Efter ett par dagar av torp-fix, trädgårdsgrävning och tapetsering lämnade vi projekten och åkte in till våra kompisar i Visby för en stayover. De bor i världens finaste hus, där varenda liten pinal är som en skatt och har en trädgård som bräcker de flesta lekplatser skulle jag säga.

Majken och Bodil fick hoppa studsmatta, hänga i romerska ringar och klättra upp i trädet.

Blev gungade, snurrade och busade med av sina favoriter Ebbot, Moses och Juno.  Härligare ungar är svåra att hitta alltså. 

Våra kompisar bor precis vid havet, så jag och Majken tog en tur dit. Kastade sten och tog av oss barfota.  Doppade en tå i maj-havet.

Och tittade på allt det stora.

När vi kom tillbaka till huset hade de andra gjort sig klara för att gå upp till skogen där vi skulle leka dunkkurragömma. Eller burken. Eller Påven bannlyser. Jag vet, jag är den enda som kallar burken för Påven bannlyser. Jag och min värmländska släkt.
I alla fall: jag älskar Dunken/Burken/Påven bannlyser. Lätt min bästa lek!

Och vilken skog sedan! Min hjärna sprängdes! Ramslök, klippberg, vitsippor och en Juno. Underbara unge!

Medan de andra började leka fick jag kuta efter Bodil som gick på en egen liten upptäktsfärd. Upp, upp, upp!.

Det lektes dunkkurragörmma, Mallan letade och …

I nästa omgång gömde jag mig bakom ett träd, John och barnen vid trädet framför …

… och sedan sprang de. Eller ja, John sprang med barnen under armarna.
Efter ett par omgångar gick vi hem, käkade middag och somnade gott i kompisarnas gästrum. 

Vaknade upp tidigt, blev bjudna på magnifik frukost och …

… lämnade en hälsning. Sedan begav vi oss i väg på nya äventyr. Mot Leva kungslador. lekskogen och sedan hem till torpet, men mer om det senare.
Tack Jens, Mallan, Ebbot, Moses och Juno! Ni är bäst!