Provence i all ära, men vad är väl en fransk roadtrip utan lite fransk riviera? Nä, just det. Tidigt en morgon packade jag ihop min kappsäck och gjorde mig redo för salta dopp.

Men först lite frukost. När jag och John kom ner från vårt rum väntade frukost på terassen.

Det var uppdukat för alla B&B-gäster. Och här slog vi oss ned. Bredvid satt ett par underbart trevliga amerikaner från Atlanta som “juöst löööved Provaaaance”. När de var unga hade de också roadtrippat genom Frankrike, så de var mäkta intresserade över att höra om våra planer och var vi varit.

Sörplade upp det sista kaffet, fattade kappsäckarna,  vinkade adjö till amerikanerna och den trevliga B&B-föreståndaren …

… och bestämde oss för att återvända till Brignoles och just detta B&B inom en snar framtid.

Kryssade sedan mellan gränderna mot vår lilla bil.

Träffade den här herrn. Han låg och kråmade sig på en trottoar.

Råkade även väcka den här lilla kattungen som låg och sov på en övertäckt motorcykel. Med sömndruckna, kisande kattögon tittade den på oss och lade sig sedan till rätta igen.
Alldeles kattifierade och varma i hjärtat satte vi oss sedan i vår varma, lilla bil.

Målet var exklusiva St Tropez på franska rivieran. Det var så fasligt varmt denna dag att vi var tvungna att stanna på en strand innan St Tropez och ta ett dopp bland alla yachter som låg och guppade.

Semester.

Efter några timmar pocketbläddrande under parasollet och salta dopp mellan kapitlen, började magen att kurra. Vi slog oss ner på en närliggande restaurang och åt lunch.

John.

Jag beställde in en bouillabaisse. I värmen. Det kändes smart. Men god bouillabaisse är det få saken som slår (även om det är få bouillabaisse som går upp mot min vän Lisas variant).
När vi ätit upp den-helt-okej-bouillabaissen blev det dopp och sedan begav vi oss mot dagens mål …

Nybadad och Troppan-redo vid Fååården.

Vackra St Tropez.

Här intar jag staden med bestämda steg. Det var så fasligt varmt denna dag att vi kryssade runt i skuggan. Så fort jag kom ut i solen brände det på min fesna hy. Som att doppa huvudet i kokande vatten. Inget för en blek skandinav om man säger så …
En förstår varför alla en mötte var bruna som brända pepparkakor.

Diane von Furstenberg, Lanvin och Louis Vuitton. Till och med John var representerad i St Tropez.

Och jag förstås. I min Vintagefabriken-fyndade, blommiga klänning.

Som den modenörd jag är var jag tvungen att spana in alla “modehus”. Några av de mest kända modehusen, exempelvis Louis Vuitton och Chanel, har nämligen ett eget hus med trädgård i St Tropez. Det ena mer exklusivt än det andra.
Här kan jag tänka mig att bo.  Och ni skulle vara välkomna på Chanel-fest i svart och vitt. Det skulle vara grejer det.