Vet ni vad? I dag fyller min kompis Lojsan år, ni vet Vintageprylar! Hurra! Jag – som är fullständigt tokig i födelsedagar – sitter här två våningar ovanför min födelsedagsgranne Lojs och är helt till mig. Det är i sådana här lägen jag önskar att jag  hade en orkester. I så fall skulle jag gå ner de där två trapporna, med trumpeter och trummor, iklädd röd uniform med epåletter, spatsera in i lägenheten, genom konfettin (som jag så klart har fixat) och sedan ställa fram ett paket som är ungefär en gånger en meter stort. På detta paket ska det finnas en rosett som är det största någon någonsin har sett.
Ur paketet hoppar sedan en mops (Lojsans favorithund) ut!

Tyvärr har jag varken en orkester, konfettimaskin och dessutom är Lojsan och hennes man lite lätt allergisk mot pälsdjur. Så jag sitter här, två trappor upp, och känner mig lite grå i jämförelse med min imagenära orkester. Det här med att det är tanken så räknas känns lite lätt … lamt. Jag får helt enkelt försöka träna in en liten truddelutt tills vi ska luncha vid ett.
Någon som har något förslag på ett lätt instrument som man kan lära sig på, säg, tre timmar?

PS. Måste passa på att tipsa om de fantastiska bröllopsbilder som Lojsan har lagt upp på sin blogg. Och nog skymtar jag förbi där också. Lollo trodde visst att jag satt och planerade, men oss emellan satt jag och skrev mitt tal i sista sekund.
Foto:  Martina Ankarfyr och Anna Larsson.

Translation!
You know what? It’s my friend Lojsan’s birthday today, you know, Vintageprylar! Hooray! I’m completely crazy about birthdays, so I’m sitting here, two floors above my birthday neighbor Lojs and is totally excited about this day. It is in these situations I wish I had an orchestra. If I had one I would go down those two steps, with trumpets and drums, wearing a red uniform with epaulets, strolling into the apartment through confetti (which I of course have fixed) and then set up a package. In this package, there should be a bow which is the largest anyone has ever seen.
From the package then jumps a pug (Lojsans favorite dog) out!

Unfortunately, I have neither an orchestra, confetti machine and Lojsan and her husband are allergic to fur. So I sit here, two floors up, and feeling a little gray in comparison to my image:ish birthday orchestra. It’s the thought that counts and jaddijaddi. No it’s not the thought that  counts. I’ll just try to work out a small “truddelutt” until we will dine later today
Anyone have any suggestions for a instrument that can be learned in, say, three hours?

PS. Don’t miss out the amazing wedding pictures on Vintageprylar‘s blog.
Photo:  Martina Ankarfyr and Anna Larsson.