God morgon sailors! Som många av er vet, så for jag på en miniweekend till mitt älskade Värmland för ett par veckor sedan. Jag tog John, min syster Ellen och min svåger Christer under armen, satte mit på tåget och tuffade västerut. Till den friska luften. Till lugnet. Till mor och far. Och till svampmackorna.

Det bästa jag vet när jag kommer hem är att gå genom den lummiga trädgården. Det är min favoritplats. Om jag någon gång köper mig en sommarstuga så ska jag ha en trädgård så lummig att det knappt går att gå raklång genom den. Gärna med små gångar, en liten äng och trollska partier.

Mina föräldrars trädgård är lummig, men kanske inte så igenväxt som jag önskar. Däremot är den proppad till bredden med grönsaker, äpplen, bär och träd. När frosten kommer åker allt upp ur jorden och in i vår gamla jordkällare. Där kan lök, äpplen, potatis och morötter hålla sig hela vintern.

Njut.

När jag lever vardag i Stockholm så jäktar jag hitan och ditan mest hela tiden. Jag tar mig aldrig tid att se mig om. Titta på naturen. Däremot tar jag igen det tusen gånger om när jag kommer ut på Värmlands-landet.

På lördagen traskade jag upp till min moster Katarina som bor två hus bort. Halva släkten bor i trakten och det är lite som Barnen i Bullerbyn. Det ränner barn mellan husen, man äter lunch i ett hus, middag i ett annat. Här har jag ränt mycket kan jag lova. Hon lärde mig att baka bullar, och så brukade jag hjälpa henne att städa. Jag gillade nämligen att vara i hennes närvaro. Hon kunde läsa mig och förstod mig när alla missförstod mig. Här hos min moster Katarina lekte man också “Påven bannlyser” vid den stora lönnen, eller burken som jag har förstått att det heter utanför min lilla bubbla. Och så åt man bakverk, tittade på solnedgången från verandan och klappade katter.

Uppe hos min moster kan man stöta på en och annan sådan här.

Katarina är nämligen hönstokig. Här avnjuter en höna en pastarätt minsann.

Här står jag utanför min kusins hus. På en hög. Taket ni ser längst till vänster, ja, det är mitt lilla hus det.

Vår lilla “gata”.

Suktade lite utanför mitt drömhus som ligger ett stenkast från mitt barndomshem.

På kvällen dukade vi upp för ett parti monopol. Jag blir verkligen hemskt när jag spelar det spelet. Särskilt när det går bra för mig …

Och det gjorde det. Vi körde på “Fri parkerings-pott” och jag tror jag vann potten fyra gånger. Mohahaha.

När det gick som bäst för mig ropade mamma och pappa att maten var klar. Öppnade köksdörren och möttes av det här. Svampsmörgåsar i massor.
Mitt bästa.