Packa väska, ladda biljetterna och gör dig redo för ett äventyr på räls!

Nu finns ett rykande färskt avsnitt av Soxbo & Sundh ute och denna gång tar vi dig med ut på en förföriskt inspirerande resa med Sveriges mest framgångsrika tågfluencer – The Rail Voyage aka Eveline Haugaard.

Nämen tillåt dig att hänföras! Förutom att vi (så klart) snackar tåg, reseutmaningar och en hel den cementerade normer, så får vi tips om de mest enastående rutter! Alltså, släng dig i väggen flyget!

Tåget dras ju med en hel del utmaningar.
Milt sagt.
Att suckande klaga på att tåget är sent har blivit en grej, att häckla SJ likaså (trots att vi kanske ska rikta vår bistra min åt beslutsfattarna) och vi dras också med en hel massa normer. Som att resa blivit synonymt med att flyga. En norm så vi alla kan hjälpa till att förändra genom att börja resa med tåg – och prata om det.

Jag äääälskar att åka tåg!
2015 tog jag, John och vår lilla 6-månaders bebis tåget till Frankrike. Det var John som övertalade mig.
Jag trodde att det skulle vara asjobbigt – bebis och allt – men jag blev motbevisad.

Så här skrev jag i ett resereportage för tidningen Mama:

Vi svischar genom vajande majsfält, tyska bokskogar, pittoreska byar och prunkande dalar med tinnar och chateau-torn. Vår bebis Majken, 6 månader, sover i sätet medan det hypermoderna tåget glider fram över kontinenten. Tyst, snabbt och bekvämt.

Efter vårt äventyr – tre länder på en dag, socialt uppåttjack och proppfulla landskapsögon – somnar vi som tre briocher på en ugnsplåt.

Och sedan den dagen är jag fast.
Har rälsat runt i hela Sverige, till Köpenhamn, Berlin, Bremen, Bremerhaven, Lübeck, Travemünde och på sportlovet tog jag och familjen tåget på skidsemester till Järvsö. Behöver jag säga att jag älskar tåg?
Så även mina barn som älskar såväl tåg som nattåg (vilket flitigt används när vi ska hälsa på farmor och farfar som har stuga i Skellefteå).

Som boende på landsbygden – med hela Sverige som arbetsplats – är tåget en förutsättning för mig. En möjliggörare. Men sedan 2015 också my kind of way att semestra långväga!

Yep! Återbruk har ju alltid varit mitt gebit, men när det gäller hållbart resande så tog det ett tag för poletten att ramla ner. Som mycket annat gällande mitt eget omställnings-mindset, så började det med en kommentar från en följare. Här, på bloggen.

Någon ifrågasatte varför jag – som vurmar för vintage (och gärna besökte vintagemarknader i London och Paris), secondhand, hållbarhet och värnade om sparade resurser – inte hade tagit steget att kapa den riktigt stora utsläppsposten. Flyget. Det var en kommentar – skriven i all välmening – som hyllade vad jag gjorde, men uppriktigt frågade varför jag fortfarande flög.

Och jääädrar vad den kommentaren skavde. Helskotta. Ajajaj.
För personen ställde ju en helt rimlig fråga. Och hade rätt.
Jag fick ju inte själv ihop bilden av mig själv som medveten (mja, ville gärna se mig som det), med mitt handlande (att flyga). Så då bestämde jag mig för att sluta flyga. Och få bort det där jädra skavet.

Jag insåg snart att det var ganska skönt. Jag som alltid varit flygrädd, hade tvingat mig in i normen att flyga. Älskade att resa, hatade transporten.

För andra är det så klart annorlunda. Där blotta tanken på Terminal 5 ger ståfräs och meningen med livet. Förstår så klart det. Men hur ändrar vi normen? Hur gör vi det enklare att ta tåget? Hur gör vi det mer tillgängligt? Attraktivt? Prisvärt?
Om detta snackade jag, Maria och The Rail Voyage-Eveline om senaste Soxbo & Sundh-avsnittet.
Dessutom utsåg vi The Rail Voyage-Eveline till infrastruktuminister och bad henne gå loss. Vad skulle en rutinerad tågfluencer göra?

I nya avsnittet får du svaret!

När jag slutade flyga och upptäckte tåget insåg jag att det inte handlade om att sluta resa, bara sluta transportera sig till resemålet 10 000 meter upp i luften.
Hatten av för personen som skrev den där kommentaren som fick mig att lägga boardingkortet på hyllan. Damn, vilken impact.