Halloj!
Som några säkert sett på Instagram så avslutar jag och John den här sommaren med att … köpa en rosa buss!

Hur normala människor avslutar sommaren? Jag har ingen aning, har aldrig varit en. Men vi tyckte att det var helt rimligt att köpa en rosa buss.
Det är en gammal högerstyrd Volvo-buss som varit klarröd tidigare, men som nu solblekts till vackert rosa. Tack solen för det.
Efter lite efterforskningar har jag konstaterat med mitt metallsinne att det är en Volvo B635, förmodligen från 1963. Det här är en av de 200 som tillverkades mellan 1958-1963.
Framtill står det SJ mot Landvetter, så i den här har det troligtvis skumpats en hel rad förväntansfulla Göteborgs-resenärer.

Bussen tillhörde tidigare våra gulliga grannar och har stått på deras gård, lite undangömt, med bara den flotta stjärten som putat ut lite för nyfikna ögon. Hela sommaren har vi gått där, med barnvagnen, och spanat. John hörde sig för en dag när grannarna gick förbi, frågade om vi fick köpa den och tjong pang så var den helt plötsligt vår.
Och inte nog med det: Grannarna hjälpte oss att bogsera hit bussen med hjälp av en traktor. Det var en syn ska ni veta (lade upp några klipp på Instagram storys om någon såg?).
Vet inte riktigt hur en återgäldar en buss-bärgning, men får fnula på den tror jag.

Motorn fungerar med andra ord inte, men vad gör väl det.
Tids nog ska denna rosa skönhet (namnförslag emottages tacksamt) nämligen bli guest house.
En rosa, fluffigt gäststuga med hundra smarta lösningar (om vi kommer på dem).
Det går liksom inte riktigt att ens sniffa på hur obeskrivligt, fenomenalt pirrig jag är inför det här projektet. Hur bygger en om en buss liksom? Jag har ingen aning, men snart vet jag (nog), hehehe.

Är ni nyfikna på hur den ser ut inuti?
Låt oss kika in …

Tadaaa! Ett stycke buss, och praktiskt nog: utan säten! Golvet är lite tjosanhejsan (eftersom takluckan saknas), men det ska vi råda bot på. Ny taklucka ska kirras (på något vis … hej novis), och så nytt golv då. Sedan tänker jag mig en dubbelsäng där längst bak. Ett love seat, så klart. Några kloka lösningar på enkelsängar och utfällbara bord ska vi nog också smida fram under årets mörka månader. Ser detta så klart i mitt huvud, så jag måste nog göra en skiss för omvärlden. Mina inrednings-VR-glasögon ska bli skiss!

Ratten och förarsätet måste ju sitta kvar. Bästa lekplatsen ju!
Det är ju en hel del som måste göras med den (först och främst skrubba fram den under år av smuts), men det ska bli så oerhört roligt.

Och det bästa? Jag blir glad bara av att titta på den!
Det är som en rosa pralin som sprätter strössel i ögonen på mig.
Till våren ska jag plantera stockrosor och solrosor intill, så bussen känner sig välkommen.

Hehehe.
Så här blir det när två impulsiva människor utan broms lever tillsammans.
Nu står den alltså här, på vår äng, med underbar utsikt över fälten.