Sista dagen på Gotland – när torpet var urstädat, nya gäster hade flyttat in för veckan och en försmak av höststormarna drog in – hyrde vi sjöstugan på fantastiska Pensionat Fridhem. Där skulle vi bo en natt till ljudet av stormiga vågor, alldeles intill havet.
Vi kånkade in en väska eller två, åt en spartansk middag med den här utsikten och sedan …

… gick vi ut och upp mot sommarnöjet Frihem som uppfördes av Prinsessan Eugenie och ligger så vackert söder om Visby.

Det var sommarens första kyliga dag där i augusti, så vi kröp ner i koftor och polotröjor som legat nedtryckta i byrålådan i veckor.

Villa Fridhem som jag plåtade inuti tidigare i somras. Världens maffigaste veranda med utsikt över horisonten!
Medan det blåste storm nere vid sjöstugan satte oss i den lugna trädgården och åt jordgubbar till efterrätt.
Och vilade. Det här var verkligen semester från semestern. Inga projekt eller todo’s. Bara vara. Sådant värdigt sätt att avsluta sommaren på.

Med efterrätt i magen gick vi på upptäcksfärd bland de vackra byggnaderna.

Vi letade oss neråt, mot havet. Förbi sjöstugan låg precis vid en klippkant som sluttade ner mot havet (med stängsel).  
Och till stranden.

Kastade en massa sten och tittade på när det surfades i de vilda vågorna. 

Det började närma sig läggdags för de små och snart orkade de små benen inte stå längre.  

Så vi tog varsitt barn på ryggen och började gå mot sjöstugan.

Tog på pyjamas och tittade på solnedgången. Vi läste Storm-Stina som godnattsaga och när barnen hade somnat så satt jag och John och drack vin med …

… den här utsikten utanför fönstret. Högklint och augusti-himmel. Vackraste på hela sommaren!