Efter ett dygn i Katthult, Vimmerby och Astrid Lindgrens värld tog vi sällis med våra kompisar Mick, Emelie och Ester mot Skåne och Österlen. De flyttade nämligen ner till Skåne (från Stockholm) för ett år sedan så när vi ändå var på fastlandet passade vi på att hälsa på, hänga och – framförallt – bada!
Värmen denna sommar alltså. Skön, fantastisk, oroande och en total kris för jordbruken.
Direkt efter frukost åkte vi ner till stranden – i pyjamas. Termometern letade sig nämligen upp mot 30 grader.
Där, vid havet på Österlen, spenderade vi hela långa dagen. Byggde sandslott, åt lunch, plaskade och svalkade oss.
Efter strand och bad åkte vi till Åhus. Mick och Emelie ville visa mig en bra vintagebutik där. Och OM den var bra? HERREGUD! Bästa jag besökt på år och dag. Tyvärr tog batteriet i kameran slut efter jag tog den här bilden, men om du har vägarna förbi Åhus så besök Torget 11: vintage och secondhand.
Jag fyndade så mycket fint där! Till exempel den här Air France-väskan! Love it! Ska visa upp alla mina fynd, lovar!
Då är det dags att fortsätta sammanfattningen av 2014. Det är ju trots allt nyårsafton IMORGON! Gulp! Januari, februari, marspasserade i en rasande fart och april började med att ett härligt bloggäng lade ut en bokstavs-rebus som skulle leda dig till vår lilla hemlighet. Ett stycke Vintagebloppis.
På bilden ser du Silversaga, Sandra Beijer, Isabelle Pedersen och Elsa Billgren som var några av de som lade ut bokstäver.
Investerade i en ny, röd och alldeles underbar cykel från Stålhästen. Jag cyklade runt – stolt som en tupp – på denna skönhet hela våren, sommaren och hösten. Min vapendragare.
Fotograferade min vän Annas otroligt vackra bröllop.
Signerade den purfärska boken Vintagefrisyrer tillsammans med Sarah Wing på Vintagemässan Bakåt Framåt, babblade en hel massa med underbara Fia på Swedish Hasbeens och träffade en drös fantastiska bloggläsare. Lyxdag.
Kort därefter tog jag katten Sockan under armen och for hem till latdagar i Värmland.
Turnén fortsatte över påsken, då jag och John åkte opp till Skellefteå, gick på loppis och besökte Gula villan.
Efter påsken exploderade naturen och jag med den.
Elsa kom hem till mig på besök för att plåta en bild till sin bok “Inred med vintage“.
Jag bjöd på hembakta citronbakelser med blåbär och florsocker.
Det väl-Instagrammade trädet vid Midsommarkransens tunnelbana ålade sig in på bloggen också.
Fick fina paket på posten och jobbade som en tok på Vintagefabriken. Tror jag var ledig tre dagar totalt på hela våren. Pöh!
Det blev maj och bloggänget bakom Vintagbloppis flyttade in i Kristinehovs vackra lokaler för en dag.
Varenda rum var proppat till bredden med kläder, accessoarer, bloggare och fyndsugna bloggläsare och vintageälskare.
En lördag förvandlades jag till Sickan. Det var nämligen dags för kuppen “Jönsonligan och dammsugskuppen”.
Eller för all del, en svenhippa för min käre vän Mick (här tillsammans med brorsan).
Det började kännas som sommarnatt när jag traskade hem över Södergator mitt i natten. Doften!
Lockade håret med mina mashmallow-liknande foamrollers.
Vintagefabriken fyllde ett år (!!!) och vi fick blommor, gratulationer och presenter. Vi blev så bortskämda minsann.
Och så bjöd vi på fest, champagne och kakbuffé (som vår härliga medarbetare Sofia Byströmhade fixat).
Köpte min en citronväska …
… som jag bar ungefär jämt.
Cyklade försommargator fram, gick på bio och hängde runt.
Firade John som fyllde år med osttårta, paket och pioner.
Boken Vintageparty lanserades i USA. Woop, woop!
Stylade en mass jobb inför kommande sommar.
Behind the scenes-härj.
På kvällarna tog jag och John våra hojar ner till Vinterviken, åt middag från Aspuddens bokhandeluppe på klipporna och tittade på solnedgången.
I slutet av maj packade jag, Linda och Lollo ihop Vintagefabriken och drog ner till en av Sveriges bästa vintagemässor, Malmö vintagemässa.
Frossade loss bland all magisk vintage, köpte ungefär HUR MYCKET som helst och signerade böcker på löpande band.
Tänk va? Här stod Lollo med i pioner på huvudet och en liten hemlig Gertrud i magen. Känns som hundra år sedan.
Bar min nya guldkappa och sjöng på Lill-Babs “En tuff brud i lyxförpackning”.
Det blev juni och jag gick på världens finaste namngivningskalas för lille Chaplin.
Gick morgonpromenader med John genom Vinterviken och blev avritad av skickliga Anna Grundberg.
Det var sommar. Bara fötter hoppade ner i efterlängtade skor.
Bar tveklös sommaruniform.
Körde en hej-då-nu-drar-vi-på-sommarlov-AW på Trädgården under bronmed (nästan) hela Vintagefabriken-gänget.
Dagen därpå satte jag mig på tåget och åkte hem till Värmland. Mamma hade varit inlagd på sjukhus och jag ville bara hemhemhem, krama och ta hand om.
Försökte hjälpa mina föräldrar med allt de kunde komma på. Gräva upp ett nytt trädgårdsland, bära grejer, laga mat och så firade vi min pappa som fyllde år. Jag bakade en riktigt gräddig och god jordgubbstårta.
John var med förstås. Vi grillade och åt middag på verandan. Det började kännas som sommar på riktigt.
Blev rabarberkung!
Åkte tillbaka till Stockholm för jobb. Det första sommarregnet öste ner över Midsommarkransen, och jag stod mitt i det. Så klart. Älskar regn.
Provade blommiga klänningar på Vintagefabvriken och hittade gamla bilder på mig och pappa uppe på vinden.
Var gravid. Men visste inte om det.
Firade midsommar med en klänning som konstigt nog var för liten och en gigantisk tårta.
Liksom förra året dukade vi upp med långbord på vår innergård. Det var kallt, jag pimplade champagne som om det inte fanns någon morgondag och kände en konstig känsla i kroppen.
I slutet av juni åkte jag ner till Skåne för bröllop med en klänning som tycktes krympa för varje dag som gick.
Där, i vackraste Skåne såg jag mina vänner Mick och Emelie ha en magisk kärleksfest. En underbar start på sommaren och ett slut på juni som skålades i champagne, konstigt ont i magen och en krypande märklighets-känsla …
Den alldeles förträffligt fina sommar-semestern 2014 började efter midsommar med en tur ner till Skåne. Där plockade jag blommor tillsammans med Mallan, var på världens finaste kärleksfest och skålade för bästa Mick och Emelie. Efter bröllop, dans och fest puttrade jag och John i väg till Österlen tillsammans med Lisa och Per. Vårt första stopp blev Talldungens gårdshotell.
Under några pirrande första semesterdagar kuskade vi runt bland fantastiska trädgårdar, ståtliga ängar, pizzadoftande restauranger och läskande äppelmusterier.
Och så åkte vi så klart till en kilometerlång strand. Kändes precis som Danmark.
Innan vi for tillbaka till Stockholm hann vi besöka lite slott, se ett tjog mäktiga alléer och äta plockmat på Hörte brygga.
Efter ett snabbstopp i Stockholm gick karavanen till Gotland för en veckas latmaskeri av rang. Jag och några vänner hade hyrt ett gammalt, gotländskt stenhus där vi bodde. På dagarna latade vi oss, åkte på loppis och badade i havet.
Svalkade mig i det som jag trodde bara var en tillfällig värme (tji fick jag) och låg i skuggan under parasoll.
Åt hallon en masse, suktade efter crêpes och åkte på utflykter. Efter Gotland (med en kort mellanlandning i Stockholm) kuskade jag hem till Värmland.
I Hot-land var det så sinnessjukt varmt att det enda jag pallade att göra var att ligga här, i en hängmatta under äppelträden.
Svängde förbi Stockholm i ett par dagar för att göra ett jobb tillsammans med Emily Dahl. Men i Stockholm gick det bara inte att vara. Det var för varmt. Jag och John tittade på SMHI-appen, såg att det var fem grader svalare i Värmland, så vi satte oss på tåget dit istället. Värmeemigranter. Några dagar senare gick semestertåget vidare till Tjörn för en veckas 100% obligatorisk närvaro. Där bodde vi i vanlig ordning på Karlstads egen koloni (före detta barnkoloni) Sunna. Tog svala dopp i havet, åt rökta räkor och läste deckare.
Jaha, så hade den sista, skälvande dagen på vår underbara Österlen-roadtrip kommit. Vi lämnade Ystad i arla morgonstund, satte oss i Volvon och skumpade i väg till maffiga Marsvinsholms slott.
Promenerade igenom slottets alla vackra alléer. Det var helt öde i slottsparken. Bara vi där.
Semesterrufs.
Utanför alléerna sträckte sig frodiga åkrar, och det kändes nästan lite Anne på Grönkulla.
Och så slottet. Med snett torn och lite byggnadsställningar.
I ett hörn av slottsparken fanns en rosenberså där en kunde sitta och hämta andan.Skevt slott.
Gick genom en sista allé och brände sedan i väg – hungriga som attan – med Volvon igen.
Vårt sista stopp i Skåne-land blev Hörte brygga, som vi fått tips om av gullisarna på Talldungens gårdshotell.
På Hörte brygga beställde vi in gött i en korg. Röror, sallad, bröd och rökt makrill. Så oerhört, beng-gott var det.
Lisa, Per och John.
Det drog i från vattnet så jag kröp in i Johns fina Jumperfabriken-tröja.
Mops-Mello låg vid våra fötter och grymtade. Eller ja, mest väntade han nog på att Lisa skulle sticka åt hen något smarrigt att tugga på.
Efter osttallrikar och göttig-plock slängde vi i oss kaffe.
Tog en bild på den fina meny-tavlan och snicksnackade med de trevliga snubbarna och snubborna som jobbade där. Alltså, är alla så där trevliga i Skåne? På varendaste ställe vi var på var folk så genuint vänliga. Så värmande fint.
Ville stanna kvar och häva i mig ungefär två till av de där gött-korgarna, men tåget hem till Stockholm hägrade.
Vinkade hej då till Hörte brygga, lovade mig själv att återvända snart igen och sedan tog vi sikte mot Alvesta där Stockholms-tåget väntade.
Den näst sista dagen på Österlen-safarin började i en liten antikbutik som låg mitt emot vårt hotell. Chesterman & dotter hette detta finfina ställe som var fyllt med apoteksflaskor, industrilampor, arkivskåp, nötta möbler och skolplanscher.
Stod och fingrade på den här fräsiga trolleriasken och två industrilampor, innan jag ole-dole-doffade till mig en av lamporna.
Butiken var egentligen stängd, men de öppnade för oss och stängde lika kvickt efter att vi gått. Himla snällt alltså.
Vi traskade tillbaka till vårt mysiga hotell, Hammenhögs gästgiveri, hämtade våra väskor, proppade in dem i farmors Volvo och sedan gungade vi i väg över vägarna igen.
Jag satt i baksätet och fick extra mycket kittel-gung i de böljande backarna. Knäppte bilder med kameran genom det öppna fönstret och milsvidda ängar och fält.
Vi stannade till med Volvon i söta Skillinge.
Kikade på fina små hus bakom riddarsporre-hav.
Och rosa kåkar omgivna av rosor.
Efter att ha fyllt hela kroppen med sommarstugs-längtan blev vi desperat kaffesugna. Så vi slängde i oss kaffe och fikabröd på ett litet fik.
In i Volvon igen, upp i en fyr, ner igen och sedan sprang jag med kaffe-pigga ben genom skogen.
Iklädd Honolulu-fyndad vintageklänning.
Skogen mynnade ut i stora sanddyner som jag besteg.
Det blåste varmt och sanden kilade in mellan tårna.
På andra sedan sanddynen väntade det här!
Kilometerlånga stränder.
Per, Lisa och mops-Mello sprang fram och tillbaka. Och Lisa slängde av sig alla kläder och hoppade i. Det gjorde inte jag. Badkruka och hajrädd (rädslan gör sig även gällande i insjöar och pooler bör tilläggas (jag skyller på livlig fantasi)) stod jag suget och tittade på.
Det var så fasligt vackert och det kändes som att vi var utomlands. Med sand i skorna och vindrufsad frisyr begav vi oss söder ut på vägarna.
Stannade till på ännu en antikaffär längs vägen, där vi pratade katter med ägaren och fingrade på alla fina burkar och pinaler.
Därefter satte vi oss i bilen igen och puttrade ner till Kurt Wallander-land, Ystad närmare bestämt.
Efter ett magiskt besök på Mandelmanns trädgård svängde vi förbi en helt otrolig retrobutik (alla adresser och annat viktigt kommer i ett stycke guide senare) som hade ungefär allt vad en retrobutik ska ha.
Berså, Zebra, Picknick, Adam, Prunus – här fanns precis alla porslinsklassiker.
Efter ett stycke retrobutik drog vi vidare till Simrishamn, och Apotekarns trädgård.
Där lades sig Mello till rätta på gruset med alla ben utsträckta.
Och så beställde vi in en pizza med pesto och tomater. Så galet gott alltså.
Skålade i vin och njöt för fulla muggar.
John.
Lapade eftermiddagssol gjorde vi också.
Med tvekande hjärta (alltså jag skulle lätt kunnat äta minst två pizzor till alltså) vinkade hej då och adjö till vackra Simrishamn och begav oss ut på roadtrip-vägarna igen.
Förbi ett par loppisar. Lisa hittade en gul retro regnjacka – för 20 spänn! Det är vad jag kallar kap! Jag var grön av avund, men så klart glad för min vän loppisfyndar’n.
Förfördes av österlen-ängar.
Svischade förbi ett par mäktiga vyer gjorde vi också.
När vi nådde Hammenhög så checkade vi in på Gästis. Ett av de där välbevarade och finfina hotellen som en bara måste besöka.
De har dessutom en välrenommerad restaurang.
Så på kvällen slog vi oss ner och njöt av kvällssol, vin och helt underbar mat.
Moi och Lisa. Där satt vi sedan hela kvällen, pratade och hade det så där semestergöttigt som en ska ha.
Efter den allra finaste kärleksfesten (ett fång bilder kommer inom kort), med de bästa av vänner, en storasyster och en liten mops, var det dags att utforska Skåne. Utforskningen började på andra sidan vägen, i Söderåsens nationalpark.
Post-fest-trött och regnklätt hår i den vackraste bokskog jag sett. Eller ja, den enda bokskog jag sett.
Det var verkligen helt magiskt. Alltså det var ju sådana här upplevelser ens föräldrar drog med en på som kid, men man skulle promp sitta i bilen, lyssna på musik och sura för att de skulle “titta på naturen”. Löv och barr, liksom. Inser nu att de kanske försökte öppna en vacker värld för mig, men jag var fast besluten att stänga alla dörrar om mig, till min trånga, mörka innergård. Sorry, folks.
Mjukisbyx-John är den bästa John som jag brukar säga.
Vi (jag, John, Lisa, Per och moppen Mello) lämnade bokskogarna kring lunch och begav oss mot Österlen. Till kullar som ringlade sig som melodier när vi körde förbi dem och vallmofält som vajade så där prassligt filmiskt. Jag och John satt i baksätet och skrålade “Hönsafötter, gulerötter, skåne, skåne, skåne” i takt med Lisas farmors Volvo 240-motor. Vid tre-snåret hade vi nått vårt första mål. Fridens. På vägs ände låg denna oas som är känd för sin …… pizza. Ungefär den godaste pizza jag ätit. Har drömt om den där pizzan sedan dess.
Utanför fönstret låg äppelodlingar på rad. Alltså Skåne, hur kan jag liksom stå emot att älska det här?
John i Äppelriket.
Med pizza i magen satte vi oss i farmors bil igen och puttrade i väg. Stannade vid Äppleboda och köpte med oss …
Äppelmust! Vi fick provsmaka alla sorter av den snälla äppelkvinnan, men jag och John fastande för Aroma. Söt, men syrlig, precis som det ska vara.
Stockholmsbo möter vallmofält.
När kvällen kom svängde vi in på kvällens hotell, Talldungens gårdshotell. Jag säger bara en sak: Åk dit. Punkt.
Eller inte punkt förresten. Jag vill nog berätta varför: Det ligger helt fantastiskt vackert, är stilfullt inrett, har ett smart ekotänk och de trevligaste och varmaste hotellägarna. Du vet hur det kan vara ibland, när man bara får en sådan där varm känsla i kroppen att det här, det här är minsann riktigt bra.
Tusen tack Lilly som tipsade om stället i kommentarsfältet.
I det här rummet bodde Lisa och Per (och mopsen).
Och här bodde jag och John. Varenda liten detalj var hade charm och passade in i det gamla huset.
Ja, till och med duschen. Precis så här vill jag ha det hemma om jag någon gång lämnar Midsommarkransen för en gammal skola på landet.
Kvällen spenderades i matsalen, där vi åt chips och spelade kort. Hotellets restaurang hade nämligen inte öppnat för säsongen, men det gjorde inte så mycket för våra pizzamätta magar.Och det bästa? Det ger oss bara ännu en anledning att återvända hit, för deras mat ska vara något utöver det vanliga.
Solen gick sakta ner över fälten, jag spanade efter katter och så vann John i “ruter sju”. Sedan gick vi och knöt oss i de fina rummen och laddade inför en ny dag på roadtrippen.
