Jag ska måla den här hösten i de vackraste färger och i den gladaste steppen. Bära de flottaste huvudbonaderna, de piffigaste strumpbyxorna och de flottaste skorna. Snurra upp håret i glädjefulla loopar, strecka på en fet eyeliner och göra ceriserosa pussmärken på dimmiga fönsterrutor.
Små triviala ting som för stunden målar svartvitt till färg.
Translation!
I’ll paint this fall in the most beautiful colors and in the happiest steppe. Wearing the fanciest headgear, the sassy best pantyhose and most elegant shoes. Twist my hair into joyful loops, stretch on a bold eyeliner and make cerise pink kiss marks on foggy windows. Little trivial things that nowadays turn black and white into color.
Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Vecka 23 började med ett besök hos Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.
Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.
En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.
Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.
När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.
6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.
Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.
När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.
Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?
I dag hänger jag på Vintagefabriken. Ungefär precis här. Jag har nämligen plåtat av några av alla klänningar, kappor, shorts, byxor, koffertar, glas (och gud vet vad) till Vintagefabriken.se.
Mellan plåtar varven trippar jag runt i min nya topp som jag fyndat på loppis i Värmland. 40 spänn kostade den. Jag tycker att den ser ut som blåbär och hallon i grädde. Med socker på. Bär denna goda topp tillsammans med mina vintageshorts från Ralph Lauren, vita strumpbyxor och blå ballerinaskor (som man kan skutta i (kriterie ett bland mina skor)).
Titta vad jag hittade när jag klickade in på underbara Anna Ilebys blogg. Där är ju jag med min cirkusdräkt, min prickiga kjol, mina kashmirkoftor, min favoritvintageklänning och bästa brallan. Skickliga, skickliga Anna, som dessutom verkar ha massor av spännande saker på gång. Jag är mäkta nyfiken.
Vet ni vad förresten? Jag och Anna kommer från samma by utanför Karlstad. Vi har bott ganska nära varandra under hur många år som helst – utan att veta om det.
Jag träffade Anna för ett par år sedan när hon ställde ut på en konstutställning. Jag föll pladask för Anna och hennes vackra konst, och tyckte att hon var så himla spännande som person. Så ofantligt kreativ och skicklig. Och hon håller stilen. Inte bara för att jag får bli klippdocka.
Är det någon som jag önskar att det går riktigt bra för så är det just Anna. Så det så. Hejja dig, Ileby!
