Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

  • Kommentarer på inlägget:13 kommentarer

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

Vill du göra mer för klimatet – enkelt och snabbt?

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

emmasundh.com i samarbete med Världsnaturfonden WWF och Deedster

 

Vill du göra mer för klimatet – enkelt och snabbt?
Då tycker jag du ska spana in min nya favoritapp, Deedster, som gör dig lite klimatsmartare. I deras Earth Hour Challenge (som är ett samarbete med Deedster och Världsnaturfonden WWF kan du se vad du har för koldioxidutsläpp, få tips på små, klimatsmarta deeds du kan göra för att sänka dina klimatavtryck och utmana andra personer och kommuner. Kraften av många människor (och deras deeds) gör skillnad. Så genialt. Och snygg app. Sådant gillar en ju.
Och jag finns där i appen, på plats 217 bland stockholmare.
Earth Hour Challenge pågår från i dag, den 16 mars fram till nästnästa lördag, den 30 mars, då det är … just det, Earth Hour.
Utmana vänner och kollegor! Det ska jag göra! Två veckor av klimatsmart:are liv!

Och apprå på Earth Hour

Om två små veckor – lördagen den 30 mars klockan 20:30-21:30 – är det alltså Earth Hour. En fjuttig timme då vi släcker lamporna hemma.

Earth Hour är ett sätt att i mörkret skicka ut en signal till våra politiker och beslutsfattare om att vi bryr oss om vår framtid. Och vi hoppas att de också gör det. Vi snackar alltså om klimatkrisen och att vi vill att politikerna ska agera efter den kris vi är inne i (men som vi i Sverige inte ser så mycket av med blotta ögat … än).

Sure, det är en symbolhandling, och vi borde allra helst släcka oftare (särskilt när det är högtryck på elen (morgon och kväll)).
Inte brassa för full maskin av ren slentrian, låta prylarna stå på standby eller bara inte orka släcka i badrummet (fast vi inte är där).
Vi (jag) behöver bli lite smartare än så.

Förutom att släcka lampan, tända ett par ljus, koppla bort, koppla ner och koppla av under själva Earth Hour – så har jag ett gäng förslag vad du ska göra innan och efter …

Innan Earth Hour: Släck lampan en timme innan – och berätta om det i sociala medier. Eller för all del – en timme varje dag från i dag fram till nästnästa lördag (och träna därefter på att släcka oftare!).
Genom att göra klimatsmarta saker – och visa upp dem – så gör vi skillnad. Vi människor är trots allt flockdjur och gör som alla andra. Så genom att visa när vi släcker lampan, källsorterar, äter köttfritt, shoppar mindre och smartare och väljer tåget för semestern så förskjuter vi normer och sår frön. Det är ett sådant himla enkelt och effektivt sätt!


Under Earth Hour:
Bjud hem vänner, spela spel (låna av varandra vettja!), tänd svanen-märkta stearinljus (inte sådant där paraffin-bajs), snacksa – och snacka klimat.

 

Och sist men inte minst: Skänk en peng till min insamling för klimatet och biologiskt mångfald som jag gör tillsammans med Världsnaturfonden WWF.  För vet ni? Jag tycker vi och våra barn har rätt till en framtid.
Pengarna går till WWFs intensiva arbete för en mer hållbar och levande planet. Varje krona är viktig! För vi har ju faktiskt bara en planet!

Varför allt detta? Jo, temperaturökningen MÅSTE stanna under 2 grader, helst på 1,5 grader, och den biologiska mångfalden behöver öka istället för att minska. Annars kommer människan som art ha jädrigt svårt att överleva.  Vi snackar inte tusen år fram i tiden, vi har bara några år på oss att vända skutan innan en dominoeffekt tar vid – och den kommer inte gå att stoppa om vi inte ställer om. Nu. Klimatkrisen är här, kruxet är att det är inte tillräckligt många  människor behandlar den just som en kris.
Skänk en peng för din och min framtid – och våra barns!

Jag tar den här två veckorna på mig att försöka lära om, lära mer, försöka förändra mitt beteende och kraftsamla för klimatet. Är du med mig?

Och vem kommer över på spelkväll under Earth Hour?

Loading Likes...

Klimat, klimatångest, ansvar och aningslösa influencers

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

 

Börjar denna vecka med att snacka klimat, klimatångest, ansvar och kontot @aningslosainfluencers med bästa Linda i podden We are influencers! Och så hyllar jag er läsare!

Lyssna här vettja!

Ps. Avslutar med att säga att jag bryr mig om klimatet för allas skull, men mest mina barn. Men det är också en egoistisk handling. Att leva som en lär, och inte skämmas ögonen ur sig i efterhand för att en försökte upprätthålla något som en hel forskarkår säger är dåligt. Typ så.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta