Ibland dyker de upp. De där RIKTIGT bra fynden.
Alltid när en minst anar det tornar de upp sig med gigantiska glorior och en lite kastral gosskör som soundtrack.
Just det där hände mig i förra veckan när jag slank undan regnet på jakt efter pyjamaser, höstjacka, strumpisar och annat vardagsjox. Något vidare vardagsjox blev det ju int’.
Däremot …

En liten, liten 1950-talsklänning för barn, med liten ärm och enorm vidd i kjolen. Underkjol har den också minsann.

På håll ser det ut som att klänningen har mönster av blåbär (vilket jag tycker är så himlans fint), men egentligen är det småsmå rosor.
Denna goding ska Majken få (om hon vill ha den vill säga) när hon blir lite större. Annars får den hänga på garderobsdörren i väntan på en lillasyster eller en lillebror.