Vakna upp av bländande solskensstrimmor genom tunna gardiner. Frasiga lakan, bekanta fotografier och barndomstrygghet. Söndagen i Värmland började just så.
Spegelbord inne i mitt rum. På fotografiet skönjar du halva jag och min syster Ellen.
Gula löv på träden, kyligt i luften, svampsmörgåsar i magen och mammas röda basker på sned. På promenad runt ängar, längs snirklande grusvägar och förbi en liten, saknad katt. Här är jag klädd i full höstmundering. Hälften hittat, hälften lånat.
Mina hemtrakter.
Efter promenaden gick vi förbi min kusin och hälsade på den här skrutten. Katten Winston som jag och John var kattvakter till i ett och ett halvt år. Storsakn!
Alldeles fulla av kattgos strosade vi sedan hemåt, till mitt lilla hus som gömmer sig bakom ett hav av syrénbuskar och lönnar.
Från andra hållet ser det ut så här. Detta är alltså på baksidan av mitt hus. Till vänster ser du min kusins hus där Winston numera bor.
I lillstugan på gården står den här pjäsen. Det är Johns. Han har önskat sig ett skepp sedan urminnes tider, men aldrig hittat det perfekta. Tills detta hissade segel på en värmlänska nätauktion för ett par veckor sedan. Jag fick äran att ropa in det och mina föräldrar fick äran att hämta det. Nu står skeppet i lillstugan och väntar på att få komma till Stockholm. Hur är emellertid lite oklart, eftersom skeppet möter hela 150 centimeter från för till akter. Men väl på plats kommer den bli så mäktig!
I vanlig ordning tänkte jag att vi skulle kika på veckan som gått, nostalgiker som jag är. Alla bilder kommer från min flotta Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Måndag. Gjorde luftiga pincurls i håret (i brist på locktång) och tog fram min kaninmobil. Bloggade om min tjusiga, nya fåtölj i vardagsrummet gjorde jag också. Fint som snus.
Tisdag. Kände mig jazzigt snajsig i brogueskor från Asos.com.
Onsdag. Regnet öste ner på Midsommarkransens plåttak. Trippade till jobbet och blev hemskt känslosam. Det var nämligen min sista dag på DV-redaktionen. Jag blev bjuden på Beijing-lunch av världens bästa Carin och Anna, och på eftermiddagen bjöds det på glass, jordgubbar och hej då-kramar. Fina ord var bara förnamnet. Jag satt kvar till sent på kvällen och innan jag pep i väg på nya äventyr skrev jag hemliga lappar till alla på redaktionen. På lapparna skrev jag små hälsningar, kärleksförklaringar och tack.
Sent på onsdagskvällen vinkade jag sedan hej då till mitt Bonnier. Vink, vink. Det blev torsdag och jag var ledig. Strosade runt i extravaganta tofflor.
Gick en liten torsdagpromenad i Midsommarkransen, sprang in på Lyckliga gatan och hälsade på den grymt trevliga ägarinnan. Där, mitt framför mig, hängde ett stycke drömklänning. Helt underbar. På grund av en enorm portion Chicken Karai gick emellertid inte blixtlåset igen. Det kanske den inte hade gjort ändå, men jag skyller gärna på en stackars oskyldig indisk rätt i detta fall. Och på tomt portmonnä. Åh, det smärtade att gå från Lyckliga gatan kan jag säga. Det blev fredag och jag packade väskan och necessären.
Virade min stora halsduk ett par varv runt halsen, sa adjö till min fyndade pjäs (visst är den fin?) och satte mig på tåget till mitt älskade Värmland. Behövde åka dit och ladda ett par batterier.
Lördag. Traditionsenligt besökte jag Gengåvan i Karlstad. Hittade en fantastisk brudklänning i spets för 500 spänn. Nu kan det ju vara så att man redan är gift, men vad fasen. Som den klänningssamlare jag är kunde jag så klart inte motstå denna godbit. Sugen på att se fler bilder på den månne?
På kvällskvisten spelade jag, John och min syster Ellen monopol. I min familj betyder det personlighetsförändring. Själva spelet brukar sluta med att spelet kastas all världens väg. Jag förvandlades – i vanlig ordning – till en odräglig överklassdam – och vann. Mohahaha.
Söndag. Kryssade mellan plommon, äpplen och fallna löv och gick en lång höstpromenad. Andades alldeles frisk luft och trivdes som katten.
Och appråpå katten. Ni vet Winston, som vi var hoppin-mussematte för i ett och ett halv år, han klev fram ur buskarna när vi kom tillbaka från promenaden. Han bor i Värmland nu och stormtrivs. När han hörde mig och John kom han framgalopperande och tokgosade oss. Jag lade mig på mage på marken och sedan fick jag en kattdos som jag kan leva länge på.
På söndagskvällen var det dags att packa ner brudklänningen och fara tillbaka till Stockholm.
