Årets medvetna julklapp är en motreaktion mot Årets julklapp som bygger på trender och försäljningsprognoser.
Istället för att räcka upp ett finger för att spå vart vi är på väg så tycker vi att det är rimligare – med tanke på att vi befinner oss i en klimat- och artkris – att vi funderar på vad som behövs. Vad vi behöver.
Och vet ni vad. Vi behöver odla! På balkonger, innergårdar, i parker och på varenda plätt!
För biologisk mångfald, för att öka Sveriges självförsörjning som i dag ligger på ynka 50% (jämför med Finland där siffran är 80%), för en resilient matförsörjning och för att skapa respekt och förståelse för maten. Och för att skapa framtidstro.
Vad tycker du om valet av Årets medvetna julklapp 2024? Och vad önskar du dig?
Själv önskar jag mig fröer som ger mig prunk, mat och surr!
De grödor jag odlar som betyder mest för mig är ju faktiskt de som kommer från fröer jag fått från vänner och familj. Som discosquash, chili, vädd och bondböna!
Det är gåvor som bär frukt och blom länge, som återkommer år efter år och som är en ständig påminnelse om alla de där givarna som betyder så mycket för mig. Kan faktiskt inte tänka mig en finare klapp!
✨ Listan 206 hållbara julklappar – en lista med grymma julklappsförslag från våra följare och medlemmar! Här hittar du massor av julklappsinspo! Och kommer du på fler tips – kommentera hos @klimatklubben.se – så kan vi tipsa om ännu fler förslag nästa år.
Nu ni!
Efter en intensiv höst har jag och Maria dammat av poddmickarna och släpper i dag ett rykande färskt avsnitt avPlan B-podden. Under 34 minuter avhandlar vi presidentvalet i USA och hur det kan påverka klimatet och framtiden. GULP!
Just nu är det är jämt skägg mellan Trump och Kamala. Den ena presidentkandidaten har en tendens att riva upp Paris-avtal och är väl i det närmaste en klimatförnekare, medan den andra förvisso har bidragit till historiska green deals, men allt är inte guld och gröna skogar. Det är tydligen en hel del olja going on.
Så! Vad innebär valet för klimatet? Vilken klimatpolitik vill de olika kandidaterna föra?
Och vad är ”en Kamala för klimatet”?
Hur känner du inför valet? Ska vi tillsammans andas i påse?
Lyssna loss och tyck till!
Ps. Som gammal modejournalist kan jag ju inte låta bli att nörda ner mig i det faktum att Kamala Harris bär Converse. Hon skippar prydliga high heels, och hennes signaturdoja har gett henne spaltmeter i världens modetidningar. En kan tänka sig att det är ett genomtänkt PR-knep som lirar bra med hennes folkliga framtoning, men det verkar genuint vara hennes favorit och har blivit synonymt med att Kamala kör sin grej. Och står stadigt på jorden.
Att mode är ett sätt att uttrycka sig har kanske aldrig varit tydligare.
Älskar du att upptäcka hållbara smartheter, gammal arkitektur, prunkande gator och njuter av att strosa i gränder?
Då är Lübeck garanterat något för dig!
Vissa kanske känner Lübeck för marsipanen, dess omtalade julmarknader eller kanske genom att denna Hansestad är listat som UNESCO världsarv?
Må så vara.
Men jag skulle ändå vilja lansera Lübeck som spröjsens huvudstad!
Bevis!
Det var en fröjd – byggnadsvårdsnörd som en är – att strosa genom Lübeck och lägga ögonen på bevarade detaljer, hantverkskunnande och sån skaparglädje i allt från portar, fönster, överljus till fasader. Lägg till prunk i form av stockrosor och fjärilsbuskar och ja, då bokar nog en tågbiljett innan lunch.
I början av september packade jag ryggsäcken, slängde mig på tåget mot Stockholm för vidare tågresa mot Lübeck och Travemünde! Med mig hade jag min fenomenala klimatkollega – och tillika framtids- och omställningsjägare – Maria Soxbo (kika in hennes inlägg om Lübeck här)!
Förra året besökte vi Tysklands gröna stad Bremen, och denna gång var det alltså dags att rälsa mot Östersjöpärlan Lübeck – på jakt efter framtidens geniala lösningar.
Vi tåg Snälltåget söderut, mot Hamburg med planerad vidarefärd mot Lübeck. Jag har ju åkt tåg mååååååånga gånger, och någon gång måste en ju stöta på patrull. Och så blev det denna gång (en bro i Tyskland var avstängd), men efter några smärre MacGyver-trix (tåg från Malmö-Köpenhamn och därefter Flixbus till Lübeck) anlände vi bara lite senare än vad som tänkt – med ett tågluffar-självförtroende höjt till skyarna.
Nu har vi varit med om detta – och löste det galant.
Ta dig till Lübeck med tåg
Lübeck ligger geografiskt nära Sverige, och det givna färdmedlet är så klart tåg!
Vi tog Snälltåget mot Hamburg (med byte mot Lübeck) och SJ EuroNight tillbaka från Hamburg.
Att åka tåg i Tyskland är en fröjd och du kan lätt köpa biljetter via Snalltaget.se och via SJ. För tågbiljetter i Tyskland använder du DB-appen. Lätt som en plätt att använda! Funkar som vilken kollektivtrafiksapp som helst.
Och! Skulle tåget ner eller upp till Tyskland råka på patrull (vilket så klart är undantag) så stavas lösningen ofta Flixbus. Supersmidigt och billigt!
Det finns flera olika framtistaggade hotell som förstår värdet av att ta hand om resurserna. Vi bodde på Holiday Inn Lubeck som har solceller på taket, och som nyfiket har börjat kika på att odla nära (på baksidan av hotellet) och satsningar på biologisk mångfald genom bihotell. Jag tycker verkligen att en ska välja hotell efter vad de gör för att bidra (utöver tak över huvudet), och berätta det för hotellet och omvärlden. Om hotellet ser att de kan dra folk (att det finns ett ekonomiskt värde) genom att ställa om, välja vettiga och göra det enkelt för gästerna att göra rätt – ja, då kommer de garanterat satsa på det.
– Die Reederin hotel
…. Sen finns det ju de där hotellen som börjar i rätt ände från start. Som fantastiskt vackra – Die Reederin hotel – som är beläget ett stenkast från floden Trave och tidigare ägdes av ett rederi (därav namnet). Die Reederin hotel är ett familjägt, superfint hotell med råtrevlig personal. Ägarinnan – som bodde granne med det gamla huset – gick runt och dagdrömde om redierihuset i år innan hon fick möjlighet att ta över det.
När huset väl var i hennes händer renoverades det ömsint, och med återbruk i fokus. Här har gamla luckor från redieriets arkivskåp använts som bröstpanel och sänggavlar, bänkarna i caféet är gjort av spillvirke och möblerna är begagnade. Dessutom serveras lokalproducerad mat, och de skippar frukostbuffén för att unvika matsvinn. Istället serveras utsökt frukost – gjort på beställning. Smakfullt, inspirerande, förstklassigt.
Äta och fika i Lübeck
– veganska restauranger, klassiker och måste-mat
Det är ingen match att äta närproducerat och veganskt i Lübeck! Det sistnämnda är mer norm i Tyskland än i Sverige, och när jag frågade en lübeckbo om tips på var man kunde äta grym vegansk mat så fick jag svaret att alla restauranger är duktiga på veganskt. Hoppla vad lätt det är att göra rätt!
– Marae
When in Tyskland måste en ju äta schnitzel, eller hur? På den ekologiska och veganska (två bra ord!) restaurangen Marae åt jag en magisk vegansk schnitzel! Restaurangen – som har en mysig uteservering på en av alla kullerstensgator – bjuder på såväl färgstark som smakrik mat, väl värd ett foto från en hållbarhetsinfluencer.
– Miera
Om en gillar uteserveringar (eller ännu hellre: innergårdar) så är Miera ett hett tips! Det var närmare 30 grader när vi var i Lübeck så en kväll åt vi middag på Mieras innergård – omgiven av svalkande träd och en liten damm.
Förstklassig vegansk mat och mysig innergård – whats not to like?
– Schiffergesellschaft
Lübeck är en anrik hamnstad, med en lång historia. Det är fantastiskt att se att så många historiska byggander har klarat sig undan världskrig, förfall, klåfingriga trend-renoverare och moderna städer-ivrare. Här finns så mycket bevarat, och det är just det – det genuina – som lockar människor hit. Och! Befinner en sig på en sådan plats, med historiens vingslag fladdrandes runt knuten, och det råkar finnas en gammal restaurang som bär en månghundraårig historia och minnen som sjöfarare? Ja, då måste en ju besöka den! Om det fanns veganskt mat på denna 150 år gamla restaurang? Jajemänsan!
– Uter café
På den pittoreska, myllrande gatan Fleischhauerstraße ligger massor av restaraunger, caféer och även ett antikvariant och en förpackningsfri butik. Men också det populära (av en aneldning) Uter café. Här kan du äta vegetraisk eller vegansk frukost (där majoritetetn av råvarorna är närproducerade), och tvärs över gatan ligger deras glassfilial!
– Soulmates
Apropå glass! Intill Uter café på Fleischhauerstraße hittar du Soulmatessom är något så nostalgiskt som en glassbar! Här kan du njuta knallig, fruktig hantverksglass, och deras café som ligger vägg i vägg kan du slå dig ner för en fika.
Det bästa? Här har de inte papperbägare, utan vägare av våffla. Kopiera Sverige!
Några restauranger hann vi inte testa, men nästa gång jag besöker Lübeck ska jag smita in på creperiet Les Téméraires!
Handla hållbart
– Unverpackt – en förpackningsfri butik
Om det är något jag tycker om med Tyskland så är det utbudet av resurssmarta, förpackningsfria butiker. Och i Lübeck – på favoritgatan Fleischhauerstraße – hittade vi Unverpackt! Här fanns allt från schampootvålar till pasta i rör – redo att hällas ner i din medhavda burk.
Och även en del “förpackat”, som vettigt proucerad olja och lemonad i glasflaska.
– Torkade blommor
Något signifikant för just Lübeck måste ha varit vurmen för evighetsblommor. Det finns torkade blommor precis överallt, och i blomsterbutikerna skyltas om kransbindar-workshops! Här är det kreativitet, skaparglädje och kunskap som värderas snarare än flygimporterade snittblommor.
– Handla cirkulärt
Vill du handla cirkulärt (klart du vill) så finns några secondhandbutiker väl värda ett besök. Vi var riktigt taggade på att beöska RETROHOUSE – som samlar klassiska retromöbler, men missade deras öppettider (kolla upp innan resan). På secondhandfronten fanns Oxfams secondhand, men också en secondhandbutik som inpsirerats av svenska loppistrenden och kort och gott heter Loppis. Utbudet av cirkulärt var inte superstort (än, det lär ju komma). MEN! Något som finns i Lübeck är gatuloppisar …
– Strosa på loppis!
Håll utkik efter posters med ordet Flohmarkt!
Vi hade turen att råka tajma en gatuloppis på Glockengiesserstrase där boende ställde upp bord och sålde loss. Det var fullkomligt ljuvligt att strosa runt, in på innergådar och ner för kullerstensgator.
Vill du tajma in en loppis när du är på besök i Lübeck så spana in denna sida där du kan hitta inplanerade loppisar.
Upplevelser i Lübeck
– Übergangsweise. Okej, nu ska ni få höra (och se) något magiskt. Nämligen något som BORDE göra Lübeck världsberömt. De har en rad olika, spännande projekt som alla börjar med Übergang, alltså övergång. Übergangsweise var det första vi såg och översättningen är väl typ övergångssätt och syftar till att utforska omställningen och framtidens stad.
Übergangsweise är en äng mitt i den stenlagda stan – en äng som byggts upp i sektioner, så att folk kan sitta mitt i spenaten! Här växer solrosor, ringblommor och rosenskära.
Mellan sektionerna finns ytor avsedda (och brandade) för lek.
– Übergangsgarten. Några kvarter bort från Übergangsweise – på ett stenlagt torg som tidigare varit en parkering – har man byggt upp en trädgård av pallkragar och krukor. Här växer rabarber, smultron, mynta och tusen olika sorters blommor, och mellan odlingarna finna plats för rekreation. Någon låg och läste en bok, några satt och fikade, barn sprang runt i den labyrintliknande trädgården och vid sidan av alla odlingar fanns en stor sandlåda. Det finns något så extremt solidariskt, fint, vettigt och rättvist med att skapa en plats som är till för andra arter än människan, samtdigt som en skapar en plats som inte är avhängig vad du har i plånboken. På den här platsen i staden kan du sitta ner en stund utan att betala, och pja nog kan en ta denna satsning på kontot för pyskisk hälsa. För vi mår ju bra av detta.
Nu drömmer Soxbo Sundh om att ta detta koncept till Sverige, och göra en klurig variant av detta! HALLÅ ALLA KOMMUNER!
– Übergangshaus. Som en del av omställningssatsningen finns också Übergangshaus som är en plats för nya idéer! Här har man tagit en tom butikslokal och tranformerat det till en omställningshubb – en plats där folk kan mötas, bolla idéer och vara en del av lösningen. Genialiskt!
– Strosa längs med Fleischhauerstraße! Bara att strosa längs med Fleischhauerstraße, eller för all del – runt hela den gamla staden Altstadt – är en upplevelse.
– Hyr cykel hos Sutsche
Detta kan jag verkligen rekommendera! Sista dagen hyrde vi elcyklar hos Sutsche för att snabbupptäcka Lübecks alla hörn som vi inte hunnit se. Vi cyklade runt Lübecks Altstadt, ut på öar och holmar, över broar och stannade till i parker för fylla ögonen med blomster. Ett tips är att hyra cyklar första eller andra dagen du är här, för det var ju så många pärlor som upptäcktes mellan rullen.
Hjälm och väska ingick, så vi som hade råkat svänga förbi en loppis innan kunde enkelt packa ner alla fynd och ta med oss. Detta var också ett ypperligt sätt att vila fötterna på. Vi hade ju gått i flera dagar, så nu fick andra muskler jobba.
– Hyr elbåt
Detta tips innehåller orden “gör inte som vi”, och med det menar jag att vara ute i god tid. Lübeck omges ju av vatten, och detta utnyttjas kan jag lova! Men på ett vettigt sätt. Det är inga vattenskootrar som bränner längs floderna (vattenskooter borde heta: megakul för en person, fruktansvärt för alla som är i närheten), utan här paddlas kanot, SUP och dessutom kan en hyra tysta, fossilfria båtar från Boat Now. Alla båtar var tyvärr uthyrda när vi var här, men med lite framförhållning kan elbåten ge dig möjligheten att upptäcka staden från vattnet.
Och! Detta borde vi ju efterfråga i svenska städer? För likväl som vi ifrågasätter rimligheten i att tillåta bilar att spotta ut avgaser , lika rimligt vorde det väl att ifrågasätta om det är en bra idé att låta fossila fordon klägga ner våra viktiga vattendrag som vi gärna vill doppa oss i och som är hem för viktiga arter. Right?
Plus. Alla gillar ju tanken på ett friskt dopp. Men hur friskt är det egentligen? Kort och gott: kopiera Lübecks satsningar på fossilfritt!
Travemünde – ett dopp i havet
Bara 20 minuters rälsande från Lübeck ligger fina Östersjöpärlan Travemünde! Detta var smidighet i en liten ask!
Vi hoppade på tåget i Lübeck med badväskan på axeln, klev av i Travemünde och gick några meter mot stranden.
Det finns flera olika stränder i Travemünde, men vi kunde ju inte slita blicken från standen med alla fina strandhytter.
Ja, ibland är jag som ett barn, som blir glad av ränder och färg!
Travemünde var ljuvligt, och är du på besök här så missa inte sandskulpturutställningen som arrangeras varje år. GANSKA imponerade, eller hur?
Tack för att ni följde med på resan! Tyckte ni om detta inlägg och vill se mer guider? Tyck till i kommentarsfältet!
Mer info och smarta tips inför resan hittar du via
Hej på er! Kolla vår punschveranda! Den börjar ta form!
Jag är åter vid laptoppen efter en magiskt fin helg. Kräver inte mycket av helgerna nuförtiden, bara att alla i familjen mår bra och får göra något de tycker om. Och i helgen var det mycket av den varan.
Vi har delat upp oss lite så ena barnet fick sitta och rita en hel dag (önskemål!), medan det andra barnet fick en tur i skogen. De har lekt med kompisar, och jag har fått greja i trädgårde, lerat väggar och så fick jag till en dejt med min kompis Fatima. Middag på Värmlands museum och konsert med La la la Lars minsann. Så himla bra!
Hoppas innerligt att jag kan gå på ännu en konsert på Värmlands museet, nämligen Loney dear som jag inte sett sedan de gjorde sin episka spelning på Landet i Stockholm.
Fin grej för övrigt. John och äldstra barnet sladdade in på konserten med La la la Lars, för storbarnet ville inte missa denna konsert.
Ändå härlig att jazzgenen (rakt nedstigande led från min pappa) lever vidare.
Denna vecka ska jag skrivbordsjobba (alla mejl som blivit liggande ska svaras på och jag ska ta tag i allt som står på att-göra-listan). Dessutom är PLANEN att kitta de sista tre fönstrena som fattas på vår punschveranda!
Det blir ju aldrig som en tänkt sig, men hoppet lever! Kanske hinner jag göra de sista väggarna också? Okej, nu får jag hejda mig.
På fredag drar jag till Stockholm för häng med kompisar! Ska bli så himla mysigt.
I förra veckan var jag på Höga kustens landsbygdskonferens och smattrade hjärnan full av idéer och infallsvinklar gällande landsbygden. Eller jag ska så klart säga landsbygder, för ofta klumpas Sveriges mångfacetterade landsbygder ihop till en enda gröt trots att min typ av landsbygd (värmländsk modell) skiljer sig mycket från landsbygden i Skåne eller i Norrlands inland.
Jag var på plats för att snacka klimat, hållbar framtid och framför allt lösningar, och för att ta del av ett potpurri av engagemang, smarta idéer, ett jävlar anamma och samverkan som skulle få en en bostadsrättsförening (redo för säsongens städdag) att kräla av avund.
Damn, vilket engagemang och vilken drivkraft det finns på våra landsbygder! Och vad mycket städerna skulle kunna lära av landsbygderna … om de kom i håg att bjuda in perspektiven på nästa möte.
För ja, som boende på landsbygden befinner en sig längre från makten. Något som jag tycker att vi borde ändra på.
När jag flyttade till den värmländska landsbygden för fyra år sedan möttes jag av en hel del fördomar, som att jag – omställningsivrare som jag är – vill döda alla bilar. Eller på ett privigerat pappa-betalar-vis såg det som en lösning att alla bara ska byta till elbilar. Magi! Poff! Klart.
Och bor en på landsbygden – där skolan och matbutiken lagts ner, kollektivtrafiken inte längre existerar och kommunen smugit bort sin hand – blir det snabbt lite jobbig stämning. För hur i hela friden ska livspusslet gå ihop? Och var skulle pengarna till en svindyr elbil komma från?
Förutom att det vore ett enormt resursslöseri att döda alla bilar, så stämmer det heller inte. Och jag tror ingen omställningsivrare med rättvisepatos, ser den lösningen som Den Gyllene Lösningen.
Så hur säker vi utsläppen utan att någon kommer i kläm?
Jag kanske inte sitter inne på hela lösningen (och det finns inte heller EN lösning, utan förmodligen en palett av lösningar), men om vi börjar med det här:
– Olika lagar och ekonomiska styrmedel.
Vi har ett avlångt land där förutsättningarna att exempelvis välja kollektivtrafik skiljer sig åt. Ändå har vi samma lagar och ekonomiska styrmedel på Södermalm som i Sollefteå, även om människors möjligheter ser olika ut.
De största utsläppen sker i städerna och där är förutsättningarna att leva med längre utsläpp en outnyttjad resurs. Möjligheten att exempelvis välja kollektivtrafik, bilpool eller cykel är ju sju gånger lättare där kollektivtrafik, bilpool och cykelbanor finns. Right? Låt oss börja där. Men det betyder ju inte att HELA omställningen ska ske i städerna. Landsbygderna är ju också en del av vårt land, och gissningsvis vill ALLA vara en del av lösningen. Inte skuffas undan i hörnet. Så, låt oss tala om elbilen.
Det finns mycket att säga om elbilen – lösningen på alla världens problem – gällande resurser, konfliktmetaller, batterier som behöver bytas efter x antal år och hej å hå. Men om vi ska snacka elbilens roll för ett slag, så kanske elbilen vara till (och subventioneras) för de som inte har några alternativ i första hand? De som jobbar skift och/eller bor på lands- eller glesbygden?
Ps. Flest elbilar säljs idag i Danderyd, Vellinge, Nacka, Vaxholm, Lidingö. Ställen som är kända för sin tveksamma kollektivtrafik? Nej.
Bor du i ovan nämnda orter och känner att det hettar till i jag-vill-förklara-mig-nerven? Jag har själv bott i Stockholm och haft bil, men kanske kan vi erkänna att det inte alltid är enkelt och sen snacka lösningar?
Ingen som bryr sig om en rättvis klimatomställning ser döda-bilen-spåret som en effektiv lösning på gles- och landsbygden. Majoriteten av alla bilresor är ju under 5 kilometer (det tar 15 minuter att cykla), och dessutom i tätort (så det är inte landsbygdens resor som är den största pucken). Däremot måste vi prata om alternativen och ge möjlighet att välja andra transportsätt. Bokningsbar kollektivtrafik i stadsnära och folktäta landsbygder, som Sollefteås Paxa? Subventionerade elbilar i glasbygd? Denna fråga – riktade åtgärder för just lands- och glesbygd – ligger som förslag i regeringens budget, men insatserna lär dröja innan de är på plats.
– Norsk modell. I Norge, som värnar om sin värdefulla landsbygd som ger dem både mat, energi och biologisk mångfald, har en annan skattemodell än Sverige. Dels är arbetsgivaravgifterna billigare ju längre från Oslo som du verkar. Det ger denna modell en rejäl skjuts för företag i glesbygd! Men i Norge får kommunerna också en större del av exempelvis företagsskatten. Dessutom tjänar kommunerna pengar på sina resurser. En kommun som är rik på naturresurser och exempelvis har utbyggd vattenkraft som ger energi kan tjäna pengar på detta (allt går inte till staten eller bolagen), vilket ger kommunerna möjlighet att erbjuda service som skola (och finns skola så finns matbutik och vise versa – allt hänger ihop). En kommun i Sverige som är rik på naturresurser,kan vara en fattig kommun rent monetärt, och en kommun som har ett vattenkfatverk är ju beroende av viss service. Så hur ska en fattig kommun ha råd med det? Eller ska vi låta de viktiga personer som ser till att hela Sverige har elförsörjning leva utan service som skola, förskola och matbutik? Är det verkligen så vi behandlar våra medmänniskor?
Hade samma resursstarka kommun legat i Norge hade det sett annorlunda ut – där hade det funnits skola, förskola, bibliotek och simhall. Nu börjar ju denna fråga (att kommunerna ska få en bit av energi-penga-kakan) diskuteras även i Sverige, men kan vi hitta fler lösningar som jämnar ut?
– Decentralisering. Det snackas mycket om 15-minutersstäder (som Paris), vilket är en ren decentraliseringsåtgärd där medborgare ska ges möjligheten att nå det mest basala (vård, omsorg, mat och kollektivtrafik) inom 15 minuter på cykel eller genom att gå. I decennier har landsbygderna centraliserats, mycket på grund av att bilen, billigt bränsle och pja, en enorm bilvurm. Vårt land har byggts för bilen. Nu ser det annorlunda ut. Bränslet har och kommer bli dyrare och i världens alla hörn börjar en planera och bnygga för … människan. Inte bilen. Så, vad göra?
Jo, så klart decentralisera! Vi behöver recilienta landsbygder där det finns skola, förskola, äldrevård, matbutik. Levande landsbygder där det går att både bo, jobba och leva. Alla jobb kommer inte finnas nära, men om vi decentraliserar vårt land så att det blir enklare att få ihop livet får vi förmodligen en hel del härliga effekter, som …. tid.
Och en disclaimer. Jag bor på landsbygden (om än stadsnära), är bilberoende, kunde cykla oftare och är sjukt privligerad som kan jobba hemifrån på distans. Med det sagt; Det är helt okej att vara en del av problemet och samtidigt vilja ha bättre alternativ. Alla måste kunna vara med och spåna lösningar, right?
Håller du med? Har du andra lösningar? Förslag på idéer?
I dag, den 21 september, är det Alzheimerdagen, en påminnelse om denna vedervärdiga anhörigsjukdom. Världshälsoorganisationen klassar demenssjukdomar som ett av världens största hälsoproblem, och fram till år 2050 förväntas antalet personer med demenssjukdom nästan fördubblas.
För ganska exakt två år sedan gick min pappa bort i Alzheimer. Jag minns fortfarande när jag fick samtalet. Jag var första anhörig att stå på listan. Ångesten att få samtalet hade skavt i mig i månader.
Han dog en dag i september på ett boende några mil bort, och personalen hade lagt en bukett med solhattar i hans hand. Min favoritblomma. Han hade somnat in till slut, släppts av ångestens fasta grepp. Han var fri.
Sedan pappa försvann från jordens yta har jag jobbat ganska hårt på att inte tänka på att han inte längre finns. Eller för all del: att Alzheimer sjukdom kan vara ärftlig. Att jag eventuellt kan insjukna och dra med mina barn i samma helvete som jag själv upplevt.
Jag vet inte vad som tar mest energi: Att kliva in i sorgen och rädslan eller försöka stänga den ute. Förmodligen det senare.
Men jag har inte pallat. Jag har dykt in i jobb och projekt, hållt huvudet högt och låtit sorgen sippra ut på dåliga ställen.
Många tror att Alzheimer sjukdom är att tappa minnet. Det skulle vara som att beskriva cancer som en liten prick i kroppen eller hjärtattack som lite svårigheter med hjärtat. Alzheimer är så mycket mer än att tappa minnet. Det är att montera ner en människa, allt som den varit och är – och dessutom dra med sig alla anhöriga i fallet och röra ner både skam och skuld i smeten.
Jag vet egentligen inte när allt började för pappa, men han blev allt mer sluten, undvek sociala sammanhang och blev deprimerad. långt innan han fick en diagnos. Han tappade lokalsinnet och gick vilse på platser han känner utan och innan.
Ingen kan nog förstå vad det gör med en människa. Att helt enkelt inte längre ha förmågan att vara sig själv. Alla som levt i närheten av någon med Alzheimer har förmodligen känt hur lidelsefullt det är.
Att dra sig undan från sociala sammahang är nog ganska vanligt – det gör för ont att inte hänga med i samtalen, inte hitta orden och inse att man upprepar samma sak flera gånger om. Min pappa – som alltid varit ett socialt geni – drog sig undan allt mer, även från familjen. Det tog hårt, även om jag förstod varför.
Pappa diganostiserades med Alzheimer 2018. Han som alltid varit en glad lax, skojfrisk och full av idéer monterades ner till en orolig, ledsen och ångestfylld pappa. Han blev en skärva av sig själv.
Snart kunde han inte ta på sig kläder, hitta i sitt eget hem eller klara de mest simpla uppgifter. Efter det kom tystanden. Inte kunna formulera ord och inte veta vem jag var – hans egen dotter. Mitt i allt detta kom ångesten, skriken och ibland även våldet.
Förmodligen känslan av att vara fast i en kropp, med massa främligar runt omkring.
Bara den lilla detaljen att främligen var jag.
Jag minns första gången det hände, att han inte kände igen mig. Jag sprang ut i mammas trädgård, ringde till min syster och grät floder. Och insåg samtidigt att det här bara kommer bli värre.
Varje dag med Alzheimer var att veta att det bara kommer bli värre. Kanske med några ljusglimtar av minnen, men i det stora hela: värre. Ända tills den dag då allt tar slut och ett människoliv släcks.
Att vara nära någon som är sjuk i Alzheimer är att se någon långsamt dö. Som att döden sker i slowmotion så att varje tagg ska kännas, riktigt borra in sig. En långsam död kan ju i andra sammanhang betyda att man som anhörig får tid att säga adjö. Men Alzheimer är inget adjö, det är bara skit.
Min pappa förändrades, blev någon annan. Jag önskar så att han själv var i livet så att han kunde berätta och förklara, för jag vill inte gå in på några detaljer med respekt för min älskade pappa. Men det var inte värdigt. Och gissningsvis hör man inte så mycket om slutskedet av denna sjukdom, för det är just för ovädrigt.
För ett tag sedan fick jag ett mejl från en Claes som lärde känna pappa som ung. Det var så fint att läsa om hur pappa var då, att få minnas honom och jag kände igen pappa i varenda mening. Jag kämpar fortfarande med att frammana minnena från pappa som frisk, men det är svårt.
Vill denna dag uppmärksamma Hjärnfonden, en fond som jag skänker pengar till varje månad och som forskar på Alzheimer sjukdom. I dag finns inget botemedlel, men det finns bromsmedicier. Och ju tidigare man upptäcker sjukdomen – desto bättre!
Jag skänker pengar med hopp om att det ska komma ett botemedel lagom till att jag själv blir äldre. Inte av egoistiska skäl,utan med tanke på mina barn.
Sen vill jag också tipsa om studien REAL AD – som jobbar för att hitta alzheimer tidigare. Realad.se söker folk mellan 50-80 år i Västra Götaland för att få ett större grepp om denna sjukdom.
Hej på er!
Alltså vilken september det varit – och är! Detta är ju min absoluta favoritmånad.
Allt är så vackert, temperaturen är perfekt, färgerna dova och alla stickade tröjor åker fram. Hej mys!
Det har varit fullt ös sedan jag kom tillbaka efter sommaren, så jag tänker att jag ger er en liten recap vad september bjudit på – hittills.
Den 1 sepember anordnade jag en skördemarknad i den gamla skolan som några i bygden tagit över.
Det var så himla mysigt, och det såldes bröd, grönsaker, honung, sylt, saft och ägg.
Den 4 september var jag bjuder på middag i residenset!
Och jag klädde mig i klänning gjord av gamla lakan, uppsydd av min fantastiska vän Amanda.
Hade en liten hangtag om armen också.
Under middagen var det inte tillåtet att ta bilder, men här ser ni menyn! Lokalproducerat och matsvinnsmart var temat och jag har kanske aldrig varit mer stolt över Värmland.
Två eldsjälar från varje värmländsk kommun (utom en av oklar anledning) var bjudna till residenset, där även prinsparet och Värmlands trevliga och varma Landshövdingen närvarade.
Kvällens höjdpunkt – förutom att få träffa alla människor – var att jag hade den otroligt roliga och finurliga konstnären Marc Broos till bordet.
Vid min plats låg motiveringen till varför jag var bjuden. Så himla fint! Jag hade ju ingen aning om varför jag var där!
“För ditt inspirerande arbete som omställningskonsult och hållbarhetsinfluencer. Som initativtagare till Klimatklubben, “Elevborgarråd för klimatet”och projektledare för butiken Rundgång visar du hur vi kan möta klimatutmaningen med kreativa lösningar. Varmt tack för ditt engegamnag – Du är viktig”.
Dagen därpå drog jag med nattåget till Lübeck tillsammans med Maria. Vi var där för att uppleva och leta reda på framtidens smarta lösningar. Du vet de där som sparar på resurserna, bidrar till biologisk mångfald och gör jobbet! Kanske vill du ha ett inlägg därifrån också?
Väl hemma igen nåddes jag av nyheten att det fanns planer på att sälja den kommunala semesteranläggningen Sunna på Tjörn. Ridå.
Platsen som jag spenderat alla mina barndoms och ungdoms somrar på, som jag älskar näääääästan lika mycket som Värmland.
När jag anställdes som projektledare för Rundgpång av Karlstads kommun för ett år sedan var detta min första fråga: Ingår peronalförmånen “Sunna”.
När svaret var jakande tvekade jag inte en sekund att tacka ja till uppdraget – utan att ens fråga vad lönen var. Ja, du förstår.
Jag har suktat utanför kommunens väggar sedan projektet tog slut och nu var det alltså tal om att sälja denna fantastiska plats.
Jag hade verkligen inte tid att engagera mig i detta – håller på med ett stort nationellt klimatprojekt, bygger hus och har engagerat mig i den gamla skolan i bygden. Min ideella tid var lätt övertrasserad (och det blir nog ingen vidare lön nästa månad), men jag var ju bara tvungen.
Så jag startades en namninsamling och jag blev intervjuad i lokalmedia. Och nu står det klart att Sunna inte ska säljas just nu (vilket ju är en delseger), men eftersom anläggningen inte går runt ekonomiskt ska möjligheterna utredas.
Ps. Karlstads kommun – ge mig ett år att få snurr på Sunna! Jag kan stället som min egen bakficka, känner folk på ön och pja, idéer är det aldrig någon brist på här.
Pja, en lätt hektiskt höst. Och högt och lågt. Ena dagen står en i den gamla skolans café och säljer fika för att skapa en levande landsbygd, andra dagen är en på middag med prinsparet.
Hej på er! Hoppas allt är bra med er och att september är snäll mot dig.
Här är det full rulle som vanligt – har varit i Stockholm,Tyskland och Linköping, och däremellan renoverat fönster, ätit middag med prinsparet och
Det är högt och lågt.
Imorgon kommer ett inlägg om allt som hänt och händer just nu.
Men först måste jag värma upp blögga med en bild på bygget av punschverandan!
Medan jag och John bygger övervåning och renoverar fönster så bygger Enkelstugan-Jocke och Mark och timmer-Carl en matkällare och punschveranda till huset.
Det kanske låter som en knäpp prioritering, men dels behöver vi en källare för matförvaring, men i källaren står också vattenpumpen som behöver stå frostfritt. John byggde en temporär kapsel till pumpen inför förra vintern, men nu ska det göras rejält.
Punschverandan ovanpå matkällaren blir en plats för kortspel, förodlingar och gäster (det ska gå att övernatta här). Hur trevligt?
Några begagnade fönster, träfliusväggar, ett tak (vi kommer använda återbrukad plåt) och ett golv, sen så!
Och det viktigaste: punschlucka! Alltså en lucka i golvet mellan källare och punschveranda där man kan fiska upp väl kyld punsch.
Bara en liten detalj. Jag har aldrig smakat punsch, så vettetusan om det är gott.
Annars får vi väl döpa om vår punschveranda till ölveranda.
Om ett par timmar ska jag svida om till denna remake:ade kreation, för ikväll väntar middag på residenset i Karlstad.
Jojo minsann! Jag och en rad andra värmlänningar har bjudits in till middag med Landshövningen och prinsparet.
Middagen arrangeras för att uppmärksamma personer “som gör betydande insatser för bygden, Värmland och värmlänningarna. Länets 16 kommuner och länsstyrelsens insynsråd har nominerat personer som de vill ska känna sig sedda och hyllade!”.
Och jag är en av dem tydligen.
Så himla fint! Och flott!
Jag är ju lite nervös, för min person är mer som en hörnsoffa än en nätt chiffonjé och jag gör ju inte skillnad på folk och folk. Och nu är det kungligheter där och hej å hå.
Kvällen till ära ska jag bära denna kreation som min kompis Amanda har sytt till mig. Det är en klänning där överdelen är gjord av ett lakan från Röda korset och underdelen är ett annat lakan från Myrorna i Karlstad.
Klädkoden är kostym, och då ska en ju bära något i ett flottare material. Och vad kan väl vara flottare än återbruk?
Nä, just det.
Till detta ska jag bära en kuvertväska som jag sytt av tyg från den cirkulära gallerian Rundgång, och jag har även sytt en tag där jag broderat in REMAKE. Tänker att det är bra att det syns att jag bär just återbruk.
Lite oklart var jag ska sätta taggen än så länge. Kanske på kuvertväskan. Vi får se!
Innan sommaren sålde jag slut på alla exemplar av “Att bygga ett hem – halm, lera och återbruk“, så det blev inte många böcker skickade innan semestrarna. Men nu är lagret påfyllt igen!
Boken finns att köpa här!
Och jag fick en så himla fin recension på mejlen häromdagen (som jag har fått tillåtelse att publicera).
För ja, denna bok handlar om flytten till landet, om att bygga ett halmbalshus, byggbrancshens klimatpåverkan, om återbruk (och dess potential) och resurseffektivitet. Men den handlar också om min pappa-saknad och att bygga sig ur sorg.
Hej! Jag vill bara säga tack för att du har skrivit boken Att bygga ett hem! Jag hämtade ut den på biblioteket igår och läste ut den samma kväll. Den är verkligen så inspirerande, även om jag till och från har följt ert husbygge på din blogg. Du är verkligen en riktig inspiratör och förebild! Jag storgrät i slutet av boken, men även det är kraftgivande. Min pappa, som lever själv, ska pensioneras i höst, och vi döttrar vill att han ska göra en minnesutredning, vilken han motsätter sig. Både min farmor och gammelfarmor fick alzheimers tidigt och det finns starka tecken även hos min pappa. Det du har skrivit på din blogg vet jag att jag kommer att återkomma till om/när sjukdomen bryter ut hos min pappa.
Fortsätt vara i frontlinjen för en hållbar livsstil!
Låna boken på bibblan, eller köp den ur min lilla shop.
Jag brukar inte proklamera att man ska köpa nytt, men när det gäller böcker och kunskap så gör jag undantag.
Och rent krasst är ju försäljning en förutsättmning för att bli utgiven och nå ut. Så gillar ni vad jag gör, är nyfiken på halmbalshus, och kanske vill bidra till att mina ord och halmbalshus-byggandet sprids? Ja, då får ni gärna köpa denna viktiga bok. Läs och ge gärna vidare!
