur såg en på konsumtion och att laga? Dessutom berättar hon om något fantastiskt som fanns förr – som vi borde damma av.

Första avsnittet släpps i dag, och det andra släpps snart, snart, snart (måste bara hinna klippa klart det).

Min egen moderesa?
Jag var varit deep down insyltad. Rapporterat från modeveckor, flugit till Paris över dagen, skrivit trendrapporter och shoppingtips. Vi kan väl ödmjukt konstatera att min koldioxidranson för länge sedan är övertrasserad. Skulle jag dessutom räkna med alla som inspirerats av allt jag tipsat om eller rättfärdigat köp med mig som orsak, ja, då vill en ju bara stoppa huvudet i sanden. Och stanna där. Och jag tror ärligt talat att en – trots att en ser ganska dåligt i just sand – skulle möta rätt många där nere.

Detta avsnitt gör vi i samarbete med Fair action som jobbar för bättre villkor och mer transparens i modebranschen. Just nu driver Fair action på för få till en skarp lagstiftning inom EU som ser till att företag måste ta ansvar för mänskliga rättigheter. Rimligt, eller hur?
Men förändring kräver muskler. Så bli medlem i Fair action så de kan fortsätta granska modebranschen och skipa rättvisa åt de underbetalda kvinnor som syr för våra begär.

Sedan ett par år tillbaka köper jag endast begagnat, men det finns ju problematik med det också. Att hungrigt stå och vänta vid Traderas port på att någon tröttnar när en råkat få begär efter något sådant här.
Jag önskar att jag var helt frikopplad från trender. Att jag inte påverkades. Utan körde min grej.
Men jag påverkas, detta trots att jag med bestämd exakthet vet vad jag tycker om.
Markerad midja, snorsnäva pennkjolar eller vida, klockade varianter, långärmade blusar och i nyanser som vitt, rosa, brunt, vinrött, rost och senapsgult. Sällan grönt och blått, om det inte är mossgrönt eller marinblått vill säga. Bomullsklänning om sommaren och rejäla arbetsbrallor toppat med en stickad tröja. Och halsduk eller basker som körsbäret i cocktailen.

Men är det socialt accepterat att gå i samma kläder femton dagar i rad? Trivs jag med epitetet “hon i manchester”. Kan en driva kanaler i sociala medier helt utan förändring som sällskap? Kan en vara influencer i samma, stickade tröja under hela vinterhalvåret? Och sedan byta till en svalare variant när april gör intåg? Cirkulera de plagg en har i all oändlighet, men i olika kombinationer.
Det snurrar mycket.

Lyssna gärna på avsnittet – det är fyllt av fakta och funderingar! Och berätta gärna vad DU tycker.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny