Vad finns det för utmaningar för oss som bor på landsbygden när det gäller omställningen? Hur skiljer sig utmaningarna för folk som bor i stan? Vad kan stan lära från landsbygden – och vise versa?
Nu finns ett rykande färskt poddavsnitt av Soxbo & Sundh ute där vi tar en svängom kring staden vs landsbygden.
Och alltså du får bara inte missa detta!
För denna gång bjuder vi in Clara Lidström, aka Underbara Clara, på spånmöte för att snacka utmaningar och lösningar!
Det blir en hel del snack om vad som behövs på landsbygden, hur det är att leva på landsbygden jämfört med i stan, om att outsource vs ta tag i saker själv, om norra Sverige och kolonialism, om att kunna skilja sig, om sociala medier (vad gör det med oss och vårt sociala behov), om att känna mening och detta med att vara en aktiv samhällsmedborgare (det är fasen underskott på dem).
Och! Kanske roligast av allt. Vad skulle Underbara Claragöra om hon var landsbygdsminister för en dag.
Lyssna här: Soxbo & Sundh (tyck gärna till, dela och sprid).
Jobba, jobba, jobba!
Vi jobbar som aldrig förr – trots att vi faktiskt fördubblat effektiviteten sedan 1970-talet. Trots det så livspusslar vi, jobbar över, vobbar, smyg-mejlar och klättrar på karriärstegen. Upptåt, framåt. Ett liv i farten ska en ha, annars är det som att en saknar ambitioner.
Politikerna skanderar att vi måste skapa arbetstillfällen och innan vi ens hunnit knyta de välpolerade brougen så cuttas skogar ner för att anlägga lagerlokaler och shoppinglador på bilavstånd. Gruvor öppnas och kommunen krattar manegens så fint, så fint, för att industrierna ska lockas just dit. Men är det framtidens arbetstillfällen? Kommer vi konsumera lika mycket i framtiden som vi gör i dag? Eller såsas det runt i business as usual?
Vi gör allt för jobben. Allt!
Vi till och med reser för jobbens skull.
För slutar vi resa att till Maldiverna, Gran Canaria, Phuket och de grekiska öarna så försvinner jobben inom turism. Så vi reser. För jobbens skull.
Eller? Är det lite för vår egen skull kanske?
Hej framtidens (smartare och mer bi-dragande) jobb!
I ett nyrekryterat avsnitt av Plan B-podden pejlar jag och min klimatsnackande kollega Maria in på ämnet jobb!
Vilka yrken kommer vi ha i framtiden? Vad spelar arbetstiden för roll för omställningen? Och vad skulle du välja: Högre lön eller kortare arbetstid?
Och vad ska en göra om det där jobbskavet uppstår. Du vet, känslan av att ens jobb kanske inte riiiiiktigt bidrar till att sänka utsläppen? Eh, jag kan relatera om någon! Och vad ska en göra då? Fly till ett hållbart jobb eller fäktas för rappare omställning?
Vill en fly, pja, då finns faktiskt ett omställningsstudiestöd om en vill vidareutbilda sig – för att skaffa sig framtidens kompetens. Bra grej!
Kanske är det dags att fråga sig vad yrket bidrar till? Och höja statusen på de yrken som gör skillnad. Nytta! För ett år sedan listade Klimatklubben 101 framtidsjobb, och nyligen släpptes en rapport från SKR, arbetsgivarorganisationen i kommuner och regioner, som visade att 4 av 5 som kommer ut i arbetslivet behöver ta anställning inom välfärdssektorn. älften av alla chefer som jobbar i kommuner och regioner ser rekrytering som den enskilt största utmaningen, visar en ny undersökning, samtidigt som anställda inom samhällsviktiga yrken i skola, sjukvård och socialtjänst skriker efter fler kollegor.
Och det om något är ju att jobba för att göra skillnad.
Bidra till omställningen – bli klimatombud
Som vi har längtat efter att göra det här avsnittet! Få snacka jobb, framtid, omställning och nya statusyrken. Det här avsnittet av Plan B-podden görs i samarbete med fackförbundet Vision som lanserar en ny facklig roll. Klimatombud.
Alltså detta är så BRA!
Denna nya roll gör det möjligt för dig som jobbar inom exempelvis kommun, region, kyrkan eller bolag kopplade till välfärd att jobba med klimat och omställning fackligt – på arbetstid. Göra skillnad.
Vision har som mål att verka för 1 000 klimatinitiativ innan årets slut.
Är du med Vision – ett fackförbund som tar klimatkrisen på allvar – ja, men grattis! Ett framtidens fackförbund! Och nu kan alltså DU bli klimatombud, vara med och sänka utsläppen och göra skillnad – på jobbet. Kontakta Vision eller snacka med din lokala avdelning- eller klubbstyrelse. Heja dig!
Tillhör du inte Vision? Tipsa ditt fackförbund att den fackliga rollen klimatombud och efterfråga samma roll. Vi hoppas att alla fackförbund copy this one with pride!
Sänkt arbetstid för att lösa klimatkrisen?
Hur var det nu med arbetstiden? Varför snackas det om att vi ska jobba mindre? Pja, förutom att kanske undvika tråkigheter som stress och utmattning? Men finns det klimatmässiga vinningar? Maria ringde upp Christer Sanne – samhällsforskare och författare till flera böcker som tar upp arbetstidsfrågan och hållbar utveckling.
Är det inte ett pangavsnitt så säg?
Dessutom snackar jag och Maria om vad tusan vi jobbar med. Vilket som är det märkligaste jobb vi haft och vad jag skulle vilja jobba med om jag inte gjorde det jag gör i dag!
Ladda batteriet, på med säkerhetsbältet och lifta med när vi accelererar in i framtiden!
Vroom!
Nu ska vi nämligen handbromsladda in på det fossildoftande såväl som Tesla-laddade bekväma, behövliga och statusmarkerande ämnet … bil. Ett trassligt ämne, minst sagt.
Just därför har jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo laddat upp med i ett helt avsnitt av Plan B-podden om just bilen.
Att vi ska sänka utsläppen är ju lika självklart som oljan är tjock och att bilen spelar en viktig roll i denna soppa är det inget snack om.
Så.
Vem har rätt att äga bil? Stadsbon med kollektivtrafik runt knuten eller medborgaren på glesbygden där varken kollektivtrafik eller cykelbanor finns? Hur ska vi sänka våra utsläpp från biltrafiken? Är det rimligt att flest elbilar finns där kollektivtrafiken är som vassast? Hur sker omställningen så rättvist som möjligt – där den som har störst behov får bäst förutsättningar? Och hur ser framtidens bilåkande ut?
Är det självkörande bilar, bokningsbar kollektivtrafik eller delningsbilar som gäller? Ska vi verkligen äga bil? Och vilken bil ska vi döpa om till “seniorbil”? Lyssna här!
Jag själv deläger en begagnad elbil, är hyfsat beroende av bil och försöker använda den med måtta. Elcyklar större delen av året, men under vinteråret blir det mer bil.
Återbrukare som jag är vill jag ju använda det jag har, men är det något som jag ska använda med måtta – elbil eller ej – så är det ju just bilen.
Men å andra sidan står en bil parkerad 95-97 % av sin livstid, kanske kan ett par få bilar delas av fler? Kanske kan MIN bil delas av fler?
Detta avsnitt görs i samarbete med fenomenala, framtidstänkande OurGreenCar som gör det möjligt för fler att dela och tillsammans sänka utsläppen från just transporter. OurGreenCarär en bilpool deluxe, vars mission är att minska antalet bilar i trafiken. Förutom att erbjuda delningselbilar (alla bilar drivs av el, här kompromissas icke!), så finns även ellådcyklar och elcyklar. Fordonspool helt enkelt.
Detta är delnings-smarthet upphöjt till max, och OurGreenCarstjänst är dessutom märkt med Bra miljöval.
Kanske är din hyres- eller bostadsrättsförening mogna för att ratta delningselbil? Eller kanske företaget eller varför inte villagatan kan dela på en ellådcykel? Eller ha ett litet stall av möjligheter? Detta är jag SÅ taggad på! Hade jag bott kvar i lägenheten i Midsommarkransen hade jag lätt sålt in detta till föreningen, och kanske finns det vilja här på landsbygden att ha ett liknande upplägg? Ju mer jag tänker på delningsfordon desto rimligare blir det. Och tänk så mycket yta en skulle frigöra i städer om varje lägenhetshus hade ett stall av delningsfordon istället för att alla ägde en varsin bil, varsin elcykel och varsin ellådcykel. En enda bilpoolsbil ersätter nämligen i snitt 10 privatägda bilar, och med tanke på att en bil står parkerad sisådär 95-97% av sin livstid så kanske det är smartare att dela.
Förr var bilen lyx, något få förunnat. Men när bilen manglades ut tillsammans med ord som frihet i samma takt som städerna centraliserades och vi helt plötsligt hade allt på bilavstånd blev bilnormen allt starkare. Och starkare.
Så väl på landsbygden som i staden blev bilen en del av familjen. En vanlis-grej.
Och bilen går bra?
Ja, problemet är att den går lite … för bra.
Den vanligaste bilresan är under 5 kilometer, en sträcka som tar sisådär en 15-20 minuter att cykla. Vissa kan inte ta cykeln, eftersom det saknas cykelbanor och förutsättningar, men gissningsvis kan väldigt många ta cykeln – men väljer bilen eftersom alla andra gör det.
Vi tar bilen för “det är ju så kort, det går så snabbt”, trots att fossilbilen släpper ut som allra mest under de första kilometrarna. Kall motor behöver fetare bränsle.
Bilen är så pass mycket norm att vi till och med tar bilen till gymmet för att springa en mil eller cykla fem kilometer.
I dag finns närmare 5 miljoner personbilar i Sverige på 10 miljoner invånare. Det betyder att det går en bil på varannan svensk – spädbarn inkluderad. Pretty much.
Inte konstigt att det är trångt på vägarna och fler, större, bredare vägar planeras för att kunna sluka allt fler – och inte minst större – bilar.
Men är det så vi vill ha det? Vill vi ha fler bilar? Större vägar som plöjer genom naturreservat, förändrar vår luft och skapar ständigt brus? Eller finns det andra, vettigare lösningar?
I tider av klimatomställning snackas det en hel del om elektrifiering och elbilar, men är det bara att byta ut fossilbilarna mot elbilar och sedan är allt frid, fröjd och pinacolada i solen? Och ska vi alla äga en varsin bil?
Så många frågor! Tur att vi har en podd va, så vi kan reda ut allt.
Är du laddad för ett nytt, proppat avsnitt av Plan B-podden om … el, el-ler?
Alla snackar el, elektrifiering och sprakande omställning. El är lösningen när vi ska ställa om vårt el-ändiga fossil-beroende till en fräschare framtidsvariant. Kol och olja ska ersättas med förnybar el som kommer från oändliga källor som vatten, sol och vind. Naturens egen guldgruva.
Lysande!
Men hur ska det gå till? Vilken typ av el ska vi ha? Ämnar sig Sverige för solenergi? Var ska vindkraftverken stå – på din backyard? Kan vi fortsätta leva i överflöd och bara byta elavtal? Eller måste vi faktiskt ändra vårt sätt att leva?
Och så frågan vi alla väntat på: Kan vi dammsuga när vi vill?
Om jag drömmer om att ladda mobilen med egen solenergi? Eh. Ja.
I detta avsnitt av Plan B-poddenBostad, brunkol & beteende snackar vi vatten-, vind- sol- och kärnkraft, dammsugaruppror, prepping-tendenser och funderar på vilken stad som kommer bli Sveriges solcells-mecka. Är det SOLna eller LYSEkil?
Jag kan också ha liknat klimatkrisen vid en fis under täcket, avslöjar vilket SVT-program som förändrat mitt liv och väger min oro mot att gräva ner skitfarliga saker i jorden och hope for the best.
Vi besöker teknikoptimisternas förlovade land, drömmer oss bort bland el-eganta lösningar och målar upp det göttiga – slightly smartare – livet.
Dessutom tar vi ett snack med briljanta Kristina Östman på Naturskyddsföreningen (stötta grymma Naturskyddsföreningens viktiga arbete!) och som proppar oss fulla med elfakta! Hon förklarar skillnaden mellan el och energi, hur du och jag kan få billigast och fräschast el i våra uttag och berättar hur vi kan fasa ur fossil-värstingarna. Och pja, hon pretty much gör el lätt att förstå.
Vad är problemet?
Ja, problemet är att vi befinner oss i en klimatkris där vi måste sänka våra utsläpp av växthusgaser illa kvickt. Sluta förbränna fossila bränslen (kol och olja exempelvis) – stoppa växthusgaser som kapslar in vår planet i ett tjockt täcke och ger världen feber.
Fossilbilar ska bytas ur mot elbilar, skitig el ska ersättas av förnybar, samtidigt som 80% av världens elektricitet kommer från kolkraft. Vi har lite att jobba på så att säga.
Trots att vi i Sverige har det förspänt – vi lever i ett land som lämpar sig ypperligt för exempelvis vattenkraft – så har vi vant oss vid ett vulgärt, el-brassande liv.
Vi el-dar på mysbelysning (hey, 8 ljuskällor rekommenderas i inredningsmagasinen för det perfekta myset), vi kopplar upp, strömmar och sladdar runt i drömmar om elflyg, elbilar och teknik ska lösa den vegetariska klimat-biffen – utan att vi behöver göra nämnvärt. Inget privilegierat liv ska naggas i kanten. Men är det rimligt? Utan att det sker på bekostnad av någon annan? Människa eller art.
Ett lysande Sverige och en rättvis värld!
Det är aldrig natt i städer och vid köpcenter. Trots att butikerna är stängda sedan länge så lyser strålkastare upp skyltfönstrens produkter för tomma gator. Våra hus står som ljuskäglor i natten trots att vi gått till sängs och vi pryder våra fasader med ljus (som skapar ljusföroreningar och fuckar upp för nattaktiva djur). Vi gillar att ha grejer på standby – snabbt ska det gå! – och vi har T-shirt-varmt inomhus i kalla januari (80% av vår energiförbrukningen går till uppvärmning). Hur vore det om vi tog på oss en extra tröja om den frysande kroppen istället för att värma upp en hel bostad?
Eh, startar vi ett tröjuppror nu?
Samtidigt lever en miljard (!?) människor i världen i energifattigdom och har inte tillgång till elektricitet. Ingen elektricitet för att kyla maten, tända en lampa för att läsa läxan eller värma maten utan att det skapar ohälsosamma effekter.
Kanske är det på sin plats att förstå sina privilegier?
Vem ska producera – vem ska förbruka?
I Sverige lever vi som att det inte fanns en morgondag och behandlar el som att det sprutar ut energi ur kontakterna och känner kanske att vi gör en god gärning genom fånga upp den. För att möta det enorma behovet av el så ska Sverige strösslas med vindkraftverk som ger förnyelsebar el. Men var ska vindkraftverken stå? Är det okej om de står på din backyard?
Och produceras verkligen mest el där behovet är som störst? Eller kan det vara så att det finns en liten gnutta orättvisa här?
Eh. Ja. Allt detta och lite till snackar vi om i Plan B-poddens avsnitt Bostad, brunkol & beteende. Vi laddar också upp med sprakande el-drömmar, en terrawatt lösningar så får ni veta varför jag vill ha en spak!
Det här avsnittet görs i samarbete med GodEl som erbjuder 100% förnybar el – märkt med Naturskyddsföreningens Bra miljöval – och skänker vinsten till välgörenhet.
För att steppa upp klimatgamet (det är ju rätt brådis va!) och vara en större del av lösningen så har GodEl dragit igång tävlingen Startup4Climate!
Sitter du inne på smarta idéer som kan rappa på energiomställningen, nå Paris-avtalet och begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Ja, men då måste du delta! Läs mer här!
Har du inte en idé på lut? Lugn, du kan bidra till en vettigare värld och göra en insats genom att rösta fram den bästa idén. Det går prima att delta i tävlingen och rösta fram till 1 september!
Ska bli SÅ spännande att se bidragen rassla in!
Spana in här: Startup4Climate
Om jag skulle utbilda mig för framtiden? Byta bana? Skola om mig?
Vilket framtidssäkrat yrke skulle jag sikta in mig på?
Då skulle jag vilja starta en återbruksgalleria i Karlstad, jobba som återbruksgallerist som gör det hållbara attraktivt för svårflirtade konsumenter. Hitta nya cirkulära affärer och jobba lokalt med satsningar som rimmar med uppsatta miljö- och klimatmål. Plocka ut pärlorna ur en region och förpacka dem till oemotståndlighet.
Eller dra igång en lanthandel där en kan handla lokala råvaror. O maj, vilken dröm! Jobba som klimatkommunikatör med uppgift att göra klimatläget glasklart för alla, eller planera artrika och lekfulla skolträdgårdar. Eller jobba som biologisk mångfald-skötare!
I förra veckan lanserades listan över 101 framtidsyrken som vi kommer behöva! Listan är ett samarbete mellan Klimatklubben, Våra barns klimat och en förträfflig expertjury.
Syftet med listan är att putta in oss alla i ett nytt tänk, tweaks drömmarna, skapa debatt om vilka yrken vi kommer att behöva i omställningen, ifrågasätta vilka yrken som premieras i dagens samhälle och se om vi kompetenssäkrar inför framtiden.
Jag drömmer om ett decentraliserat samhälle. Väck med planer på ytterligare shoppingcenter på billängds avstånd och fram med blomstrande byar och levande landsbygd. I Paris jobbar borgmästaren efter konceptet 15 minutes city– att alla ska ha 15 minuters gång- eller cykelväg till det mest väsentliga: matbutik, skola, sjukvård.
Om vi vill att fler ska ställa bilen behöver vi också förutsättningarna för att kunna göra det, exempelvis genom att ha matbutiker på gång- och cykelavstånd eller kollektivtrafik som anpassar sina rutter efter var behoven finns.
Du kan köpa asken – som innehåller en kvartett av böcker som berör klimat, rättvisa, normer och vanlig-beteenden (som vi kanske ska ifrågasätta?) – via Emmasundh.se (här!), men även hos Novellix, Akademihandeln Nordstan och Mäster Samuelsgatan, samt hos Designtorget.
I förra veckan skrev jag ett Q&A-inlägg, där frågan kom upp vad jag har offrat för att leva klimatsmart. Och vad som har varit jobbigt. Jag la upp en förkortad version av svaret på instagram, och det fullkomligt regnade in kommentarer och någon frågade om det gick att dela texten. Det var ju kanske lite svårt att hitta texten bland hårfrågor och annat. Därför har jag nu brutit ut texten, och omarbetat den en aning. Vill du läsa originaltexten finns den här.
”Vad har du “offrat” för att ställa om? Vad har varit jobbigt?” frågade en läsare.
Jag kan sakna dofterna av fjärran land, köttamiddagar, att hänge mig åt minsta begär. Men framför allt att vara aningslös på något vis. En aningslöshet som är få förunnad.
Jag är sinnessjukt priligerad. Jag har nöjesflugit till Maui, New York och Paris, shoppat nytt (och tipsat om det här), jobbat på modemagasin, konsumerat förändring och levt som om det inte fanns någon morgondag. Men. Jag kan inte fortsätta leva det livet, för det livet skaver mer än det tillför mig. Det är som att jag börjar få skoskav av gamla, bekväma och ingådda skor. Vill slänga av mig dem! Gah!
Min flådiga (vulgära?) livsstil är på bekostnad av någon annans chans till ett drägligt liv (någon som ofta står utan skuld, och inte bidragit till klimatförändringarna på samma sätt som jag). Och nu vill jag ställa om. Göra rätt. Plocka bort skav och lägga till härligt.
Jag har gjort ett stort klimatavtryck, inget snack om saken. Och nu är dags att städa upp efter mig själv. Ingen annan ska behöva göra det. Detta är en städning som liksom inte går att outsorcea till någon annan med lite skönt RUT-avdrag.
Det har varit fossilparty i över hundra år, det är fimpar och tomma glas över allt. Jag har också festat! Det var skoj. Men nu ser det fördärvligt ut. Skickar jag ut mina eller andras barn att städa upp efter mig? Eller unga mödrar i från fattiga länder? Nä. Men det är ju de som kommer leva med konsekvenserna av fossilfesten.
Jag vill stå på rätt sida om historieskrivningen. Att kunna titta mina barn i ögonen när de frågade vad jag gjorde medan jag hade chansen. Säga att det tog ett tag för mig att förstå, att det fanns de som förstod allvaret långt tidigare än jag och att jag strutsade. Men sedan gjorde jag allt vad jag kunde.
Just det där är min drivkraft. Och då känns det inte som jag offrat ett dugg. Bara vunnit. Nya perspektiv, nya sätt att resa, nya känslor och längtan!
Jag är sinnessjukt priviligerad. Som har ett val, som har makt att förändra och som har en röst. Så många i den här världen som inte har det. Såna som bara hoppas på att såna som jag ska göra något.
Jag undrar om det finns något du tycker är särskilt svårt med att leva eller försöka leva klimatsmart. något du känner att du har “offrat” som är jobbigt? och tack för en superbra blogg, älskar att du verkligen försöker ställa om <3
