I samarbete med LRF
Det finns en enorm stolthet över den svenska skogen. Och alla vill åt den. Vara i den. Bruka den. Skydda den. Njuta den.
Herregud, om jag var lika åtråvärd som skogen skulle jag behöva sluta mitt day job, och spendera dagarna åt att hantera alla som vill ha mig.
För skogen är fiffig.
Skogen binder koldioxid när den växer (mest när de är ungdomar en si så där 40-50 år) och kolet är bundet i massan så länge det inte bränns upp (koldioxiden släpps ut exempelvis när träd eldas som ved och engångskopp eller biobränsle förbränns). Skog växer så klart upp igen efter avverkning, även om det tar tid så in i vassen. Förutom att skogen pumpar ut material, så ger skogen arbetstillfällen, vevar landsbygd, är hem åt mängder av arter och också skådeplatsen för trendig naturturism.
Skogen alltså.Låter ju toppen. Men hur ser det egentligen verkligheten ut? Vad används skogen till? Vad bör den användas till? Och kan vi bara byta ut fossila material mot material från skogen – tjongpang – och så är allt frid, fröjd, guld och gröna skogar?
Och hur var det nu med klimatkrisen?I går snackade jag och min klimatkollega Maria Soxbo om skogen i framtiden under ännu en digital klimatlunch (den första klimatlunchen om hur skogen i dag kan du se här). De här två samtalet anordnades i samarbete med Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, i syfte att skapa samtal om skogen.
Vi hade – som synes – en hel del frågor tack vare er läsare/följare/lyssnare.
Och vi ville ha svar.
Paul Christensson, skogsägare och ordförande i LRF Skogsägarna
Louise Karlberg, chef för skog och jordbruk på Naturskyddsföreningen
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds Universitet och klimatrådgivare vid SMHI
Vad är problemet?
Modebranschen ser skogen som en del av lösningen när världen ska ställa om från fossila material. Tencel är grejen.
Flygbranschen slöjar framtidens resor i drömmar om biobränsle – från skogen.
Lägg till att skogen fungerar som kolsänka (äter koldioxid, nom nom), så det kanske också är en god idé att låta den stå kvar? Skogen är het. Det ska skogsbadas, vandras, tälta och så drömmer vi kanske om ett dopp vid en stilla tjärn intill en skog. Den växande naturturismen bygger på att naturen … finns kvar.
Vad ska skogen användas till?
Gah. Hur ska det gå ihop? Vem har rätt till skogen?
Tiden och framtiden
Vi befinner oss i en klimatkris som vi behöver lösa pretty much illa kvickt – och gärna ( i mitt tycke) med goda marginaler. Nog för att jag är en sådan som lämnar jobb på deadline-minuten, den här deadlinen vill jag inte lösa i sista minut. Snarare med gott om utrymme för feltänk, trassel, tidigareläggning av deadline och allsköns kollijox.
Vi behöver snabbt sänka utsläpp av koldioxid och samtidigt hitta lösningar på hur vi kan suga upp koldioxid som vi redan släppt ut. Vi behöver lätta på trycket.
Där har skogen en viktig roll. Runt om i världen startas trädplanteringsprojekt (1 000 miljarder träd!) vars syfte är att suga koldioxid och öka den biologiska mångfalden.
Men att plantera träd för att lösa klimatkrisen genom ”koldioxiddammsugare” hade ju varit fränt, men det är ju inte hela lösningen så att säga.
Lägg till att vi lagt oss till med extravaganta vanor som gör det hela minst sagt komplicerat. Allt för sällan snackar vi om att vi behöver ändra beteende. Desto mer snackas det om att nya material ska ersätta gamla. Fast fashion företaget vill fortsätta kränga lika många kollektioner – men i annat material, och inredningsföretaget likaså. Resebranschen står i startgroparna att veva igång efter pandemin – och snackar om grönare bränsle i tanken. De fossila bränslena fasas ut, skogen slussas in.
Löser vi måhända ett problem, men skapar ett annat? Vevar vi vilt för att slippa nagga det göttiga livet långt över resursernas gränser?
Räcker det med att byta till en ny, grön kostym när vi sölat ner oss? Eller ska vi fundera på varför vi sölat ner oss?
Det tar som bekant tid för träd att växa. En skog som avverkas i dag läcker ut koldioxid 15-20 år framöver. Och det var ju det där med tiden va.
Vad ska skogen användas till?
Träd är som bekant runda, breda längst ner och tunna högst opp. Av trädets stam görs virke. Virket har koldioxid inkapslat, och det är också det som ger bäst betalt för skogsägaren. Bäst på alla fronter alltså. Men det är bara 50% av stammen som kan användas, eftersom pja, den är rund. Toppar, grenar och bakar (det runda) blir andra material som papper, flis och biobränsle.
Arbetstillfällen, levande landsbygd & skogs-tinder
En fråga som dök upp i samtalschatten var om inte resterna av trädet, alltså toppar, grenar och bakar kan användas till annat än biobränsle och kortlivade produkter som takeaway-muggar? Alltså till att göra spånskivor – som kapslar in koldioxiden – exempelvis.
Och enligt LRF:s Sofia Backeus så går det, och det har testats med resultatet att det fanns många sågverk i Sverige som gjorde just spånskivor. Men tyvärr fanns inte efterfrågan, så i dag finns bara ett sågverk i Sverige som gör just spånskivor.
Här hade en ju önskat lite styr kan jag tycka. Istället för att subventionera flygen, så att svenskar får betalt för att resa från Sverige och bränna upp den svenska skogen, för att semestra på andra sidan jordklotet, så kanske en ska tänka mer lokalt? Subventionera naturturismen (där skogsägarna kan få betalt för nyttjandet av skogen), svenska långlivade produkter gjorda av rester från skogen och se till att svenskarna gynnar det mest lokalproducerade? Alltså få fler att använda exempelvis spånskivor, skapa efterfrågan och gynna den svenska arbetsmarknaden på landsbygden.
För så här ligger det till: 80 % blir till kortlivade produkter: pappersmassa och bioenergi som bränns upp. Poff.
Det pratas ofta om skog, arbetstillfällen och levande landsbygd. Men finns förutsättningarna? Hur många svenska möbelföretag använder svenskt trä exempelvis? Knappt några. Vilka förlag trycker sina böcker av svenska skogen i Sverige? Önskar att jag kunde svara alla. Det finns inte heller någon aktör som gör tencel i Sverige i dag. Så vad händer? Avverkas den svenska skogen och exporteras till andra länder, medan utländsk skog importeras och säljs som svensk design?
Det är hög tid att efterfråga svenskt trä. Spånskivor! Ifrågasätt företagen. Och trend-turista i skogar där skogsägaren kan få del av kakan. Borde inte den typen av semestrande subventioneras istället? Undrar just om det finns en matchmaking-sajt för skogsägaren och turistnäring? Där skogsägaren kan sälja in sin skog för naturturismen? Som en sorts skogs-tinder.
Lösningen? Naturvärden och skogs-STIM med streckkoder?
Som alla parter skrev under på så krävs både styr och nya tankar kring skog och skogsbruk. Skogsägaren Paul Christensson jackade in i förra klimatlunchen där det snackades om en vårdnadstvist om skogen, och knapra incitament för skogsägaren att vårda och bruka skogen för att skapa naturvärden.
Och nu kommer knepet: Ju högre naturvärden i skogen, desto större risk att skogsägaren förlorar sin skog.
“Om vi ändå ska ta fasta på den senaste EU propån om biologisk biologisk mångfald så föreslår EU att vi ska skydda 30%, och bruka 70%. I dag har vi ett dilemma. Att skapar man stora naturvärden så sitter man med Svarte Petter på hand”, som Louise Karlberg, chef för skog och jordbruk på Naturskyddsföreningen, beskrev det.
Under förra lunchen ställdes frågan om det fanns jämställda ekonomiska incitament att bruka som att skydda skogen. Och det finns det inte. Det borde ju finnas kan en tycka.
“Vi måste få till ett skydd som alla markägare kan skriva under på. Det är en utmaning. Vi tänker att vi måste gå över till ett mer naturnära skogsbruk, som är mer klimatanpassas, där vi kan lagra kol, så att den brukade skogen inte läcker kol, sa Louise Karlberg
Som sagt kan en ju tänka sig mer styr kring vad skogen ska användas till. Fler långlivade produkter, men också att den skog som redan tagits ner återbruka gång på gång. I min värld – där allt är möjligt (så gött, så gött!) – så vill jag se ett sorts skogs-STIM. Trä med streckkoder där skogsägaren får betalt för sin skog varje gång den används på nytt. Istället för att betalt en gång när skogen avverkas så får skogsägaren betalt varje gång trävaran säljs på nytt. Som en sorts royalty.
100% knepigt, jag vet. Men gillar tanken på att skogsägaren kan ha många olika inkomstkällor. Dels genom naturturism och att skydda skogen (som de biologisk mångfalds-skötare de ÄR!), men också genom att bruka den vördnadsfullt och hållbart och återanvända den. Flera gånger om.
Sedan kan vi inte prata nog om vårt beteende. Det snackas ofta om att öka produktionen och att fortsätta i samma hjulspår. Det måste vi sluta med. Vad skulle hända om vi plockade bort alla begär och bara använde skogen till absoluta behov – där det inte går att ersätta med något annat. Hur mycket av skogen skulle behövas?
Är det toalettpapper och någon förpackning? Tak över huvudet?
Jag älskar skogen, och tycker att det ska finnas goda möjligheter för skogsägaren att ta hand om sin skog på bästa sätt och att det hårda och viktiga arbetet med den biologiska mångfalden ska kunna ge lön för mödan. På ett hållbart sätt, som är alla till gagn.
Vad tycker du?
Vilka lösningar vill du se?
Loading Likes...