Okej, jag sladdar in här med en ny serie på bloggen. Hoppas ni gillar!
Ni är ju de smartaste och vettigaste jag vet, och det är ni puttat mig i rätt riktning så många gånger när det gäller klimatet. Rimliga tankegångar, vettiga argument och svar på tal.
Därför tänkte jag börja med en ny serie inlägg som får gå under namnet “Veckans klimatdilemma”, där jag hoppas att ni vill vara med och svara! För titt som tätt får jag in frågor som gäller klimatet, men jag tror långt inte att jag sitter på alla svaren själv.
Första dilemmat:
Veckans klimatdilemma #1: “Hur förklarar en för barn, att vi inte köper så mycket julklappar eftersom det inte är bra för miljön, utan att de tycker att det är orättvist, eftersom alla deras vänner får 100 olika julklappar?”
Vad tycker du?
Har du något bra svar på tal?
Tyck gärna till och svara i kommentarsfältet!
Loading Likes...
Tänker att det beror på hur gamla barn man har. Försöka göra mycket aktiviteter ihop (eller ge upplevelser i julklapp) och påpeka att det är roligare än massa prylar. Både så de känner att de inte missar något och att de har saker att berätta om när deras kompisar berättar om alla grejer de fått
Vi har alltid gett få presenter pga miljön även av att försöka få barn som är tacksamma av det enkla. Vi har alltid talat mycket tydligt och faktabaserat när det gäller miljön samt orättvisor i världen. Klart att våra barn ändå älskar materialismen, svårt att undvika då reklam finns överallt. Men de böjerr sig. Dock lägger vi ner mycket tid och kanske även pengar på att hitta trr riktigt bra julklappar. Ska tilläggas att vi alltid köper begagnat. Vi köper inte många bara för att det är begagnat liksom.
Jag tänker såhär om dina barn är ledsna (de menar ju inget illa ); ge flera extra engagerade julklappar som är upplevelser. Behöver inte vara dyrt men då kan man tala om vad som är viktigt i livet (gemenskap o kärlek). Tänker fina presentkort på picnic, tälta, bakningsdag etc. Barn älskar faktiskt sådant!
God jul!
Julklappar måste inte gå helt emot att vara klimatsmart tänker jag. Beroende på hur en gör. Styr in barnen på upplevelser tex. Våra barn önskar sig självmant bio, museibesök och att få åka till badhuset när det vankas födelsedag och julafton efter att vi fasat in idén. Ge begagnade prylar om du ändå vill ge nån efterlängtad grej. Förra året hittade jag mestadels av klapparna på Tradera. (I år har jag inte varit lika duktig tyvärr) De nämnde inte ens att orginalförpackningar saknades. Jobba för att julen ska vara rolig på massa andra sätt så att det inte bara blir att maratonvänta på klappar. Kanske pulkarace men släkten, rolig rimstuga där alla öppnar sitt enda paket, tävling i snyggaste pepparkakshuset osv Skapa nya traditioner som kan tävla om att vara roligast på jul. Omge er av allierade! Och kom ihåg, barn accepterar ofta mer än en tror, de är bättre på att ställa om än vi. Som mina barn sa när de skrev önskelista ”iPad och husdjur är ingen idé, det kan inte tomten fixa ändå.”
Å vilka bra tips!!
Tre av våra barn har köpt det rakt av (10-17 år gamla) medan 7åringen inte riktigt är där än. Men vi har draghjälp av att vi även inom släkten vi firar julafton med bestämt oss för att ha samma giv – och vi har lottat vem som ger till vilket barn så att släkten ger 1 endaste paket till respektive barn. Sedan ger vi i lilla grundfamiljen ytterligare några få paket varav ett är en upplevelse.
Vi vuxna har julklappsspel i återbrukets tecken.
Våra barn får en varsin begagnad ( men ny för dem ) leksak och varsin ny pruttkudde för att vi vet att de kommer älska pruttkudden. Vi brukar säga att varje familj gör olika med julklappar. En del har inte råd , en del bryr sig om hur jordklotet mår och en del familjer köper jättemycket julklappar för att de har råd och inte reflekterat så mycket över sitt köpbeteende än.
Det viktigaste med julen är ju all mysig tid ihop, längtan efter att få slå sönder pepparkakshuset och äta de dammiga nonstopen. Men visst är det svårt det där med frågan varför ” alla andra ” har en I -Pad, flyger flygplan osv……
Många förbrukningsvaror till barnen kan man Vänta med att ge under hösten – så kan de julklappar. Som strumpor, gympapåse, termos, duschkräm, batterier, Nutella, suddgummi, pennvässare, cykellampor, vantar, hänglås osv osv. Att få vänta lite med saker vi behöver gör det till en bra julklapp. Det är ju paketen som är det roligaste, inte innehållet.
Märkligt nog accepterar våra barn 7 och 9 år fortfarande våra värderingar. Vi har pratat om hållbarhet och rättvisa sedan de föddes så så fort vi tar till det argumentet så förstår de! Vi har nästan aldrig varit i vanliga affärer trots att vi bor ganska centralt i en förort till Stockholm så därför är de heller inte så inkörda i konsumismens hjulspår. Förra julen var jag med varsitt barn i en second hand affär där de fick köpa klappar till varandra och vi föräldrar köpte även där och någon större sak på blocket. Saker i second hand affärer är ju mumma för Harry Potter-inspirerade barn. Det mesta där ser ju ut som taget ur en film, fantastiska guldiga och snirkliga saker – klart magiska!
Jag kämpar mer med barnkalasen. Sist avsade vi oss presenter med hänvisning till miljön, men där känns den sociala pressen värre tycker jag!
Jag tänker att barn förstår mer och är mycket klokare än man tror. Julen handlar om så mycket mer än bara julklappar, magin kan skapas på så många andra sätt. Och kan man uppfylla några av de önskningar barnen har så tror jag att det räcker mer än väl. Jag köper hellre en efterlängtad, dyrare leksak än 20 små billiga som barnet egentligen inte vill ha (även om de skulle vara ekologiska). Tittade precis på en video från när jag själv var 3 år gammal och överöstes av paket, till slut öppnade jag bara och lade åt sidan, i princip utan att titta. Det jag minns mest från mina jular som barn är inte julklapparna i sig, utan själva stämningen och mystiken.
Du har fått många bra tips och jag har själv för små barn för att ha ställts inför kompisargumentet ännu och har kanske inga direkta tips. Men jag vill ändå dela med mig av en historia som givit mig ordentligt perspektiv och som jag återkommer till när jag är på väg att skena väg med inköp av saker. Jag läste socialantropologi på universitetet förra året och hade under en kurs i uppgift att intervjua en person angående gåvor. Jag intervjuade en kvinna på 70 år som berättade om sin mamma som önskat sig ett par nya skosnören till sina kängor som barn och blivit överlycklig när hon istället fick ett par nya kängor.
Det blir så tydligt att vi vuxna är med och skapar barnens förväntningar. Det går precis som flera skriver att fostra sina barn att bli glada för lite. Och om man kan spara en del nödvändiga inköp, som lakan, kläder och skor, till högtider så barnen inte vänjer sig vid att få saker hela tiden. Det måste jag verkligen bli bättre på själv!
Vilken bra bloggkategori, uppskattas! Mina barn är så små att jag mest har problemet med att få släkten att hålla igen än så länge. Men, som många andra har skrivit tror jag på att förklara noga varför man gör saker och på så sätt få barnen med på tåget. Min 5-åring vet att det är viktigt att “vara snäll mot naturen” och vad det medför. Jag hoppas att det lägger grunden inför en tid när kompistrycket är starkare.