Hej sent på kvällen! Jag har precis kommit hem till Stockholm, pustar ut några ton och ska alldeles strax krypa till kojs. Men mitt i allt turbulent komma-hem så hittade jag ett par bilder från förra helgen och bara måste visa er.
Jag och min lilla familj stökar alltid runt i närmaste kvarteren, men just denna dag satte vi oss på pendeltåget och drog till Ulriksdals slott! Eller ja, vi skulle egentligen till Ulriksdals slottsträdgårdsom är så vacker, men det blev liksom en parantes mot slutet. Istället så la vi alla timmars krut på att kuska runt bland alla pampiga plejs runt slottet.
Gick tjugo varv här, och undrade varför vi inte hade gift oss här!? Bland tusen syrener, knastrande grus krattat i fina rader och fasader i vackra nyanser.
Kutade runt i den sprakande naturen, bland åar och broar.
Kikade in genom fönstren till orangeriet. Och suktade efter att börja jobba åt WWF som liksom sitter här i krokarna.
Luktade på kastanj. Och dubbade just kastanj till mitt favoritträd.
Så jävluskt vackert.
Vi åt lunch i Ulriksdals slottsträdgård under härj och rullade därefter hemåt, mot pendeltåget, med vagnen full av sovande barn med trötta ben.
Så där ja, visste väl att det var något som saknades, hehehe.
Nu blir det go katt!
Sov gott!
Som ni vet är jag uppvuxen långt ute på den värmländska vischan, med jord under naglarna och en så häftig naturromans att det värker i hjärtat.
Jag har hittat mitt lilla Värmland i Gamla Midsommarkransen i Stockholm, men ibland blir längtan till lövträd runt knuten, trädgård och knarrande dörrar för stor.
Då flyr jag in i Blocket bostads förtrollade värld. Letar torp för fulla muggar. Och när alla torp är tittade på, ja, då går jag över till hus, villor, gårdar … slott.
Drömmar i husform, längtan efter att ta hand om och vårda ett gammalt hus (har jag sagt att byggnadsvårdare är mitt drömyrke?). Och ett annalkande driv att köpa enorma mängder trisslotter.
Nyfikna på att se mina pinnade drömhus?
Var så goda.
En bit Provence på Gotland. Ont-i-magen-vackert – i varenda vrå. Finns ungefär hundra hus på tomten, så jag skulle kunna ta med alla mina vänner, skapa ett eget rike och leva lycklig tills jag dör.
Vildvuxen trädgård – precis som jag vill ha det.
Och så där rustikt … franskt och ändå så gotländskt. Skulle lätt behålla alla möbler!
God morgon trädgårds-frukost.
Finaste inredningen också. Lampan! Stolarna! Skåpet! Ge mig nu.
Om jag inte skulle flytta till Gotland (vilket jag och John for real har varit inne på ett par gånger), så kanske ett falurött hus i Sigtuna. Det är ju inte så fasligt långt från Stockholm ändå …
På en riktig Astrid Lindgren-gatan, med den lummigaste trädgården, bastu och bibliotek.
Jag vet inte vad jag skulle göra med alla rum, men det är något med sådana här stora, vackra hus som jag faller för. Och puts. Älskar putsade hus, mest för att de påminner om min barndoms drömhus hemma i Värmland (jojk, minsann, jag har ett drömhus där också. Men det är inte till salu).
Och mysiga sovrum med blommig tapet. Åh, jag skulle frossa i tapeter!
Eller här, i det här maffiga huset skulle jag kunna bo. Känna mig lite dansk på något vis.
För visst känns detta hus enormt kontinentalt? Skulle ha ungefär 150 krukor med lavendel där på trappan och kanske en köksträdgård runt husknuten. Fem katter och ett ståtligt fullblod. Lite så skulle livet se ut.
Det var alla drömmar för den här gången. Nu ska jag fylla alla mina tankar med pärlspont, lummigt vilda trädgårdar, tapeter och farstutrappor. Så kanske lant-längtan stillar sig. Ett tag.
Jaha, så hade den sista, skälvande dagen på vår underbara Österlen-roadtrip kommit. Vi lämnade Ystad i arla morgonstund, satte oss i Volvon och skumpade i väg till maffiga Marsvinsholms slott.
Promenerade igenom slottets alla vackra alléer. Det var helt öde i slottsparken. Bara vi där.
Semesterrufs.
Utanför alléerna sträckte sig frodiga åkrar, och det kändes nästan lite Anne på Grönkulla.
Och så slottet. Med snett torn och lite byggnadsställningar.
I ett hörn av slottsparken fanns en rosenberså där en kunde sitta och hämta andan.Skevt slott.
Gick genom en sista allé och brände sedan i väg – hungriga som attan – med Volvon igen.
Vårt sista stopp i Skåne-land blev Hörte brygga, som vi fått tips om av gullisarna på Talldungens gårdshotell.
På Hörte brygga beställde vi in gött i en korg. Röror, sallad, bröd och rökt makrill. Så oerhört, beng-gott var det.
Lisa, Per och John.
Det drog i från vattnet så jag kröp in i Johns fina Jumperfabriken-tröja.
Mops-Mello låg vid våra fötter och grymtade. Eller ja, mest väntade han nog på att Lisa skulle sticka åt hen något smarrigt att tugga på.
Efter osttallrikar och göttig-plock slängde vi i oss kaffe.
Tog en bild på den fina meny-tavlan och snicksnackade med de trevliga snubbarna och snubborna som jobbade där. Alltså, är alla så där trevliga i Skåne? På varendaste ställe vi var på var folk så genuint vänliga. Så värmande fint.
Ville stanna kvar och häva i mig ungefär två till av de där gött-korgarna, men tåget hem till Stockholm hägrade.
Vinkade hej då till Hörte brygga, lovade mig själv att återvända snart igen och sedan tog vi sikte mot Alvesta där Stockholms-tåget väntade.
