Iklädd en påminnelse om att 89% vill ha riktig klimatpolitik (det finns folkligt stöd för åtgärder). Hint, hint till ALLA politiska partier så här kvart i val: Fram med vassa, kreativa, smarta, rättvisa åtgärder som skapar stolthet, trygghet, beredskap och framtidstro.
Sommarens statement-tischa med tryck gjort av @majasbok på secondhand-tischor ( @imperfect.se = bäst ) är en påminnelse till beslutfattare, men också ett viktigt steg i att synliggöra den tysta majoriteten som vill ha förändring. 89% vill ha skarpare klimatpolitik, men tror att de är ensamma om att vilja ha just detta så de är … tysta (vilket bidrar till den lilla högljudda minoriteten får sätta agendan).
Det är maxat schema i Almedalen – minst sagt.
Hålla en talkshow med @mariasoxbo.se i Donnerska husets trädgård den 24 juni klockan 11.00! Temat? 89% vill ha skarpare klimatåtgärder – men hur kan åtgärderna se ut? Vi spånar tillsammans med @paulsvensson.se @veronicamagnussonvision @oxfamsverige @naturskyddsforeningen @erikshjalpensecondhand @goclimate @reformaten @cradlenet_ @climatesaver
Alla politiska partier får GÄRNA sno alla idéer.
Arra ett 89%-mingel tillsammans med ett grymt gäng! @martnerman @kallenilver @paulsvensson.se och Tove Westling. Tack till @goclimate @icebugofficial @climatehero @klimatkollen.se som gjort minglet möjligt!
Sitta med i rundabordssamtal med fackförbundet @visionfack om lokal klimatomställning.
Tillsammans med @mariasoxbo.se ska jag snacka ”Elevborgarråd för klimatet” (barn och ungas möjlighet att vara delaktig i omställningen) under @viablecities Glo- och sno-picknick.Har signat upp på en massa grejer som jag ska gå och lyssna på också. Men mest av allt ska jag gå runt i min fina tischa och påminna politiker om att 89% vill ha skarpare klimatpolitik.
Det finns folkligt stöd för åtgärder – så låt dem bli kreativa, effektiva, smarta och rättvisa. Håller du med?
Låt mig presentera min laptop, smartphone, hörlurar och systemkamera. Det är mina absoluta teknikmåsten som möjliggör allt från bokskrivande, ideellt arbete och video- och poddredigering. De är också superbegagnade!
Yep, hela min teknikpark (minus min poddmick) är begagnade, renoverade och återbrukade. Laptop, smartphone, systemkamera är inhandlade på smarta cirkulära sajter, likt Nuvoo som erbjuder renoverade laptops, skärmar, gamingdatorer och annan teknik till bra priser, men till en spottstyver av utsläppen och avfallet.
För minst 80% av klimatpåverkan från exempelvis en ny smartphone kommer från produktionen, och avfallet väger lika mycket som en fullvuxen karl. Och för en laptop ligger notan på 1,2 ton avfall. Jo, tjena!
Utsläppen då? En mobiltelefon släpper ut i snitt 55 kilo CO2 vid tillverkningen, en bärbar dator 280 kilo, enligt Naturskyddsföreningen. Men om vi däremot handlar redan existerande teknik – men som är renoverade, uppdaterade och rengjorda efter konstens alla regler – pja, då kan vi undvika utsläpp och avfall. Och dessutom spara en hacka. Hade jag köpt hela min teknikpark – med den höga kvalitet som den har – ny hade det kostat skjortan, men istället får jag en kontrollerad och granskad produkt till ett pris som passar min plånbok. Utan att tumma på batteritid, minne eller prestanda.
Så varför är inte renoverad teknik och cirkulära tjänster som Nuvoo norm? Kan det möjligtvis vara så att vi bär på en massa missuppfattningar gällande kvalitet, garantitid och säkerhet.
Om just detta, upprustad, renoverad teknik, trender, teknikens framfart, flip phones, analoga samhällsvindar, uppdateringar (hur ska man hålla tekniken a jour?), utsläpp och avfall snackar jag och Maria Soxbo om i nypolerat avsnitt av podden Soxbo & Sundh. Där avhandlar vi det mest önskade ämnet någonsin: teknik! Och slår hål på en massa myter när det gäller renoverad teknik. Dessutom snackar vi lösningar. Balla lagar, effektiva styrmedel och dröm-samhälle! Jag får en utmaning som kommer bli riktigt dyr och vidrig om jag inte levererar.
Och tack till Nuvoo som möjliggjorde detta poddavsnitt! In å lyssna!
Vill du göra något snabbt, lätt och bra? Och vara med och putta världen åt rätt håll?
Då har du kommit rätt.
Mellan Jordens dag (22 april) och Europadagen (9 maj) är det dags för 17 Climate Act – 17 days of action! 17 dagar då vi tillsammans puttar världen åt rätt håll genom att påverka där vi kan. I stort och smått.
Jag är ju EU Climate Pact-ambassadör, och tillsammans med andra EU Climate Pact:are vill vi veva igång förändring. Och få fler att bidra, förändra och påverka.
Just i dag slår jag ett slag för vettig, lokalproducerad och ekologisk mat.
Det är busenkelt att bidra, förändra och påverka!
Det kan du göra genom att exempelvis:
Efterfråga ekologiskt på favoritfiket eller lunchhaket
Dra med en kompis på REKO-ring
Efterfråga större utbud av ekologiskt och lokalproducerat i din närmaste matbutik
Slänga iväg ett mejl till matbutiken om att placera de ekologiska produkterna först i butiken
Anordna en skördemarknad i din by/stadsdel och bjuda in lokala odlare. Hur mysigt, bra, vettigt? Plus bra för bygdens beredskap!
Snacka matskatteväxling eller andra smarta lösningar som sänker trösklarna att handla ekologiskt.
Efterfråga ekologiskt, lokalodlatoch vettig producerad mat på din arbetsplats/skola/konferens
Skicka in en medborgarförslag om en årlig skördemarknad i din stad. En otroligt viktig beredskapsåtgärd! Om jag har skrivit ett sånt medborgarförslag? Klart jag har! Du hittar mitt medborgarförslag lite längre ner.
Vad kan man mer göra? Kommentera!
Vi kan så klart påverka varje dag, året om. Men just under dessa 17 dagar går vi samman och gör det där lilla extra. Tänk va, att det under dessa 17 dagar BUBBLAR runt om i landet. Mäktigt.
Vad vill du påverka härnäst? Få fler att cirkulera, cykla till jobbet eller ta tåget på semestern? Nu har vi samlat 17 busenkla sätt att påverka – ett för varje dag – på 17climateact.com.
Karlstads kommun är rik på fantastiska matproducenter som inte bara bidrar till matförsörjning och biologisk mångfald, utan också vår gemensamma beredskap. Men, de flesta karlstadsbor vet inte om vilken matrikedom de omges av och det är svårt att veta hur man hittar och handlar närproducerat (de lokala matproducenterna finns knappt representerade i matbutiker, restauranger och på lokala caféer). Det tycker jag att vi ska ändra på (vi är ju trots allt beroende av dem i händelse av kris eller krig). I andra (större) städer som Stockholm och Umeå har skördemarknader med lokalproducerat varit ett återkommande inslag under många år, och det är hög tid att Karlstad stoltserar med lokalproducerat. Och inte bara på REKO-ringar, utan på stans finaste plats: Älvsgatan!
Förvandla Älvgatan till en härlig, myllrande skördemarknad under en helg varje år. Höj upp lokalproducerat, stoltsera med vad som kan odlas i våra trakter (gör medborgarna stolta!), passa på att snacka beredskap (hälften av all vår mat är importerad), Sveriges självförsörjningsgrad, biologisk mångfald och vikten av att stötta lokala matproducenter (för vår egen och andras beredskap).
Planen var att flytta hem. Bygga hus. Jobba med omställning. Inte att bli husansvarig för en sekelskiftesskola via en begravning och ett ogenomtänkt “jag kan”. Men så blev det.
Det började egentligen i sorg. Min pappa gick bort i Alzheimers sjukdom. Och min familj började leta efter en lokal i bygden där vi kunde ta ett sista farväl av pappa.
Vi hittade en gammal skola från sekelskiftet. Ett hus som jag passerat en miljon gånger men aldrig varit inne i. Klart att pappa – den före detta läraren – skulle begravas i en skola!
Skolan var nött och sliten, men hade originalfönster kvar, pärlspontspanel och så vackra detaljer. Och vilken potential! Tänk om man skulle kunna fylla skolan med liv!
Något år efter begravningen lades skolan ut till försäljning. Föreningen som ägde den orkade inte ta hand om fastigheten längre. Gah! Om jag ändå var gjord av pengar – då hade jag köpt den på studs. Spoiler! Ideellt arbetande klimatperson som bygger hus = ingen direkt kassako!
Men idéer har jag! Sladdade in länk till Hemnet-annonsen i vår bygrupp på Fejsbook – tillsammans med en idé om att skapa ett allaktivitetshus i den gamla skolan. Tänk va! Ett hus fyllt av aktiviteter, arrangemang, fest och kalas – en möjlighet för alla oss att kunna leva där vi bor. Vem vill inte bo i en bubblande by? Levande landsbygd! Inte behöva kuska in med bilen till Karlstad så fort det viskas aktivitet, gemenskap och sammanhang.
Förr fanns ungdomsgård i bygden, och man kunde också nyttja kulturskola. Men efter decennier av centralisering (och billig bensin) finns inget kvar. Mina fellow bybor tyckte att idén var bra och föreningen som ägde skolan sa att de helst skulle vilja att skolan kom bygden till gagn. De finaste ord jag hört.
Efter många vändor fick bygdens starka idrottsförening erbjudandet om att ta över skolan, men de hade inte kapacitet att ta hand om huset själva. De behövde någon/några som kunde ta hand om huset. Några husansvariga.
Jag tänkte att det hade ju varit kul, men jag bygger hus och jobbar ju redan ideellt med Klimatklubben.Så nej. Men var bra nyfiken på vem som skulle räcka upp handen.
Little did I know.
Det bjöds in till möte och någon säger “pja, det första man måste göra med kåken är ju att byta ut de där gamla fönstren”. Då hör jag min mun säga: JAG KAN VARA HUSANSVARIG!
Här skulle inga fönster bytas! Sedan den dagen är jag och min kompis Emelie ansvariga för huset och har också påbörjat renovering av skolan – tack vare stöd från Leader.
Jag sitter också med i styrelsen för den råtrevliga idrottsföreningen (har aldrig idrottat!) och lär mig massor om fotboll och innebandy, men också hur man kan jobba med hållbarhet och omställning i idrottsföreningar.
Vi plöjer ner löjligt mycket ideell tid i den gamla skolan. Men fy tusan vad roligt vi har och så meningsfullt det känns. Och vilken energi det ger.
Vi får hejarop, får arrangera i stort sett vad vi vill och kan tillsammans med bygden skapa den by vi vill ha. Vi blir inte rika på pengar, men snudd på miljonärer när det gäller andra värden.
Och! Jag får jobba med omställning extremt lokalt och praktiskt genom att möjliggöra aktiviteter på cykelavstånd, gynna cirkulär ekonomi, lokalproducerad mat och biologisk mångfald.
I den gamla skolan arrangerar viskördemarknader med lokala odlare, julmarknader med återbruk och lokalproducerat, quiz-kvällar, loppisar, konstsalonger och ekologiskt popup-café (tack vare ett fantastiskt baklag som bakar = så kan ideellt arbete också se ut) och våffel-café.
Vi har haft workshops i fönsterrenovering (baam!), fermentering och ljusstöpning. Olika team (bestående av otroliga bybor) arrangerar allt från ungdomsgård till after föris-discon!
Och jag drömmer om cykel-bingo (plinga i klockan för bingo!), skaffa en eldriven minibuss (som kan användas av såväl fotbollslag som bybor), fler workshops och att anlägga en trädgård som är rik på biologisk mångfald och lärande – vid den gamla skolan.
40%av Sveriges befolkning känner meningslöshet i vardagen. Pyttsan, inte i vår bygd. Så stolt över att vara en del av denna bubblande by.
Förspilld fritid kanske någon tänker. Jag kallar det decentralisering, beredskap, gemenskap och omställning i praktiken. Fint som snus.
Världen står mitt i en alarmerande klimat- och miljökris, och det bubblar av kreativa och utvecklande omställningsidéer. Gammelvärlden (fossilkramarna) släpar sig fram och vill gärna gjuta av världen i dess nuvarande form, satsa på gamla idéer och stanna där. I det gamla. Fossila. Korven har blivit symbolen för denna bevarandes epok, och det har plöjts ner värdefull tid i att prata om … ord.
Jag är också pro bevara, men jag tänker lite annorlunda.
Istället för att köra business as usual, så jobbar jag – och många med mig – för att ställa om samhället just för att vi vill bevara det vi älskar – världen som vi känner den.
Vi vill inte att städer ska slukas av haven, skogar ska brinna upp, matjordar sluta leverera livsviktiga grödor, vatten kontamineras, torka (eller för all del översvämning) störa vår tillgång på mat och dricksvatten. Vi vill inte att stormar, översvämningar, ras och skred ska störa transporter och leverenskedjor eller slå människors liv i spillror. Vi vill inte heller utsätta samhällets (och privatpersoners) ekonomi för enorma risker (vad kommer att gå att försäkra i ett förändrat klimat? Och hur mycket kostade egentligen översvämningen i Gävle?)
Ofta snackas det om att sådana som jag – omställningsivrare, klimataktivist, jobbig jävel (kärt barn har många namn) – vill tillbaka till stenåldern. Men jag vet inga som är så framsynta, kreativa och lösningsinriktade som människor som jobbar med klimat- och miljöfrågor. Att hitta nya lösningar, som trumfar samtidens i kreativitet och smarthet, är ju vår grej.
Just därför tänker jag så här: Ta ordet korv, burgare, schnitzel om det är så viktigt. Så fokuserar den kreativa framtids-taggade delen av befolkningen på att bekämpa kriser, spåna nya lösningar och säkerställa ett motståndkraftigt, tryggt och säkert samhälle. En ord eller två (notdog, tjörv eller qörv) kan vi nog klämma på om det tryter.
Och det är klart: Det går ju snabbare om alla som vill bevara världen som vi känner den mobiliserar tillsammans. Krokar arm. Gissningsvis finns det massor av spännande idéer bland korvkramare därute – bara vi släpper taget om den fossila världen.
Tillsammans med 14 EU Climate Pact-ambassadörer skriver jag om just detta i Aktuell Hållbarhet.
November och den rosa oktober är över. En månad om året då strålkastarna riktas mot cancerforskning … och en massa rosa produkter.
Bröstcancerförbundets Rosa bandet-kampanj är enormt viktig och pumpar in miljoner till avgörande bröstcancerforskning genom rosa produkter. Företagen som bidrar är en förutsättning för cash flow. Inget snack om saken.
Men.
I vår jakt att konsumera oss ur cancersvulsten så förvärrar vi andra problem. Förutom det uppenbara (ökade utsläpp, växande prylberg, miljöbelastning, hotade arter),så är också en del rosa produkter pumpade med … cancerframkallande bekämpningsmedel.
Jag vet inte vad ni tycker, men är inte det att pissa i motvind?
Så inför nästa år, 2026, har jag en stilla önskan. Att VERKLIGEN (verkligen!) göra nytta genom att se till att alla Rosa bandet-produkter är fria från cancerogena bekämpningsmedel. Och gärna är cirkulära,lokalproducerade och vettiga förbrukningsvaror. Inte ytterligare en pryl.
Och att matkedjornas Rosa bandet-sortiment är 100% ekologiskt? Så att varken den som äter maten eller den som odlar den utsätts för cancerframkallandebekämpningsmedel.
Nu äter jag opp fredagsbuketten och lets make space för lokalodlat på våra gator och torg? Any takers?
Fredagsbuketten från trädgården är plockad: Gigantiska morötter som ska ner i fredagsdippen!
Vet ni vad jag vill se? Mer plats för lokalodlat i våra städer!
Folk på väg hem från jobbet med vajande rabarbrar på armen och gigantiska grönkålsbuketter? Ett fång gurkor?
Kanske helgens bröd (bakat på lokala ingredienser)?
Och torg och gulliga gator som fylls med lokalodlat och ekologiskt (särskilt så här års)så att en kan komma hem på fredagen med en go känsla och en rejäl, lokalodlad fredagsbukett (som man kan äta upp). Som gynnar den lokala ekonomin, biologisk mångfald, lokala odlare och vår gemensamma beredskap (för damn vad vi behöver lokala odlare om krisen kommer).
Och: borde så klart vara gratis att stå på torget pga detta är en del av vår beredskap (kan en lägga pengar på försvar så kan en lägga pengar på medborgarnas mat-trygghet) samt om man kommer med cykel så får man cykelrabatt?
Any takers och jag-håller-med:are? Fler idéer? Kommentera, dela med dina egna idéer, skicka in medborgarförslag (mallar finns på Klimatklubben.se) eller spara som en go tanke!
Utvilad efter semestern och hyfsat taggad på att woke:a skiten ur all trött ängslighet, rädsla för att vara politisk och öronbedövande tystnad.
Jag är tillbaka på jobbet, ärmarna är uppkavlade och jag har druckit kaffe.
All frustration har samlats i min knyptonit-källa och ska nu användas till att woka skiten ur den här hösten.
Det är snart ett år kvar till riksdagsvalet – men med ett pågående ett folkmord och behov av handling – nu.
Eftersom vi inte bara är medborgare var fjärde år, utan varje dag, timme, minut och sekund (vi ÄR samhället) så tycker jag att det är hög tid att ställa frågor. Kräva svar. Efterfråga handling.
Efter denna sommar av tystnad (det enda som hörts är Ebba Buschs tveksamma uttalanden och knastret från bränderna i södra Europa), så vill jag höra fler röster som säger ifrån.
Efterfråga medmänsklighet, rejält med handlingskraft och mod att göra vad som krävs av våra politiker. Vettig och tillräcklig klimatpolitik, framtidstro, ärlighet.
Jag vill ha medborgarnas snack, men politikernas verkstad.
Vill inte höra ETT ENDA politikersvar till.
Inte en enda mediatränad person till. Jag vill ha människor.
Medmänskliga, förstående människor – som ser medborgare som tillgångar (oavsett inkomst eller härkomst), civilsamhälle och forskning som en grundbult och som kan erkänna fel. Snälla ge mig politiker som erkänner FEL! Som säger det där blev inte bra, men nu banne mig ska det bli skillnad. Istället för att hålla på med någon form av retorisk kreativ bokföring.
Jag vill ha vass media. Som granskar och skildrar verkligheten (hur ful, vidrig och hemsk den än är). Hur ska vi annars kunna göra något åt den?
Jag vill ha media som avkräva svar, som inte tolererar tystnad. Och när när de möts av tystnad publicerar en helt blank artikel för att visa att de inte fått just några svar.
Någon kanske tycker att jag låter förbannad. Men det går bra att kalla mig vettig.
Biologisk mångfalds-minister? Decentraliserings-minister (hej närhet till det mest basala – oavsett var du bor)? Minister för cirkulär ekonomi? Minister för rättvis omställning?
Vilka ministerposter tycker DU att Sverige borde ha?
Det är sommar och det börjar närma sig säsongsavslutning för podden @soxbosundh (men lugn, lugn, vi har preppat så att det släpps avsnitt hela sommaren).
Det snackas om försvar och beredskap från vår beslutsfattare, men föga om klimatkris. Men klimatkris och beredskap hänger ju ihop. På massor av olika sätt.
—> kollektivtrafik är resurseffektivt och minskar utsläppen, men är också prima för vår gemensamma beredskap. Genom att åka kollektivt gynnar du inte bara den lokala kollektivtrafiken här och nu, du är en förutsättning för att den finns kvar.
—> att handla lokalt minskar inte bara transporterna, det bidrar till den lokala ekonomin och vår gemensamma beredskap. Handlar vi lokalt gynnar vi lokala matproducenter. Vi är trots allt en förutsättning för att de finns kvar.
—> att ha cirkulära butiker, reparatörer och kunskap om hur man kan använda resurser om och om igen minskar utsläppen rejält, men det är ju också en förutsättning för vår beredskap. Skulle en pandemin eller annan kris kapa leveranserna finns kunskapen lokalt om det satsas just på detta. Så hej cirkulära satsningar!
—> cykeln är det mest resurseffektiva färdmedlet! I händelse av kris där bränsle blir en bristvara är en servad cykel och ett par vana cykelben högvaluta!
Vad vi behöver för vår beredskap (och för att minska utsläpp och säkra vettig framtid)?
Gröna städer och blommande parker (som gynnar biologisk mångfald = en förutsättning för vår matproduktion), kunskapsfyllda skolträdgårdar och skuggande skolskogar, stadsodling (allas möjlighet att odla mat), massor av cykelbanor, utbyggd kollektivtrafik, cirkulära flöden, reparatörer, REKO-ringar, lokala energigemenskaper – allt hör i hop med vår gemensamma beredskap.
Vill man inte satsa på detta på grund av klimat och miljö (varför man nu inte skulle vilja det?) – gör det för vår gemensamma beredskap. Right?
