Årssummering och aldrig tidigare publicerade bilder: Februari 2021

Hej på er!
Då var det dags att gå loss på summeringen av 2021 igen – året då kameran gick varm, men flyttstöket lamslog uppdateringarna. Ni anar inte hur skönt det är att göra någon form av bokslut. Titta tillbaka på detta svarta hål av tid som tydligen kallades 2021 – och damma av vad som faktiskt hände. Så. Nu tar vi oss an februari.

Månaden började med min födelsedag. Det blev en lugn pandemi-variant med hemmajobb, morgontårta, en stril ström av födelsedagsteckningar signerade barnen och en trudelutt till tomten.

Drömde om sommar här! Och började – trots att snön inte var borta – planera för odlingar och trädgård. Så här i efterhand så är februari ingen vidare värst bra månad att försöka se ut en bra, solig plats för odlingar. För allt såg ju så ljust och växt-kompatibelt ut, men allt det här blev en grön, skuggande djungel ett par månader senare, haha!

Min 38:e födelsedags finaste stund kanske var när min pappa knackade på verkstadsdörren och räckte över de här. En bordsflagga som ibland åkte fram på födelsedagar när jag var barn. Inte alla födelsedagar – så uppstyrda var vi inte. Men just den här dagen tyckte han att jag skulle ha den.

Jag packade upp banankartonger från flytten från Midsommarkransen och försökte förstå att det kapitlet av livet var slut.

Februari var månaden då vi maxade vinter!
Vi ärvde skridskor från grannen, gav oss ner på sjön med ostmackor och varm choklad i ryggan och åkte skridskor. Goal!

Vi åkte pulka, spark (innan vägen grusades) och undersökte vartenda förråd efter spännande upptäckter. Här finns nämligen allt! Kanot, långfärdsskridor, skidor, åkmadrasser, tält – inget kan stoppa oss!

Jag bakade världens godaste semlor – utan mandelmassa, samtidigt som jag och Maria släppte ett avsnitt av Plan B-podden om just semlor (och varför semlan är ett matsvinnsprob).

Här inne bodde min mamma och min pappa. Barnen skickade in teckningar som mamma satte upp i fönstret och varje morgon hämtade barnen tidningen till sin mormor och morfar.
Vi inväntade att de skulle få sin andra dos vaccin så vi skulle kunna få träffa dem oftare.
Som vi längtade!

Sa jag att vi vintersportade? Och att det fanns längdskidor i förrådet?

Megagranen på vår tomt togs för att bli virke till vårt hus. Snacka om närproducerat!

Det var inte det enda trädet som fälldes om en säger. Hela tomten var full av stora granar och tallar som nu fick ge vika för ett hus och en utsikt. Alla träd skulle sågas upp, läggas på tork och av grenarna skulle vi göra trädflis till väggar till orangeriet. Och spånet skulle användas till lerkliningen. Allt tas om hand.

Både jag och John spenderade varje lunchtimme med att dra ris på tomten. Ett tungt och helt underbart jobb! Aldrig har jag känt mig så tillfredsställd av en friskvårdstimme så att säga.

Läste den här som jag lånat på bibblan! Oerhört lärorik.

Åkte till Stockholm för att säga hej då till vår lägenhet, skriva på de sista papperna och lämna över nyckeln till de nya ägarnas ombud.

Det smärtade en del att säga adjö till ett liv här. Ett oerhört fint kapitel utspelades just här. Det var här vi hade haft fest, otaliga middagar och det var här som barnen cyklade inomhus, hahah.
Detta var liksom ett fint, varmt hem.

Återvände till Värmland, snöt ut saknaden och bestämde oss för att skaffa höns. Inspirerade av min moster som bor ett stenkast bort och har så här fina hörs!