I Plan B-poddens avsnitt om “Bättre begagnat” så snackar jag och Maria om svenskarnas syn på pre-älskat, hur konstigt det är att normen är att rynka på näsan åt begagnade lakan på loppis, medan vi anser hotell-lakan vara fullständig lyx (trots att fler förmodligen har sovit i det senare).

I sann Plan B-poddstradition fick jag en utmaning av Maria. Denna gång att visa upp mer av min garderob – något jag gjorde mycket förr. Min ingång på internet blev ju via vintage, där jag visade upp mina pre-älskade outfits fyndade för en spottstyver. Kanske är det dags att damma av denna del av bloggen? Visa upp vad jag har i min garderob, mixa och matcha på olika sätt, utan att för den delen handla ytterligare triljoner plagg?

Jag började visa upp några begagnat-favoriter här, men tänkte göra en mer uppstyrd variant.
Den enkla lösningen på utmaningen hade ju varit att ta gamla bilder och visa upp, men jag tänkte faktiskt plåta nya. För min stil utvecklas. Men för den delen öser jag inte in en massa nytt, jag matchar bara annorlunda nu, lånar av mamma, lägger till något begagnat eller rotar runt bland Johns plagg och sedan är outfiten som ny.

Så under de kommande veckorna tänkte jag visa upp 10 begagnade favoritoutfits.
Och börjar med den här!

Min juvelfärgade kappa som jag köpt begagnat och förmodligen aldrig kommer göra mig av med, because one of a kind. Förr i tiiiin stoltserade jag nog världsvant att jag köpt den vintage i Brighton, kanske för att visa hur berest och världsvan jag var. Nu hade det smällt högre i min bok om jag köpt den på Myrorna i Uppsala, Karlstad eller Borås om jag haft vägarna förbi. Gräva lite där jag står så att säga. Världen och normerna vad som är status utvecklas. Och jag likaså.

Det är ju tur.

Diademet har jag köpt begagnat via Tradera, halsduken kommer Emmaus herravdelningen (om jag inte minns fel) och de blå byxorna har hängt med lääääääänge. De kommer från Beyond retro vid Zinkensdamm. Minns det än i dag, hur glad jag blev när jag hittade the perfect match for my body.
De vinröda strumpbyxorna har jag fått av min kompis Lollo och vårskorna är de enda som är nya.
Och eftersom jag inte handlar någonting nyproducerat längre (förutom kanske trosor och strumpbyxor), så ämnar jag ta hand om dem så de håller länge.

Det är intressant hur en utvecklas ändå. Även om jag aldrig varit någon storkonsument av nyproducerat så har det faktiskt varit totalt omvälvande att sluta konsumera nytt. Bestämma sig. Det skulle ärligt talat kännas konstigt att handla nytt. Det skulle svida. En handling som ändå gjordes i en handvändning förut. Mötte helt upp mitt begär, och lät det gå bärsärk. En ny duk från H&M home, ett par solglasögon eller någon ny sommartopp.

Det började med köpstopp i tre månader, sedan gick det till ett halvår, ett år och nu är jag inne på år två eller tre. Har tappat räkningen.
Under den perioden har jag köpt tre krukor, en kudde, en handgjord kopp och en necessär. Men inte så mycket mer.  Nu skulle det sitta långt inne att köpa nytt över huvudtaget ärligt talat.
Klart att jag drabbas av begär, men eftersom jag inte handlat nytt på så länge så känns det liksom lite dumt att destroy a good path så att säga …

Och jag har ju så jag klarar mig, eller hur?
Ni kanske är aströtta på att se den här kappan, men det är inte jag. Blir fortfarande skitglad av att ha på mig den, särskilt så här års när det är hyfsat beige ute.