Hoppa i gummistövlarna och ta på dig Hagfors-kavajen – nu ska vi ut på åkern och ner i spenaten! Och ta med gasmasken. Nä, jag bara skoja. Potatishackan givetvis!
För här ska skördas ekologiskt!
Där ska vi sniffa på bekämpningsmedel, sticka ner handen i bördig jord (hur blir den bördig?), luska reda på jordbrukets stora utsläpp (var finns de och vad beror de på) och reda ut skillnaden mellan konventionellt jordbruk och ekologiskt?
Hur ska det gå kanske ni tänker? Två stadsråttor i den komplexa jordbruks-spenaten? Nog för att vi är vassa på klimatfrågor och jag är återvandrad lantis med en dos lantbruksblod i mig, men vi behöver också prata med experter på just matproduktion. Därför har vi med oss Fredrik Cleve Kjellröier i detta avsnitt – en KRAV-bonde – och IdaLind från Ekologiska lantbrukarna. Vi snackar utmaningar, möjligheter, märkningar (vilka märkningar garanterar ekologiskt?), utsläpp och blir på det klara med varför vi bör välja ekologiskt. Så, vad är grejen med ekologiskt då?
Spelar det verkligen någon roll om jag och min familj väljer ekologiskt? In the bigger piture så att säga?
Spelar den där potatisen som jag håller i handen någon roll?
Om jag och min familj (4 pers!) skulle byta från konventionellt odlad potatis till ekologisk potatis under ett år så besparas 15 liter kemiska bekämpningsmedel, 8-10 olika besprutningstillfällen med 8-12 olika preparat och 15,5 kilo konstgödsel enligt Naturskyddsföreningen.
Och då snackar vi bara potatis.
Och en familj.
Det finns många anledningartill att äta ekologiskt och på Ekofakta (som drivs av forskare på SLU) kan du proppa hjärnan full med snabba fakta om ekologisk produktion.
Både jag och Maria älskar att snacka lösningar så vad vore ett Plan B-podden-avsnitt utan att vi bollar hur jordbrukets utsläpp kan minskas, drömmer oss bort mot odlings-gym och funderar på hur det vore om vi människor gjorde … jordbruks-lumpen?
Pja, likväl som vi lär oss att fajtas så kanske det vore en god idé att kunna producera egen mat? Och förstå hästjobbet bakom?
Förmodligen skulle vår respekt för maten (och bonden!) öka avsevärt och kanske skulle bönderna slippa producera mat som så lättvindigt slängdes bort?
Eller vad tror du?
Men vad är problemet? Utmaningarna?
Jordbruket står för 14% av Sveriges utsläpp. En ganska stor tårtbit, om än nödvändig. Till skillnad från charter-unn, höstkappe-begär och villhöver-bös så är vi ju ganska så beroende av just jordbruket för vår överlevnad.
Vi behöver mat.
Men det är skillnad på jordbruk och jordbruk, vad som odlas (samma sak år efter år eller odla med växtföljder?), hur det odlas (maxa på med konstgödsel eller gödsla med det som finns på gården) och för vem (dig, mig eller kon?).
Just nu är det EKO-september – en månad då ekologisk mat uppmärksammas extra (alla månader borde ju vara obesprutade, inte sant?) – då KRAV-märkta gårdar öppnar upp för besökare och det finns allt från skördefester, matmarknader till gårdsbutiksrundor (HALLÅ!). Passa på att åka dit!
Här finns en lista över gårdar som håller öppet och annat sköj som händer under EKO-september.
Vill du veta mer om hållbar mat, ekologisk odling och klimatpåverkan?
Testa Sveriges Konsumenters ekoquiz och lär dig massor om ekologiskt!
Nyfiken på hur vi kan äta mer hållbart? Och kanske slå hål på några myter om just hållbar mat? Spana in KRAVs rapport Den hållbara maten
Just de här potatisarna?
Ja, de har jag odlat själv.
Där finns inte en tillstymmelse till bekämpningsmedel, så de kan jag bita i alldeles råa om andan skulle falla på – vilket DEN GÖR. Faller på alltså.
Nu blir det tacotajm – det är ju trots allt fredag!
För visst älskar en tacos, tusen skålar av kollijox och en klick hetta på det.
Mitt bästa since 1992. Det var exotiskt när Mexico kom till Värmland kan jag lova. Det korkades upp smaker som mina kokt-potatis-smaklökar aldrig känt av.
Och nu är tacos 2.0 här. Let’s taco about that!
Här hemma kör vi tacofredag så det står härliga till. Vi har käkat vego-taco, säsongs-taco och nu går vi snäppet längre och serverar klimat-taco. Taco hej!
Fredagstraditionen har nämligen blivit klimatsäkrad genom spännande, nya varumärket Frankful.
Maten hivar varken ut en massa koloxid eller lämnar efter sig sju kilo matsvinn i form av torra tortillabröd och mögliga salsaburkar. Och tar också ett mat-räddar-grepp om taco-måltiden genom att göra mat på råvaror som annars hade slängts.
Frankful – som står för frank, honest and hopeful – är ett nytt varumärke som imponerar järnet på mig.
De har tagit hjälp av Rise för att räkna ut klimatavtrycket i varje steg.
Istället för att göra färs av kött eller soja, så har de letat i den skandinaviska myllan och hittat ärtor. Förutom närproducerad ärtfärs, så är deras tortilla crisps (som chips) gjorda av räddade tortillabröd. Och det här tycker jag är grymt: Tortillaförpackningen är återförslutningsbar (hand upp alla som någon gång slängt ett tortillabröd lika stenhårt som Thachers smile).
Och ni vet de där runda tortillabröden. En kan ju tänka sig att det blir en hel del kanter bortskurna när de tillverkas, men degen knådas om igen, sätts i frysen och används vid nästa batch. Varje liten degbit tas tillvara. Det är en mer kostsam process, men i klimatvaluta så är det applåder på kontot. Samma tänk med tomatsalsan som är gjord av tomatsås som annars skulle ha slängts.
Frankful presenterar också en äppelsalsa, som representerar den exotiska varianten. När-tänkt, smart och supergott!
På samma sätt som Frankful tagit ett steg i rätt riktning vad gäller återförslutningsbara förpackningar, så har de också gjort salsa-burkarna något mindre eftersom det är den produkt som oftast slängs. Ni vet, en ställer in en halvfull salsa-burk i kylen och när det är dags för taco-fredag så är salsan möglig.
Som sagt, jag är imponerad.
Det blir lätt att göra rätt, eftersom Frankful har räknat ut klimatavtrycket och gjort val som baseras på data.
Varför är detta viktigt?
Enligt FN ska alla människor leva på 1 ton koldioxidekvivalenter 2050, och vi ska halvera våra utsläpp till 2030. Ju förr desto bättre. Många människor lever ju redan långt under 1 ton, men inte vi svenskar. I snitt släpper vi ut 9 ton koldioxidekvivalenter per år, varav vi äter upp i runda slängar 2 ton. Vi lever långt över budget så att säga. Dels genom vår konsumtion av kött, men också att vi matsvinnar bort enorma mängder mat varje år.
Om en skulle halvera utsläppen per måltid så landar kvittot på 0.8 kg (leva i linje med målen satta för 2030).
En Frankful-middag “kostar” 0,3 kg.
Att leva klimatsmart är gott! Men märk väl: att äta klimatsmart och sänka sina utsläpp ger en inte fri lejd att gå loss på andra saker i livet. Alltså, vi kan inte rättfärdiga ett annat klimathaltande beteende genom att sänka utsläppen för mat. Utan vi ska så klart sänka alla utsläpp. Samtidigt.
Men detta är ett gott sätt att börja på. Ett steg i taget.
Hoppa innerligt att det kommer fler produkter från Frankful, för detta tycker jag är sjukt inspirerande.
God morgon på er!
Låt oss börja den här lördagen med önskeinlägg på temat miljö och klimat som ramlade in i går. Önskan var att jag skulle visa på mitt avtryck på miljön. Det kan ju inte komma mer lägligt än mitt i osande värmeböljan, i ett brinnande land och när södra Europa hotas med “skräckvärme” som löpsedlarna skriker ut. Upp mot 50 grader varmt. Pöh. Och jag som lider och får hjärtklappning vid 34. Och för att inte tala om Earth Overshoot Daysom inträffade den 1 augusti – dagen då världens befolkning (alltså du och jag) har förbrukat upp jordens resurser för i år. Det vi shoppar, förbrukar och äter from now on är är kredit. Eller nu ljög jag. För faktum är att vi i Sverige har levt på kredit sedan i våras, för vi konsumerar, reser och göttar oss så mycket i vårt rika land att vi passerat den linjen för länge sedan.
Vi lever på kredit och vi har inte så lång tid på oss innan det är för sent att vända skutan innan konsekvenserna är för stora. Vi har livets viktigaste deadline. Planen? Alla på jorden måste ändra sitt beteende. Jag också.
Forskare har larmat om nyckfullare väder kopplat till utsläpp i evigheter, samtidigt som vi människor flyger MER (det har väl inte undgått någon att flyg försämrar klimatet avsevärt, och att höghöjdseffekten gör att vi inte vet exakt hur dåligt flyget är för klimatet – egentligen. Vi vet bara att det är jädrigt dåligt. Men ändå kostar en resa tur- och retur lika mycket som att köpa en Rodebjer-klänning på rea (vilket i dag är en ny sorts valuta, Rodebjer-valutan).
Hur klimatsmart är jag då?
I mitt huvud är jag en miljövän av rang, men jag ska ärligt säga att jag har mina brister. Helt klart. Och nu ska vi kika på dem tänkte jag. Fläka ut mig.
Jag är lat, bekväm och glömmer. Men jag är ingen surgubbe i gamla galoscher som vägrar tro på forskning och ålar på mig när det viskas om att förändra mitt beteende. Jag VILL vara i framkant, fatta ratten, sätta tonen och skapa förändring. Inte sitta i baksätet och låta någon annan köra.
Men gör jag det då?
Med jämna mellanrum brukar jag testa mig på klimatkontot för att se hur jag ligger till, men nu har det kommit en fräsig snabbvariant från WWF, Klimatkakylatorn, som jag såg någon tipsa om på Facebook, så vi kör den. Häng på!
Så här ser mitt boende ut.
Tyvärr har vi direktverkande el i vårt gamla hus, men vi har (åtminstone) miljömärkt el. Jag är nästan säker på att alla våra lampor är LED, men safe:ade med ett “de flesta”.
Och handen på hjärtat kring att släcka lamporna: Jag är rätt dålig på det och släcker för det mesta, men kan lätt hamna i mysträsket med lampor tända lite varstans. Är ju mörkrädd, men är å andra sidan ännu räddare för vad som händer om vi skulle sabba den här planeten. Rymden är min absolut värsta grej att tänka på. Och ja, vi svävar ju boll i rymden som börjar få nog av vårt sätt att ta livet med extravagans.
I barnrummet har vi en lampa tänd om natten, men borde hitta något smartare när jag tänker på det. Förslag mottages tacksamt.
Återvinning är min bästa sport! ÄLSKAR att återvinna och har som mål att ha noll i soppåsen. Kanske om ett år när båda barnen är helt blöjfria. Får skynda på potträningen känns jag.
Önskar på riktigt att det fanns en sport som hette återvinning för jag skulle LÄTT ställa upp.
Nu kommer vi till maten. Vi äter ju vegetariskt hemma (men jag kan lyxa med skaldjur och kött om jag blir bjuden eller är på restaurang) och köper inte mat som färdats över halva jordklotet, som bananer. En och annan vattenmelon inhandlades under försommaren av ren och skär slentrian, men det måste ju vara urtypen av frukt som en köper som småbarnsförälder utan att fundera ett extra varv hur världsvan denna lilla boll faktiskt är.
Försöker köpa det mesta ekologiskt, som mjölk, ägg, potatis, yoghurt, smör, kryddor, pasta, sallad, frukt, halloumi och ost, men har några softspots. Som bröd till exempel. Förr så bakade både jag och John ganska mycket, och det skulle jag verkligen vilja komma igång med igen. Som terapi!
Matsvinnet skyller jag på barnen, men jag vet egentligen att jag är feschlig. Låter generöst John äta upp barnens rester och någon grej som stått i kylen i en vecka. Däremot så är jag ganska bra att ha koll på kylskåpet och gör en omelett på lite allt möjligt som håller på att bli dåligt. Men John är bättre på att äta ALLT. Han kan se en middag som en fullständig energipåfyllnad, medan jag är lite mer smaknörd och vill åt njutet.
Köpte en ny mobil i våras eftersom min gamla trotjänare inte kunde hålla batteritiden längre än en förmiddag och dessutom hängde sig Instagram – hela tiden. Kunde ta en timme att lägga upp en bild. Lite lätt stressande. Blir svårt när en – som jag – jobbar med mobilen hela tiden, lägger upp stories, bloggar och instagrammar. Sure, jag gör ju det så klart för nöjes skull, men det är också en del av mitt jobb.
Funderade på en Fairphone och försökte hitta en mobil i begagnat skick (fölk köper ju telefoner som om det vore lördagsgodis nu för tiden), men hittade ingen som passade. Och av ren bekvämlighet valde jag en Iphone eftersom jag kan den. Så det blev en ny mobil. Men det är väl just den där bekvämligheten som en måste utmana en aning för att hitta nya sätt att leva.
Bil äger jag ingen, men jag hyr av en kompis under sommaren. I den här uträkningen har jag inte räknat med den, men längre ner kan du se ett resultat när en bil är med (eftersom jag de facto använde en).
Övrigt resande är nog medel skulle jag tro. Har nära till det mesta och cyklar till jobbet på Södemalm. Ska jag längre tar jag tåget.
Flyger inte, om det inte är kris. Och det är det ju sällan. Har inga släktingar eller kompisar som bor utomlands numera, så jag slipper den känslomässiga delen av resande. Men jag åker färja till Gotland, och som tur är kommer miljövänligare färjor inom kort. Färjorna fanns inte med i denna uträkning, men finns med på klimatkontot (och enligt den drar färjan inte lika mycket som flyget (och slipper höghöjdseffekten) .
Köper ju (nästan) uteslutande vintage och secondhand när det gäller kläder och inredning, men skor är det ofta svårt. Har dock haft turen att hitta helt oanvända skor secondhand de senaste åren. Men pja, är svag för skor, så där har vi också en stor svaghet i klimathålet. Ongarnas skor köper jag på Tradera, de använder sina så kort.
Hygienartiklar och smink lägger jag inga kopiösa summor på, men försöker välja närproducerat, ekologiskt och hållbart.
Inget nytt inhandlat, vad jag kan komma på i alla fall. Bara secondhand och vintage.
Sport är ju inte min gren va, men internet är. Lägger (tyvärr) ganska mycket på internet eftersom det är mitt jobb.
Ja, nu är det ju lite svårt att säga eftersom jag köpte ett torp för tre år sedan och precis har flyttat till större lägenhet. Det blir många projekt i början så klart, men tanken är ju inte att det ska fixas i evighet. Och jag låter projekten ta tid.
Om jag utgår från förra lägenheten, så bodde jag där i nära sju år och målade om vardagsrum och kök och tapetserade i hall och sovrum. Skulle inte göra om något av rummen igen, om inte någon rev sönder hela lägenheten förstås.
Men ja, jag tycker hela renoveringssvängen är svår. Det renoveras tok för mycket och det renoveras ofta trendigt och daterat 2018, vilket också innebär att det kommer vara hutlöst omodern om fem-tio år. Jag är nog värd kritik för att jag bidrar till önskan om förändring när jag plåtar projekt och inredning, men hoppas innerligt att jag inspirerar till återbruk, DIY och att tänka långsiktigt och hållbart. Renovera med tanken om att detta inte ska behöva göras igen. Renovera för att ta hand och vårda, inte för att en sett en ny trend på Instagram.
På torpet renoverar vi mest för att ta hand om huset, men jag ska bli bättre på att ifrågasätta mina val. Fråga mig om det verkligen är nödvändigt.
I höst ska vi förmodligen renovera badrummet på torpet eftersom det är ett gammal kök med tusen hål i väggen (mys i ett våtrum) och dörren går inte helt att stänga för att något har svällt. Detta gör vi EN gång. Aldrig mer.
Så dags att kika på resultatet:
Min största utmaning är konsumtionen, så här måste jag bättra mig. Jag hade ju tre köpfria månader i vintras och är sugen på att återupprepa, för det blir liksom lite som en detox. Efteråt börjar en om på noll och samhällets konsumtionshets kan inte nå en på samma sätt tycker jag.
Men så var det ju det här med bilen. Jag äger ingen, men hyr under sommaren och vid några enstaka tillfällen när vi ska till torpet.
Vi åker ju alltid allihopa i bilen, men it’s still a bil.
Jag har ingen aning om hur mycket vi kör, men drog till med 2000 km eftersom det kanske ändå ger en hint. Drömmen är att ha en minibuss stående här på Gotland så att vi kan åka kollektivt hit och även samåka med alla gäster när det vankas utflykt. Den här sommaren har det varit exceptionellt mycket bil för vår del. Den här värmeböljan och grytan som torpet står i har jagat oss mot kusten i stort sett varje dag. Det har varit en sådan lyx att vara hemma de dagar temperaturen varit på “svala” 28 grader. Och så en tur till fastlandet på det. Nästa sommar får vi bli lite smartare i vårt bilåkande, det är ett som är säkert.
Barnen kommer vara äldre då och allt behöver inte vara rädda-förståndet-bekvämt tänker jag. Det kommer finnas mindre plats för bortförklaringar.
För med bilen så åker mina utsläpp upp med mer än ett ton! Galet!
Pja, detta är mina siffor. Märk väl att jag inte har räknat med torpet, så jag ligger ju högre än det här. Jag har försökt att hitta ett sätt att kunna räkna med det också, men vettetusan hur jag ska göra för att få någon bra siffra. När jag lägger till ytterligare kvadratmeter för boende kommer mitt boende upp i 0,76 istället för 0,75, men vet inte om det gör min uträkning rättvisa eftersom det är ett hus.
Men en liten slutkommentar då: Tack för detta önskeinlägg. Även om jag tycker och tror att jag är miljömedveten så behöver jag påminnas. Alltid. Om matsvinnet, lamporna och om konsumtion. Alltid om konsumtion. Och om hur jäkla awesome jag är som inte flyger!
Heja mig på den punkten, men buuu på några andra. Och för alla er som inte flyger eller funderar på det kan jag rekommendera Facebook-gruppen Jag flyger inte – för klimatets skull.
Men nu vet jag vad jag har att jobba på, så gör jag om detta om ett år, right?
